Bronze age, Iron age, Viking, Celtic, and Gallic stars? Othin, Gundestrup, Gallehus

oden korpar lilla björn 22gundestrup gemini 1

TullstorpStone leo fardig4

Is this Garm, the wolf? Is it the Gnipahole, at the entry to the underworlds? Because it is located in the solar ecliptic, the border between the underworlds and the upper worlds. Garm goes into the upper world, and the ship Nagelfar is put into the sea, to bring evil giants to fight in Ragnarök. Ragnarök being the end of the solar year that ends at winter solstice, and perhaps also the last fight of the asatro heathen civilisation that was slowly being conquered by the christian civilisation. Skriv en bildtext

lupus on gallehus 2

 

Annonser

Hymn to Nemesis, by Mesomedes of Crete, 100 AD. Translated from English to Swedish by Daniel Vagerstam 2018 04 05

I am heathen, but i’m very open to other gods, and isn’t this hymn to Nemesis a pure masterpiece?

Nemesis was the greek goddess who punished the Challengers of the gods, and made the Wheel of fortune turn, and make people get what they deserved, whether it was good or bad.

The goddess was also worshipped by the romans. She had many names, but Nemesis and Fortuna are the most famous.

Othin is her strongest equivalent among the northern heathen Gods, but the god Forsete is a god of justice as well, but more focused on court affairs, tings, etc. Othin punishes those who do wrong and brag, like he does in Grimnismal, where he lets a selfish king stumble on his own sword and kill himself. He awards the brave who dare to face challenges, whether it be climbing a mountain, or going out on a quest to steal the mead of poetry, or to go visit a giant like Vaftrudnir and dare him in a competition in wisdom, like described in Vaftrudnismal. Othin also punishes Balder’s killer by having another son that takes revenge on him. The subject of justice is also very important in Havamal, ”Othins Speech”: Be courageous, but don’t brag. Say when something is bad. Don’t focus too much on fortune, because luck and fortune shift, and they are the most infidel of friends.

 

 

Hymn to Nemesis

translated from English to Swedish by Daniel Vagerstam 2018 04 05.

 

Nemesis, vingad gudom över livsödens våg

Rättvisans gudinna med blå ögon av stål

Du upprörs av trots från skrytsamma mänskor

Mot ditt kristallhårda styre.

Hatare av högfärdighet och skryt

Utplånare av mörker som i sinnen bor.

Med ditt väglösa, malande, krossande hjul

Svänger mänskors lysande lycka.

Klädd i glömskans mantel kom och bryt

Den storhetsvansinnige trotsarens hals.

Din underarm mäter livets längd,

Din blick genomborrar en mänskas hjärta,

Oket höjer du med bestämd hand.

Hell den högste, du rättvisans drottning.

Nemesis, vingad gudom över livsödens våg

Odödlige domare, jag sjunger din hymn,

Allsmäktige, på utbredda vingar.

Du råder över godhet, gör fel till rätt.

Förakta de högfärdiga med hela ditt verk

Och för dem djupt ner i mörkret nedan.

 

 

Here is the English version and the version sung in Greek:

 

http://poemsintranslation.blogspot.se/2011/05/mesomedes-hymn-to-nemesis-from-greek.html

 

 

Hávamál, Havamal, Den Höges Tal (Odens Tal)

 

Översättning: Daniel Vagerstam 2018-03-23

 

1.

Dörrar alla,

innan man går in,

Genom skådas skall;

Ty ovisst är att veta,

var ovänner

sitter på salens bänk.

2.

Hell er, värdar!

Gäst är in kommen!

Var ska denne sitta?

Mycket den har brått,

som vid elden skall

prövas i kunskap och Freista (Se kommentarer).

3.

Eld den behöver,

som in är kommen

med kalla knän;

Mat och kläder

den behöver

som i bergen farit.

4.

Vatten den önskar

som till värden kommer,

handduk och välkomst;

Gott sinne

om sådant kan vinnas,

och öppet språks ord.

5.

Vett behöver den

som vida färdas,

hemma är allt lätt;

Den blir sedd

som inget vet,

men vid vist folk sitter.

6.

Om sin vishet

ska man inte skryta,

hellre tänka tyst;

Då den kloke och tyste

kommer till gården,

sällan går det illa,

ty bättre färdvän

får man aldrig,

än mycket vishet.

7.

Varsam gäst

som till värden kommer

är tyst och tiger;

öronen lyssnar,

ögonen skådar,

lägger märke till allt.

8.

Den är lycklig

som var dag får

lovord och uppskattning;

Olycklig är den,

vars dom döljs

djupt i andras bröst.

9.

Den är lycklig

som hela livet

lyssnar på vishet;

Ty dåliga råd

kommer ofta nog

ur andras bröst.

10.

Bättre börda

bär ingen på

än mycket visdom;

Bättre än guld,

vid okända platser,

även för den fattige.

11.

Bättre börda

bär ingen på,

än mycket vishet;

Värre färdkost

än att fördricka sig på öl,

finns ej på vägen.

12.

Så bra är ej

som man säger,

öl för folk;

Ty vettet flyr mer

ju mer man dricker

och minnet sviker.

13.

Glömskans häger heter

den som över gillet svävar

den stjäl minnet från män;

med den fågelns fjädrar

fjättrad jag blev

i Gunnladars gård.

14.

Drucken jag blev,

rent dödsfull,

borta i Fjalars berg;

Bäst är det gille

där gästerna vaknar

med minnet kvar.

15.

Fåordad och slug

ska kungens son

och djärv i strid vara;

Glad och munter

ska varje man vara

till sin dödsdag.

16.

Enfaldig man

tror sig länge leva

om han aktar sig för strid;

Men ålderdomen ger

honom ingen frid

trots att han sparats av spjuten.

17.

Glor som ett fån

när till festen kommer,

talar han mycket eller tiger;

I den stund

som han att dricka får

är hans slughet borta.

18.

Mycket vet

den som vida vandrat

och har fjärran farit,

om avsikter dolda

bak fagra ord

hos de kunniga och visa.

19.

Håll ej på bägarn,

drick du vid gillet mjöd,

tala väl eller tig,

oartig dig

kallar ingen

om du tidigt går till sängs.

