Völuspá och Hávamál: Daniel Vagerstams översättningar från fornisländska av Völvans spådom, Vaftrudners sång, Balders Drömmar, Sigurdrivamål och Havamal, Odens visdomsord

VIKINGASAGOR

 

Stockholm, 2018 04 26

Copyright: Daniel Vagerstam

Även publicerat på min blogg: Viking Sagas From The North.

 

Innehåll:

Völvans spådom, med verser ur Hyndluljóð.

Vaftrudners Sång

Balders Drömmar

Sigurdrivamål, den hedniska bröllopsbönen

Havamal, Den Höges Tal 

 

 

 

Völuspá, Völvans Spådom, Völuspa

Översatt och tolkad av Daniel Vagerstam 2017-10-27

 

Detta är min version av den hedniska mytologins främsta dikt. Jag har utgått från texterna som allmänt kallas Codex Regius, Hauksbok och Hyndlaljod, som är skrivna på 1200-talet på fornisländska, eller ”norrönt”, vilket var vikingarnas språk. Dessa nedteckningar är i sig inte originaltexter, då den hedniska poesin och kulten bars genom seklerna via skalder som framförde sina texter via dikter och kväden, och völvor och magikunnigt folk som inte ville avslöja sina hemligheter.

En fråga som många ställer sig då de stiftar bekantskap med den fornnordiska kulturskatten i texterna är: Varför vet man så lite om mytologin? Varför är man inte säker på vem som sade eller gjorde vad? Varför vet man så lite om ritualer, musik, högtider och den hedniska kulten? Man kanske får lite av ett svar genom att läsa om de keltiska druiderna hos folken på brittiska öarna och även gallerna. Druiderna där hade en lärjungeperiod på 20 år. De kunde läsa och skriva med grekiska alfabetet och senare med latinska alfabetet, men det var förbjudet för dem att skriva ner sina religiösa kunskaper, allt skulle läras in utantill. Vilka var druiderna? Druiderna var den sociala grupp som stod för den religiösa kulten, magin och högtiderna. De hade sådan makt i det keltiska samhället att de kunde avbryta ett slag som rasade. Det är spännande att betrakta nordens völvor med det i åtanke.

När texterna, sagorna och gudaberättelserna skrevs ned i de olika versionerna av Eddan på island hade hedendomen varit förbjuden i 200 år. De som skrev ner texterna blandade ihop verserna, och visste förmodligen inte vad till exempel den skandinaviska ”näcken” var. De hade aldrig satt sin fot i skandinavien. Namn blev förvanskade, ty inom den fornnordiska poesins versmått, eller alliteration, var det vokalerna som rimmade och hjälpte skalderna att memorisera verserna, konsonanterna kunde lätt glömmas bort. Ta till exempel vers 41, ”den muntre Eghter”, detta väsen verkar snarare vara den fornnordiska ”Neghter”, eller ”Nekken” som han även kallades i hela europa. Det fornsvenska Nekker eller fornisländska Nykker kan ha förvanskats av generationer av återberättare.

Oden och Freja var shamaner. De kan ha varit ett gift par, Frigg (Frijj) och Od, ett giftermål mellan Asagudarna och Vanerna. Freja lärde Oden och asagudarna shamanism och magi, kanske genom att låta Oden genomgå en initiationsritual såsom beskrivs i Havamal. Oden lärde sig då ”runorna”, hemligheterna, eller kunskaperna, genom att hänga sig i ett träd, och betraktade stjärnhimlen i nio dagar och sticka sig med ett spjut, och därmed offra sig själv till sig själv. Han offrade sig på ett germanskt sätt genom att dö trefaldigt. Han hängdes, han dog av sitt spjut och han törstade ihjäl. Man kan dra en parallell till Jesus korsfästelse, där han dog av spikarna, av att en (germansk?) romersk legionär stack sitt spjut i honom, samt att han förmodligen dog av törst i den gassande solen.

Völvorna var Odens mänskliga spåkvinnor. I Erik Rödes saga berättas att när Torbjörg Lillvölva kom till en gård för att sejda om det kommande året så hade husbonden förberett en särskild sittplats för henne, en ”sejdhäll”.  Kanske är det så man ska tolka det lilla silverobjektet från en vikingatida kvinnograv i Birka.  Den har formen av en kubbstol i miniatyr – en völvas stol. Där satt hon på sin stol med käppen, eller völvastaven, som spann livets tråd och siade om framtiden. Völvorna hade en spåstav, ofta med ett hus på toppen, kanske Frejas gård Folkvang, dit hälften av de som dog hamnade.

Som en anekdot rörande völvor, valor och spåkvinnor, kan nämnas den germanska spåkvinnan Waluburg, i tjänst hos prefekten för den romerska egyptiska provinsen. Där bör hon ha kommit i kontakt med andra kulturers astronomi och astrologi, samt givetvis de babylonska, egyptiska och grekisk-romerska stjärntecknen.

Gambara är en kvinna som figurerar i den germanska Lombard-stammens (Longbard-stammens) skapelsemyt. Gambara var moder till de två mytiska tvillingbröderna och stamhövdingarna Ybor (Ibor, Jybor) och Agio (ajo). I Gesta Danorum av Saxo Grammaticus uppträder hon under namnet Gambaruc, och är moder till syskonen Aggo och Ebbo. Man tänker på Ymir och Aurvandil, eller Ask och Embla. Gambara räddade Lombardstammen från en attack av den skandinaviska Vandal-stammen, som dyrkade guden Wotan och gudinnan Freya.

Skapelseberättelsen i Völvans spådom har definitivt flera dimensioner, dels berättelser om gudarna och övernaturliga väsen, dels är det en hyllningsdikt till naturen och årstiderna. Det är även en beskrivning av en germansk spiritualitet och ett högre medvetande.

Hedningarna följde en solkalender med 12 månader som började med december, Yule, eller ödets hjul. Detta var Odens högtid, Jolnir var ett av hans 200 namn. Oden var på ett sätt ödet, då hans valkyrior for runt och bestämde vem som skulle vinna en strid och vilka som skulle dö. I texten Grimnismål klär Oden ut sig till en gammal vandrare som kommer på besök till en rik man. Han låter sin värd snubbla på sitt eget svärd som straff för sin brist på ödmjukhet och gästfrihet. Balder, Odens son, den ljuse guden, var midsommar, som dog och dagarna började bli kallare, och året slutade med vintern, Ragnarök, då allt dog. Men vissa gudar överlevde, och ett nytt år kan börja. Ödets hjul snurrar vidare.

Jag är även övertygad om att de asatroende hedningarna hade minst lika många stjärntecken som grekerna. Det fanns dock inga lejon i skandivavien, så lejonet var en varg, som runstenen i Tullstorp. Årvandil, ”gryningsvandraren” är planeten venus, även kallad morgonstjärnan. Planet betyder just vandrare på grekiska, då de till skillnad från de riktiga stjärnorna vandrar runt på stjärnhimlen, i ungefär samma bana som solen och månen. Orion var många karaktärer, alltifrån Uller och Skade till Tor, med sitt kraftbälte, orions bälte. Karlavagnen är ju Karl-Tors Vagn. Tvillingarna är Frej och Freja, Vale och Vidar, Balder och Höder etc, det klassiska syskonparet som gav upphov till Castor och Pollux, Rom och Remulus, de två kungarna av Sparta, de romerska två konsulerna, sedan Västrom och Östrom. Jag har själv hittat hällristningar med tvillingarnas stjärntecken. Oden på sin häst är lilla björn. Freja och valkyriorna i svanhamn är svanens stjärnbild, den och örnen befinner sig nära vintergatan och hade stor betydelse inom olika shamanistiska kulter. Svanen tar själar, men den kommer också med nya. Svanen blev sedan till storken.  Örnens stjärnbild är Nidhugg. Svanen och örnen är även korparna Hugin och Munin.

Om Hugin och Munin, Odens korpar. Traditionellt översätts dessa namn ”tanke” och ”vilja”. Hug på fornsvenska, med innebörderna tanke och sinne, är en synonym till Håg, som betyder tanke, sinne, och mod. Hug kan också betyda poet. ”Att vara hågad” betyder ”att ha modet att”. Enligt Snori Sturlusson, är Oden bekymrad över att hans två korpar som flyger ut varje dag aldrig kommer tillbaka, han är orolig över Hugin, men mest orolig över Munin. Min tolkning av detta är att de hedniska krigarna värdesatta mod, ära och rykte över allt annat, och korparna var intimt förknippade med strid. Att se en korp innan en strid var ett dåligt omen och det var bäst att undvika striden den dagen. Hedningarnas härar bar korpfanor, eller Hrafnmärki. Oden och en hednisk krigare, var orolig över att modet försvann, men det han var mest orolig över, var att ingen skulle komma ihåg hans hjältedåd. Hjältedåden bevarades genom poesin. För mig betyder Hugin och Munin: Mod och Minne.

Jag har lagt in verserna från ”Voluspa in skamma” eller ”den korta völuspan” ur Hyndlaljod där jag anser att de skulle kunna ha sin plats. Det är ett litet experiment, och det lägger till några verser om Heimdall, eller om det nu är Oden som omtalas vilket jag tror, de lärde vet inte riktigt. Man baserar hypotesen om Heimdall på att han ska ha nio mödrar. Fast det kanske Oden också har å andra sidan… Den ”störste guden” som är ”släkt med alla djur” och ”bär ett spjut” låter snarare som den germanska Woden, eller Wodanaz, alltså Oden med sitt magiska guldspjut Gungnir. Var detta samma väsen som Kernunnos, den behornade keltiska guden? Dessa verser kanske inte handlar om Oden men jag ifrågasätter att de handlar om Heimdall. På tal om kelter, är dvärgarna gamla bronsåldersgudar och jättarna mera nordliga urgamla gudaväsen? Goterna, Götarna och Gutarna kan betyda ”gjutarna”, de som kom med bronset. De hade förmodligen gudar för gjuteri och smide. Alltså dvärgar, som smeden Regin.

