Bronze age, Iron age, Viking, Celtic, and Gallic stars? Othin, Gundestrup, Gallehus

oden korpar lilla björn 22gundestrup gemini 1

TullstorpStone leo fardig4

Is this Garm, the wolf? Is it the Gnipahole, at the entry to the underworlds? Because it is located in the solar ecliptic, the border between the underworlds and the upper worlds. Garm goes into the upper world, and the ship Nagelfar is put into the sea, to bring evil giants to fight in Ragnarök. Ragnarök being the end of the solar year that ends at winter solstice, and perhaps also the last fight of the asatro heathen civilisation that was slowly being conquered by the christian civilisation. Skriv en bildtext

lupus on gallehus 2

 

Annonser

Min hedniska tro och den hedniska själen

Ett brev till hedningarna om hopp, kärlek och frihet.

Detta är mina tankar om asatron och min väg, samt min modell av den hedniska själen.

.
Jag är en asatroende hedning. Jag dyrkar Hel, underjorden, Världsträdet, Yggdrassil, Oden och asagudarna.

Skrattar du åt mig? Du tänker att jag skojar, att jag har en image att upprätthålla, att jag vill verka häftig. Kom igen, det är 2019.

Låt mig informera dig, att om du läser denna text kommer du också kanske bli hedning. Vem vet, när du vänder dig om kanske du är i Midgård, och gudarna har vaknat efter sin tusenåriga sömn.

Nya tankar är inte bättre för att de är nya, men ej heller är de
sämre. De förtjänar att läsas och begrundas.

.
Jag kallar mig hedning, asatroende, Odensdyrkare. Jag följer asatron
och hedendomen. Är någon av dessa termer negativ, pejorativ? Nej, de
är komplimanger. Jag dyrkar min familj, mina vänner, mitt folk och vår ära. Hur kan det vara negativt? Det är en fantastisk gåva.
Människor tillhör ett folk. Detta faktum försöker företag och media förneka,
men alla människor är trygga i en tillvaro då man tillhör ett folk.
Det var när jag bodde utomlands i elva år och lärde känna hundratals
personer från jordens alla hörn, och jag själv blev kallad ”svensken”,
som jag förstod vad det svenska folket var. Och hur speciella vi är. Vårt folk har en kollektiv själ, liksom andra folk har sina själar.

Världsträdet Yggdrasil symboliserar vår värld, vår världsuppfattning, vårt sätt att betrakta existensen. Världsträdet kan lättast förstås av oss moderna människor genom att kläs i en sådan beskrivning, då vi stiftar bekantskap med asatron. När man lär sig mer om asatron kommer denna bild berikas och man kommer få en djupare förståelse för Yggdrasils essens och gudomlighet.

Världsträdet har tre rötter. En gräver sig ner i underjorden, ner till våra förfäders materia. Hel, underjorden, de dödas rike, är våra förfäders domän. De är vårt arv, vår kultur, vår historia. De har återgått till det materiella, till jord och aska. En del av våra förfäders själar reinkarneras, och ger trädet föda i form av individuella och kollektiva minnen, i form av sånger, foton, filmer, dikter, romaner, ordspråk, hjältedåd, arbetsinsatser, byggd infrastruktur, uppfinningar och bedrifter.

Speglingarna av dessa små reinkarnationer kallas kulturella ”memer”, taget från ordet ”gener”, de minsta pusselbitarna som bär på arvet. Ett träd utan rötter faller. Ett folk som separerats från sina förfäder och som saknar sin kollektiva själ är dömt att gå under.

”- Jag tror inte på våra förfäder. – Jag tror inte på vår kultur. – Jag tror inte på vårt arv. – Jag mår bra som en rotlös individ”. Kan du se mig i ögonen och säga det? Berätta för mig om begreppet ”rotlöshet”. Är det någonting du vill skänka som gåva åt dina barn och barnbarn? Önskar du det åt andras barn?

Världsträdets andra rot går till Midgård, människovärlden. Denna rot föder trädet med det som vårt folk gör och upplever.

Trädets tredje rot går till gudarnas värld, och ger trädet näring i form av gudavärldens ideal, den verkliga verkligheten, de eviga metafysiska sanningarna, våra värderingar och förebilder. Där finns idealen som lär oss om rättvisa, som till exempel Oden som förklädd till Grimner låter en orättvis och skrytsam kung dö genom att snava på sitt svärd; de lär oss om hjältemod, om att lyssna på kloka personer, att uppföra sig
bland folk. Där finns de eviga sanningarna som moral, rättvisa, matematik, fysik, skönhet, poesi och musik.

Trädets stam är folkets kollektiva psyke, alltså summan av alla folkets medlemmars individuella medvetanden. Det manifesterar sig i traditioner, opinioner och sedvänjor, men det kan också kasta av sig sina bojor och bli ett fruktansvärt odjur, likt Fenrisulven, som skapar grupp-psykos och grupp-psykologi. Detta odjur kan ta över folk och styra fotbollssupportrars beteende, få dem att göra revolution eller gå med i ISIS. Gruppen har alltså ett eget psyke. Under ragnarök knakar stammen, och svajar, men stammen håller. Vårt folk överlever. Stammen är vi, våra familjer, våra vänskapskretsar, våra mannaförbund, våra ätter och klaner, och vår folkgemenskap.

Din själ och ditt psyke är en del av stammen. Havamal, Odens tal, ger följande visdomsord, som passar som liknelse:

Vers 50:

Trädet torkar,

som på tomten står,

och ej skyddas av bark eller barr;

Så ock är den

som saknar vänner,

varför skall han länge leva?

.

Trädets krona är produkten av allt detta, våra förfäders arv, det levande folket samt våra gudars ideal och bedrifter, allt detta blommar ut och visar sig i en vacker trädkrona, som är någonting vackert, men som samtidigt utgör ett skydd.

Är det nu fortfarande lika löjligt att säga att man dyrkar Hel,
Världsträdet och Asagudarna? Är det löjligt att säga att man dyrkar våra förfäders arv, vårt folk samt våra ideal och vår kultur?

 

Min hedniska övertygelse, eller ”trosbekännelse” som det skulle kallas
i vissa religioner:

 

Jag blotar åt Oden, Tor Frej Freja och de andra gudarna. De har skapat
jorden och oss människor. Jag helgar Oden, som hängde i vindpinat
träd, nio hela nätter stungen med spjut, som gåva åt Oden, han själv
offrad åt honom själv, i det höga träd, varav ingen mänska vet, ur
vilken rot det växer.

Människorna var materialistiska djur, som följde
sina primala jordiska behov och lustar, tills trenne kom, i gryningen,
kraftfulla och kärleksfulla, Asar till en boplats. De fann vid
stranden, utan kraft, Ask och Embla, utan livsöde. Ande hade de ej,
Oder och Vishet hade de ej; ej blod ej röst, ej vacker hy. Ande gav
Oden, Oder och Vishet gav Hönir, Blod gav Lodur, och vacker hy.
Min hedniska själ är tredelad: Oder, eller Óðr på fornnordiska, är
Storheten, som suktar efter ära, kunskap och seger och drar mig uppåt
mot gudomlighet och sanning; Lustarna suktar efter materiella
temporära njutningar och behov och drar mig ner till det ordinära
jordelivet, och Visheten styr de båda andra och låter de dra lagom
mycket åt vart sitt håll så att min själ behåller balansen.
Jag är stark när jag är svag, och jag är modig när jag är rädd. Jag är
en god och stolt hedning, och gudarna lyser upp min väg i världens
mörker. Jag tänker igenom min tillvaro varje morgon och kväll, jag
tackar för måltiden och jag blotar till gudarna. Jag blotar under de
fyra stora bloten under året.

Den Första hedniska åldern varade i tusen år, från år noll till
nordens kristnande år tusen. Sedan följde ett mörkt årtusende, under
kristendomen. Nu vaknar gudarna till liv efter sin tusenåriga sömn,
och den Andra hedniska åldern startar. Den Tredje hedniska åldern startar när vi börjar
befolka rymden, och skapar ett mänskligt hedniskt rymdimperium.

 

Mina hedniska ritualer:

 

Morgonfundering: Vad ska jag åstadkomma under dagen, vad kan jag
lyckas med, och vad riskerar jag? Hur ska jag bjuda in gudarna att
lysa upp min väg under dagens prövningar? Be en bön för Sunna, solgudinnan.
Min bön lyder: Sunna, livbringerska, som kommer med ljus, lys upp min dag, så ska mina handlingar vara värdiga att synas under ditt ljus.

Kvällsfundering: Vad har jag lyckats med, vad har jag misslyckats med?
Har jag varit en god hedning? Var jag modig? Var jag stark? Hjälpte
jag min flock, min familj och mitt folk? Jag accepterar det jag
lyckats med, och jag accepterar mina misslyckanden. Jag tackar gudarna
för allt gott som skett under dagen.

I min familj har vi en ritual, då vi sätter oss till bords för att
äta, och barnen älskar detta, det ger dem en ram, en trygghet.
Vi tackar för maten med följande vers: Tack för maten den var god, den
ger styrka den ger mod.

.
Om den rätta förståelsen av gudarnas essens

 

Om skapelsen och de fyra naturelementen

 

Skapelsen finns beskriven i flera verk. Jätten Ymirs kött blev jorden. Jättarnas släkten förknippas med eld, jord och is. Uroxen Audhumbla slickade fram urjätten Buri från de istäckta salta stenarna. Detta uppfattar vi som islossningen, inlandsisen drar sig tillbaka och blottar berghällarna under. I flera tusen år bodde våra förfäder här i skandinavien och jagade och samlade på en istäckt tundra. Marken var på vissa ställen is och på vissa ställen blottad jord. Skogen växte på båda.

Ymir, urjordens materia, är alltså både jord och is. Fortfarande får jorden en form av tjäle varje år. Varje år sjunker vattnet undan, alltså isen och snöblasket, och jorden blottas på nytt och gröna grödor blommar upp.

Eld kan bara brinna om det har en brännbar materia att förbränna. Trä brinner, blir aska och kol, strör du ut aska och kol blir jorden bördigare, alltså är dessa naturelement, jord och eld, besläktade via växtligheten.

Trä och växter ruttnar, det du inte använder till ved slänger du på komposten. Det blir till bördig jord. Därför är naturelementen trä och jord besläktade.

Trä och växter måste vattnas. Därför är naturelementet jord, i form av trä, besläktat med vatten.

Eld kan inte förbränna trä utan syret i luften. Lägger du en blöt tygtrasa över en eld så slocknar den av brist på luft.

Trä och växter skapar syre som berikar luften.

Vi ser alltså att naturelementen Jord, Eld, luft och Vatten är besläktade.

Människokroppen består av 60% vatten, 80% för en nyfödd. Om månens dragningskraft kan påverka hela oceaner, vilket manifesterar sig som tidvattnet, varför skulle inte månen påverka människokroppen? Blir vi inte mer exalterade under fullmåne? Detta visste våra förfäder, därför har alla mänskliga kulturer dyrkat guden Månen, lika mycket som livsbringerskan, Solen.

Skapelseberättelsen som beskrivs i Völvans spådom har definitivt flera dimensioner,
dels berättelser om gudarna och övernaturliga väsen, dels är det en
hyllningsdikt till naturen och årstiderna. Det är även en beskrivning
av en germansk spiritualitet och ett högre medvetande.