20.

Glupsk man

utan gott skick

äter sig ohälsa;

Löje skaffa ofta

i lag med kloka

åt enfaldig man hans mage.

21.

Hjordar veta

när vända hem de skola,

och gånga då från gräset;

men den ovise

aldrig känner

sin egen mages mått.

22.

Oklok man

och illasinnad,

hånar allt;

ej vet han

eller förstår,

att han ej är fri från fel.

23.

Ovis man

alla nätter vakar,

grubblar över allt;

matt är han

när morgonen kommer

och allt är eländigt ännu.

24.

Ovis man

tror alla vara

vänner, som vänligt le;

han förstår icke,

vad hans fiender döljer

när han bland sluga sitter.

25.

Ovis man

tror alla vara

vänner, som vänligt le;

Han finner dock

då han till tinget kommer

att få stödjer hans sak.

26.

Ovis man

tror sig allt veta

hemma i eget hus;

men föga han vet,

vad han svara skall,

när man prövar hans kunskap.

27.

Ovis man,

som bland andra kommer,

gör bäst i att tiga;

ingen vet,

att han inget vet

om ej för mycket han talar.

Ingen känner den

som inget vet,

om han inget säger.

28.

Klok den synes,

som fråga kan

och berätta för andra;

sällan lyckas

en mänskas barn

hålla en nyhet hemlig.

29.

Alltför många säger

den som aldrig tiger,

ord utan mening;

hastig tunga

som ej tyglas

är obra för en själv.

30.

Håna andra

ska man ej göra

om man som gäst kommer;

klok tycks den

som ej ifrågasätter

och torrskinnad sitter och tiger.

31.

Klok tycker sig den,

som till flykt tar,

då gästen hånat andra gäster;

Föga den vet,

som flinar under måltiden,

att vreden växer vid bordet.

32.

Många män

välvilja visar

tills de samlas till fest;

Evig ovänskap

uppstår där,

då gäst tvistar med gäst.

33.

Tidig måltid

ska man äta,

fast ej före fest;

Hungrigt, snappar man åt sig

och glufsar högt,

och kan ej samtala.

34.

Lång, omvägen

är till ovän,

fast hans stuga står vid vägen;

Men till god vän

är vägen kort,

fast han har fjärran farit.

35.

Gå skall man,

ej är gott, att gäst

är ständigt i samma hem;

Ljuvligt sällskap blir till leda,

om man länge sitter

på annans bänk.

36.

Ett bo är bäst

trots att det litet är,

herre är hemma envar;

Fast man blott två getter äger

och tak över sin sal,

är det bättre än bedja om mat.

37.

Ett bo är bäst

trots att det litet är,

herre är hemma envar;

blödande är hjärtat

på den, som bedja skall

om mat till varje måltid.

38.

Vapnen sina

skall man nära ha

där man fram går;

ty ovisst är att veta,

när ute på vägen

spjutet tarvas.

39.

Jag fann aldrig så givmild

eller så gästfri,

att han avslog gengåvor;

och så rik

och mäktig storman,

att han lön ej önskade.

40.

Spar ej

vad du kommit över,

om det kommer till användning;

ofta spars åt okär

vad åt älskling var ämnat,

mycket går värre, än man väntat.

41.

Vapen och kläders gåvor

ska vänner glädja,

själv man skönjer det bäst;

Genom gengåvor vänskapen

varar längst,

om allt vill sig väl.

42.

Till sin vän

skall man vän vara

och återgälda gåva med gåva;

med löje skall man

löje gälda

och försök att luras, med lögn.

43.

Till sin vän

skall man vän vara,

till honom och hans vän;

men till oväns vän

skall ingen någonsin

vara vän.

44.

Har du en vän

som pålitlig är,

och godhet av honom vill ha;

Öppen skall du vara

och vängåvor skifta,

besök honom även ofta.

45.

Om du en annan har,

som opålitlig är

och ändå gott vill hava;

Fagert skall du tala,

men falskt tänka,

och återgälda svek, med lögn.

46.

Det gäller ock,

om den du illa tror,

och vars onda sinne du anar;

mot honom skall du le,

och vänskaplig spela,

och samma gåva åt givaren gälda.

47.

Ung var jag fordom,

färdades ensam,

då råkade jag vilse om vägen;

jag tyckte mig rik

då jag träffade en annan,

mänskan är mänskans glädje.

48.

Modiga och givmilda

män leva bäst,

sällan de sörjer;

men osnäll man

ser hot i allt,

och fruktar gåvor.

49.

Kläderna mina

gav jag på fältet

åt tvenne trägubbar;

Stora män de tycktes,

när så klädda de var,

nesligt är att naken vara.

50.

Tallen torkar,

som på tomten står,

och ej skyddas av bark eller barr;

Så ock är den

som saknar vänner,

varför skall han länge leva?

51.

Med elds hetta

brinner mellan ovänner

friden i fem dagar;

Sen slocknar den

när den sjätte kommer

och vänskapen vissnar.

52.

Ej mycket alls

skall man giva,

ofta köps lovord med litet;

med hälften av en brödbit

och ett halvfyllt stop

vann jag mig en vän.

53.

Små stränder,

små sjöar,

småttingar är småsinta;

Ty alla mänskors förnuft

är ej jämbördigt,

hälften värd är den ovise.

54.

Medelmåttigt klok

skall man vara,

inte alltför vis;

För den

är livet fagrast

som lagom mycket vet.

55.

Medelmåttigt klok

skall man vara,

inte alltför vis;

Ty av vishet mänskans hjärta

sällan är glatt

om allvetande den är som det äger.

56.

Medelmåttigt klok

skall man vara,

inte alltför vis;

Sitt öde vete

ingen på förhand,

då är sorglösast sinnet.

57.

Brand får brand att brinna,

bränner tills den brunnit ut,

flamma tändes av fyr;

Den enes kunskap

kan väcka den andres,

den ensamme förblir enfaldig.

58.

Arla stige upp

den som äga vill

mycket egendom och boskap;

Sällan liggande ulv

ett lårben får,

eller sovande man seger.

59.

Arla stige upp,

den som har arbetsfolk få,

och tage med sin syssla itu;

Mycket försinkas

den som om morgonen sover,

rask är till hälften rik.