Kommentarerna till verserna har blivit långa och många, så de ligger efter själva dikten. Jag har dock inom parentes och med kursiv stil lagt till olika figurers namn och korta förklaringar, då de flesta som läser dikten inte kan den hedniska mytologin och dess kenningar, eller poetiska omskrivningar, utantill. Det var nämligen fint och kultiverat för skalderna att använda sakers och personers namn så få gånger som möjligt, man valde istället att skriva mer eller mindre svåra rebusar och omskrivningar. Oden hade tex över 200 namn, vilka speglade olika sinnesstämningar eller krafter.

På stenåldern var inlandsisen förmodligen täckt av skog. Jorden är jätten (J)Ymirs kött, men det finns även isjättar, Rimtursar, eftersom jorden även kan bestå av is. Det gör den ju varje vinter, det kallas tjäle. Elementet Jord, förknippat med jättar, kan ta formen av elementet Is, även det förknippat med jättar. En jätte i örnhamn skapar elementet Vind, och jätten Svarter är elementet Eld. Jättarna är alltså naturelement. Jorden stiger ur havet, eller med andraord drar sig  inlandsisen tillbaka och frilägger ny mark, som faktiskt på riktigt steg upp ur havet. Havsytan var nämligen 5 meter högre på vikingatiden, och upp till 25 meter högre på stenåldern. Så visst steg verkligen landet upp ur havet, en gång för länge sedan. Det var man medveten om, då den tidens människor kunde se hur bryggor och fiskeläger smög sig längre och längre bort från vattenkanten.

Asamytologin verkar vara mycket äldre än vikingatiden. Legenden Åke Ohlmarks tyckte sig se sagan om Tors Fiskafänge i vissa hällristningar, vilket han beskrev i sin bok Hällristningarnas gudar 1963. Dvärgarna och jättarna var kanske stenålderns och bronsålderns gudar, naturelement i en shamanistisk naturreligion. Mälardalen var en salt havsvik för länge sedan, där sälar levde, och torsk kunde fiskas i mälaren ännu under vikingatiden. Mälaren kanske kallades Lögrinn som Snorri Sturlusson skrev, Lögin, med alternativt uttal Löjin, ”vattnet”, vilket är samma ord som ”lake” på engelska, och blev sedan Maelaren, talaren, då det ofta blåser. Det kanske betydde ”mellanvattnet”, eller ”medelvattnet”, havsviken som låg mitt i svearnas rike.

Efter att ha läst en termin klassisk filosofi vid ett franskt universitet, tycker jag mig förnimma uråldrig grekisk filosofi och teologi i den hedniska mytskatten. Havamal, Odens tal, är fyllt till bredden med stoistiska principer om emotionell självbehärskning, att inte överdriva, inte äta för mycket. Begreppet ”lagom är bäst” sitter i ryggmärgen hos svenskarna. Platons och Sokrates läror om själen, eller anden, om thunos, om den rationella visheten och om de djuriska materiella primala drifterna, såsom lust, frosseri, aptit, sömn etc,  tycks ha genomsyrat de hedniska krigarnas världsbild.

Platons exempel om Kusken, som visar hur själen är uppdelad i tre separata delar, verkar ha haft inflytande. Platon menar att själen är som en kusk med en vagn som dras av två hästar. Själen eftersträvar att nå den immateriella ”andra” världen, som består av ”eviga former”, som är aspatiala (finns inte på något speciellt ställe, tex som de nio världarna), atemporala (de finns i evighet, Odens och Frejas völvor och spåfolk kan ju se framåt och bakåt i tiden). Dessa kan vara idér som skönhet, vacker musik, ett sinnrikt komponerat kväde, rättvisa. Oden verkar vara besatt av kunskapstörst och riskerar sitt liv för att mäta sin vishet med jätten Vavtrudner. Oden och gudarna skapar människorna genom att blåsa in ande, vishet, blod och gudomlig färg i de livlösa Ask och Embla.

Vagnen dras av två hästar, en vit häst som drar uppåt mot denna ”riktiga” riktiga immateriella värld. Den hästen kallas Thunos, jämför ett av Tors namn Thunor, och drivs av vinnarinstinkt, ärelystnad, styrka, seger, bemästrande av kunskaper och färdigheter… De representeras av gudar som Tor, Oden, Tiw (eller Tir, Tyr, Tiwanaz, men även Seaxnot/Seaxneat, som saxarna kallade sin nationalgud, ”svärdets följare”, krigaren Balder, rättvisans gud Forsete, etc. Denna del av själen reinkarneras, och tillhör släkten, ätten, klanen, folket. Guden Frej symboliseras av en vit häst, denne vita häst dyrkades även av kelterna. Jag föreställer mig Odens häst Sleipner som en vit springare.

Den andra hästen är svart , och följer primala behov såsom hunger, rädsla, girighet, frosseri, att äta och dricka som en slusk vid gillet, att samla på sig förmögenheter. Denna häst drar vagnen nedåt, mot den materiella världen. Denna del av själen hindrar de andra delarna att reinkarneras. Materialismen kan inte ersätta de perfekta formerna.

Kusken är visheten, som håller i hästarnas tyglar. Platon anser att kuskens uppgift i sitt sökande efter de perfekta formerna i den immateriella världen ska bibehålla en harmoni, en balans mellan de två hästarna, så att de drar lika mycket. Oden säger ”Gå på gillet, drick öl, men drick inte för mycket, och gå tidigt till sängs”. Njut lagom mycket.

Materialismen kan inte ersätta de eviga sanningarna. Innan Oden blåser ande och liv i Ask och Embla och skapar de första människorna, är de helt materiella objekt, två stockar som flyter vid standkanten. De har inga gudar så de har heller inget livsöde, ingen mening. De skulle kunna vara två stenar eller två myror.

Om Óðr: Jag anser att det grekiska platoniska begreppet Thunos, den vita hästen, motsvaras inom hedendomen av Óðr, eller Ooder som det uttalas, vilket dels förknippas med Oden, dels med Freja då dennes make, som eventuellt även är Oden, heter Od, se vers 25 i Völuspå. Óðr betyder gudomligt raseri, sinne, själ, spiritualitet, poesi, segervilja, ärelystnad, röst. Den homeriske krigaren Akilles besatt mycket Thunos, och kunde även tilltala sitt Thunos. Ungefär som de odensdyrkande ulv och bärsärkarna hade ett totemdjur, en skyddsande, eller ”fylgja”.

”A furore normanorum libera nos, Domine”, står det på en minnessten över attacken mot det internationella kristna centret och klostret Lindisfarne. ”Ifrån nordmännens raseri bevara oss, Gud”. Furore betyder alltså raseri. Ygg, ett av Odens många namn, anses betyda ”den skräckinjagande”, jag anser att det även betyder ”den som är rasande, den med raseri”. Man vill alltså inte att Gud ska beskydda dem från nordmännen i sig, utan han ska beskydda dem från deras raseri, deras ulv och bärsärkaraseri, deras dödsföraktande ärelystna Óðr.

Av denna anledning skulle jag kalla asatro och hedendom för en livsfilosofi lika mycket som religion. Ta till exempel blot, eller offerritualer. Då våra förfäder offrade eller blotade värdefull mat eller värdesaker, då höll man igen den svarta hästen och frikopplade sig lite från den materiella världen, man fick därigenom kontakt med gudarna som befann sig närmare den ”riktiga” riktiga världen, av eviga sanningar. Man visade för sig själv, sina anhöriga och gudarna hur lite man fäste sig vid materiella ting. När hedningarna dog begravdes de oftast med sina vardagsföremål såsom muggar, filtar, kammar, brädspel och vapen. Lagom är bäst.

Svearnas rike hette för övrigt Svitjod, fast jag kan tänka mig att det snarare uttalades Sveitjåurd eller Sveidjåurd. Jag ifrågasätter Midgårds uttalande och förmodar att det uttalades Meidjåurd, alltså ”mellanvärlden”, eller ”Jorden i mitten”. Midjord på modern svenska, Middle Earth på engelska. Inom shamanism finns ofta Himlen, där gudarna bor, människorna lever i mellanvärlden, och kaoskrafterna och de döda lever i Underjorden. Njord, eller Njörd, kanske är Nordens Jord. Även om (N)jords namn skulle motsvara Nerthus, eller Nerth, skulle (N)erthus kunna betyda ”Norra Earth”. (F)jord och (F)järd verkar ha motsvarande betydelse fast med vattendrag.

Det finns ingen ”master data”, ingen exakt text som är korrekt av de gamla texterna, allt som finns kvar av den äldsta hedniska poesin och saga om skapelsen är utspridda pusselbitar, varav en del uråldriga, likt tidsportaler genom vilka man likt en völva kan skåda in i stenåldern och bronsåldern. Somliga pusselbitar består av hednisk poesi, och andra senare medeltida och mycket modernare försök till utfyllnad av luckorna i sagorna. Somliga pusselbitar är färgade av den arianska, den katolska och den protestantiska kristendomen. Den arianska kristendomen, som förkastade ”treenigheten”, var populär bland de germanska folken och tex Langobarderna var arianer fram till 728. Varifrån kommer de kristna influenser som smält in i den hedniska traditionen? Jag försöker bara sätta ihop så många pusselbitar jag kan efter min förmåga, för att få en bild av, och få uppleva förfädernas magiska visdomar och fantastiska sagor. Jag har ifrågasatt och filosoferat kring varenda ord, varenda fras, varenda vers. Jag har kritiskt ifrågasatt ords uttal och betydelse och versernas kontext. Jag har försökt kasta nytt ljus på hela asamytologin och asatron, våra förfäders förbjudna hedendom och kult.

 

Kära läsare, jag tar mig friheten att citera Havamal:

Tack den, som sjöng!

Tack den, som kan!

Njut gott, den som begrep!