Hedningarna följde en solkalender med 12 månader som började med
december, Yule, eller ödets hjul. Detta var Odens högtid, Jolnir var
ett av hans 200 namn. Oden var på ett sätt ödet, då hans valkyrior for
runt och bestämde vem som skulle vinna en strid och vilka som skulle
dö. I texten Grimnismål klär Oden ut sig till en gammal vandrare som
kommer på besök till en rik man. Han låter sin värd snubbla på sitt
eget svärd som straff för sin brist på ödmjukhet och gästfrihet.
Balder, Odens son, den ljuse guden, var midsommar, som dog och dagarna
började bli kallare, och året slutade med vintern, Ragnarök, då allt
dog. Men vissa gudar överlevde, och ett nytt år kan börja. Ödets hjul
snurrar vidare.

 

Om gudarnas essens

 

Den romerska kejsaren Julianus Apostaten, eller Julianus hellenisten, på engelska Julianus the pagan, som blev kejsare år 355, var det romerska rikets sista helleniska neoplatoniska kejsare, innan kejsardömet blev fullt kristnat.
Han var samtida med den grekisk-romerska hellenismen och försökte återinföra den i det romerska riket. Det misslyckades då hellenismen och den romerska religiositeten var mystisk och upprätthölls av oorganiserade hemliga prästerskap.
Julianus sade att då det finns många kryptiska och svårtydda element i myterna, är ett bevis på att myterna kräver förklaringar och funderingar och att budskapen och detaljerna i berättelserna kräver att filosoferas över.
Gudarna är inte simpla personifikationer av fysiska naturfenomen. Naturfenomen är ett ytligt första lager, likt yttersta skalet på en lök, en primitiv simplistisk exoterisk aspekt av gudarna. En myt har olika lager av mening. En aspekt kan vara fysisk, tex eld, en mening kan vara historisk, tex en hjälte som faktiskt existerat, samt andra mer avancerade metafysiska ”verkliga” verkligheter och gudomliga sanningar.
Sallust var en hellenisk filosof på 300-talet e.kr, och han var vän med kejsar Julianus. Han sa att fabler och myter är av gudomligt ursprung.
Då alla varelser njuter av likhet hos andra, då lika barn leka bäst, och ogillar olikhet hos andra, är det nödvändigt att berättelser om gudarna är så lika dem som möjligt, så att berättelserna blir värdiga och förtjänar gudomlighet. Fabler och myter imiterar gudarna. Fablerna och myterna liknar gudarna, så långt det går men inte fullt ut, därför vet människorna enbart nästan hur gudarna ser ut, vad de gör och vad de säger. Fablerna och myterna har gudomlig energi. Även den materiella världen, dvs den ”overkliga” verkligheten, är en fabel och en myt, då den innehåller kroppsliga materiella saker, men även mystiska osynliga saker.
Myterna har olika nivåer av mysticism och betydelse, då olika människor har olika kapacitet att förstå, olika nivåer av mottaglighet för vishet och spiritualitet. En myt om Tor fungerar utmärkt som godnattsaga åt ett tvåårigt barn, den fungerar utmärkt som underhållning vid ett gille, kanske i form a ett skådespel, och den har även djupare berättelser om religiös initiering, om shamaniska trumresor, osv, som många människor helt enkelt inte ser eller ens är intresserade av. En myt ska ha ett syfte för alla i samhället, inte bara de visa upplysta. Myten berättar dock den metafysiska sanningen om gudarna på alla nivåer.

Varför hyllas våld, våldtäkter, mord, stöld, allt det som är förbjudet i lagarna? Det var ju förbjudet även i hedniska tider, då myterna skapades.

Det är en mycket bra fråga som förtjänar respekt och som öppnar upp för ett förklarande svar: När det finns en sådan absurditet, en degenering av saker, kommer läsarens eller lyssnarens själ uppleva dessa som omoraliska, och själen kommer bli medveten om att det finns dolda och hemliga innebörder, och kommer känna en djup och spirituell tystnad. Som för att lyssna extra noga. Gudarna kan bara vara moraliska och goda, då de är på en högre metafysisk nivå än människorna, de är närmare den verkliga verkligheten än oss människor, därför måste det finnas nivåer av metafysiska budskap som vi inte förstår instinktivt utan som vi människor måste fundera över och lista ut.
En ko i en hage kan inte förstå vad en bil är, även om den kör förbi på nära håll. För kon är det en ointressant ickemateriell skugga som far förbi. Dock är bilen högst verklig och oerhört komplicerad, inte en enskild järnbit utan en spegling av miljoner människors liv och behov, av geopolitik, av ekonomi, av naturresurser, av uppfinningar. Kon är totalt inkapabel att förstå allt detta. Om kon dessutom är färgblind förstår den inte ens om bilen är röd eller blå. Om kon plötsligt skulle få mänsklig intelligens, och började uppfinna och mäta, skulle den då bry sig om bilens färg? Nej, den är ju fortfarande färgblind och skulle aldrig komma på tanken att bry sig om bilens färg. Vad är då vi människor inkapabla att förstå? Vad mer finns därute, som vi bara betraktar som ointressanta skuggor?
Sallust nämner fem typer av myter: vissa är teologiska, andra är fysiska. En del animastiska, dvs de handlar om den delen av själen som är Fylgjan, totemdjuret, det vill säga de berör aspekter som storhet, ära, vishet och seger. Andra berör det materiella, och slutligen de teologiska som inte innehåller något materiellt utan enbart filosoferar över gudarnas essens.
När Saturnus hos romarna, som hette Kronos hos grekerna, äter upp sina barn, menar man inte att en gud äter upp sina barn. Barnen är barn av tiden, av universum. Det finns dolda meningar i gudarnas berättelser. När de grekiska gudarna bråkar om ett gyllene äpple under en bankett, så bråkar de inte om ett äpple, nej äpplet representerar världen. Bara en dåre försöker höja det materiella till det gudomliga imateriella. Bara en dåre försöker upphöja det underlägsna till det överlägsna.
Den vise ger inte materiella egenskaper åt gudamakterna. Vintern är inte frostjättarna, frostjättarna bringar vintern, Solens strålar är inte Sunna, utan Sunnas häst skinfaxes man är det som vi uppfattar som solens strålar. Regn är inte Frejas gråt över sin bortreste make Od. Det är okunniga lägre ospirituella personer som tolkar gudamyterna på det sättet. De personerna är kvar i den materiella illusionen.

 

Min modell av den hedniska själen

 

Min betraktelse av den hedniska människosjälen är en blandning av egna betraktelser i livet, av indoeuropeiska och fornnordiska uråldriga visdomsord och kultur, av grekisk-romersk filosofi, och av modern psykoanalys, företrädelsevis som det manifesteras i Carl Jungs teorier.

Efter att ha läst en termin klassisk filosofi vid ett franskt
universitet, tycker jag mig förnimma uråldrig grekisk filosofi och
teologi i den hedniska mytskatten. Havamal, Odens tal, är fyllt till
bredden med stoistiska principer om emotionell självbehärskning, att
inte överdriva, inte äta för mycket. Begreppet ”lagom är bäst” sitter
i ryggmärgen hos svenskarna. Platons och Sokrates läror om själen,
eller anden, om thunos, om den rationella visheten och om de djuriska
materiella primala drifterna, såsom lust, frosseri, aptit, sömn etc,
tycks ha genomsyrat de hedniska krigarnas världsbild.

En grekisk filosof som har bidragit mycket till vår förståelse om själen är Platon.

Platons exempel om Kusken, som visar hur själen är uppdelad i tre
separata delar, tycker jag är väldigt inspirerande och fint. Platon menar att själen är
som en kusk med en vagn som dras av två hästar. Själen eftersträvar
att nå den immateriella ”andra” världen, som består av ”eviga former”,
som är aspatiala (finns inte på något speciellt ställe, tex som de nio
världarna), atemporala (de finns i evighet, Odens och Frejas völvor
och spåfolk kan ju se framåt och bakåt i tiden). Dessa kan vara idéer
som skönhet, vacker musik, ett sinnrikt komponerat kväde, rättvisa.
Oden verkar vara besatt av kunskapstörst och riskerar sitt liv för att
mäta sin vishet med jätten Vavtrudner. Oden och gudarna skapar
människorna genom att blåsa in ande, vishet, blod och gudomlig färg i
de livlösa Ask och Embla.

Vagnen dras av två hästar, en vit häst som drar uppåt mot denna
”riktiga” riktiga immateriella värld. Den vita hästen symboliseras av Oder, alltså kunskapstörst och poesi. Jag kallar denna häst Storhet. Platon kallade den hästen Thunos, jämför ett av Tors namn Thunor, och drivs av vinnarinstinkt, ärelystnad, styrka, seger, bemästrande av kunskaper och färdigheter… De representeras av gudar som Tor, Oden, Tiw (eller Tir, Tyr, Tiwanaz, men även Seaxnot/Seaxneat, som saxarna kallade sin nationalgud, ”svärdets följare”, och man kan nämna de övriga gudarna som krigaren Balder, rättvisans gud Forsete, etc. Denna del av själen reinkarneras, och tillhör släkten, ätten, klanen, folket. Guden Frej symboliseras av en vit häst, denne vita häst
dyrkades även av kelterna. Jag föreställer mig Odens häst Sleipner som
en vit springare.

Denna del av själen besitter bröstet. När man eftersträvar den rätta vägen, att göra det rätta valet som kommer leda till rättvisa eller ära, då säger man att man följer sitt hjärta, att man har mod i bröstet. Att göra rätt, utan tanke på egen vinning.

 

Den vita hästen, Storhet, eller Óðr, ”Oder”

 

Jag anser att det grekiska platoniska begreppet Thunos, den
vita hästen, motsvaras inom hedendomen av Óðr, eller O-der som det
uttalas, vilket dels förknippas med Oden, dels med Freja då dennes
make, som eventuellt även är Oden, heter Od, se vers 25 i Völuspå. Óðr
betyder gudomligt raseri, sinne, själ, spiritualitet, poesi,
segervilja, ärelystnad, röst. Den homeriske krigaren Akilles besatt
mycket Thunos, och kunde även tilltala sitt Thunos. Ungefär som de
odensdyrkande ulv och bärsärkarna hade ett totemdjur, en skyddsande,
eller ”fylgja”.

”A furore normanorum libera nos, Domine”, står det på en minnessten
över attacken mot det internationella kristna centret och klostret
Lindisfarne. ”Ifrån nordmännens raseri bevara oss, Gud”. Furore
betyder alltså raseri. Ygg, ett av Odens många namn, anses betyda ”den
skräckinjagande”, jag anser att det även betyder ”den som är rasande,
den med raseri”. Man vill alltså inte att Gud ska beskydda dem från
nordmännen i sig, utan han ska beskydda dem från deras raseri, deras
ulv och bärsärkaraseri, deras dödsföraktande ärelystna Óðr.

 

Den svarta hästen: Lustarna, djuret, den animaliska primala driften

 

Den andra hästen, Lustarna, är svart, och följer primala behov såsom hunger,
rädsla, girighet, frosseri, att äta och dricka som en slusk vid
gillet, att samla på sig förmögenheter. Denna häst drar vagnen nedåt,
mot den materiella världen. Denna del av själen hindrar de andra
delarna att reinkarneras. Materialismen kan inte ersätta de perfekta
formerna.

Denna del av själen besitter könsorganen. Primala behov såsom mättnad och fortplantning.

 

Kusken, Visheten, eller Det Rationella 

 

Kusken är Visheten, som håller i hästarnas tyglar. Platon anser att
kuskens uppgift i sitt sökande efter de perfekta formerna i den
immateriella världen ska bibehålla en harmoni, en balans mellan de två
hästarna, så att de drar lika mycket. Oden säger ”Gå på gillet, drick
öl, men drick inte för mycket, och gå tidigt till sängs”. Njut lagom
mycket.

Jag ser dessa olika delar av själen manifesteras då jag ser min tvåårige son stå i valet och kvalet om han ska klättra upp i sängen, då han är trött, eller hoppa tillbaka ner på golvet och leka med en gitarr som ligger där. Den svarta hästen, de primala drifterna, vill sova, men den vita hästen, nyfikenhet och kunskapstörst, och njutande av vacker musik, vill utforska musikinstrumentet.