60.

Torr planka

och taknäver

det kan man mäta;

Och om virket

räcker och varar

hela eller halva året.

61.

Tvagen och mätt

rider man till tinget,

fast klent man är klädd;

Över skor och knäbyxor

ej skamsen någon vare,

eller över hästen,

fast man har en skruttig.

62.

Hungrigt spanar

och spejar örnen

över öde hav;

Sådan är ock den,

som bland många kommer,

och har förespråkare få.

63.

Fråga och svara

ger vishet

till den som klok vill kallas;

En vet,

men ej två,

vad tre vet, det vet alla.

64.

Riket sitt

skall den rådvise

styra med måtta;

Han finner nog

när bland modiga han kommer,

att ingen är djärv framför alla.

65.

För de ord

som man till andra sagt,

ofta man bittert får böta.

66.

Mycket för tidigt

kom jag till många hem,

men sent till somliga;

drucket var ölet,

obryggt ibland,

i otid anländ blir ouppskattad.

67.

Här och var

blir jag hembjuden

men ej när jag måste ha mat;

Ty när två lår hängde

hos den trofaste vännen

åt jag upp det ena.

68.

Eldens värme är bäst

för mänskobarn,

och att solen se;

hälsan sin

ska man behålla,

och leva utan laster.

69.

En man är ej olycklig

trots sin dåliga hälsa,

mången är av söner lycklig;

mången av fränder,

mången av egendom,

mången av välgjort verk.

70.

Bättre är att leva

än att liv sakna,

vid liv får man alltid en ko;

Eld såg jag brinna

som bål åt den rike,

och ute låg den döde vid dörren.

71.

Den halte rider häst,

den som handen mist, blir herde,

den döve duger i strid;

Blind är bättre

än att bränd vara

nyttig för ingen är liket.

72.

En son är bättre

fastän sent född

i faderns liv;

Sällan bautastenar

stå vid vägen

om ej frände över frände dem rest.

73.

Två slår den tredje, (majoriteten vinner)

Tungan är huvets bane,

Under pälsen döljs

en fientlig näve. (varg i fårakläder)

74.

Med fröjd den natten motser,

som matsäck har att njuta,

nedtaget är skeppets rå;

höstnatt hastigt ändras,

på fem dagar skiftar

vädret mycket,

men mer på en månad.

75.

Den icke vet

som ingenting vet,

av rikedom mången röjes som narr;

Den ene är rik,

den andre fattig,

lägg ej den det till last.

76.

Fä dör,

fränder dör,

även du själv ska dö;

Men anseendet

aldrig dör

för den som ett gott har skaffat.

77.

Fä dör,

fränder dör,

även du själv ska dö;

Men ett vet jag,

som aldrig dör,

domen över död man.

78.

Fulla fårfållor

såg jag hos Fitjungs söner,

nu bär de tiggarens stav;

Överflöd är

som en ögonblink,

osäkrast av vänner.

79.

En ovis man,

om han erhålla kan

gods eller kvinnors gunst;

Hans stolthet växer,

men förståndet aldrig,

fram går han drygt i sin dumhet.

80.

Det sägs då,

när med runor du besvärjer,

som från makterna kommer,

som de höga makterna högg,

som den store tulen målade,

då tycks det bäst, att han tiger.

81.

Om kvällen skall dagen lovprisas,

gift kvinna, som brinner av lust,

svärd, som prövats i strid,

flicka, då hon gift blir,

is, då man över kommer,

öl, då det drucket är.

82.

I vind skall man träd fälla,

i bris på sjön ro,

i mörkret med mö språka,

ty många är nattens ögon;

På skepp skall man styrfart hålla,

och skölden till skydd hava,

till vapenlek svärdet,

och flickan att kyssa.

83.

Vid eld skall man öl dricka,

på isen skridsko åka,

Ett rostigt svärd

och mager märr köpa;

hemma skall man häst göda,

men hund i fäbod.

84.

På ord av en mö

må ingen man lita,

eller hälften vad gift kvinna säger;

ty på rullande hjul

deras hjärta är skapat,

föränderlighet i bröstet bor.

85.

Bristande båge,

brinnande låga,

gapande ulv,

galande kråka,

rytande svin,

rotlöst träd,

växande våg,

vällande gryta.

86.

Flygande spjut,

fallande bölja,

nattgammal is,

orm i ring,

bruds ord i bädden,

eller brustet svärd,

björnens lek

eller barn av en konung.

87.

En sjuk kalv,

en självständig träl,

en völvas goda ord,

de som nyligen stupat.

88.

På tidigt sådd åker

må ingen lita,

eller ej för snart, sin son;

av vädret beror åkern,

av sitt vett sonen,

båda tvivelaktiga ting.

89.

Din broders mördare,

om han mötes på vägen,

ett halvbrunnet hus,

en häst, än så snabb,

ett riddjurs nytta är borta

om ett ben skadas,

ingen vare så lätttrogen

att han litar på allt detta.

90.

Så är kvinnors kärlek,

hal och svårfångad;

som att rida på oskodd häst

på hal is,

ett illa tämjt

tvåårigt föl,

eller som segling i storm

utan styråra,

eller som en halt man

som vill fånga ren på fjället.

91.

Bar sanning jag talar,

ty båda jag känner,

även karlars tro mot kvinnor vacklar;

Då tala vi fagrast,

när vi falskast tänka,

för att snärja kloka sinnen.

92.

Fagert skall man tala

och gåvor bjuda,

om en kvinnas kärlek man vill få;

Kärlek lova,

åt ljusa mön,

då får, den som friar.

 

Första Berättelsen om Oden: Billings Mö.

 

93.

Håna för kärlek

skall ingen

någon någonsin göra;

Ofta verkar på den vise,

men ej på den dumme,

de fagras skönhet.

94.

Ty ingalunda lasta

en annan skall man

för fel, som flera gör;

Till galna från kloka

gör karlars söner

älskogens mäktiga åtrå.

95.

Tanken vet

vad som i hjärtat döljs,

ensam är älskogens längtan;

Värsta sjukan

för visa män

är att aldrig få glädjas.

96.