Lyckliga de, som lyssnat!

 

Vem vet, när du vänder dig om kanske du är i Midjord, och gudarna kanske har vaknat efter sin tusenåriga sömn.

 

Völvans Spådom

 

1

Hör, ber jag er

Alla heliga släkter

Stora och små,

Heimdalls folk.

Vill du att, Valfader, (Valfader= Oden)

Jag nu förtäljer

Forna tiders sagor,

De äldsta jag minns?

2

Jag minns jättar (bröderna Årgelmir och Årvandil)

Födda i forntid

De som fordom

Fostrat mig.

Nio världar minns jag,

Trenne rötter.

Världsträdet växte

Ur jordens djup.

3

I urtiden

När (J)Ymir levde ( (J)Ymir: Årgelmir)

Var ej sand eller vatten

Eller svala vågor.

Jord fanns ej (mellanvärlden)

Eller himmel ovan. (himmelsvärlden)

Det var ett gäspande gap, (underjorden)

Och gräs fanns ej.

4

Tills Burs söner (W)Oden, Wili  och We)

Höjde landet.

Där var nu jord,

Midjord skapat. (”Midgård”, mellanvärlden)

Sol sken från söder (Solgudinnan Sunna)

Över salar av sten.

I markens grund grodde

Gröna lökar.

5

Sol kastade söderifrån,

Syskonet Måne, (Sols broder)

Sin högra hand,

Över himlen.

Solen visste ej

Var hennes sal stod.

Stjärnorna visste ej

Var deras säten satt.

Månen märkte ej

Vilken makt han hade.

6

Då gick de mäktiga

Till Domarringen,

De heliga gudarna,

Och höll ting.

Åt natt och skymning

Gav de namn.

Och vad morgonen heter

Och mitt på dagen

Eftermiddag och kväll

För att tiden mäta.

7

Då samlades asar

På arbetsfältet (Iðavęlli, kan betyda ”det förnyande fältet”, kanske en självsående åker)

Där fanns kultplatser och tempel

Högt timrade.

På manligt vis

Tävlades i kraftlekar.

De gjorde smycken

Och smedjor

Skapade tänger

Och gjorde verktyg.

8

På gårdarna spelades bräde, (spelet ”Hnefa-taffel”?)

Lyckliga var de.

Ej saknade de

Gods eller guld.

Tills trenne kom (Normorna? Hamingjor?)

Jättemöar

Mycket mäktiga

Från Jötunheim.

(se Vaftrudnismål vers 49)

9

Då gick de mäktiga

Till Domarringen,

De heliga gudarna,

Och höll ting.

Vem skulle dvärgarnas

Släkte skapa

Av Brimirs blod (den döde (J)Ymir)

Och svarta ben.

 

(Här börjar ”Dvärgkatalogen”, en uppräkning av namn på dvärgar)

10

Där var Motsognir

Först i ordningen

Av dvärgarna alla

Och Durin var den andre.

De mänskolika

Många gjorde

Dvärgar av jord

Som Durin sade.

11

Ny och nedan

Nord och syd

Öster och väster

althiofer dvalin

bivaur bavaur

bambaur nori

án och ánar

ai miodhvitnir.

 

12

veiger och gandalfer

vindalfer thrain

theccer och thorin

thror viter och liter

nár och nyrather,

Nu har jag dvärgar

Mäktiga och rådsvida

Rätt uppräknat.

13

fili kili

fundin náli

hepti vili

hanar svior.

naar ok nainn

nipinger dáinn

Billinger bruni

billder ok buri

frar hornbori

freger och loni

aurvanger iari

eikinskialdi.

14

Nu ska dvärgar

Ur Dvalins led

Hela släktet

För människor nämnas.

De som kommit

Från steniga salar

Aurvangas skara (den tidiga ängens, fältets skara)

Till Jöruvalla (svärdfältet, svärdväxterna. Hiorr=svärd)

15

Där var draupnir (dropparen)

och dolgthrasir

hár haug spori (höga sporer, växter)

dóri óri

hlevanger gloi (vetefältet glöder, skiner gult?)

dúfer andvari

16

scirvir virvir  (skuret, virat?)

scafither ai  (skaftet är?)

alfer ok yngvi

eikinscialdi (ekensköld?)

fialar ok frostri (fägalar, fjäll, berg, frost?)

finer ok ginar.

Det skall man minnas

Medans tiden löper

Talens linje (brukar översättas ”dvärgarnas släktlinje”…)

Som lovprisats har. (…”som Lofar har”)

17

Tills trenne kom

I gryningen,

Kraftfulla och kärleksfulla,

Asar till en boplats.

De fann på stranden (alla boplatser låg vid en strand)

Utan kraft

Ask och Embla (Ask och Alm)

Livsödeslösa.

18

Ande hade de ej (Själ: ”Psuché” på grekiska, ”att andas”)

Oder hade de ej (óðr: raseri, vishet, poesi, kunskapstörst, segervilja)

Ej blod, ej röst, (Gudarna gav människan talets förmåga, till skillnad från djuren)

Ej vacker hy.

Ande gav Oden

Oder gav Hönir

Blod gav Loodhurr (Lodjur? Frejas kattdjur, köttsligt begär, fruktbarhet?)

Och vacker hy.

 

Hyndlaljod Vers 34:

En föddes

I forna dar

Mycket stark

Av de mäktiges släkt.

Nio födde honom,

Spjutbärande mannen, (Oden eller Heimdall?)

Jättemöar

Vid världens ände.

 

Hyndlaljod Vers 35:

Mycket säger jag dig

Och minns än mer.

Här får du veta,

Vill du höra vidare?

 

Hyndlaljod Vers 41:

En föddes

Främre än de andra.

Han blev ammad

Med alla jordens krafter.

Han sades vara

Den allra störste,

Släkt med alla släkter

Av jordens djur.

 

Hyndlaljod Vers 36:

Han föddes av Gialp

Han föddes av Greip

Född av Eistla

och Eyrgiafa.

Han föddes av Ulfrun

och Angeyia

Imder och Atla

Och Järnsaxa.

 

Hyndlaljod Vers 37:

Han blev ammad

Med alla jordens krafter

Med vatten från svalt hav

Och blod från vildsvin.

 

Hyndlaljod Vers 38:

Mycket säger jag dig

Och minns än mer.

Här får du veta,

Vill du höra vidare?

 

19

En ask vet jag som står (ett träd vet jag som står?)

Som heter Yggdrasill (den aggfylldes bärare, dvs Odens)

Som täckts

av vit lera.

Där kommer daggdroppar,

Som faller i dalarna.

Den står evigt grön,

Över Urds källa.

20

Där kom möar

Mycket visa.

Tre av dem man såg

Som vid källan stod.

(W)Urd hette en (”Var, Ord, Word”)

Den andra Verdandi, (”Nu varande”),

Det skars i trä,

Och Skuld var den tredje. (”Det Oundvikliga, Ödet”)

De dömde ut öden,

Valde ut liv.

De människobarns

Livsöden berättade.

 

 

21

Hon minns folkkriget, (mellan vaner och asagudar?)

Det första i världen

Då Guldveig (Niörun? Nerthus?)

Spetsades med spjut.

Och i den Höges sal (Odens)

Brändes hon.

Trenne gånger bränd

Trenne gånger återfödd

Men var gång

Levde hon kvar.

22

Hedning kallades hon, (”Visa hedning”?)

Där hon till husen kom.

Synska Völvan (spåkvinnan)

Med förtrollad stav.

Sejdens verser kunde hon

Besatt lekte hon.

Glädje gav hon

Åt bittert folk.

23

Då gick de mäktiga

Till Domarringen,

De heliga gudarna,

Och höll ting.

Skulle blott Asar skulden få

Och gälda som straff

Eller skulle jämnt ges

Gäld åt alla gudar? (både asar och vaner?)

24

Oden kastade,

Över fiendefolk flög spjut.

Det var ett folkkrig

Det första i världen.

Brutna blev brädor

I asarnas borg.

Med krigsmagi, vanerna

Gick på fältet.

25

Då gick de mäktiga

Till Domarringen,

De heliga gudarna,

Och höll ting.

Vem hade löfte gett

Och ord blandat

Och lovat åt jättarna

Att Ods mö bjuda. (Ods mö = Freja, Od=kanske Oden)

26

Tor, ensam

Ursinnig var.

Han sällan sitter

När han sådant hör.

Då bröts eder,

Ord och löften.

Allt som lovat var,

Och det som hade hållits.

 

(Vers 27 är flyttad till efter vers 28)

 

28

Ensam satt hon ute

När den gamle kom

Unge asen Ygg  (Oden: han är gammal, men yngre än völvan)

Och i hennes ögon såg.

Varför frågar du mig?

Varför tvingar du mig?

Allt vet jag, Oden

Var du ögat lagt

Djupt ner

I Mimers brunn.

Mimer dricker mjödet

Var morgon

Med Valfaderns pant. (”Vålnadsfaderns”, Oden)

Har du hört nog, eller vad?

27

Hon vet var Heimdalls (Hon = Völvan som läser texten)

Hörsel är gömd (horn?)

Under det höga

Heliga trädet.

29

Då gav Härfadern henne (Oden)

Halsguld och ringar.

Hon fick besvärjelser

Och spå-stavar.

Hon såg vitt och vida

I varje värld.

 

Hyndlaljod Vers 32:

Alla völvor kommer

Från Vidolf,

Alla trollkunniga

Från Vildmeid,

Och Sejdbärare

Från Svarthövde.

Jättarna alla

Kommer från (J)Ymir.

 

(Här har jag flyttat fram vers 39 samt Hyndlaljod-verserna 39 och 40 så att beskrivningen av Lokes ätt kommer innan han bedrar Höder och orsakar Balders död)

 

39

I öster satt den gamla

I järnskogen

Och fostrade där

Fenris släkt. (Hel och Midgårdsormen)

Av dem alla blir

En av dem

Mån-tunglets slukare

I trollhamn.