Kuskens del av själen besitter huvudet. Sådan knopp sådan kropp. Eftersträvar kunskap och balans. Harmoni är att ha kontroll över sin Storhet och sina Lustar.

Människan måste lyckas balansera dessa två krafter genom den tredje, Kusken.

Jag citerar Carl Jung:

”Envar känner sig naturligtvis inte som en övermänniska med det godas och det ondas vågskålar i sin hand. Det händer att man känner sig som ett rådvillt föremål mellan hammaren och städet, inte såsom en Herkules vid skiljevägen, utan snarare som ett skepp manövrerande mellan Scylla och Charybdis. Utan att vara medveten om det befinner man sig i den uråldriga, stora mänskliga konflikten och upplever passivt lidande sammanstötningen mellan eviga principer. Man känner sig som Prometheus fängslad vid Kaukasus eller som en korsfäst. Detta skulle då vara guda-likheten i lidandet.”

Scylla och Charybdis är två mytiska sjömonster, Scylla är ett drakliknande monster som dödar några besättningsmän men tillåter att skeppet klarar sig, och Charybdis är en malström som slukar hela skeppet, dvs det sämsta alternativet.

Själen påverkas av naturelementen på följande vis: Eld påverkar Visheten, Luft påverkar Storheten, Vatten påverkar Lustarna, Jord påverkar kroppen.

Eld är förknippat med visheten på följande sätt, då den sprider sig som eld tack vare en gnista eller lite glöd. Den lilla gnistan kan vara ett ord, en idé, ett blogginlägg, en roman, alltså en mem, en kulturens minsta beståndsdel.

Havamal, vers 57:

Brand får brand att brinna,

bränner tills den brunnit ut,

flamma tändes av fyr;

Den enes kunskap

kan väcka den andres,

den ensamme förblir enfaldig.

 

Luft påverkar Storheten, den reinkarnerande anden, Oder: Oden, vishetens herre, och hans bror Hönir, blåser ande och Oder i Ask och Embla.

Theos to pneûma, ”Gud är en ande”, har blivit översatt till sin urform, där pneûma betyder vind: skaparguden är vinden, starkare, större än människan och ett osynligt andeväsen. Orden ande och andas kommer från samma rot, på en rad språk, de är sammankopplade.

Vatten påverkar lustarna i form av blod, personen suktar efter dricka, äta och sprida sin säd, föröka sig, men också att tvätta sig, att underhålla sin materiella kropp. Vatten är nödvändigt för personens mat: växter behöver vatten, djur likaså. Utan vatten och mat dör kroppen.

Kroppen är materiell och återgår till jord då själen lämnat den. Den romerske kejsaren Marcus Aurelius sade att en människa är en själ som är fången i ett lik, alltså den materiella kroppen.

Materialismen kan inte ersätta de eviga sanningarna. Innan Oden blåser
ande och liv i Ask och Embla och skapar de första människorna, är de
helt materiella objekt, två stockar som flyter vid standkanten. De har
inga gudar så de har heller inget livsöde bestämt av Nornorna. De skulle
kunna vara två stenar eller två myror.

 

Kulturprocessen

 

Jung benämner Kulturprocess, den ständiga process där det omedvetna animaliska, det materialistiska, den svarta hästen, betvingas. Detta sker inte utan att denne kämpar emot. Detta lämnar ett tillstånd där individen är oense med sig själv, och detta kan leda till en neuros. En neuros är att vara oenig med sig själv, därav Kuskens, Vishetens, uppgift att bibehålla balans mellan den vita och den svarta hästen.

Orsaken till denna oenighet, eller splittring, är hos de flesta människor att medvetandet vill hålla fast vid sitt moraliska ideal, men det omedvetna strävar efter sitt eget ideal, som enligt samtidens normer och kultur är omoraliskt, något som medvetandet helst vill förneka. Denna slags människor skulle vilja vara mer moraliska än de i grund och botten är.

Då en kultur tvingar själen till alltför hårda regler om återhållsamhet, som till exempel hos stoicisterna, de kristna lutheranerna, islamiska salafister, etc, är det som att sätta ett lock på psykets kokande kastrull. Efter ett tag kokar det över, och detta tar sig uttryck i helt lössläppta kulturer och tendenser, som tex hippierörelsen, dionysos och bacchusfester och orgier hos grekerna och romarna, som harem och gruppvåldtäkter hos vissa religioner.

 

Tankar om själens Vishet, det medvetna Jaget och det omedvetna Självet

 

Den högsta delen av själen, Visheten, Kusken, eller Ratio, vars imitationer vissa inom psykoanalysens fält betraktar som det Jaget och Självet, är även det tredelat. Det består av det ”medvetna Jaget”, det ”personliga omedvetna Självet” och ”det kollektiva omedvetna” som jag här döper till ”Folk-Självet” vilket även utgör ”folksjälen”. Muslimerna kallar sitt religiösa kollektiva folk-själv för Ummah. Ett folk-själv behöver inte vara etniskt, det kan vara ideologiskt eller religiöst bundet i ”köttrymden”, alltså människornas materiella kroppar, som till exempel kommunismen eller kristendomen.

Jaget är det medvetna, dvs det som man skulle berätta om någon bad en att beskriva sig själv.

Det psykiska materialet i det personliga omedvetna Självet är det som dels kan karakteriseras såsom förvärv av den individuella existensen, dels som psykologiska faktorer vilka även kan vara medvetna. Det är beståndsdelar i personens inventarium som kommer från vårt personliga förflutna. Ett exempel kan vara att man som barn blivit utskrattad efter att ha uppträtt på en scen, och detta trauma lägger sig i ens omedvetna, och skapar ett mindervärdeskomplex, som ger en en tendens att undvika teater, att utveckla en hämning och blockering. Den som följer vägen till realiserandet av sitt omedvetna Själv överför oundvikligen innehållet i det personliga omedvetna till medvetandet, vilket vidgar personligheten. Det är i första hand det moraliska medvetandet, självkännedomen, som vidgas. Det omedvetna innehåll som frigörs och överförs till medvetandet är nämligen sådant som är oangenämt och därför bortträngt: önskningar, minnen, tendenser, planer etc.

Hedendomen bevaras dels genom folkets kultur och själ, dels genom ”kryptomnesi”, dvs en omedveten erinring av en tanke som individen läst eller sett någonstans under sitt liv. Därför ska man läsa godnattsagor om asagudarna för sina barn, därför ska ett företag ha en logga som påminner om gudarna, därför ska man skriva sångtexter som påminner om gudarna. Dessa blir till kollektiva minnen som lagras i individernas personliga omedvetna Själv.

Därför har enligt mig själens Vishet, kusken,  en medveten del, en personlig omedveten del och en kollektiv omedveten del.

 

Om det kollektiva omedvetna Självets assimilation i folkets själ

 

Då en persons omedvetna kollektiva Själv tar över, tex genom att personen får ära och bra rykte genom att tex inneha ett högt respekterat ämbete eller yrke, drar sig, enligt Carl Jung, dennes personliga medvetna och omedvetna undan och lämnar plats. En person som är extremt rik, eller framgångsrik forskare eller musiker, eller en känd skådespelare eller politiker, kan få en alltför uppblåst självbild. Jung kallar detta fenomen ”psykisk inflation”. Ett modernt ord är ”storhetsvansinne”. Personen får artificiell kraft från sitt rykte, från sitt ämbete, sin sociala status, och kan falla in i psykos. Denne drabbas av en ovisshet i fråga om sina gränser. Man lägger beslag på innehåll och egenskaper som ligger utanför ens gränser. Personen kan ha en storslagen vision , som uppslukar denne till världsfrånvändhet, men det är en patologiskt utvidgad personlighet, utan att personen kan hantera den och skapa en filosofisk prestation och sprida sina tankar och idéer till resten av folket. För att citera Jung, ”de gyllene äpplena faller från samma träd, vare sig det är en imbecill lärling eller en lärd filosof som samlar upp dem”. Man kan säga att gränsen mellan att vara ett geni och att vara galen är porös och flytande.

Varje människa föds med en differentierad hjärna, vilket ger henne möjlighet till en djup andlig funktion. De mänskliga hjärnorna är differentierade i form av återkommande mönster, vilket resulterar i återkommande beteendemönster och förmågor. Hjärnornas universella överensstämelse medför den universella möjligheten till likartad själsfunktion. Denna funktion är kollektivpsyket, som består av summan av de till folkets tillhörande individernas kollektiva omedvetna Själv. Kollektivpsyket har enligt mig i sin tur tre lager, nämligen folkets, gruppens och familjens kollektivpsyken.

Begreppet Consensus Gentium, ”folks likhet”, handlar om hur mycket ett folks folksjäl är kompatibelt med individer från ett annat folks folksjäl, dvs hur enkelt en person från ett folk integreras i det andra folket.

En person som kommer till insikt om detta, blir mindre individuell och mer kollektiv. Man kan bli mer kollektiv med människor, med djur och med jorden. Detta betyder dock inte att varje person som säger sig vara för ”allas lika värde” eller ”för klimatet” är det överhuvudtaget, det kan istället vara personer som drabbats av psykisk inflation i egenskap av åsiktsslavar, för att grupptrycket ger dem de värderingarna.

Kollektivpsyket behöver Persona för att styra individernas kollektiva omedvetna Själv. En Persona är en mask som bars av romerska teaterskådespelare. Kollektivpsyket behöver tex en präst iklädd prästkappa som talar med myndig ton, och kollektivpsyket kanske behöver bedjande åsiktsslavar som lyssnar på prästens predikan. Prästen föder sitt kollektiva omedvetna Själv, genom att få prestige, men det gör också de bedjande som upplever ett behov att få sina medvetanden och personliga omedvetna förtryckta.

En Persona kan vara en präst som får Persona-kraft genom att besitta religiösa insikter, kanske kan latin, kanske har kyrkans beskydd.

Denna relation är av största betydelse för folkgemenskapen.

Om samhället automatiskt övervärderar de kollektiva sidorna som sina enskilda representanter, så övervärderar det därigenom allt som är medelmåttigt, allt som är helt självklart och ansvarslöst, och ger upp sin strävan att förbättra sig, att växa, att garantera sin överlevnad. Detta beteende kan visa sig genom att propagera för ”mångfald”, ”allas lika värde”, ”inkluderande” etc. Detta leder till att det individuella trycks tillbaka mot väggen. Ju mindre en social sammanslutning är, desto mer garanteras medlemmarnas individualism, deras frihet och därmed deras möjlighet att ta ansvar. Utan frihet kan ingen moral finnas till.

I ett större kollektiv, som tex det politiskt korrekta etablissemang vi ser i dagens Sverige, sjunker in i en kollektiv psykos, och samhället blir en sekt. Passar individen in i detta sektliknande samhälle, då blir denne totalt hänsynslös mot oliktänkande och deras idéer, eftersom denne och etablissemanget och makthavarna tror att de ”är på den goda sidan”, att de har ”the moral high ground”. Det är klart att sådana människor vill ta bort yttrandefriheten, eftersom det är för en god sak, ”att tysta de onda”. ”De onda” är i detta fall all ickestatlig media, alla kritiker, alla personer som kritiserar någonting. När kritik, satir, humor, lustiga teckningar, sanning och fakta är ”de onda”, då är man sannerligen i psykos.

Enligt Schopenhauer är humorn något gudomligt och det enda som gör det möjligt för människor att bibehålla sin själ i ett tillstånd av frihet.