Jag såg henne

då jag smög,

väntade i vasst hö;

Liv och hjärta

för mig var kloka mön,

dock jag ingenting av henne fick.

97.

Billings mö

jag i bädden fann

ljus som solen sova.

En jarls makt

var för mig intet,

mot att vid henne få vila.

98.

Sent om aftonen

ska du, Oden, komma,

om du vill famna din flicka;

allt går illa

om andra vet,

vad vi tillsammans gör.

99.

Åter jag kom,

och trodde mig säker

på att få famna den fagra;

Nu tänkte jag

nalkas den stund,

då all hennes kärlek är min.

100.

När jag kom

sent om kvällen,

var alla vakter vakna;

Brinnande facklor

bar de omkring,

min väg sig visade farlig.

101.

Och nära morgonen

när jag närmade mig åter,

då sov salens vakt.

Men grått tygbylte jag fann (grått=ovänligt)

som gudomliga kvinnan

bundit i sängen.

102.

Mången mö god,

som man närmare känner,

ger flyktig kärlek;

Det lärde jag mig

när listigt

jag mön till lättsinne lockade.

Hånskratt fick jag,

hånade mig gjorde den sluga,

och intet jag fick av den flickan.

 

Andra berättelsen om Oden: Skaldemjödet

 

103.

Gladlynt hemma,

god mot gäster,

och förståndig skall man vara;

Minnesgod och vältalig,

om man vill kunna mycket,

och ofta omtala det goda.

Ärkenöt den kallas,

som intet har att säga,

då blir man känd som dum.

104.

Åldrig jätte sökte jag upp (Suttung)

nu är jag åter kommen;

Föga fick jag tiga,

med många ord,

fick jag framgång i ordkamp,

i Suttungs salar.

105.

Gunnlod mig gav

på guldstolen,

att dricka av det dyrbara mjödet;

Otacksamhet gav jag henne,

för hennes omsorg,

och tillit till mig.

106.

Med Rates mun, (kenning för borr)

röjde jag mig väg

och gnagde mig genom berget;

Över och under mig

gick jättars vägar,

då gällde det hals och huvud.

107.

Av skickligt vunnen skönhet

har jag mig begagnat,

den kloke får sin vilja igenom;

Därför har Odröre (Kitteln med Skaldemjödet)

nu kommit upp

till gudars och mänskors glädje.

108.

Jag tvivlar på

att jag tagit mig ut

ur jättens bergrum,

om ej Gunnlod jag fått,

den kloka kvinnan,

att lägga armen om mig.

109.

Följande dag

gick rimtursar (isjättar)

att fråga efter den Höge,

i den Höges hall;

De frågade efter Bölverk, (namnet som Oden presenterat sig med hos jättarna)

om tillbaka han kommit,

eller slaktats av Suttung själv.

110.

Ed på ring, Oden,

tror jag, hade svurit;

Hur kan man på hans löften lita?

Suttung sveks

och blev bestulen,

och Gunnlod grät.

 

Loddfafnesmål: En gammal mans råd till en yngling

 

111.
Tid är att förtälja
från Tulens stol (talarstolen)
som vid Urds brunn är.
Jag såg och teg,
jag såg och tänkte,
jag lyssnade till männens samtal.
Om runor hörde jag dem tala, (hemligheter, visdomar)
om råd de ej heller teg,
vid den Höges sal,
i den Höges sal,
hörde jag sägas så.
112.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Stig ej upp om natten,
om du ej är ute och vaktar,
eller måste ut till avträdet.
113.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
I magikunnig kvinnas
famn ska du ej sova,
så att hon ej låser dig fast.
114.
Hon gör det så,
att du flyr egendom,
ting och kungs kallelse;
mat vill du ej hava
eller mänskors sällskap;
sorgsen går du att sova.
115.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
En annans hustru
ska du aldrig locka
till alltför förtroligt samtal.
116.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Om på fjäll eller fjärd
du fara tänker,
skaffa dig mycket färdkost.
117.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
En elak man
du aldrig låte
höra vad otur dig hänt;
ty av elak man
du aldrig får
för lämnat förtroende lön.
118.
Svårt sårad
såg jag en man
genom ord av en ond kvinna;
falsk tunga
tog hans liv,
och teg om sann sak.
119.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Om en vän du har,
som du väl tror,
far ofta att denne träffa;
ty ogräs växer,
och högt gräs,
på väg som ingen vandrar.
120.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
En god vän
var, med glada samtal,
och tala väl om andra hela livet.
121.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Vännen din,
var aldrig du
först att svika;
sorg äter hjärtat
när man säga ej får
för någon all sin uppskattning.
122.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Ord skifta,
aldrig du skall
åt oklok ropa.
123.
Ty av illasinnad man
du aldrig skall
för godhet få lön.
Men en god man
minns vad du gjort
och berömmer inför andra.
124.
Lik släktskap är vänskap,
då du säga får,
för en annan all din uppskattning;
Allt är bättre
än falskt sinne;
Den är ej vän, som blott välkommen säger.
125.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Tre ord skifta
icke med en dumbom;
den kloke ger med sig
där den dumme vägrar.
126.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Skomakare var ej
eller skaftmakare
annat än åt dig själv;
om skon sitter dåligt
eller skaftet är snett,
då önskas över dig ont.
127.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Om ont du märker,
säg att ont det är,
giv ej din fiende fred.
128.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Åt ont, glad
aldrig var,
men gläds åt det goda.
129.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Upp titta
ska du ej i striden,
ty om blicken fångas
av fiendens öga
slås du lätt av skräck.
130.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Om hos god kvinna
du vill finna kärlek
och vara lycklig med,
fagert skall du lova
och löftet hålla fast;
den blir glad, som något gott får.
131.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Varsam ber jag dig vara,
dock ej alltför varsam;
Var med ölet varsammast,
och med annans hustru,
och för det tredje,
låt ej tjuvar leka.
132.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Till hån och löje
hav aldrig
gäst som färdas.
133.
Ofta illa veta,
de som inne sitta,
vad för slags folk som kommer;
Ingen är så bra
att ej brist han äger,
eller så dålig, att han till intet duga.
134.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
Åt åldrig talare
du aldrig må skratta;
ofta skarpa ord kommer från gamla.
Ofta ur skrumpet skinn
kloka ord komma
som hänger bland djurhudar,
och dinglar bland djurtarmar.
135.
Jag råder dig Loddfafner,
må du mina råd följa;
Glädje och gagn får du,
och framgång, om du dem följer;
En gäst ska du ej skymfa
eller jaga på porten;
behandla den fattige väl.
136.
Ej svag är den dörr,
som svänga skall,
och öppna för alla;
Ett mynt skall du dock ge,
annars de ber, att
trollen dig tar.