 

Hyndlaljod Vers 39:

Loke avlade ulven

Angerbodas unge.

Med Sleipnir föddes

Svadilfares unge.

En av dem

Var allra hemskast.

Den har börd av

Byleists broder.

 

Hyndlaljod Vers 40:

Loke åt ett hjärta

Bränt av lindved

Han fann ett halvsvett

Kvinnohjärta.

Lopter blev far (Lopter=Loke)

Med onda kvinnan.

Så kom följet

Av alla troll.

 

30

Hon såg valkyrior

Komma från fjärran

Redo att rida

Till gudafolket. (Goðþjóðar: Till götarnas eller goternas folk?)

Skuld bar sköld

Skaugul var en annan

Gunn, Hild och Gaundul (Strid, strid, Stav-svingerska)

Och Geirskaugul. (Spjutbärerska)

Nu är nämnda

Härjarens möar. (Härjaren = Oden)

Redo att rida

Över jorden är valkyriorna.

31

Jag såg Balder

Blodbestänkte guden

Odens son

Med livsöde dolt.

Där fanns en växt

Högt över fältet

Mångt och mycket fager

Mistelkvisten.

32

Där var nu den tunna

Och mjuka kvisten

Som harmfullt flög

När Höder sköt. (Eller kastade. Höder är Balders bror)

Balders broder (Vale)

Var snart född

Så dräpte nu Odens son (Vale)

Blott en natt gammal.

33

Han tvättade ej händerna

Eller kammade sitt hår

Förrns till bål bars

Balders baneskytt.

Men Frigg hon grät (Frij, Freja?)

I Fensalarna (Vensalarna, ”i väster”?)

Av Valhalls förlust.

Har du hört nog, eller vad?

 

34 (Blandad vers, från Codex Regius och Hauksbok):

Då kunde Vale 

Stridsband vira,

Den hållne hölls

Hårt av tarmar.

Där såg hon ligga

Under lundens källa

Lede lögnaren

I Lokes skepnad.

Där sitter Sigyn

Sorgsen i sinnet

Och vakar över mannen

Har du hört nog, eller vad?

 

Hyndlaljod Vers 28:

Elva var nu

Asarnas antal.

Balder låg blek

Vid baneväxten.

Det tyckte Vale

Var värdig hämnd.

Sin broders

Bane hade han dräpt.

 

35

En fors rinner från öster

Till Giftdalen.

Av saxarsvärd och klingor (eneggade kortsvärd)

Sliter heter den.

 

36

I norr står

På Mörkerslätten (Niðavǫllum, Svartalfsheim?) 

En sal av guld

Sindraättens hall.

En annan står

I okylan

En jättes ölhall

Han som Brimir heter. (urjätten (J)Ymir)

37

En sal såg hon stå

Från solen fjärran

På en strand av lik

Dörren vetter norrut.

Giftdroppar faller

Genom rökhålet.

Salen är gjord

Av flätade ormryggar.

38

Där såg hon vada

I starka strömmar

Edsbrytande män

Och Lönnmördare.

Där suger Nidhugg (Örndraken)

Liv från de döda,

Odjuret sliter i kött.

Har du hört nog, eller vad?

40

Hon fyller buken med kött

Av döda män.

Gudarnas visten

Färgas röda.

Svart var solskenet

Under somrar därefter. (Tre somrar)

Vindarna grymma.

Har du hört nog, eller vad?

41

Där satt vid vattnet (alt: På högen)

Och spelade harpa,

Odjurens herde (Bäckahästen, sjöråna etc)

Den lockande Nekker. (Alt: Nykker, Nekken, Neker, Eghter)

Galer då för honom,

I galgträdet,

Den röda fagra hanen

Som Fialar heter. (en näktergal?)

(Denna vers handlar om Midjord, mellanvärlden.)

42

Då galer över asarna

Gyllenkam

Och väcker i hallarna

Härförarens härar. (Odens härar)

En annan galer

I underjorden nedan

Den sotröda hanen

I Hels salar.

(Denna vers handlar om himmelsvärlden och underjorden.)

43

Garm skäller högt

Framför Gnipahålan.

Fästena slits av

Och den onde ränner.

Min visdom är större

Framåt ser jag längre

Till Ragnarök (Gudarnas öde)

För kampgudarna.

44

Bröder ska strida

Och banemän bli.

Syskons barn ska (solens dotter?)

Släktband bryta.

Hård är världen

Mot de hårda.

Yxornas tid, Svärdens tid,

Då sköldar klyvs.

Stormarnas tid, Vargarnas tid.

Förrän världen störtat,

Marken dånar,

Jättekvinnor flyger,

Kommer ingen

Skona någon annan.

45

Mimers söner leker, (Strider? Skyndar?)

Och Ödet väcks

Av det gälla

Gjallarhornet.

Hårt blåser Heimdall

Hornet dånar högt.

Oden tar farväl

Av Mimers huvud. (Mimers shamaniska ande)

 

46 (Blandad vers, av Codex Regius 46 och Hauksbok 39):

Yggdrasill skälver

Men stammen står stark.

Det gamla trädet jämrar sig

Och jätten blir lös.

Garm skäller gräsligt

Framför Gnipahålan.

Alla räds

På Hels väg

Tills Svarters frände (Svarters frände, elden)

Slukar trädet.

47

Nu skäller Garm.

48

Hrym åker österifrån

Lindsköld i fören

Ormundgander slingrar (”Ormstaven”, Midjordsormen)

Med jättes vrede.

Ormen skapar vågor

Medan örnen skränar (Hräsveljer, Hräsvelgir, ”likslukaren”, flaxar och skapar Nordanvinden…)

Sliter i kött med sin näbb. (..som biter genom märg och ben)

Nagelfar gör loss. (skeppet Nagelfar)

49

Skeppet far österifrån

Nu kommer Svarter från Muspellheim

Med sin ledung. (”ledning”, armé)

Med dem är Byleipts

Bröder i följe. (Loke och Helblinde)

50

Vad är det med Asarna?

Vad är det med Alferna?

Det morras i Jötunheim.

Asarna äro på ting

Dvärgar stönar

Framför bergens dörrar

Klipphällarnas vise.

Har du hört nog, eller vad?

51

Svarter far från söder

Med Skadekvisten, (Frejs magiska guldsvärd Lävateinn)

Svärdet blänker

Starkare än solen.

Stora berg skälver

Då troll kommer ut. (Då gudarna faller?)

Härarna följer Hels väg

Och himmelen klyvs.

52

Då kommer Lins

Andra sorg fram

När Oden far

Att mot Ulven strida.

Och Beles bane (Frej)

Den bjärte, mot Svarter.

Då ska Friggs (Frij, Freja?)

Älskade gud falla.

53

Då kommer mäktige

Segerfaderns son

Vidar att strida

Mot dödsodjuret.

Handen stöter Loke-ungen

Och han låter stå

Svärdet i hjärtat.

Då är fadern hämnad.

54

Då kommer Jords (Odens fru)

Mäktige yngling.

Där går Odens son (Tor)

I ulvraseri.

Han dräper i vrede

Midjords plåga. (Midjordsormen)

Nu ska människor

Hemvärlden lämna. (Mannheim)

Där går nio steg

Fjorgyns Son, (Odens son Tor)

Faller död ihop

Av den ondes gift.

 

(Hauksboksversionen vers 47):

Jordens gördel

Gäspar mot skyn.

Käftarnas gruvliga

Gap går i höjden.

Odens son

Möter dess gift

När gudarnas släkte

Slocknar till slut.

55

Solen svartnar,

Landet sänks i havet.

Då faller från himlen

Lysande stjärnor. (Stjärnregnet Geminiderna, 13 dec)

Rök stiger

Skymmer den närande solen.

Höga flammor leker

Mot självaste himlen.

56

(Hyndlaljod vers 42:)

Havet stormar

Högt mot himlen

Löper över land

Och luften fryser.

Sedan kommer snön

Och snabba vindar.

Så kommer till sist

Världens slut.

57

Nu ser hon stiga (völvan ser)

En andra gång

Jord upp ur havet

Åter grönskande.

Forsar flödar.

Örnen flyger högt

Bland fjällen

Och fångar fiskar.

58

Nu finns asarna

På arbetsfältet.

Och jorden tinar,

Kalendern räknar,

Och minns där,

Mäktiga domar,

Och Fimbultyrs (”den store guden” = Oden)

Forna runor. (runor=kunskaper och krafter)

59

Där ska nu

Den magiska samlingen

Av guldtavlor (”brakteater”?)

I gräset hittas.

De som förr

Tillhörde dem.

60

Nu ska osådda

Åkrar växa.

Ont ska bli gott,

Balder ska återkomma. (Sommaren)

Nu bor Höder och Balder,

Där Oden härskat

I De Utvaldas värld.

Har du hört nog, eller vad?

61

Då ska Hönir

Spå-runor dra. (sejda)

Och byar ska bygga

Bröderna två

I vida Vindheim.

Har du hört nog, eller vad?

62

En sal ser hon stå

Fagrare än solen

Täckt av guld

På Gimle.

Där ska dugligt

Folk bo

Och i alla dagar

Av lycka njuta.

63

Där kommer i dunklet

Draken flygande

Nerifrån underjorden

Från Mörka bergen.