En punkt där jag och Jung har diametralt motsatta åsikter, är huruvida själen ska vidga sitt medvetande eller ej. Jag citerar Jung: ”Jag tror att Genesis har rätt, såtillvida som varje steg fram mot en djupare insikt innebär ett slags prometheisk skuld: genom insikten begår man i viss mån ett rov av den gudomliga elden, dvs. något som var de omedvetna makternas egendom drivs ut ur sammanhanget med naturen och underkastas medvetenhetens godtycke. En människa som har usurperat denna nya insikt undergår emellertid en förändring eller ett vidgande av medvetandet, varigenom detta blir olikt medmänniskornas. Visserligen har hon höjt sig över det samtida mänskliga, ”blivit såsom Gud”, men hon har därigenom fjärmat sig från sina medmänniskor. Dessa ensamhetens kval är gudarnas hämnd: hon kan inte mera återvända till människorna. Hon är, såsom myten säger, smidd vid Kaukasus ödsliga klippor, övergiven av gudar och människor.”

Jag anser att själen absolut ska sträva efter kunskap. I den verkliga verkligheten, den gudomliga dimensionen, finns de eviga sanningarna, såsom skönhet, moral osv, och dessa är per definition opåverkbara. De påverkas inte av att fler personer tar del av dem. De som eftersträvar insikt flyger inte likt flugor mot en glödlampa, ner de gör sin gudomliga plikt, och sin plikt mot folket. Allt dessa personer läser, säger, målar, sjunger, uppfinner, och bygger kommer folket till gagn. Då kan man dock inte vara allinkluderande, alltolerant, totalt förlåtande utan då måste man sålla och ge folk en chans att kämpa för att bemästra sina intressen. Tävla. Utmana. Kritisera. Uppmuntra varandra att bli bättre.

 

Det personliga psykets animaliska skugga eller Loke

 

Varje individs psyke har en ”skugga”. Med skugga menar Jung den negativa delen av personligheten, nämligen summan av dolda, ofördelaktiga egenskaper, av bristfälligt utvecklade funktioner och av innehåll i det personliga omedvetna. Man kan nämna olika laster, såsom avundsjuka, girighet, egocentrism, skryt, etc, att vara tjuv eller edsbrytare etc. Guden Loke personifierar denna skugga.

 

Det kollektiva psykets animaliska skugga eller Fenrisulv

 

Denna skugga är inte bara små skavanker och oskyldiga laster, utan de är roten till rent demonisk dynamik. Den enskilde är sällan medveten om detta, ty det förefaller denne som osannolikt att denne någonsin skulle överträda sina egna gränser. Men då de harmlösa individerna får tillfälle att smälta ihop till en massa, kan denna i vissa fall bli till ett rasande vilddjur. Då vaknar en gruppdynamik, ett flockbeteende. Varje enskild individ är då endast en omedveten obetydlig cell i detta monstrums kropp. Med eller mot sin vilja deltager han då odjuret berusar sig med blod, ja han hjälper till efter bästa förmåga.

Denna psykotiska gruppdynamik ser man hos folkmassor som fotbollssupportrar, på slagfält, i biltrafiken, på en tunnelbaneperrong, på politiska demonstrationer, inom politik, inom klädmode, inom åsiktskorridorer och politisk korrekthet.

Fenrisulven personifierar denna kollektiva skugga. Gudarna lyckas fjättra Fenrisulven ett tag, men efter ett tag får Fenris ett övertag och biter av guder Tyrs hand. Inte ens den modigaste guden går oskadd efter att ha utmanat och försökt tämja den kollektiva skuggan. Ord och list räcker ibland inte för att tygla skuggan. ISIS, ett exempel på ett lössläppt kollektivpsyke, vår tids Fenrisulv, besegrades inte med ord och list, utan med bomber.

 

Om nornornas väv och kollektivpsyket

 

Kollektivpsyket är folksjälen, summan av folkmedlemmarnas kollektiva omedvetna.

Kollektivpsyket erbjuder en rikedom av möjligheter som verkar förvirrande och bländande som guld. Det är lätt att förledas och hypnotiseras av prestigen och den sociala status man lätt kan få tex genom att bara vara väldigt politiskt korrekt, som att tex vara inbiten kommunist i det forna sovjetunionen. Kollektivpsyket tar dock över individens personlighet och omärkbart övergår det till att låta sig dirigeras in i en omedveten och opersonlig process. Så blir den medvetna personligheten utan att märka det skjuten fram och tillbaka på ett schackbräde bland de andra pjäserna, av en osynlig spelare. Och det är denne spelare, inte det medvetna och dess planer, som avgör vilka ste pjäsen ska ta. Denna spelare, det är Nornorna, som spinner varje människas livsöde i form av en tråd.

 

Ur Völuspå, ”Völvans spådom”, eller ”Spåkvinnans spådom”:

20

Där kom möar

Mycket visa.

Tre av dem man såg

Som vid källan stod.

Urd hette en, (”Var, Ord, Word”)

Den andra Verdandi, (”Nu varande”,”det vardande”),

Det skars i trä,

Och Skuld var den tredje. (”Det Oundvikliga, Ödet”)

De dömde ut öden,

Valde ut liv.

De människobarns

Livsöden berättade.

 

Själen är inte bara det som sker just nu: Den är även det som den gjort och det om den kommer att göra. Man har bara till hälften förstått en människa då man vet hur allt hos henne har uppkommit. Om det enbart handlade om detta, då skulle det ju vara likgiltigt om hon lever eller är död. Hon har inte blivit förstådd som ett levande väsen, ty livet har inte bara ett igår och ett idag. Hon har även ett imorgon. Säger man inte, att man ska se till en människas potential?

 

Tankar om reinkarnationen

 

Delar av själen reinkarneras, endast en dåre kan påstå motsatsen. Den del av själen som reinkarneras, alltså Storheten, den del av Oder som strävar efter de gudomliga verkliga verkligheterna, såsom skönhet, konst, poesi, musik, rättvisa, ära, seger… så borde de börja en reinkarnationsprocess redan då människan lever. Det ter sig för mig uppenbart.
När jag blev far sa en rådgivare på vårdcentralen lite skämtsamt, att ”man får de barn man förtjänar”, alltså om man är stökig själv blir barnen stökiga, är man ordnad eller inåtvänd eller utåtriktad blir barnen ofta stöpa i den formen.

Jag tycker att man kan säga att man överför sitt väsen, en del av sitt jag, på sina barn, i många fall. Barnet kan tex under tonåren göra uppror och söka sig till motsatsen av föräldrarna, en slags överkompensering. Ett barn är också en egen person, som ska bygga sitt egna Oder, sin egna Storhet, utföra sina egna bedrifter, utforska sin värld. Barnet kan vara bärsärk-typen eller den taktiske tänkaren, men de kommer ändå ärva en essens av sin fader och sin moder. Men de barnen kommer ändå komma tillbaka till sina föräldrar och bli deras spegelbild, om inte annat när de själva stadgar sig och får barn. De imiterar sina föräldrars beteende, deras värderingar och temperament.

Jag kallar denna icke-imitativa period en illusion av icke-reinkarnation. Ty reinkarnationen äger rum, hur mycket barnen än stretar emot. Även om föräldrarna skulle lämna Midgård för att bege sig till Hel eller Valhall, så finns deras själar rotade i deras barn. ”Sådan far sådan son.” ”Det har du fått av din mor.”

Visst reinkarneras en del av moderns själ i sina barn: En moder håller sitt barns hand ett tag, men dess hjärta för evigt.

.
Om Ritualer

 

Ritualens funktion är att förena människan med gudamakterna, att få en glimt av gudarnas perfekta goda essens.

Man ska knäböja, eller höja handflatorna mot solen. Redan homerisk litteratur beskriver detta. En fysisk rörelse ger orden liv och visar att det materiella lyder det imateriella. En kung kan kasta sig framåt på marken framför en staty av en gudinna i ett hednatempel. Även en kung är en simpel människa som ska dyrka gudarna.

 

Om dagliga ritualer i hemmet

 

Du kan ha ett altare i ditt hem. Det kan vara stenar och växter, det kan finnas en vit tygduk som underlag.

Tänd ett värmeljus, häll upp en skvätt vin. Be din bön. Tacka gudarna. Gör din plikt för någonting större än dig själv. Gör det utan att förvänta dig någonting i gengäld. Det är att visa tacksamhet för att få leva. Tänd rökelse och sjung, läs en dikt, spela musik. Charma gudarna.

Det måste finnas eld och vätska. Vätskan representerar blod från offrade djur. Använd källvatten, vin, mjöd, öl, whiskey… det måste vara värdefullt eller kräva ansträngning av dig att få tag på det. Häll det i ett litet fat eller en grund skål placerad framför gudafigurerna. Det symboliserar själva offret. Sedan ska vätskan hällas ut. I en större och mer magisk ritual kan du fylla en skål med tex det offrade djurets blod, och stänka det på gudafigurerna och kanske deltagarna på blotet. Skålen med vätskan ska även bäras runt platsen. Detta kan med fördel göras genom att hälla vätskan från skålen till ett horn som sedan bärs runt.

Jag har ett litet altare hemma, där har jag några snidade figurer av Tor och Tyr, jag har hängsmycken av Oden och Freja, replikor av fynd från vikingatiden. Jag har en replika i brons av Frej. Jag har en sten och en grankotte, en liten bronskopp för vätska, och allt står i ett litet keramikfat, så att man kan placera ett värmeljus och hälla lite vätska för att få kontakt med gudarna. Jag har små figurer som symboliserar mina familjemedlemmar. Jag har även skurit av en gren av ett fruktbärande träd, skurit små bitar av kvisten och ristat in det gamla samgermanska runalfabetet Futhark på bitarna. Jag kan inte spå och tolka runor, andra kan det men jag har inte ännu bemästrat detta. Jag gör det för att respektera förfädernas tro.

Med mig då jag åker till jobbet eller reser, har jag några smycken och figurer för samma gudar, jag har dessa i en skinnpåse, tillsammans med en vit linneduk. Jag har även små figurer för mina familjemedlemmar.

 

Om våra hedniska förfäders större offerritualer

 

I första hednaåldern, år 0 till 1000 e.kr, skulle under en större ceremoni tex vid midsommar, skulle altaret och hednatemplets väggar invändigt och utvändigt målas helt röda med blod, och sedan skulle deltagarna stänkas ner med blod. Kött skulle kokas för att sedan ätas av blotdeltagarna. Eld skulle finnas i mitten av templet. Först skulle en skål till Oden drickas, för seger och makt. Sedan skulle man dricka för Njord och Frej, för ett gott år, och fred.
Man kan bränna rökelse. Det skänker en trevlig rituell stämning.
Eld renar och helar, du kan använda ljus eller oljelampor. Julljusstaken är ett arv från våra hedniska ritualer.

Under blotet kan man säga dessa ord då man bjuder deltagarna att dricka, dessa ord är baserade på äldre källor och de är anpassade till modern svenska:

 

Höjt är du, horn,

Upp har du lyfts,

med lin gött,

och med lökar stött;

Gudarna, detta blot

kommer se;

Men du hedning,

mottag nu denna dryck,

och svär vid Freja (eller tex Oden)

och vid mäktiga gudar andra!

 

Kan linet vara linolja, som man oljat en träfigur med? Eller är det lin, växten? Eller en linneduk? Solblekt linnetyg blir kritvitt, och vitt är en helig färg, som tex vita svanar, vite krist, Frej den vite asen, Balder som var så vit att man döpte blomman baldersbrå efter hans ögonbryn… Tacitus skriver att germanerna kastade spårunor på ett vitt tygstycke då de spådde.

Tre exempel från Hervors och Heidreks saga:

”Inom kort blev det missväxtår i landet. Genom att lägga blotspån rådfrågade man gudarna, och svaret blev, att den goda tiden inte skulle återvända, förrän den förnämsta ynglingen i landet blivit offrad.”