 

Odens Tal om runor

En dikt om Odens shamanistiska initiationsrit.

 

Kommentar: En Galder är en magisk kraftsång.

Att tävla i kunskap heter att Freista på fornnordiska. Freista betyder även att tävla, att utmana, att genomgå en prövning. Man tävlade i sina kunskaper om gudarna och deras namn och egenskaper.

Runor kan betyda antingen run-bokstäver eller hemligheter, kunskaper och visdomar.

 

138.

Jag minns att jag hängde

i vindpinat träd

nio hela nätter

stungen med spjut,

som gåva åt Oden,

jag själv given åt mig själv,

i det höga träd,

som ingen mänska vet

ur vars rot det växer.

139.

Man bar mig ej bröd

eller bjöd mig horn.

Nedåt jag blickade,

jag tog upp runor,

med rop tog jag dem,

så föll jag ner.

140.

Nio kraftsånger

lärde jag av sonen

till Bölthor, Bestlas fader,

och en dryck jag fick

det dyrbara mjödet

som östes ur Odrörer.

141.

Då började jag frodas

och vis vara,

växte väl och trivdes.

Ord födde ord,

när ord jag sökte.

Verk födde verk,

när jag verk skapade.

142.

Runor ska du finna,

och tydda stavar,

mycket stora stavar,

mycket starka stavar,

som Den Store Vise målade, (Oden)

de mäktiga krafterna gjorde, (runorna? sångerna? asagudarna?)

och de rådandes herre ristade. (Oden)

143.

Oden för asarna,

men för alferna Dain

och Dvalin för dvärgarna,

Åsvider för jättarna,

några ristade jag själv.

144.

Vet du, hur du rista skall? (rista magiska runor och besvärjelser)

Vet du, hur du läsa skall?

Vet du, hur du färga skall? (måla runor)

Vet du, hur du freista skall? (tävla och pröva någons kunskap)

Vet du, hur du bedja skall? (sjunga galdrar, magiska kraftsånger, jojk?)

Vet du, hur du blota skall? (offra)

Vet du, hur du sejda skall? (shamanism)

Vet du, hur du sia skall? (völvor, spåkvinnor, shamanism)

145.

Att inte bedja är bättre

än att blota för mycket;

Den som ger vill ha något igen.

Att inte sejda är bättre

än sia för mycket.

Så ristade Thunder (Oden?)

i tidsåldrarnas gryning,

när han reste sig upp,

och kom tillbaka.

(Från en shamanistisk trumresa?)

 

Odens tal om magiska kraftsånger, Galdrar

 

146.

De kraftsånger kan jag,

som ej konungs maka

och ingens ättling kan.

Hjälp heter en,

och hjälpa dig den skall

mot sjukdom och sorg,

och alla lidanden.

147.

En annan kan jag,

som alla bör kunna,

om de vill bruka läkekonst.

148.

En tredje kan jag,

om jag behöver

när min ovän fått övertag,

eggen gör jag trubbig,

på ovänners svärd,

och deras vapen biter ej mer.

149.

En fjärde kan jag,

om fiender bundit

med band mina ben.

Galder jag sjunger,

så gott jag kan;

Fjättern lossnar från fot,

liksom den som handen hållit.

150.

En femte kan jag,

om fiendespjut kastat

jag ser falla i flocken;

så snabbt flyger det ej

att jag det ej hejdar,

då jag det fångar med blicken.

151.

En sjätte kan jag,

om mig sårar en man

genom runor på rötter av träd.

För den,

som min fiendskap söker

blir det värre än för mig.

152.

En sjunde kan jag,

om hög låga syns

runt sal där många sitter;

Den brinner ej så brett

att jag den ej kan släcka.

Den galdern kan jag sjunga.

153.

En åttonde kan jag,

som för alla är

nyttigt att lära;

när hat växer

bland hjältars söner

botar jag det snabbt.

154.

En nionde kan jag,

för att i nödens stund

skydda min båt på hav;

vinden jag stillar

liksom vågorna

och söver alla sjöar.

155.

En tionde kan jag,

om trollkvinnor jag ser,

högt i luften leka.

Då vänder jag ritten

så de vilse far

och ej hittar sina skepnader

och sina själar.

156.

En elfte kan jag,

om till strid jag skall

och gamla vänner leda;

Under sköldar sjunger jag,

och med styrka färdas vi,

oskadda till strid,

oskadda från strid,

oskadda kommer vi från allt.

157

En tolfte kan jag,

om jag i träden ser

den hängde hänga.

Då ristar jag

och färgar runor

så att kroppen går igen,

och den döde med mig talar.

158.

En trettonde jag kan,

om ett barn jag skall

viga genom vattenösning;

Han ska ej falla

fast han i slaget hamnar,

han ska ej böja sig för svärd.

159.

En fjortonde kan jag,

om jag framför folk

om gudar ska förtälja.

Asar och alfer

kan jag allt om,

ej kan en oklok sådant.

160.

En femtonde jag kan

Som Tjoud-rerir sjöng,

Dvärgen framför Dellings dörr.

Kraft sjöng han åt asar,

Och åt alfer ära,

Visdom åt krigarguden. (Oden)

161.

162.

163.

164.

Nu är den Höges sång sjungen

i den Höges sal,

gagnrik för människors söner,

gagnlös för jättars söner.

Tack den, som sjöng!

Tack den, som kan sjunga!

Njut gott, den som begrep!

Lyckliga de, som lyssnat!

 

 

 

 

Kommentarer:

2.

Att tävla i kunskap heter att Freista på fornnordiska. Freista betyder även att tävla, att utmana, att genomgå en prövning. Man tävlade i sina kunskaper om gudarna och deras namn och egenskaper. Se Vaftrudnismal, som handlar om att Freista.