Den flyger över slätten

Och bär uppå fjädrarna,

Nidhugg, på själar. (Örndraken)

Nu ska hon nedstiga. (Völvan återvänder till sin grav)

 

Daniel Vagerstam

 

 

 

 

 

Kommentarer:

 

  1. I originaltexten står det ”nio världar, nio rötter” men det borde vara ett skrivfel, andra källor som tex Grimnesmål vers 31 beskriver ”nio världar och tre rötter”, en första rot till himmelsvärlden, Asgård, där Alfheim, Vanaheim och Godheim (asagudarnas Gudheim) ligger, där gudarna bor.  En andra rot sträcker sig till mellanvärlden Midjord, eller Midgård som det vanligtvis kallas, där människornas Mannheim ligger tillsammans med jättarnas Jötunheim, eller Utgård, och dvärgarnas Svartalfaheim, eller Nidavallen, ”mörkerslätten”. En tredje rot som sträcker sig ner i underjorden till Helheim, samt Muspelheim, eldjättarnas värld, och Nifelheim, skuggvarelsernas värld. Världen består alltså av tre världar, himmelsvärlden, mellanvärlden och underjorden, och i varje värld ligger tre parallella domäner. Talen 3 och 9 är heliga inom hedendomen, de symboliserar denna världsuppfattning.

Jättar i plural, alltså bröderna Aurgelmir (Arla Jämmer eller Tidig Tvilling?) och Aurvandil (Arla Vandraren eller Tidiga Vandraren?).

3.

Det verkar som att jätten (J)Ymir levde i tidens början. Han har förmodligen även ägt namnen Aurgelmir vilket uttalas Årgelmir, samt Aurgelmir, Årglemir, Årgemlir, Brimir och Blåinn.

När man studerar etymologi, dvs ordens ursprung och betydelse, får man tänka på att den hedniska tron bars av utövare i hela Europa, och nordbor som talade ”dansk tunga” dvs fornvästnordiska och fornöstnordiska delade asagudarna med goter som talade gotiska, anglosaxare som talade saxiska, senare Old English, och det fanns friser, vandaler, visigoter, allemanner och en rad andra tyska germanska folk, estländare och hundra andra. Till det kommer att man hade olika runskrifter som dessutom utvecklades genom århundradena. Det är kanske inte konstigt att Oden har 200 namn. Han hette förmodligen Wodanaz på forngermanska, sedan Wotan, Woden, Othinn, Oden. Man får helt enkelt inte vara för fixerad vid ordens uttal och hur de stavades.

Aur betyder ”grusbank, vadställe” på fornisländska. År kanske kommer från det protogermanska Auzi, ”gryning”, eller ”lysande”. Arla betyder ”tidig”, även på modern svenska. Enligt Snorri Sturlusson är orden Ari och Gemlir kenningar, eller poetiska synonymer, för örn. Gemli betyder ”årsgammal” på fornisländska. Detta skulle styrka tesen om att sagan som berättas i völuspa handlar om året, och allt dör och föds på nytt varje år.

Är (J)Ymir stjärntecknet Örnen, som liksom Svanen befinner sig vid vintergatan? Vintergatan är kanske Yggdrasil?

Var denne urtidens jätte bror till Aurvandil, eller Årvandil som det uttalas? Då skulle de kunna vara det typiska indo-europeiska tvillingparet likt grekisk-romerska Castor och Pollux (de två ljusaste stjärnorna i tvillingarnas stjärntecken). Tvilling heter Geminus på latin. Se även de romerska Remus och Romulus, Yama och Yima, (Yama betyder tvilling på sanskrit). Aurvandil kommer av proto-germanska Auzi-Wandilaz, eller ”den lysande vandraren”. Namnet är Earendel på Old English (lånat av Tolkien), och syftar på Venus, morgonstjärnan som förebådar gryningen. Planet betyder ”vandrare” på grekiska. Gryning på Old English heter tweoneleoht, vilket betyder ”halvt ljus” och även ”tvillings ljus”. Ordet Twilight kommer därifrån.

Är polstjärnan Aurvandils frusna tå?

Inom de olika indo-europeiskt stammande mytologiska världarna måste en tvilling dö, för att livet ska kunna skapas, och jorden skapas av dennes kroppsdelar.

Av Castor och Pollux är den ena dödlig, den andre odödlig. (J)Ymir (Aurgelmir) är dödlig och dödas av Oden och dennes bröder, och jorden skapas av hans kroppsdelar, medans Aurvandil lever för evigt som morgonstjärnan, planeten Venus.

Det är spännande att jämföra denna vers med några rader ur the Wessobrunn Creation Poem. Wessobrunn Prayer, eller Wessobrunn Creation Poem antas vara nedtecknad runt 790 e.kr. Det är en av de tidigaste texterna i Old High German. Den tvådelade strukturen liknar den klassiska germanska magiska besvärjelser, som man kan se tex i the Merseburg Spells, som jag analyserar i kommentarerna till Havamal.

Wessobrunn Prayer:

Dat gafregin ih mit firahim, firiuizzo meista, dat gafregin ih mit firahim, firiuuizzo meista, dat ero ni uuas noh ufhimil, noh paum, noh pereg ni uuas, ni sterro nohheinig, noh sunna ni scein, noh mano ni liuhta, noh der mareo seo. Do dar niuuiht ni uuas, enteo ni uuenteo, enti do uuas der eino almahtico cot.

”Detta lärde jag av dödliga män, var det största undret, där var varken jord, eller himmel ovan, ej fanns träd eller berg, ej heller någon stjärna, ej sken solen, ej glänste månen, ej fanns kallt hav. Då ingenting fanns, inget slut, ingen ände, inga gränser, där fanns den Enda Allsmäktige Guden.”

”Enda Allsmäktige Guden”: Ett av Odens 200 namn är Allfader. ”Gap var ginnunga” på fornnordiska. En kristen munk kan av uppenbar anledning ha skrivit ett ”-od” istället för ”-ap” för att ”rätta till ett gammalt stavfel”. Detta berömda Gap kan vara det lilla tomrummet på stjärnhimlen mellan stjärnbilderna Sagitarius (väduren) och Pisces (fiskarna), precis vid vintersolståndet, där solkalendern börjar, där året börjar, där skapelsen börjar. Pisces kan vara en ko, som jag hittat på Gallehus Gyllene horn. Det skulle alltså kunna vara Audhumbla.

Alternativ idé om ordet Ginnunga: Ginnungagap är ett ”gäspande gap”, vilket även canyons i USA ofta kallas. Jag har antagit den översättningen baserat på det proto-germanska ordet *gainōną, ”att gäspa”.

  1. Snön smälter bort. Landet reser sig inte ur vattnet, det är vattnet i form av snöslask och is som drar sig tillbaka och blottar landet.

Gröna grödor gror. Man syftar nog på grödor som violer, maskrosor, brännässleblad och frön, björklöv, kvanne, tall- och granskott. Nu finns gratis mat överallt för de som överlevt vintern. Gott, gratis och extremt nyttigt.

Burs tre söner är Woden, eller Oden, Wili liksom Vilia vilket betyder ”Vilja” eller ”lust” på fornsvenska, och We eller Ve. Ve betyder som liksom ordet Vi och Vit ”helig” eller ”helig blotplats”. Vitt är en helig färg, som tex svanen och den vita blomman balders brå och den heliga vita leran som Yggdrasils stam kletas in med. Många gudar kallas ”den vite asen” som betyder ”den helige guden”. Spå-runor kastas på ett vitt tygstycke.

Alternativ betydelse för We: I Bondepraktikan från 1508-1662 är ordet Wee en synonym för ”smärta” eller ”leda” ett tiotal gånger. ”För hiertas och Magans wee”, som i uttrycket ”väl och ve”.

Frasen Woden, Vili och Ve får mig att tänka på Julius Caesars uttryck: Veni, Vidi, Vici (jag kom, jag såg, jag segrade).

Odens namn: Oden, Odin, Oðin, Oðinn, Woden, Wodan, Wotan… förutom att hans namn uttalades olika av olika folk så har han över 200 namn. Namnet Oden kommer från protogermanska Wōdanaz från Wōdaz, ”rasande” och old high german wuot. Namnet övergick med tiden till Wotan och Woden, förutom i skandinavien och hos Friserna som bodde i dagens Nederländerna och delar av Tyskland, där en variant med -i existerade, alltså Odin.

Ygg betyder förmodligen ”hemsk” eller ”rasande”. Drasil betyder bärare på fornisländska, till skillnad från ”häst”, ordets betydelse på modern isländska, på samma sätt som man kan kalla en häst för springare eller kuse. Yggdrasil betyder således Odens Bärare, och man antar att namnet syftar på tillfället då Oden offrar sig själv till sig själv för att lära sig runskrift och runmagi genom att hänga sig i ett träd i nio dagar. Med lite mer shamanistiska glasögon kan man kanske gissa att Oden ger sig ut på trumresa och har trädet som bärare, och han lär sig shamanism.

Oden är enligt indoeuropeiskt mönster en ”Sky Father”, främst via hans korpar som flyger i skyarna och ser och minns allt, och hans fru Iordh är ”Earth Mother”. Iordh kallas även Frigg, Fjorgyn, Hlodun, Jorth. Iordh kan vara en feminin version av Njord (Njord, njörd, njärd… namnen på de nordiska gudomligheterna uttalades säkert olika beroende på folk, kult, tillskrivna gudomliga egenskaper, plats, och period).

Vintergatsbandet – mycket viktig för shamanska och andra förkristna kulter världen över – projektionen av Vintergatans huvudplan på himmelssfären – går att se med blotta ögat på en tillräckligt mörk natthimmel, utan alltför stora ljusföroreningar. Projektionen syns som ett diffust ljust band som sträcker sig över hela himlen, genom bland annat stjärnbilderna Kusken, Svanen, Cassiopeja, Perseus, och med centrum i riktning mot Skytten.