”Han sade nu, att han skänkte alla de fallna åt Oden i sin sons ställe. Därpå lät han bestryka offeraltarna med konungens och dennes son Halvdans blod. Helga, hans gemål, gav sig själv döden i disarsalen.”

”I konung Heidreks hird fanns tolv män, som skulle döma i alla de mål, som förekom i riket. Heidrek dyrkade Frej och lovade att offra åt honom den största galt han kunde finna. Denne hölls för så helig, att alal viktiga mål skulle avdömas över dess borst. Galten skulle som försoningsoffer på Yuleaftonen föras in i konungshallen, och då brukade man lägga händerna på honom och avlägga heliga löften.”

”I sin vånda offrade han till Oden och anropade honom om bistånd mot löfte om stora gåvor.”

 

Exempel från Håkon den godes saga i Heimskringla, nedtecknad av Snorre Sturlasson i början på 1200-talet:

 

Norrmännen firade Yule i tre nätter, med start på haknatten/”hökunótt”, som var detsamma som midviternatten/”miðsvetrar nótt”, innan Håkon den gode stiftade lag om att julfirandet skulle börja vid samma tidpunkt som hos kristna män.

Sigurd Jarl blotade mycket och skötte alla blotgästningar/”blótveizlum” i Tröndelagen åt Håkon den gode. Det var en gammal sed när man skulle blota att alla bönder skulle komma dit hovet (templet/blotplatsen) var och ta med sig det förråd de skulle behöva medan blotningen pågick. (Det var knytis alltså). På gästningarna skulle alla vara med på ölgille. På gillet dödades alla slags husdjur och hästar. Blodet från djuren kallades offerblod/”hlaut” och samlades i offerblodskålar/”hlautbollar”. Med offerblodskvistar/”hlautteinar”, som liknade kvastar, skulle man stryka alla altare och hovets väggar, både på in- och utsidan, och sedan stänka på människorna. Slaktköttet skulle man koka till människornas glädje. Det skulle finnas eldar mitt på golvet i hovet och grytor över dem. En skål skulle bäras runt elden och den som ordnade gästningen skulle välsigna den och all blotmat/”blótmatinn”. Först skulle man dricka Odens skål för seger och kungens makt, sedan Njords skål och Frejs skål, för god årsskörd och fred/”till árs och friðar”, (till års och fridhar). Därefter hade många män för vana att dricka Brageskål/”Braga full” (ett nyårslöfte). Man drack även en minnesskål för de släktingar som blivit höglagda (förfäderna).

 

Exempel från Fritjof den Djärves saga:

 

”Därpå steg han in i disarsalen. Där var blott litet folk därinne. Båda konungarna satt vid dryckesbordet, och kring elden, som var uppgjord på golvet, satt deras drottningar, sysselsatta med att värma och smörja gudabilderna.” … ”Halvdans gemål fattade tag i sin svägerska, men då föll också den gudabild, som hon nyss värmt, i elden. Då bilderna nyss var smorda, råkade de hastigt i brand, och elden grep med sådan fart omkring sig, att hela gudahuset inom kort stod i ljusan låga.”

 

Vad Sallust säger angående ritualer:

 

”Varför hedrar vi gudarna som inte behöver någonting? Varför anstränger vi oss för att offra och ge och arbeta för den gudomliga kulten, då det som är gudomligt inte behöver någonting av oss?

Svar: Hedern vi lägger åt gudarna är för vår skull, en tillgång för oss, och eftersom deras makt är fullkomlig och överallt, är det tillräckligt med en vana av ritual och offer för att vi ska få erhålla deras gudomliga kraft.

Alla ritualer och offer som räknas är gjorda genom imitation och likhet, och därför imiterar hednatempel gudarnas himmelska boningar, altare imiterar och representerar jorden, statyer och figurer imiterar och representerar livet, och djur representerar tankar och vishet, det som är intellektuellt, dvs personlighetskaraktär och krafter, växter och stenar representerar materia och materiella ting, och djur som offras symboliserar våra själars irrationella liv och vår tid i Midgård.

 

Vid en begravning skall man dricka gravöl över den som farit till Valhall.

 

Exempel på offrets innebörd inom Mithraskulten

 

Inom den romerska legionens Mithraskult offrar guden Mithras en tjur, och tjuroffret markerar guden Sols högsta punkt, (sommarsolståndet), och tjuren symboliserar det irrationella jordelivet, som måste betvingas genom disciplin. Det finns alltså flera meningar och symboler i offret. Mithraskulten var för övrigt en rent romersk kult och hade förmodligen ingenting med persiska kulter att göra, trots likheter i namn. Mithraskulten var astrologisk, man betraktade de tolv stjärntecknena som heliga, kulten var en esoterisk kult för initierade, som kunde höja sig i nivå, och man började på Korpens nivå, sedan Brudgummens (”nygift man” på fornnordiska), Soldatens, Lejonets, Perseus, Solens, Krabbans och Faderns nivåer. Detta får mig att tänka på en eventuell Odenskult, där man stiger i rang och blir korp, bärsärk, hirdman, hövding, kung, Einhärjare (”krigare i en enhet”) och Oden är Fadern.

Allt detta ger dock inte gudarna någonting mer än vad de redan har, utan det som skapas är sammankopplingen av våra själar med gudarna. Vi och våra själar får kontakt med gudamakterna genom våra ritualer och offer. Vi skänker dem ingenting men vi får uppleva en del av deras gudomlighet. Gudarna behöver ingenting, de har redan allt. Vi har fått allt av gudarna, vi ger dem tillbaka en liten del av deras gåva till oss. Det var sed av bönderna i Sverige att baka ett bröd av den första säden som skördades, och offra det åt gudarna som tack för skörden. Man lämnade även ett litet hörn av fältet oskördat för att tacka Freja, som en sorts hökärve.

För ett dagligt blot i hemmet, kan du tända ett ljus och offra ett glas dryck eller mat. För ett blot vid en större högtid, kan du inte offra en skål nötter utan då ska du offra någonting materiellt, som svider lite i plånboken eller som du lagt ner mycket tid på. Är ni tjugo personer i ert blotlag, låt då bli att köpa nyårfyrverkerier för tusen kronor var, lägg istället pengarna i en kassa och köp en bil som ni eldar upp eller ko som ni offrar. Köp en roddbåt, fyll den med offer och elda upp den. Då visar ni er värdiga gudarnas uppmärksamhet.

 

Om den hedniska hymnen och bönen

 

Utan ritual, ceremoni och offer är en bön enbart ord. I kombination med offer och ritual får orden liv, och blir levande. Kan ett dött ting röra sig? Kan ett dött ting agera? Kan en död människa höja sin hand? Nej endast en levande människa kan agera och höja sin hand. Så om jag höjer min hand, eller offrar, eller sjunger en sång, eller målar en vacker bild, till ära för en gud, då imiterar det guden, och då ger det mig kontakt med guden. Då skänker jag den guden en spegling av materiellt manifesterat liv. Så en bön i kombination med offer eller en handling är ord som får manifesterat materiellt liv.

Mitt tillstånd av liv ger mina ord liv. En ljudinspelning av en bön eller hymn ger inte orden liv. Att spela upp en videoinspelning av ett blot ger inte orden och handlingarna liv och skapar inte kontakt med gudarna. En målning av en gud ger inte kontakt, men däremot om målningen sker under en ritual, kan målandet förstärka ritualens eller blotets effekt. Ett materiellt ting är därför inte heligt, i motsats till tex kristna heliga reliker, men däremot kan de vara heliga under en bön eller under ett blot. Placeras de på ett altare på en helig naturlig plats, en blotplats eller ett hednatempel kan de behålla sin heliga status så länge de är kvar där.
Vill du vara hedning idag, och det finns många hinder, måste du lägga ner tid och läsa myterna, förstå gudarna, förstå din själ och respektera ritualer och blot. En del hedningar säger att de inte ber. En del hedningar säger att gudamakterna är naturfenomen. Då är de på den lägsta nivån av hedendom, de är okunniga och ser inte rätt väg mot gudarnas kraft och vishet.

Misströsta inte om vägen mot gudarnas kraft och vishet vandras av få. Ju närmare du kommer vishet och kunskap, ju färre vandrare möter du.

 

Om den hedniska bönens uppbyggnad

 

En hednisk bön är inte att på ett simpelt sätt be om någonting. Att be en bön åt en gud är ett utbyte. Man måste ge någonting tillbaka. Detta är för att markera att ni är jämlikar, bröder och systrar, och att du inte är beroende av guden och denne inte beroende av dig.

En bön består av tre delar, baserat på vad vi vet om helleniska böner, nordiska hedniska och andra indoeuropeiska böner:
1) Man nämner guden eller gudinnan, och räknar upp hans/hennes förmågor och attribut. Man kan inte säga ”Till alla gudaväsen” eller dylikt, man måste precisera vilken eller vilka gudar man adresserar sig till.
Tex: ”Tor, jättars dräpare”. ”Oden, korpars herre”, eller ”Freja, beskydderskan”.
2) Sedan nämner vad man gudomen kan göra. Om man ber för seger i strid, säger man ”Ge oss seger”.
3) Slutligen, nämn en anledning till att gudomen ska lyssna på dig. ”Vi som ber dig om detta, kommer göra någonting, tex offra en tjur, som tack om du ger oss seger”, eller ”Som tack, tag emot detta offer”.

 

Hednisk bön från Sigurdrivamål, Sången om Sigerdriva, först på norrönt, eller fornisländska, sedan min översättning till modern svenska:

3.

”Heill dagr! Heilir dags synir!

Heil nótt ok nift!

Óreiðum augumlítið

okkr þinigok gefið

sitjöndum sigr!

4.

Heilir æsir! Heilar ásynjur!

Heil sjá in fjölnýta fold!

Mál ok mannvitgefið

okkr mærum

tveimok læknishendr,

meðan lifum.”

 

3.

Hell Dag! Hell Dags söner!

Hell Natt och dennes Dotter!

Med oilskna ögon

Se, och sänd oss

Som sitter här, seger!

4.

Hell Asar! Hell Asynjor!

Hell heliga och kraftfulla Jord!

Vältalighet och visdom

Ge oss båda två,

Och läkande händer,

i livet!

 

Kommentar:

Dag är en ljusets gud. Han är son till Delling, ”den ljuse”, morgonrodnadens gud, samt Natt, som är dotter till jätten Nörve. Han är även halvbror till ljusgudinnan Sol och dennes bror Måne.

Natt och Dag far med snabba hästar genom underjorden och över himlen. De båda jagas av två vargar vid namn Hate och Månegarm på himlen, som i Völuspa kallas ”Måntunglets Bitare”, det är det som får dagarna att gå men i Ragnarök hinner vargarna ifatt och slukar Natt och Dag. Dags häst heter Skinfaxe, ”med den lysande manen”.

Här saknas den tredje delen av bönen, där man ska nämna varför gudarna ska lyssna på en, tex ”tag emot denna dyra flaska mjöd”, det har utelämnats i texten, kanske för att just låta stycket behålla en poetisk karaktär och inte utgöra en reell bön.

.

Det är extra kraftfullt att säga en bön vars antal ord ger en numerologisk förstärkning, tex 3, 7, 9, 12, 24, eller primtal.

.
Bönen förstärks även av platsen där den uttalas. Ett heligt träd, ett vattendrag, ett hednatempel eller en magiskt vacker naturlig plats ger positiv energi. Ett hål eller en skreva i en berghäll ger ökad kontakt mellan bedjaren och moder jord, och underjorden, och våra förfäder. Musik och rökelse förstärker effekten.