 

Angående kraftsånger, galdrar:

 

(Källa: Wikipedia):

Merseburg-galdrarna är två medeltida hedniska besvärjelser, nedtecknade i Old High German. De är de två enda exemplen på hednisk tro skrivna på det språket. De är nedtecknade på 800-900-talet, men kan vara betydligt äldre.

 

Första Merseburg-galdern:

(se vers 149, den fjärde galdern)

 

Eiris sazun idisi,

sazun hera duoder;

suma hapt heptidun,

suma heri lezidun,

suma clubodun

umbi cuoniouuidi:

insprinc haptbandun,

inuar uigandun

 

Once sat women,

They sat here, then there.

Some fastened bonds,

Some impeded an army,

Some unraveled fetters:

Escape the bonds,

flee the enemy

 

Andra Merseburg-galdern:

(se vers 147, den andra galdern)

 

Phol ende uuodan uuorun zi holza.

du uuart demo balderes uolon sin uuoz birenkit.

thu biguol en sinthgunt, sunna era suister;

thu biguol en friia, uolla era suister;

thu biguol en uuodan, so he uuola conda:

sose benrenki, sose bluotrenki, sose lidirenki:

ben zi bena, bluot si bluoda,

lid zi geliden, sose gelimida sin!

 

Phol and Wodan (Oden) were riding to the woods,

and the foot of Balder’s foal was sprained

So Sinthgunt, Sunna’s sister, conjured it.

and Frija, Volla’s sister, conjured it.

and Wodan conjured it, as well he could:

Like bone-sprain, so blood-sprain,

so joint-sprain:

Bone to bone,

blood to blood,

joints to joints,

so may they be mended

 

En senare variant:

”Mot vred”

(Sörbygdens dombok, 1672)

 

Vår herre Jesus Kristus och S. Peder

de gingo eller rede öfver Brattebro.

Peders häst fick vre eller skre.

Vår herre steg af sin häst med,

signa S. Peders häst

vre eller skre:

blod vid blod,

led vid led.

Så fick S. Peders häst

bot i 3 name o.s.v.

 

 

Vafþrúðnismál, Vaftruodnismåal, Vaftrudners Sång. Översättning Daniel Vagerstam 2018-03-12

Kommentarer:

”Vafthrudner” betyder ”vävstark” och ”den som är duktig på att svara på svåra frågor”.

”Gagnråder” betyder ”den som råder över vem som vinner”. Hedningarna trodde för övrigt att det var Oden som bestämde vem som skulle vinna en strid. Odens valkyrior bestämde vilka krigare som skulle dö och följa med till Valhall. 

Att tävla i kunskap heter att Freista på fornnordiska. Freista betyder även att tävla, att utmana, att genomgå en prövning. Man tävlade i sina kunskaper om gudarna och deras namn och egenskaper. Det kunde även bestå i att genomgå en prövning som att stjäla skaldemjödet, genomgå en initiationsrit inom shamanism eller utforska nya världar. ”Får jag fresta med en bakelse?” betyder ju ”Får jag pröva din självdisciplin?”. ”Jag är frestad att bestiga det där berget”.

En Tul är någon som är kunnig i hednisk mytologi, magiker och skald.

Hreidgoter, ”ryttargoter”, kanske var ett generellt uttryck för vad de germanska folken, från Gutar till Götar och Goter kallade sig själva. Några av Odens namn är Gauter och Den Åldrige Göten. 

 

 

Oden sade:

1.

Råd mig nu, Frigg,

Det är dags att fara

Att besöka Vaftrudnis;

Ty stort vetande

Sägs jag ha om forntida ord,

Mäts det av den allvetande jätten?

 

Frigg sade:

2.

Håll dig hemma,

Ber jag dig Krigarfader,

I gudarnas gårdar;

Ty ingen jätte

Är så slug och stark

Som Vaftrudnis sägs vara.

 

Oden sade:

3.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats, (Freistats)

Ofta har jag utmanat makterna;

Nu vill jag veta

Hur Vaftrudnis

Har det i sin sal.

 

Frigg sade:

4.

God hälsa när du far,

God hälsa när du kommer åter,

God hälsa må du ha på färden.

Må ditt vetande duga

När du skall, Åldrarnas Fader,

Med ord kämpa mot jätten.

 

5.

Så for Oden

Att pröva i ordkamp

Den vise jättens kunskap;

Han kom till en hall,

Som Ims fader ägde,

Så gick Ygg in.

 

Oden sade:

6.

Var hälsad, Vaftrudnir,

Nu har jag kommit till din hall

För att själv dig träffa;

Nu vill jag veta,

Om du klok är

Och en allvetande jätte.

 

Vaftrudnir sade:

7.

Vad är det för någon,

Som i min sal

Törs tala till mig så?

Ut kommer du ej

Ur min hall,

Om du ej är visast av oss.

 

Oden sade:

8.

Gagnråder heter jag,

Trött kommer jag av vandringen

Och törstig till din sal;

Längtat har jag länge,

Ty jag har länge farit,

Efter din gästfrihet, jätte.

 

Vaftrudnir sade:

9.

Varför står du där Gagnråder,

Och pratar vid ingången,

Kom och sätt dig i salen!

Vi ska nu pröva, (Freista)

Vem som vet mest,

Gästen eller den gamle Tulen.

 

Oden sade:

10.

Fattig man,

Som till en rik kommer,

Bör tala klokt eller tiga;

För mycket prat

Och babbel, slutar illa

För den som till kyliga främlingar kommit.

 

Vaftrudnir sade:

11.

Säg du mig, Gagnråder,

Där du på golvet står,

Och vill Freista och tävla i kunskap,

Vad hästen heter

Som varje dag drar

Dagen över alla kungariken?

 

Oden sade:

12.

Skinande Faxe heter

Den som över himlen drar

Dagen över alla kungariken;

Bäste hästen

Tycks den hos ryttargoter

Det skiner långt från dess man.

 

Vaftrudnir sade:

13.