  1. ”Solen kastar söderifrån” tolkar jag som att vi befinner oss vid vintersolståndet, 21 december, då det hedniska solåret börjar, och solen står vid middagstid lägst på hela året, dvs längst söderut. Soluppgången sker även längst söderut, mot sydost, på hela året. I två avseenden skiner solen alltså ”från söder”. Nu vill man veta i vilket hus solen går upp, dvs i vilket stjärntecken. Solen vobblar (precession på engelska) och de fyra axlarna för sommar- och vintersolstånd och vår- och höstdagjämning vandrar runt zodiaken i en cykel på 25771 år, och solen står i varje stjärntecken ungefär 2000 år. Om hundra år kommer vi komma in i Acquarius, Vattumannens hus. Vi har sedan år noll, dvs Jesus födelse, och de senaste två tusen åren befunnit oss i Pisces, dvs Fiskarnas hus. Sex av Jesus lärjungar var fiskare. Jesus bryter fem bröd och två fiskar (fiskarnas stjärntecken har sedan egyptierna bestått av två fiskar). Bet Lehem betyder ”brödets hus”. Det är brytningstid och man träder in i Fiskarnas 2000-årsperiod. Innan fiskarna var det Väduren, Aries, och ungefär 4000-2000 f.kr var det Taurus, Oxens eller snarare Tjurens period. Tänk Moses och den gyllene kalven. Tänk Audhumbla.
  2. Domarringen, med tolv stenar, som kanske representerar årets tolv månader, och himlens 12 stjärntecken, eller ”hus”.

De tolv asarna, eller de tolv månaderna, har rådslag om hur de ska skapa året som komma skall. Hur många dagar och månader ska året innehålla?

Alla kulturer från sumererna till hedningarna följde solens och månens kalender, med 12 månader om 30 dagar och en trettonde månad för att jämna ut. Hos hedningarna låg den trettonde månaden enligt vissa källor efter sommarsolståndet. Enligt vissa cykler lade man till dagar efter Yule, för att kalendern skulle kunna löpa i evighet. Ett dygn är inte exakt 24 timmar, jorden roterar ett varv runt sin axel på 23 timmar 56 minuter, och ett år är alltså inte exakt 365 dagar. Dessutom räknade man inte tiden i dagar utan i nätter. De kristna har löst det med skottår, enligt andra metoder lade man till några dagar efter Yule innan den vanliga kalendern började, därav Annandag Jul, Tjugondedag Jul etc, som är ett arv efter den hedniska kalendern där man lade till upp till tjugo dagar.

Ledtrådar om stjärntecken är att Orions bälte kallats Frejas Dis-stav dvs Frejas trollstav av allmogen i Sverige. Är Oden solen? Är Karlavagnen Karl-Tors vagn? Orions bälte kan vara ”de tre vise männen”, dvs de tre bröderna, Oden, Vile och Ve.

  1. Guldåldern: våren, alla är lyckliga. Gårdarna skrivs ”Tunen”, vilket betyder gård. Alla ortsnamn med ändelsen -tuna härstammar från järnåldern, liksom -stad och -sta, vilket härstammar från ”eldstad”.

”Tills trenne kom”: Många verser har med talet tre att göra. Kan det vara så att om Völuspa är en dikt om året, då markerar dessa 3-enigheter en ny månad? I den babyloniska boken om stjärntecken och zodiaken, ”Three stars each”, representeras varje månad och stjärntecken av tre stjärnor. Se även de tre vise männen. Denna 3-enighet finns i flera världsuppfattningar, från Babylonien och Egypten till kristendomen och asatron.

Jämför Vaftrudnismål vers 49:

Trenne mäktiga,

färdas genom landet,

Mögtrases möar;

Hamingjor är de,

där de far genom världen,

fast de från jättar kommer.

Hamingjor är ”hamnskiftare”, dvs varelser som byter skepnad, vilket även asagudarna och jättarna kan. Hamingjor är synliga. Hamingjor kan vara goda eller onda. Fylgjor är ”följare”, en persons eller ätts alter ego, ett djur eller en kvinna som följer med och ger tur och beskyddar denne eller dennes ätt, alltså en skyddsängel eller totemdjur. Fylgjan speglar tex en persons karaktär. Fylgjor är osynliga utom i drömmar. Djur i gravar kan vara symboler för personers skyddsdjur. Tanken går till vanernas vildsvin, tors bockar, odens korpar, frejas katter och vildsvin, odens krigares bärsärkar och ulvsärkar.

Grimms Teutonisk Mytologi, sida 1281:

”Trust in one’s own strength is either opposed to trust in gods, or combined with it. In the Paereyinga-s. cap. 23, p. 101 :
* ek trui a, matt minn ok megin ‘ and also ‘ ek treystumsk hamingju
(genius) minni ok sigr-saeli, ok hetir mer )’at vol dugat ‘ ”.

  1. Vilka sädesslag ska man så, och när? När ska man skörda?
  2. Ett vilt tolkningsexperiment: Där var Mörsugur, (december på isländska)

Främst bland månaderna. (Första månaden i vikingarnas kalender).

Andra månader kom därefter.

De frön och plantor,

Många sådde,

Som kom ur jorden,

Enligt månadskalendern.

Månad = ”Manudur”. Man tänker på ordet ”duration”, ”during”, alltså en tidsenhet. Durin = tidsenheter, i plural. Månader. ”Man”=Minne. ”Manudur”= Tidsenhetsräknare.

Obekväm fråga: Hur kan gudarna skapa ”människoliknande” gestalter, om människorna föds först sju verser senare, i vers nr 17? Alltså är det någonting i det hedniska narrativet som vi moderna läsare missförstår och samtidigt felöversätter.

11.

Ny och nedan. Månens faser, fullmåne och nymåne.

Ur Bondepraktikan från 1508-1662: ”Huruledes man kan weta när Månan växer eller tager aff, hwilket är swåra (mycket) nyttigt för såningh, planteringh, bygning och annat: När som Månen är så wänd, at tu medh tin wenstra hand kan taga uthi Månans bucht, tå är Tekn at thet är Nyy, och att Månen växer. Men om tu kan medh tin höghra hand grijpa ther uthi, tå är thet Nedan, och Månan tager aff.”

Se även vers 5, där solens högra hand nämns i samband med månen.

Nord och syd, öster och väster. Man definierar de fyra axlarna i sol- och månkalendern, de fyra punkterna Vintersolståndet, där solen står som lägst på himlen mitt på dagen och man firade Yuleblot, Vårdagjämning, Sommarsolståndet där solen står som högst på himlen mitt på dagen och där man firade midsommarblot, samt höstdagjämning. Vår och höstdagjämningarna är de dagar mitt emellan vinter och sommarsolstånden, där dagen är exakt lika lång som natten.

Här börjar flera verser med dvärgnamn, som jag anser är gåtor om olika månaders namn och vad man gör under olika månader, tex skär, virar hökärvar, etc…

Dessa verser är därför extremt svåröversatta och jag lämnar dem här på fornisländska.

13. Kan ”hornbori” vara ”den behornade”, alltså den keltiska skogsguden Kernunnos, eller Cernunnos?

  1. Är dessa dvärgar olika metaller? Myrmalm, torvmalm, bergmalm?
  2. Säden växer upp, och sädesfälten lyser som guld.
  3. Andra översättare översätter till exempel såhär:

”Sedan kom tre

utav den flocken,

mäktiga och milda

till gården.”

(Lönnroth)

Originaltexten lyder:

”Unz þrír kvámuór

því liði

öflgir ok ástkir

æsir at húsi”

(Heimskringla.no)

Min tolkning av ”því liði” eller som det uttalas ”Thwee Lidthi” är att det betyder ”Twilight” dvs ”gryning”. Det passar bättre in i narrativet och skulle kunna justifieras på följande vis:

Twilight: Light from the sky when the sun is below the horizon at morning and evening. Late 14 ct. A compound of Twi and Light. Cognate with Middle Flemish ”twilicht”, Dutch ”tweelicht”,Middle High German ”zwielicht”. Exact connotation of Twi- is unclear, but it appears to refer to ”half” light rather than the fact that twilight occurs twice a day.

(Etymonline.com)

Innebörden av raderna är enligt mig således:

Tills man såg tre

I gryningen

mäktiga och milda

Stjärnor i ”huset” = (stjärntecknet) där solen går upp.

Man kanske talar om Orions bälte, även kallat Frejas dis-stav (trollstav) samt De Tre Vise Männen, de som kom när Jesus föddes. Det finns skandinaviska ”brakteater”, amuletter, där Tyr är avbildad med tre stjärnor i bältet.

  1. Det står egentligen ”vit lera” men är det inte en kenning, eller omskrivning, för ”vit snö”? Vitt var en helig färg, tex var den vita svanen någon valkyria eller Freja som i svanhamn eskorterade de ”korade”, utvalda personernas själar antingen då de dött, eller nya själar som skulle födas, vilket senare förvanskats till att ”storken kommer med nyfödda”. Den vite Balder gav namn åt den vita blomman Baldersbrå, Heimdall kallades den Vite Asen, se även benämningen ”Vite krist”. Man sejdade, spådde, genom att kasta ut nyskurna runförsedda kvistar på ett vitt tygstycke.

Hyndlaljod 34. Inom sibirisk shamanism och ungersk paganism finns en skepnadsskiftande gud, Ürdüng, eller Ördög, senare Erlik, som har nio söner och nio döttrar. Heimdall föddes av nio mödrar som även är systrar, dvs någons nio döttrar.

19. Enligt Snorri Sturlusson kallas denna dagg för Honung-fall.

Betyder Gullveigu ”den guldlysande på vagnen?” Aurum betyder guld på latin, Aurinium betyder ”den gyllene”. Då skulle det kunna vara moder jord Nerthus, den germanska gudinnan som den romerska historieskrivaren Tacitus beskriver i sitt verk Germania runt år 98 e.kr. Hon drogs runt på en vagn, och där hon befann sig rådde fred, eller sk ”guldålder”.

Om hon även kallas Niörun, kan det vara vanaguden Niörders syster eller fru. Deras barn är i så fall Frej och Freja.

Som ett tredje alternativ skulle hon kunna vara Aurinium, eller Abrinium (Alvrinium, kanske Alvruna?) eller Fluriniam, som hennes namn nedskrivits av olika romerska historiker. Alvruna, som jag väljer att kalla henne, nämns av romaren Tacitus i hans verk Germania, och hon skulle ha varit aktiv någonstans runt 9 f.kr. till 14 e.kr i egenskap av spåkvinna åt germanska folk.