.
Alla även ickehedningar måste delta vid blot. Alla måste delta vid riter. Det är en exoterisk plikt. Vi bryr oss inte om du är hedning eller inte. Alla måste delta. Alla måste ge varandra julklappar på julafton. Alla måste dansa med runt midsommarstången. Därför är hedendomen mycket inkluderande: Alla måste delta.

 

Om runor, galdrar, magi och trollkonster

 

Runa betyder esoterisk kunskap, dvs som hör till det inre, det imateriella, det mystiska det magiska.

Exempel från Volsungarna saga: ”Sedan Brynhild nu fyllt en bägare och räckt Sigurd, kvad (uttalade) hon en runosång. När hon slutat den, sade Sigurd: -Ingen visare kvinna finns i världen än du. Ge mig fler visa råd!”

Ur Hervors och Heidreks saga:

”Genom sitt med trollrunor ristade svärd tvingade han dem kvar på stället. De bad då att få ge lösen för sitt liv”.

Ur Fritjof den djärves saga:

”Fritjof gick upp i masten. Då han kom ned sade han till sina män: -Jag såg en sällsam syn: en stor val låg i ring runt skeppet. Det anar mig, att vi kommit nära land och att han vill hindra oss att nå dit. Jag ser två kvinnor på valens rygg. Det är de, som med sin värsta sejd och sina galdrar vållat denna storm.”

”Konung Helge har gått hårt åt er. Det är inte mycket bevänt med slika konungar, som inte duger till något annat än att förgöra folk med trolldomskonster.”

 

Om benämningen Viking

 

Ordet viking betyder en kombination av ”sjöman, krigare, handelsman”. Under hednatiden var det alla mäns plikt att från barnaålder träna strid och kunan försvara sitt liv, sin familj, sin ätt och sin konung. Viking var i princip ett jobb. En bonde kunde tex fara ut i viking under sommaren och sedan komma hem till hösten. Eller vara anställd som sjöman och utgöra en del av besättningen på ett skepp. Då var han även krigare.

Ur Fritjof den Djärves saga:

”Inte vill jag stanna här i Norge, svarade Fritjof, utan jag vill lära känna härmannased och fara i viking.”

”Fritjof for vida omkring i härnad och vann rykte och ägodelar. Illgärningsmän och grymma vikingar dödade han, men bönder och köpmän lät han vara i fred, och han blev på nytt kallad Fritjof den djärve. När han tre vintrar varit i viking, (alltså tre år), seglade han öster ut och styrde in i Viken. -Ni skall ligga i härnad i vinter, sade han till sina män, men jag börjar nu tröttna på detta liv och ämnar fara till kung Ring.”

 

Några citat av Sallust och mina kommentarer till dessa

 

”Harmoni får små saker att växa. Avsaknad av harmoni får stora saker att vissna.”
Man kan sätta det i ett sammanhang av människor: Harmoni får ett litet samhälle att växa, avsaknad av harmoni får stora riken att kollapsa.
”Få efterlängtar frihet. De flesta vill ha en snäll herre.”
Därför tilltalar dominanta underkuvande religioner som kristendom och islam så många människor. I Europa är vi frihetsälskande kritiskt tänkande hedningar.
Världen är alltså en myt, där man finner det materiella, men även själarna och folks tankar. Att klä sanningen om gudarna i berättelser och myter hindrar dårar och personer med lägre medvetande att ta del av de gudomliga hemligheterna, vilket de kanske inte förtjänar och har gjort sig värdiga till, medans den med rätt mentalitet, filosofen, den spirituelle hedningen, men även den hedniske krigaren, måste lägga ner tid och funderingar, dvs offra någonting materiellt i syfte att förstå det imateriella, och njuta av dess frukter och vara dygdig.

Havamal vers 63, min översättning:
”Fråga och svara
ger vishet
till den som klok vill kallas;
En vet,
men ej två,
vad tre vet, det vet alla.”

 

Några citat av den romerska kejsaren Marcus Aurelius

 

”Alla personer som är entusiastiska inför att återfödas som djur, borde sträva efter att inte leva ett liv i tystnad, som kor, vilka naturen har skapat som lydiga och fokuserade på sina magar.”
”Kungar har tendens att mer misstro den gode än den onde; De är misstänksamma mot andras dygder.”
”Få är de som föredrar ära framför pengar.”

Detta sista citat kan man jämföra med en vers i Havamal, som där är skrivet på ett högre och mer sofistikerat sätt av våra förfäder, nämligen vers 39, (min översättning):
”Jag fann aldrig så givmild
eller så gästfri,
att han avslog gengåvor;
och så rik
och mäktig storman,
att han lön ej önskade.”

Detta är naturligtvis en förkastlig inställning, att personer värdesätter materiella ting och pengar framför ära. Det är dock ett visdomsord, som förklarar hur många resonerar och tänker. Även Marcus Aurelius har ett passande citat för denna observation:
Som medborgare är min hemstad och mitt fädernesland Rom – som människa är det Universum. Bara det som gagnar dessa båda världar är därför bra för mig.
Om du arbetar med den uppgift du föresatt dig, och med djupaste allvar, lugn och fullständig koncentration låter förnuftet leda dig framåt utan att låta något annat distrahera dig, då håller du den gudomliga delen av din själ ren, som om du när som helst skulle kunna bli tvungen att återlämna den. Du förväntar dig ingenting, du är tillfreds med att leva i samklang med naturens lag och varje ord du yttrar är genomsyrat av en heroisk sanning – om du lever så, då lever du lyckligt. Och ingen människa kan ta detta ifrån dig.

 

Mina hedniska tankar

 

Samhället är en spegling av alla individer som utgör det, samtidigt som varje individ är en aspekt, en pusselbit, en spegling av samhället den lever i. Samhället och individen lever i symbios.
Kulturen är portaler för arketyper. Arketyper kliver fram genom portalen. Några exempel är Krigaren, filosofen, Entrepenören eller toleranta hjälparen: Svaga otrygga samhällen föder starka människor. Starka människor bygger starka trygga samhällen. Starka trygga samhällen föder svaga människor. Svaga människor raserar starka trygga samhällen, och bygger svaga otrygga samhällen.
I ett svagt otryggt samhälle raseras språket, pliktkänsla, kritiskt tänkande, debatt, lojalitet, tilltro till gruppen, stolthet över familjen, vilja att segra. Individualism, materialism, mångkultur och politisk korrekthet är tecken på svagheter för människor och för ett helt samhälle. Det är alltså Oder som raseras, våra hedniska dygder, den vita hästen som drar våra själar uppåt mot de eviga sanningarna. Alltså ska ett hedniskt samhälle sträva mot att vara starkt och tryggt. Ett svagt otryggt samhälle kan inte vara hedniskt. Ett hedniskt samhälle kräver att alla deltar i kulten, i folkliga ceremonier såsom Jul, eller Yule, och midsommar.

 

Om Blot och offer

 

Att blota, eller offra, har tre funktioner:

1) För det första visar man
för sig själv och sin omgivning och gudarna att man frikopplar sig
från det materiella. Man struntar i pengar och välstånd. Lagom är
bäst, man ska naturligtvis inte blota för mycket.

2) Att blota har dessutom funktionen att motivera till hårt arbete. Man
måste anstränga sig och arbeta hårt, för att ha någonting att blota.
Ett exempel: Om man ska bygga ett hus, och lägger ner mycket tid och
pengar, och har hunnit halvvägs, då har man redan offrat så mycket att
man är motiverad att fortsätta och bygga färdigt huset.

3) En tredje funktion är att man ska bibehålla sed och ritual, och offra
för att det är en plikt, och inte ett nöje. Man ska offra utan att
förvänta sig att Oden ska hjälpa en att vinna på lotto. Man ska offra
för att det är ens plikt som hedning gentemot sina gudar, sina
värderingar, att anstränga sig för någonting större än en själv. Om
inte annat för sitt mannaförbund.

Under blotet kan mat och dryck som blotats förtäras, det har ju redan
skänkts bort, och man ska inte slänga mat, eller ännu hellre sparas i
syfte att skänka till fattigare hedningar. Jag organiserade ett
Yule-blot på skinnarviksberget i Stockholm, där jag uppmanade
deltagarna att ta med mat som kunde skänkas till hemlösa. Efter blotet
gick vi runt i snöyran och delade ut färdiga baquetter till hemlösa
och tiggare som satt i gathörnen.

Heliga seder
och mod i bröstet
har våra höga gudar
gett våra hjältar.
Bryt ej din ed,
bryt ej vår sed,
med alla medel
bryt din fiendes fred.
Känna den ska du,
din inre kraft,
och böja dig ska du,
för ingen.

 

Om stjärnorna

 

Jag är övertygad om att de asatroende hedningarna hade minst lika
många stjärntecken som grekerna. Det fanns dock inga lejon i
skandivavien, så lejonet var en varg, som runstenen i Tullstorp.
Årvandil, ”gryningsvandraren” är planeten venus, även kallad
morgonstjärnan. Planet betyder just vandrare på grekiska, då de till
skillnad från de riktiga stjärnorna vandrar runt på stjärnhimlen, i
nästan exakt samma bana som solen och månen.

Orion var många karaktärer, alltifrån Uller och Skade till Tor, med sitt kraftbälte, orions bälte. Karlavagnen är ju Karl-Tors Vagn. Tvillingarna är Frej och Freja, Vale
och Vidar, Balder och Höder etc, det klassiska syskonparet som gav
upphov till Castor och Pollux, Rom och Remulus, de två kungarna av
Sparta, de romerska två konsulerna, sedan Västrom och Östrom.

Jag har själv hittat hällristningar med tvillingarnas stjärntecken. Oden på
sin häst är lilla björn. Freja och valkyriorna i svanhamn är svanens
stjärnbild, den och örnen befinner sig nära vintergatan och hade stor
betydelse inom olika shamanistiska kulter. Svanen tar själar, men den
kommer också med nya. Svanen blev sedan till storken. Örnens
stjärnbild är Nidhugg. Svanen och örnen är även korparna Hugin och
Munin.

 

Om våra förfäders asatro

 

En fråga som många ställer sig då de stiftar bekantskap med den
fornnordiska kulturskatten i texterna är: Varför vet man så lite om
mytologin? Varför är man inte säker på vem som sade eller gjorde vad?
Varför vet man så lite om ritualer, musik, högtider och den hedniska
kulten? Man kanske får lite av ett svar genom att läsa om de keltiska
druiderna hos folken på brittiska öarna och även gallerna.

Druiderna där hade en lärjungeperiod på 20 år. De kunde läsa och skriva med
grekiska alfabetet och senare med latinska alfabetet, men det var
förbjudet för dem att skriva ner sina religiösa kunskaper, allt skulle
läras in utantill. Vilka var druiderna? Druiderna var den sociala
grupp som stod för den religiösa kulten, magin och högtiderna. De hade
sådan makt i det keltiska samhället att de kunde avbryta ett slag som
rasade. Det är spännande att betrakta nordens völvor med det i åtanke.

När texterna, sagorna och gudaberättelserna skrevs ned i de olika
versionerna av Eddan på island hade hedendomen varit förbjuden i 200
år. De som skrev ner texterna blandade ihop verserna, och visste
förmodligen inte vad till exempel den skandinaviska ”näcken” var. De
hade aldrig satt sin fot i skandinavien. Namn blev förvanskade, ty
inom den fornnordiska poesins versmått, eller alliteration, var det
vokalerna som rimmade och hjälpte skalderna att memorisera verserna,
konsonanterna kunde lätt glömmas bort. Ta till exempel vers 41, ”den
muntre Eghter”, detta väsen verkar snarare vara den fornnordiska
”Neghter”, eller ”Nekken” som han även kallades i hela europa.