Säg mig då, Gagnråder,

Där du står på golvet,

Och vill Freista och tävla i kunskap,

Vad djuret heter,

Som från öster drar

Natt över nådiga gudar?

 

Oden sade:

14.

Rimfaxe heter

Den som var natt drar

Natt över nådiga gudar;

Mulens droppar faller

Var morgon

Därav kommer dagg i dalarna.

 

Vaftrudnir sade:

15.

Säg mig då, Gagnråder,

Där du står på golvet,

Och vill Freista och tävla i kunskap,

Vad vattnet heter

Som vid jättars värld

Är gränsen mot gudarnas?

 

Oden sade:

16.

Ising heter det,

Som vid jättars värld

Är gränsen mot gudarnas;

Rinna öppet

Ska det för evigt

Utan att frysa till is.

 

(Är Ising vintergatan?)

 

Vaftrudnir sade:

17.

Säg mig då, Gagnråder,

Där du står på golvet,

Och vill Freista och tävla i kunskap,

Vad fältet heter

Där striden ska stå,

Mellan Surter och den Ljuse guden.  (Frej)

 

Oden sade:

18.

Vigrider, Stridsritten, heter fältet

Där striden ska stå

Mellan Surter och den Ljuse guden;

Hundra rastmil

Åt varje håll,

Så brett är fältet som väntar.

 

Vaftrudnir sade:

19.

Klok är du, gäst,

Kom till jättens bänk,

Låt oss vidare samtala;

Huvudet, tycker jag,

Den visaste får behålla,

gäst, efter vår tävling.

 

Oden sade:

20.

Säg mig då för det första,

Om din kunskap duger,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Hur jorden uppkom,

Och himlen ovan

du kloke jätte.

 

Vaftrudnir sade:

21.

Ur Ymirs kött

Blev jorden skapad,

Och av benen berg,

Himlen byggdes

Av jättens skalle,

Och av blodet kom haven.

 

Oden sade:

22.

Säg mig för det andra,

Om din kunskap duger,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Månen kommer

Som far över alla mänskor,

Och Solen på samma vis.

 

Vaftrudnir sade:

23.

Mundilfare heter

Han som är Månens far,

Och Solens på samma vis;

Över himlen hastar de

varje dag

mäter årens tider.

 

Oden sade:

24.

Säg för det tredje,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Dagen kommer

Som far över riken,

Och Natt, med mörker.

 

Vaftrudnir sade:

25.

Delling heter (den ljuse)

Han som är Dags far,

Och Natt föddes av Nörvi.

Ny och Nedan (nymåne och fullmåne)

Skapade de nådiga gudarna,

För att mäta ålder och år.

 

Oden sade:

26.

Säg för det fjärde,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Vintern kommer,

Och den varma Sommaren,

I kloka gudars gryning?

 

Vaftrudnir sade:

27.

Vindsval heter, (den kalla vinden)

Den som är Vinterns far,

Och Såsöder sommarens; (den milde, behaglige)

(Här saknas den sista raden, det finns en tillagd rad från 1600-talet i vissa översättningar)

 

Oden sade:

28.

Säg för det femte,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Vem som äldst är av asar,

Och Ymirs ättlingar,

Arla i urtiden.

 

Vaftrudnir sade:

29.

Otaliga vintrar

Innan jorden skapades,

Blev Bergelmir född, (vrålande björnen alt. den i berget vrålande)

Trudgelmir (den kraftigt vrålande)

Var hans fader,

Som av Aurgelmir var kommen. (=Ymir: dånaren, jämraren)

 

Oden sade:

30.

Säg för det sjätte,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Aurgelmir kom,

Med jättars söner,

Den förste av kloka jättar.

 

Vaftrudnir sade:

31.

Ur Elis vågor

Stänkte giftdroppar

Som växte och blev jättar;

Där ur vår ätt

Kommer allesammans;

Därför är vi alltid onda.

 

Oden sade:

32.

Säg för det sjunde,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Hur han barn fick,

Den modige jätten,

Utan en jättekvinnas kärlek.

 

Vaftrudnir sade:

33.

Under händerna växte,

Under omtalade rimtursen, (isjätten)

Mö och man tillsammans.

Vid fötterna föddes,

Och den kloke jätten fick,

En sexhövdad son.

(en sex huvuden hög son”?)

 

Oden sade:

34.

Säg för det åttonde,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Vad det första är som du minns

och lärde först,

du allvetande jätte.

 

Vaftrudnir sade:

35.

Ett otal vintrar

innan jorden skapades,

då föddes Bergelmir;

Det första jag minns

är då kloke jätten

lades på bår.

(Luftbegravning inom shamanism? Vikingarna begravde sina döda. Menar Vaftrudnir att den kloke jätten lades på bår för att låta kroppen återvända till naturen, och ge korpar och vargar föda, som tex även nordamerikanska indianer? Huvudet begravs separat. Tänk på Mimers huvud, och se vad Vaftrudnir vill ska hända med den som förlorar kunskapstävlingen.)

Är detta en sorts ursprung till traditionen med skeppsbegravningar? Var de första båtarna på stenåldern urholkade trästockar? Det är bara en tanke jag har.

Enligt Lars Magnar Enoksen beskrivs en urholkad trästock, antingen en vagga eller ett begravningskärl, båda verkar sannolika. Jag lutar mer åt skeppsbegravning.

 

Oden sade:

36.

Säg för det nionde,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån vinden kommer,

som över vågorna blåser,

osynlig själv över haven.

 

Vaftrudnir sade:

37.

Hräsvälger heter, (likslukaren, själasväljaren)

den som sitter vid himlens ände,

en jätte i örnhamn; (i örnskepnad)

av hans vingar

blåser vinden

över alla mänskor.

 

Oden sade:

38.

Säg för det tionde,

om du gudarnas öden

allas, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Njorder kom (kraft, styrka)

till asarnas söner,

 

Här följer en nyskriven oursprunglig avslutning på versen enligt Lars Magnar Enoksen. Personligen är jag inte expert nog att avfärda eller bekräfta innehållet, även om orden och formuleringen möjligtvis är modernare än resten av dikten:)

 

hov och harg

råder han över i hundraden,

men växte ej upp bland asar.

(hov och harg är hednatempel, kulthus och altare.)