En fjärde tanke skulle vara att hon är Ganna, en germansk spåkvinna åt Semnones-stammen, och efterträdare åt spåkvinnan Veleda, runt år 100 e.kr. Namnet Ganna anses stå nära det fornnordiska ordet Gandr, stav, eller spåstav. Völvor har just en ”völvastav”, en magisk stav. Ordet völva betyder eventuellt ”stavbärerska” eller har i alla fall en koppling.

Denna person, Gullveig, blir i alla fall dödad trefaldigt, vilket är ett vanligt germanskt, galliskt och keltiskt motiv. Mördare och andra förbrytare blir ofta dödade på tre olika sätt för att offras till tre olika typer av gudar som innehar olika mytologiska funktioner.

  1. Ofta översatt ”Glädje gav hon åt ont folk”. I Hauksbok har man skrivit ”Glädje gav hon åt kvinnofolk”. Jag tycker att betydelsen inte passar med kontexten, varför skulle man bjuda in en völva, eller spåkvinna, som man avskydde? Jag översätter till ”Glädje gav hon åt bittert folk”, baserat på kontext. Jag tänker ”Se på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår…” dvs Lucia.
  2. Är völvan Heidi motsvarigheten till germanska Veleda, eller den grekiska Hecate, och om hon kom i kristen version som Lucia på kontinenten, kanske det även passade in här uppe i norden.

Är det möjligt att jämföra Heidi med den grekiska spåkvinnan Hecate, (uttalas Hekate)? Hon var hushållens beskyddare, och man dyrkade henne inte i tempel utan man hade ett altare i hemmet vid dörrtröskeln, och städer hade ett altare vid stadsporten för att skydda mot gengångare. Det finns grekiska statyer av henne med tre kroppar, från 300 fkr. Hon var även associerad med 2 hundar, 2 ormar och man offrade kött åt henne vid ett altare vid trevägskorsningar. Hon använde magi och läkeörter. Zeus gav henne stora gåvor, bla kunde hon lugna stormar och var därför dyrkad av sjöfarare. Man tillbad henne då man offrade dyrbara saker. På vissa platser sågs hon positivt, på andra negativt. Hon verkar ha tagits in i den grekiska gudavärlden efter en konflikt med de traditionella gudarna.

Völvorna kan förmodligen förknippas med Veleda, prästinna och spåkvinna för den germanska stammen Bructreri, som blev känd av romarna runt 70-talet e.kr. Veleda kommer från det proto-keltiska *welet, spåkvinna, från roten *wel, att se.

Där andra översättare valt att ge völvan personnamnet Heidi, väljer jag att använda ordet ”hedning”, ”dvs ”hedning kallades hon”, baserat på olika texter som Grimms verk  Teutonisk Mytologi, sida 1281:

”Heathens, that knew not the true God’s name, are not always ‘ wild, doggish, silly,’ but sometimes ‘ die xoerden. heiden, Titur. 55, 4, die wisen heiden, … ”

Hedningar kallades alltså ”visa hedningar”.

 

  1. Versraden lyder ”Oden kastade”, men vikingatidens lyssnare förstod att man menade ”Oden kastade sitt spjut Gungnir”. Detta kan ha ett samband med traditionen att smycka sina vapen med en besvärjelse, nämligen att måla Krigargudens (förmodligen då Odens eller Tyrs) namn två gånger på sitt vapen. De hedniska krigarna kastade sedan i stridens inledning ett spjut över fiendestyrkan, kanske med en korpfana, man ”vigde dem åt Oden”, man använde sig av psykologisk krigföring för att plantera i motståndarnas omedvetna att de skulle stupa. Några av källorna till fanorna på vikingatiden är en avbildning av ett spjut på Bayeuxtapeten, samt ett mynt, med så kallade ”Hrafnsmerki”, eller korpfanor, med en svart korp och nio röda blodsdroppar eller eldsflammor. Hedningarna bar korpfanor och ”skräckhjälmar” för att injaga skräck i fienden. Andra traditioner var att uttala krigargudens namn två gånger innan man gick ut i strid.

25. Man skördar på fälten. Denna vers handlar om en speciell episod i den hedniska mytologin som bör förklaras: I en berättelse anställde gudarna en jätte för att bygga en mur kring Asgård. De lovade honom Freja och både solen och månen, om han lyckades bygga muren innan vintern var över, men krävde å andra sidan hans liv, om han inte lyckades färdigställa muren. När han bad att få ta hjälp av sin häst Svadilfare, så fick han stöd av Loke, som lyckades övertyga asarna om att muren inte kunde bli klar i tid. De misstog sig dock: När några dagar återstod av vintern, så hade jätten med hästens hjälp nästan färdigställt muren. Då krävde asarna att Loke skulle stoppa jätten. I skepnad av ett sto lyckades Loke så locka bort Svadilfare och på så vis stoppa bygget, men till priset av att han själv blev havande med ett föl. Han födde den åttafotade hästen Sleipner.

  1. Ringar. Menar man de hål, eller portar, som shamaner använde för att resa till de andra världarna?
  2. Man sållar agnarna från vetet.
  3. Balder, den ljuse guden som alla älskar och ingen kan säga någonting ont om, är sommarsolståndet, slutet av juni. Balder bor i Breidablick, och man kan se månen och solen samtidigt några dagar senare. Fast man måste ha bred blick, då de är på varsin sida om horisonten. Balders månad är solmanudur, juli enligt den isländska kalendern. Balder dödas av Höder, eller Hönir som han även kallas (heyannir, isländska namnet på augusti).

MIDSOMMARBLOT och SOMMARSOLSTÅND.

  1. I flera indo-europeiska kulturer figurerar två tvillingar, tex Castor och Pollux hos romarna, som dödar varandra. Är dessa bakgrunden till stjärntecknet Tvillingarna?

Enligt hednisk lag måste dråp straffas med dråp. Alla gudarna hade roat sig med att kasta vapen på Balder, de har alltså deltagit i leken som orsakade hans död. Det måste födas en son som är oskyldig för att kunna hämnas, och Oden föder en son som ger dräparen sitt straff. Härmed undviks en släktfejd och blodsvendetta som ingen tjänar på. Vale betyder ”val”, man kanske menar att de två sidorna ”väljer” den bästa och minst blodiga lösningen.

Loke skiftar ofta hamn, eller förvandlar sig till tex ett djur eller någon annan person. Nu ligger han i sin riktiga hamn, eller sin riktiga skepnad.

36. Sindraätten är en dvärgaätt. Nidavallen, alltså Mörkerslätten, kanske är en kenning för Svartalfsheim, dvärgarnas rike inne i bergen. Jättarnas rike ligger likaså inne i bergen, oåtkomligt för människor. Nu befinner vi oss på sommaren, och det var under sommaren som man enligt den skandinaviska folktron kunde bli bergtagen, dvs kidnappad av troll och jättar.

Dörren vetter norrut. Då någon dog i ett hus öppnade man en liten ”själs-dörr” som vette norrut. Detta har gjorts i allt ifrån Österrike till Turkiet. Enligt shamanistisk sed måste själen kunna resa till de andra världarna genom ett hål. Shamanska spåkvinnan Hecate förknippades ju med ormar. En strand av lik, är det fallna kämpar på slagfältet, eller en plats där man luftbegrav personer och där korpar och vargar frossade?

Tröska, mala? Vargen sliter i kött, är det ett ”plog-årder”, skulle kunna vara en omskrivning för ”ardher” dvs plogbladet som sliter i (J)Ymirs kött dvs jorden?

  1. Det känns verkligen som att denna vers handlar om stjärnor… stjärnan i öster, (solen), går över Fenris, Hels och Midjordsormens stjärntecken? Månen döljs…
  2. Vargen sliter i kött, jämför ordet Harg, ”helgedom”. Man dyrkade naturen, fruktbarhet (vaner) och jordbruk. Åkern var en helig plats. Gudarnas tempel är kanske åkern, som plogårdret dvs vargen sliter i.

Man kanske menar att döda personer enligt klassisk shamanistisk sed luftbegravts och korpar eller vargar äter upp deras kroppar. En kenning för att döda någon var ”att ge korparna föda” och ”ge vargarna föda”.

Färgas röd… det är dags för rönnbär, lingon, nypon och blad som rodnar.

Nu börjar hösten.

Det kollektiva traumatiserande minnet av en flerårig solförmörkelse som orsakade en svältkatastrof kan ha sitt ursprung i ett vulkanutbrott på andra sidan jorden.

En extrem klimat-anomali inträffade nämligen 535-536 e.kr. Det var den kallaste perioden de senaste 2000 åren. Man tror att anomalin berodde på ett stort damm-moln som eventuellt orsakats av ett vulkanutbrott i tropikerna, eller nedfallande partiklar från rymden. Effekten blev global och förödande.

Den östromerske, eller det vi idag kallar bysantinske, historikern Procopius nedtecknade år 536 angående kriget mot vandalerna, (skandinaviska vanadyrkare som erövrade spanien, (v)andalusien?), ”during this year a most dread portent took place. For the sun gave forth its light without brightness… and it seemed exceedingly like the sun in eclipse, for the beams it shed were not clear”.

The Gaelic Irish Annals innehåller följande anteckning: ”A failure of bread in the year 536 AD” – the Annals of Ulster, och i the Annals of Inisfallen kan man läsa ”A failure of bread from the years 536–539 AD”.

Det är alltså fråga om Fimbulvintern, ”den stora vintern” som förebådar Ragnarök.

  1. Traditionellt översätts denna vers : ”Där satt på högen, och spelade harpa, odjurens herde, den glade Eghter. För honom galer, i galgträdet, den röda fagra tuppen, som Fjalar heter.”

”Glad” kan betyda glad men även kåt. Jag har valt ordet ”lockande”.