Oden och Freja var shamaner. De kan ha varit ett gift par, Frigg
(Frijj) och Od, ett giftermål mellan Asagudarna och Vanerna. Freja
lärde Oden och asagudarna shamanism och magi, kanske genom att låta
Oden genomgå en initiationsritual såsom beskrivs i Havamal. Oden lärde
sig då ”runorna”, hemligheterna, eller kunskaperna, genom att hänga
sig i ett träd, och betraktade stjärnhimlen i nio dagar och sticka sig
med ett spjut, och därmed offra sig själv till sig själv. Han offrade
sig på ett germanskt sätt genom att dö trefaldigt. Han hängdes, han
dog av sitt spjut och han törstade ihjäl. Man kan dra en parallell
till Jesus korsfästelse, där han dog av spikarna, av att en
(germansk?) romersk legionär stack sitt spjut i honom, samt att han
förmodligen dog av törst i den gassande solen.

 

Om völvor och annat folk som färdas mellan världarna

 

Völvorna var Odens mänskliga spåkvinnor. I Erik Rödes saga berättas
att när Torbjörg Lillvölva kom till en gård för att sejda om det
kommande året så hade husbonden förberett en särskild sittplats för
henne, en ”sejdhäll”. Kanske är det så man ska tolka det lilla
silverobjektet från en vikingatida kvinnograv i Birka. Den har formen
av en kubbstol i miniatyr – en völvas stol. Där satt hon på sin stol
med käppen, eller völvastaven, som spann livets tråd och siade om
framtiden. Völvorna hade en spåstav, ofta med ett hus på toppen,
kanske Frejas gård Folkvang, dit hälften av de som dog hamnade.

Som en anekdot rörande völvor, valor och spåkvinnor, kan nämnas den
germanska spåkvinnan Waluburg, i tjänst hos prefekten för den romerska
egyptiska provinsen. Där bör hon ha kommit i kontakt med andra
kulturers astronomi och astrologi, samt givetvis de babylonska,
egyptiska och grekisk-romerska stjärntecknen.

Gambara är en kvinna som figurerar i den germanska Lombard-stammens
(Longbard-stammens) skapelsemyt. Gambara var moder till de två mytiska
tvillingbröderna och stamhövdingarna Ybor (Ibor, Jybor) och Agio
(ajo). I Gesta Danorum av Saxo Grammaticus uppträder hon under namnet
Gambaruc, och är moder till syskonen Aggo och Ebbo. Man tänker på Ymir
och Aurvandil, eller Ask och Embla. Gambara räddade Lombardstammen
från en attack av den skandinaviska Vandal-stammen, som dyrkade guden
Wotan och gudinnan Freya.

 

Om Svearna

.
Svearnas rike hette Svitjod under den Första Åldern, fast jag kan tänka mig att det
snarare uttalades Sveitjåurd eller Sveidjåurd. Jag ifrågasätter
Midgårds uttalande och förmodar att det uttalades Meidjåurd, alltså
”mellanvärlden”, eller ”Jorden i mitten”. Midjord på modern svenska,
Middle Earth på engelska. Inom shamanism finns ofta Himlen, där
gudarna bor, människorna lever i mellanvärlden, och kaoskrafterna och
de döda lever i Underjorden. Njord, eller Njörd, kanske är Nordens
Jord. Även om (N)jords namn skulle motsvara Nerthus, eller Nerth,
skulle (N)erthus kunna betyda ”Norra Earth”. (F)jord och (F)järd
verkar ha motsvarande betydelse fast med vattendrag.

.
Hedniska dikter, hymner och sånger till gudarna:

 

Sång om vikingatåg

Vem kommer sjunga om mig,
när livsvävens trådar tar slut?
Vem kommer sjunga om dig,
när skeppen ej längre lägger ut?
Och kämpar mot våg och vind
på kalla hav.

Refr:
Jag sjunger om hjältars dåd,
de som gjorts av oss alla här.
Jag minns varje vers i vårt kväde,
sagan om livets färd.
Och vi kämpade mot våg och vind
ute på kalla hav.

Allfader se på oss nu,
vi är strandsatta långt från
hemmens gårdar.
Korpgud kom nu
led mitt spjut,
vi kommer väl hem en dag
om vi är hårda,
och kämpar mot våg och vind
på kalla hav.

.

Vägen:

Om ni kallar asagudarna för Vägen,
Om ni kallar Balder Ljuset,
Om ni kallar Oden Allfader,
Om ni kallar Freja er gudinna,
Om ni kallar Odens kunskaper Sanning,
men inte tror på gudarna,
bli inte förvånade om en dag
gudarna inte längre känner er.

.

Hedniska böner och hymner

 

Bön till Sunna, solguninnan, livbringerskan, baserad på Solsången ur Erik Brates översättning av Eddan. Versernas nummer markerar versernas nummer i Solsången. Solsången i sig är en förkristnad version av flera hedniska hymner som man bakat ihop och anpassat efter kristendomen, beviset är att man benämner som heliga ett hundratal totalt icke-kristna fenomen. Om en kristen sjöng denna sång på kontinenten vid tiden för dess nedteckning, skulle vederbörande bli korsfäst för hädelse och blasfemi.

Jorden cirkulerar i ”the goldilock zone”, alltså rätt avstånd från Solen för att kunna härbärgera liv. Lagom långt ifrån, lagom nära. Därför kallade våra förfäder Solen för Livbringerskan.

 

Dikt om Solen

 

36.
Lutande jag satt
och länge var jag nedböjd;
mycket lysten jag var då att leva.
Men de mätte min tid,
som mäktiga var;
för den, som dö skall, är vägen visad.

37.
Dödsgudinnan Hels rep
hårt drogos åt
och snärjde mina sidor.
Slita dem jag ville,
men sega de voro;
lättsamt är att lös få gå.

38.
Ensam jag kände,
hur på alla håll
smärtor i mig svällde.
Hels möar bjödo
mig hem varje afton,
i det jag huttrade och hackade tänder.

39.
Solen jag såg,
den samma dagstjärnan,
luta till nedgång i larmvärlden,
men på annat håll hörde jag
Hels grind tungt
på sina gångjärn gnissla.

40.
Solen jag såg sjunka
med sken, som av blod;
ur världen då stupade min väg.
Mäktig hon mig syntes
på många sätt,
emot vad jag förr henne funnit.

41.
Solen jag såg,
och det syntes mig
som om Gimles härlighet jag såge
och för henne sista gången
mitt huvud jag böjde,
som jag gjorde det här uppå jorden.

42.
Solen jag såg
och så hon strålade,
att min sans jag tyckte försvinna,
men Gylvs strömmar
stormade på annat håll,
blandade mycket med blod.

43.
Solen jag såg,
och vid synen jag skälvde,
av farhåga full och bedrövad,
ty mitt hjärta var
allt igenom
söndergånget i slamsor.

44.
Solen jag såg,
sällan mer bedrövad;
ur världen då stupade min väg.
Min tunga var
som trä räknade
och utanpå kroppen allt kallnat.

45.
Solen jag såg,
sedan ej mera
efter denna dystra dag,
ty fjällvattnen slöto sig
samma för mig
och jag gick bort, kallad från kvalen.

46.
Hoppets stjärna flög
– och då född jag blev –
bort ifrån mitt bröst;
högt hon flög.
fäste saknade,
att till vila hon komma kunde.

54.
Från väster jag såg
Vans drakar flyga
och en eldvåg efter sig lämna.
Vingarna de skakade,
så att vida mig tycktes
himmel och hälleberg rämna.

55.
Solens hjort
från söder såg jag fara,
honom tyglade tvenne tillsamman.
Hans fötter stodo
på flata marken,
men hornen snuddade vid himlen.

56.
Från norr såg jag rida
Nides söner,
jag såg dem sju tillsamman.
Ur fulla horn
härligt mjöd de drucko
från Baugregins brunn. (”Ringherren”, dvs Oden?)

 

Dikt om tiden

 

Furun kommer växa, den ställer sig, den står;

Stenen kommer resas, den blir rest, den har blivit rest;

Furun faller en dag, den föll, den har fallit;

I stenen blir runor och ord ristade,

de ristades, de har ristats.

Men stenen vittrar väl till slut,

och försvinner gör runorna,

och cirkeln sluts.

Blott  orden,

och ditt namn, min kärlek,

finns kvar någonstans.

De viskas mellan träden

i skogen, i evighet.

 

Om bärsärkar och Ulfhednar

 

Bärsärk betyder ”Björnskjorta” och Ulfhednar betyder ”Vargskjortor”. Dessa var Odensdyrkande elitkrigare, som lärt sig av sina totemdjurs, eller fylgjors, stridsteknik.

Lär er kämpa som Odens bärsärkar. Släpp lös ert raseri och er Oder. Lär er kämpa som en vargflock, eller med en björns styrka. Sänd era fiender och hedendomens fiender till Hels salar med Tors kraft, men gå inte över gränsen, ni vet att gudarna ogillar de som går över gränsen.

Om tvekan
i dina händer bor,
Tyr jagar den bort.
Horder ska vandra
på Hels väg snart,
då våra fiender
och deras fränder
från denna dag
skall oss frukta.

De hedniska hjältar
Odens utvalda,
som stupat i
befrielsens kamp;
Deras kroppar ligger
kalla bland korpar,
men på gille i Valhall
är de ni saknar och älskar.

 

Exempel på bärsärkaraseri, i Hervors och Heidreks saga:

”Alla var de (bröderna) bärsärkar och överträffade andra män i styrka och hjältemod. De härjade i många länder och var alltid segerrika och därför blev de vida berömda. Då bröderna var med sina egna män och märkte, att bärsärkagången kom över dem, var det deras sed att gå upp på land och brottas med träd och klippor, ty det hade hänt, att de i bärsärkaraseri dödat sina egna män och plundrat sina egna skepp.”

”Bärsärkagången hade gått över, och då var de, såsom efter en sjukdom, svagare än annars.”

.
Hedniska dikter:

.

Vi bugar ödmjukt
i ärlig enkelhet
inför heliga gudar;
Ni styr tidens mäktiga hjul.
Ni är eviga,
och bortom evigheten.
Ni stupar i Ragnarök,
gudarnas öde,
och återuppstår starkare
i tidens sävliga
eviga cykel.

Den som älskar alla andra intensivt
börjar uppfatta alla levande varelser
som en del av sig själv,
liksom Heimdall är släkt med alla varelser.
Den blir allas älskare,
en del av världarnas lyckliga helhet.
Den flyter med en ström av glädje
och får kraft av alla levande själar.

Den mänskliga kroppen är et gudomligt tempel.
Den som söker medvetandets ljus inom sig,
ser det äkta ljuset.
Den heliga flamman i ditt inre skrin
glimmar för alltid.
Upplevelsen av att tillhöra helheten,
Naturen, Moder Jord, gudarna och Heimdalls folk,
är det perfekta tillståndet för människan,
ty livets mysterier förklaras.

Hör sången om stjärnhimlens kärlek,
låt världarnas och solsystemens glädje
strömma genom dig
och berika din själ.
Låt Allfader Oden Heimdall, Freja, Frej, Tor
och de andra asagudarna
se din själ. Dölj inget.
Känn världens kraft inuti er.
Om gudarna är heliga,
då är även alla asatroende heliga.

Hedendomen och asatron
är den yttersta sanningen.
Hedningarna är redo att utforska
och befolka rymden.
Ande gav Oden
vishet gav Hönir
Blod gav Lodur
och gudomlig färg.
Gudarna skapade inte människorna
Ask och Embla, av naturens byggstenar,
för att förstöra Midgård,
utan för att rädda och skydda Jorden
och befolka alla världar.