 

Vaftrudnir sade:

39.

I Vanaheim

skaptes han av visa makter,

och gavs som gisslan till gudarna;

efter Ragnarök

återvänder han

hem till visa vaner.

 

Oden sade:

40.

Säg för det elfte,

vart man på tunet (gården eller tingsplatsen)

strider var dag

faller i kampen,

och rider hem från striden

för att sitta med vänner samman.

 

Vaftrudnir sade:

41.

Alla Enhärjare (krigare i en och samma här)

på Odens tun,

strider var dag,

faller i kampen,

och rider hem från striden

för att sitta med vänner samman.

(Vaftrudnir menar här alltså Valhall, ”de stupades hall”)

 

Oden sade:

42.

Säg för det tolfte,

om du gudarnas öden

allas, Vaftrudnir, vet,

om jättars runor (magiska runor, eller hemligheter/kunskaper)

och alla gudar

att du sanning kan säga,

du allvetande jätte.

 

Vaftrudnir sade:

43.

Om jättars runor

och alla gudar

kan jag sanningen säga;

Ty till alla

världar har jag färdats,

till nio världar,

ända till Nifelhel där nere,

bland de döda i Hels hallar.

 

Oden sade:

44.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats, (Freistats)

Ofta har jag utmanat makterna;

Vilka mänskor får leva,

då vi alla får lida,

under Fimbulvinern?

(Fimbulvintern, den långa vinter som föregår Ragnarök)

 

Vaftrudnir sade:

45.

Liv och Livtrase,

där få leva kvar,

i Hoddmimers skog; (Hodd = skatt i Mimers skog dvs Yggdrasil, alltså en kenning för världen)

morgonens dagg

kommer vara deras mat,

så att nya ätter kommer.

 

Oden sade:

46.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats, (Freistats)

Ofta har jag utmanat makterna;

Varifrån kommer solen,

på himlens tomma slätt,

när denna har slukats av ulven?

 

Vaftrudnir sade:

47.

En dotter

föder Alfrödul (alvglans, solen)

innan hon slukas av ulven;

hon ska rida

då gudarna gått under,

på moderns väg.

 

Oden sade:

48.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats, (Freistats)

Ofta har jag utmanat makterna;

Vad är det för möar,

som jagar över havet,

och med visdom far?

 

Vaftrudnir sade:

49.

Trenne mäktiga, (Nornorna?)

färdas genom landet,

Mögtrasers möar; (Mögtraser=önskade söner, en kenning för världen)

Hamingjor är de, (hamnskiftare, skepnadsskiftare)

där de far genom världen,

fast de från jättar kommer.

 

Oden sade:

50.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats, (Freistats)

Ofta har jag utmanat makterna;

Vem ska råda över asars

och gudars ägor,

då Surters låga slocknar?

(Efter ragnarök)

 

Vaftrudnir sade:

51.

Vidar och Vale (Två av Odens söner)

får gudarnas visten,

då Surters låga slocknar,

Mode och Magne

ska Mjölnir ha

då hammarsvingarn stupat (Tor, deras far)

 

Oden sade:

52.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats, (Freistats)

Ofta har jag utmanat makterna;

Vad blir Odens öde,

i slutet,

då makterna går under?

 

Vaftrudnir sade:

53.

Ulven sluka (Fenrisulven)

Allfadern skall, (Oden)

det ska Vidar hämnas;

den kalla käften

ska han klyva

vid världarnas strid.

 

Oden sade:

54.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats, (Freistats)

Ofta har jag utmanat makterna;

Vad viskade Oden

innan likbålet steg,

i sin sons öra? (i Balders öra)

 

Vaftrudnir sade:

55.

Ingen vet,

vad du i forntiden

sade i sonens öra;

med dödsdömds mun

har jag talat med dig

om Ragnarök.

Nu har jag mot Oden

tävlat i ordkamp,

du är dock alltid den visaste.

 

 

 

The Sun Bull and the celestial north pole 4000 BC to 2000 BC

 

dipper 2

Verkar vara en stiliserad karlavagn.. tjuren i sig är Karlavagnen, sen är Karlavagnen extrainritad i killen som styr. Det intressanta är att ”Celestial North pole” är markerad som en boll. Den rör ju på sig, genom årtusendena. Det var därför man förr navigerade efter Karlavagnen, alltifrån fenicierna till grekerna, och inte efter polstjärnan som idag råkar ligga i ”celestial North pole”, alltså punkten som stjärnhimlen roterar runt varje dygn och varje år.

Kamadhenu and Audhumbla, the Indo European holy cow.

Other sanscrit names for Kamadhenu are Surabhi or Shurbhi, Sabala and Kabila. What is the origin of the norse name Audhumbla? The first time I read it I considered it as ”un-norse”, weird and of foreign origin, as are other norse mythologic names. Aud-kumbala? Kamud-kumbala? It would be interesting to discuss the etymology of the name with someone who knows sanscrit.

She is represented by seven hindu Gods in the star constellation of the great bear, Ursa Major (Karlavagnen). Traditionally the Big Dipper (Karla-vagnen in Swedish) is considered (but not proven) to be Thors Wagon, pulled by two goats.

The Age of Taurus spans approximately the period between 4400 and 2200 BC. It is the age defined by the Sun being in the constellation of Taurus on the spring equinox. Additional influences during this age are of Leo in the summer solstice, Scorpio in the autumnal equinox, and Aquarius in the winter solstice.

So the Germanic-Indoeuropean saga about Audhumbla could well be as old as 4400 to 2200 BC.

Is Audhumbla the Taurus constellation or the Big Dipper (Great bear, Ursa major)?

taurus lascaux stor 2

Update 2018-02-06: I am now more inclined towards the idea that Audhumbla is the norse version of the proto indo european holy cow, who is probably worshipped from the domestication of cows, and could according to indian vedic sources be worshipped as the stars of the constellation Big Dipper, Karlavagnen in Swedish. Before that time, the proto indo european hunter-gatherers in Europe, for example depicted in the Lascaux Cave, as well as in todays Turkey, in Göbekli Tepe and Catal höyük, might have worshipped a holy cow or bull that is todays star sign Taurus (Oxen in Swedish).