Prisa de höga gudarna,
var grundlig och ren
i tanke och handling.
Älska våra gudar
och älska dig själv.
Prisa plikten
och gudomliga seder och lagar,
och de som är hedendomen
och kampen till nytta.

De i vars hjärtan
hedendomen ljuder.
De som älskar andra och sig själva,
de älskar sin själ.
Själen föddes aldrig,
själen är evig,
och lever fast kroppen dör.

Du som söker , lär känna din själs sanna natur,
ditt väsens djur, dess karaktär,
och bli ett med den.
Låt gudarna vägleda dig på din väg,
du vandrar för att uppnå total medvetenhet.
Uppnå kraft att kunna leva
för mänsklighetens väl
och befria mänskligheten från kaos,
låt människorna bli heliga hedningar.

Frej, ljuse gud, led oss från det overkliga till det verkliga,
vägled oss från mörkret till ljuset,
vägled oss från dödlighet till odödlighet.

Lev idag, för idag finns livet i varje andetag.
Det är bara en kort stund som vi existerar.
Glädjen är att växa, att betrakta och därmed vara skönheten,
berömma och ge andra ära av hjältedåd,
uppleva och få ära av hjältedåd,
känn allt detta idag.
Igår var bara en dröm,
imorgon är bara en vision.
Om du lever ut på ett bra sätt idag,
blir varje igår till en dröm av glädje,
och varje imorgon
till en vision om hopp.
Så lev idag.

 

Hedniska tankar om livet

Bli inte modlös och tvivla inte på vår sak, på grund av ensamheten på
sanningens väg.

Allt är förändring i sinnenas värld,
men kärlekens gudinna Freja är oföränderlig.
Tänk på henne, ge upp inför henne, somna i hennes famn.
Vakna upp ur illusionen att ni är åtskilda.

Gå ut i skogen till en fin plats och meditera, eller
lägg dig och sov i gräset i en park.
Vakna upp av en humlas surrande, av en myras kittlande, av
sommarbrisen. Detta är moder natur.
Förklara för mig på vilket sätt ni skulle vara åtskilda.

Tala ut om din oro. Lyssna på dig själv.
Din familj, dina vänner, ditt folk och dina gudar bryr sig om dig.
Ha planer. Du, dina nära, ditt folk och dina gudar har planer för ditt
välbefinnande och din lycka. Låt inte jättarna och kaos övervinna dig
utan övervinn mörkret med din godhet. Är du inte en hedning? Är du
inte asatroende? Vad är det du fruktar?

Förlita dig inte alltid på gudarna, men om du använder din vishet,
ditt mod, om du har tur, samt om nornorna har vävt ditt ödes tråd på
ett sådant sätt, kommer du vandra rätt väg.

Var stark och modig, var inte rädd, var inte otacksam. Oden, Tor Freja
och de andra gudarna är med dig vart du än går. Segla vilse, och du kanske
upptäcker Island. Gå vilse, och du finner orörd natur, vilket är en
gåva som är få förunnat.

Asagudarnas kraft kommer tillbaka när de är som svagast, när de sovit
och varit bortglömda i tusen år. Därför älskar de dig och därför
respekterar de dig när du är svag, ensam och bortglömd. Skryt om dina
svagheter, var stolt över att vara bortglömd. Din kraft kommer
tillbaka, starkare än förr.

De som mist någon, de som lidit en förlust, de som inte orkar längre.
Freja torkar bort varje tår på deras kinder, och det kommer inte bli
mer död, sorg eller lidande. Smärtan kommer försvinna, då allt ont
försvunnit.

Var stark och modig, för har du blotat och offrat mat och för dig
värdefulla saker till Frej och Freja för fruktbarhet, Tor för
välstånd, lycka och god skörd, till Skade och Uller för jaktlycka, och
till Oden för välgång i strid, då är gudarna med dig då du trött
vandrar din väg. De glömmer dig inte. Den Höges, Odens, korpar ser dig
och minns dig, alltid och överallt.

Belöningen för lönnmördare, tjuvar, lögnare och edsbrytare är att för
evigt vandra i floden Sliters strömmar i dödsriket Hel. För de goda
hedningarna väntar Odens Valhall och Frejas Folkvang.
Samla på lycka, var god, förtjäna din plats i Valhall eller Folkvang:
Då lyssnar du på ditt hjärta.

Fråga, och du kommer få svar. Sök, och du kommer finna: Ge Nornorna
och ödet en chans att öppna dörrar och skapa möjligheter, och spinna
långa trådar för ditt livsöde.

När jag blotar till våra hedniska asagudar, vet jag att gudarna kommer
vara en lykta för mina fötter, även om jag vandrar i mörkret på en
slingrande stig, och de kommer lysa upp min väg, på olika sätt.
Balder den ljuse helige guden, låter ljuset skina, och den sotsvarte
Svarter, eller Surter även kallad felaktigt, har inte kraft att sprida
sitt mörker förrän Ragnarök, Gudarnas Öde.

Oden ger krigarna lycka om de kastar ett spjut över fiendetruppen
innan striden. Tyr ger lycka i striden åt de krigare som uttalar hans
namn två gånger. Men ser du en korp innan striden, ska du låta svärdet
vila i sin skida.

Se Frejas kraft! Hon beskyddar dig, hon beskyddar föderskor och barn,
hon kommer som en svan med barnets själ, hon beskyddar de som älskar,
och hon beskyddar de som åtrår. Lyckliga är de som söker hennes
beskydd.

De som blotat till sina gudar kommer få kraft och styrka och färdas fram
mot framgång. De kommer springa utan att bli trötta, de kommer vandra lyckliga utmed livets väg.
Vi hedningar vet att du, din familj, dina nära, dina vänner, ditt folk
och dina gudar alltid vill dig gott, och vi kämpar tillsammans i en
helig gemenskap för godheten och för mänskligheten, mot ondskan och
mot mörkret.

Tappa inte modet. Även om vårt yttre ibland tappar sin glans, så blir
vårt inre vackrare och starkare. Känn din heliga tro och din starka
själ värma ditt hjärta.

Gudarnas kärlek når oss, och vår kärlek når dem, när vi blotar till deras ära.
Vi människor skapades av Oden, Vile och Ve, för att göra gott och
förvalta jorden. Vi blev inte skapade för att förstöra naturen eller
att göra livet svårare för jordens varelser. Vi människor är bara
några av naturens varelser.

Betrakta det som en lycka, mina hedniska bröder och systrar, att ni
drabbas av olika prövningar och svårigheter i livet; ni förstår att
varje gång er tro på gudarna, på er själva, på andras kärlek sätts på
prov, blir ni starkare, mer målmedvetna och mer ödmjuka. Men
prövningarna kommer bli svårare.

Er mentala styrka slipas likt en kniv som någon kastar sten på: Hålls kniven i
sidled så bryts den av, men om den hålls med spetsen framåt så kommer
varje kastad sten bara att slipa dess egg ännu vassare.

Låt målmedvetenheten styra er, och ni kommer lyckas med det ni tar er för.

Välkomna till hedendomen och asatron, välkomna att blota och offra
till asagudarna, ni trötta, slitna, utbrända, ni utan hopp. Välkomna
in i värmen, välkomna till vår gemenskap.

Stå fast i er hedniska dyrkan. Var modiga. Var starka. Vi måste befria
mänskligheten från mörkret och kaoset. Världen slits i stycken av
konflikter och vissa personers vinning. Hedendomen och asagudarna är
ljuset som brinner och lyser upp i mörkret.

Min asatro är kanske den viktigaste saken i mitt liv. Vi blir aldrig
besegrade så länge vi inte ger upp våra hedniska gudar. Ingenting är
omöjligt för oss hedningar. Heliga är alla de hedningar som bidrar
till att skapa fred och befrielse på jorden, ty de kommer kallas
gudarnas barn.

.
För mig är en kotte eller en ekorre på hednisk mark mer heliga, än
ickehedniska gudar.

.
Gå ut i skogen och meditera, hitta en schaman och res ut på trumresa.
Hitta ditt ”totemdjur”, din Fylgja, din följeslagare, din skyddsande.
Är du en Ulvsärk, eller en Björnsärk, bärsärk? Är du en spanande falk?
Är du en försiktig ekorre? Finns det någonting vackrare än djur?
Inspireras och få kraft av naturen. Hitta och förtjäna ditt
krigarnamn.

.
En fri och hednisk jord, där mänskligheten kan leva i frihet och börja
kolonisera rymden, kan bara finnas i skuggan av svärd.

En kung ska vara en upplyst despot. En krigare ska kunna försvara sig
på tre ställen: På slagfältet, inför publik, och med musik. På
slagfältet: Träna kampsport, ta jaktlicens, gå med i hemvärnet, spela
airsoft. Få lite skinn på näsan. Bli en krigare
på ett eller annat sätt. Inför publik: försvara dig i en domstol, håll
tal inför likasinnade. Med musik: Spela musik som hedrar asagudarna
och vår hedniska gemenskap. Spela folkmusik, dansa folkdans. Läs upp
svenska dikter. Måla bilder, likt Carl Larsson.

.
Gå ut och gör dugligt folk till hedningar. Låt dem blota till våra
asagudar. Låt dem leva efter de hedniska dygderna. Då blir de en del
av vår gemenskap.

 

Om hedniska dygder

 

Kära hedningar, det finns nio etiska dygder som ni skall bära med er
genom livet:

Mod: i livet, i kärlek, i strid. Självtillit.
Ärlighet, gentemot er själva och gentemot andra. Acceptera dina
svagheter och förluster
Värdighet
Trofasthet, gentemot familj, vänner och folket
Familjens lycka
Frikostighet, mot de som förtjänar det
Flit
Tålamod, stoicitet. Fall inte in i modets nycker, var en ö av stabilitet
Pliktkänsla för ditt folk och för gudarna

 

Om Hednisk sed

 

Konsensus av vad hedningar och asatroende är överens om
vad gäller blot, riter, gudavärlden och eddaskrifterna.

 

Om Miljö, Moder Jord

 

Använd saker gjorda av trä, skinn, järn och stål så mycket som
det går. Moderna kläder innehåller plaster som gör att de faller isär
efter några år. En skinnjacka går aldrig sönder. Ge era barn mat i
kärl och med bestick av trä och glas, så de slipper få plast i sig. Ät
ekologisk mat. Din hälsa är folkets hälsa då du är en del av folket.

 

Några avslutande ord på denna text. Kanske börjar din hedniska resa här, vilket jag hoppas, och då är dessa ord snarare slutet på början.

 

När du vänder dig om är du i Midgård, och gudarna
har vaknat efter sin tusenåriga sömn.

Skrivet av en hednisk broder.

Hell Oden!

Futhark Uthark Old Germanic runes, how old are they?

Are the Old Germanic Futhark (+uthark) defined around one or two centuries AD? Did they respect very ancient star signs and mythology? Some of the runes could be upholders of mythological and cultural traditions 15000 years old… and then systematized by a scandinavian mercenary in a roman legion, who was member of the mithras cult and who mastered both the greek and latin alphabets, numerology and pythagorean religious mathematics, as well as the star signs. Some runes look etruscan, phoenician, they can all rotate without being confused with others, JUST LIKE STAR SIGNS, they are sometimes flipped, like for example the etruscan B, to fit inte a specific star sign. The S rune has a lot of different shapes, but they all fit into Andromeda.

Could it be that the Futhark was used for messages, name tags, poems and songs, and the Uthark (with the initial F-rune placed as the last one in order to give the runes a new number value), like a roman army crypto, was a little bit different, just so that the enlightened, in different cults like the pythagoreens and mithras cult, could use mathematical magic with numerology and prime numbers? It seems logic that the magic skills were secret to the common people.

eh runan bra

taurus lascaux ur runan bra

 

madr runan bra