”Haugi” översätts Högen. På island finns å andra sidan en lagun som heter Laugin. Ordet lagun, lake, lac, kommer från detta ord. L-runan, som heter Laugin, betyder vatten. Snorri Sturlusson skriver att dagens Mälaren heter Lauginn. Laugi eller Lauji som det uttalas i vissa regioner betyder Sjö, hav, ström, bäck, källa. Veckodagen lördag sägs ha fått sitt namn efter Lögardag, eller Löjardag, då man tvättar sig och sina kläder med vatten. G kan nämligen uttalas J, tex som i Svearike som blev till Sverije, fast det stavas Sverige.

Ingen vet vem ”Eghter” är inom den hedniska mytologin. Däremot finns otaliga namn för Näcken, alltifrån Nechter, Nykk, Nokk, Nekken, Old Nick. Några varianter är fornsvenska Neker, och Negter. Näckrosen har fått sitt namn därifrån.

Det man allmänt kan tillskriva denne Näcken är att han är en hamnskiftare, i vissa regioner är han manlig, i vissa är hon en kvinna, tex nymfer som lockar folk ner i vattnet så att de drunknar, och vattenrån som ibland har fiskstjärt. Rån är för övrigt namnet på vattnets gudinna. Näcken kan komma i form av en orm eller en vit häst som dränker sin ryttare. Näcken sägs spela så vackert och glatt, att träden dansar och forsen stannar. Man kan undkomma drunkningsdöden genom att ropa odjurets namn.

Följande är en gammal norsk besvärjelse för att undkomma näcken och undgå att drunkna: ”Nyknyknaal i vatn! Jomfru Maria kastet staal i vatn. Du sök, äk flyt!”

Näck, Näck, nål i vattnet! Jungfru Maria (Freja?) kastar järn i vattnet. Du sjunker, jag flyter!

Rå är ett allmänt namn på mystiska väsen, och är inte bara förknippat med vatten: Skogsrå, Tomt-rå (hustomte), Sjörå…

Nekken har indoeuropeiskt ursprung, liksom Nekro och Negro. Nechtergall på medellågtyska betydde ”nattsångaren”. Näktergal. Nightinggale. Är Fialar en tupp eller kanske en näktergal? Eller en örn? En kenning för örn är ”eggðir” i Snorri Sturlassons Skaldskaparmal. Om g kan uttalas j som blir det Ejder. Näcken är kanske en jätte som kan ta örnhamn.

Näcken heter Nykker på fornisländska och Nekker på fornsvenska. Försvinner N-et och läggs det till ett ”t” så fungerar alliterations-rimmet fortfarande, det kan alltså ha förvanskats.

Nekker betyder ”att tvätta” inom vissa språk. Jag ser en liknelse med ordet ”laugin” som betyder både ”att tvätta” och ”vatten”. Vilket har en koppling till näcken, herden,  och hans odjur.

  1. Andra översättare skriver ”det är hårt i världen, mycket hordom.” Jag har funderat över detta i ett halvår och kommit fram till att jag anser att det hetat ”Det är hårt i världen mot de hårda”. Det fornnordiska Hård blir Hårdum i plural dativ, alltså, ”det är hårt i världen, (åt) de hårda”.

”Scalm” är ett ord som andra översättare ger betydelsen ”svärd”. Det översätts på det sättet i islänningasagorna. Scalm kan dessutom betyda allt ifrån benpipa, smalben, träspång, eller träpåk som det betyder i den medeltida Östgötalagen… det kan även betyda lik. Kanske en kenning för benpipa. Jag har valt ”svärdens tid” istället för ”likens tid”, då det är en inarbetad översättning och det klingar rätt i för dagens lyssnare, även om jag reserverar mig för att det egentligen bör stå ”likens tid”.

Andra översättare skriver ”Stormarnas tid, vargarnas tid”. Jag tolkar ”varg” som ulvhednar, alltså religiösa odensdyrkande elitkrigare. Jag väljer dock översättningen ”varg” då det är en inarbetad översättning och det klingar fint för dagens läsare. Ordet ”varg” eller ”varger” har olika betydelser, från att vara en kennig för ulv, till odjur, mördare, plundrare, och verkar även ligga bakom namnet ”varjager”, skandinaviska krigare som for i österled för handel och krig. Warrior-ger eller War-jor-gr skulle kunna betyda krigare. Jag tänker på bärsärkar, eller odens religiösa krigare. Bär kan betyda ”brun”, alltså en krigare som bär en brun särk, eventuellt av björnpäls respektive ulvhedning som bär vargpäls. Hedning i det sammanhanget betyder tunika. Dessa elitkrigare kunne skifta hamn, dvs ta form och egenskaper av björnar respektive vargar. Detta är förmodligen ursprunget till myten om varulvar, männikor som förvandlas till ulvar.

”Jättekvinnor flyger”. Menar man korpar eller kanske svanar, som hämtat de dödas själar, eller som kommer med nya själar som ska återfödas?

Eller menar man ”Den Vilda Jakten”, The Wild Hunt, eller den alemanniska Woutan’s Heer, (Odens här), en folktradition som återfinns i hela väst- och östeuropa. Jacob Grimm kallade denna tradition Wilde Jagd, i sitt verk Deutsche Mytologie 1835. I England går traditionen under namnet Herlathing, ”Herla’s församling” eller Woden’s Hunt, och i skandinavien kallas den Oskoreia eller Asgårdsreia, Odens Jakt eller Vilda Jakten.

Oden är ibland utbytt mot en feminin karaktär, Holda, Holle, Hulda eller spåkvinnan Perchta eller Bertha. Traditionen har hundratals varianter och huvudpersoner runtom i Europa.

Att bevittna den vilda jakten var ett omen om krig eller pest, eller i bästa fall vittnets död. Vittnen kunde bli bortförda till underjorden eller älvornas värld, kanske alfheim, eller bli bergtagna till dvärgarnas rike. Sovande personers själar kunde bli kidnappade till att deltaga i jakten.

Min hypotes är att traditionen är uråldrig, kanske från stenåldern, och under asatron bestod den av jättar och häxor, för att sedan bestå av Oden och Freja och hedniska karaktärer efter Europas kristnande.

Annars menar man nog Harpyor från den grekiska mytologin, kvinnor med vingar som rövar bort folk. De avbildades ursprungligen som kvinnor med örnvingar, men senare under antiken blev de örnar med kvinnohuvuden. Det är dessa som inspirerat Astrid Lindgrens ”vildvittror”, vittror är dock i nordisk folktro någonting helt annat.

  1. ”Mimers söner” kan vara en kenning för ”jorden”. Oden tar farväl av Mimers huvud. Inom shamanism separeras kroppen från huvudet där anden finns, vid tex en luftbegravning som brukats från Nordamerika och Tibet till Turkiet och förmodligen i Skandinavien. Shamanen Oden bevarade Mimers ande, men måste slutligen separeras från den. Vid en luftbegravning äter gamarna eller korparna upp kroppen men de bevarar huvudet (man separerar det fysiskt från resten av kroppen), som de eskorterar i svanskepnad till de andra världarna. Valkyriorna och Freja kan ta en svans skepnad. Med mimers söner leker kan man mena strider, dansar, älskar, alltså tex vapenlek eller kärlek.

48 ”Medan örnen skränar”, är det Hräsveljer, eller Hräsvelgir, ”likslukaren”, som flaxar och skapar Nordanvinden?

”Sliter i kött med sin näbb”, är detta nordanvinden som biter genom märg och ben?

50. Dvärgar stönar framför bergens dörrar. Om dvärgar är växter och metaller, så kanske man här menar att sädeskornen mals mellan kvarnstenar. Inom shamanism är ett hål en dörr, tex till andevärlden.

  1. Svarter, eller ”Surter” på fornisländska, är vad som inspirerat Tolkien till dennes Balrog. Växter ruttnar, löven färgas gula på träden.

Med ”Himlen klyvs” kanske man menar att man eldar upp löv och en eldslåga klyver natthimlen.

Elden är Svarters frände. Elden är även Frejs magiska guldsvärd Lævateinn. Lævateinn kan utöver ”svärd” även betyda ”magisk stav”, dvs en del av en växt. Teinn eller Ten betyder kvist. Om Frej (Frö på fornsvenska) är växtlighetens gud, och Svarter elderns, är det logiskt att de har samma svärd. En eld kan ju inte brinna utan ved, eller tex en magisk stav.

  1. Den ljuse är Frej, fruktbarheten, dräps av Svart, förruttnelse. Växter ruttnar inför vintern. Frej är ”angan tyr”, den ”älskade guden”.

Löven faller.

  1. Iordh, Odens fru, är kanske den nordiska släktingen till den germanska Nerthus, en fruktbarhetsgudinna som romaren Tacitus skrev om under första århundradet i sitt verk Germania. Många anser att den kvinnliga Nerthus blev den fornnordiska manliga guden Njörðr, eller Njord, av vanernas släkte. Kan Iordh möjligen vara Niordhs syster?
  2. Landet sänks i havet, är det snön som kommer? Är det Yuleblotets bål eller någon gammal tradition med tjärtunnor på stolpar som brinner i slutet av året?

Nu faller stjärnorna. Syftar man på det årliga stjärnregnet Geminiderna, som inträffar 12-14 december, och som syns bäst 13e december, dvs Lucia?

VINTERBLOT, eller YULEBLOT, och VINTERSOLSTÅND (21 december).

  1. Här lyder texten i Codex Regius ”Nu skäller Garm”. Fast Garm har ju redan blivit dräpt av Vidar…skribenten måste ha blandat ihop verserna. Det blir mer och mer rörigt de olika versionerna emellan ju längre fram man kommer i texten.
  2. Våren är kommen.
  3. Den blomstertid nu kommer.

60-61. Tre brödrapar ska överleva Ragnarök: Höder och Balder, Vidar och Vale, Magne och Mode.

De två bröderna ska styra som två kungar. Tanken förs till Spartas två kungar som styr tillsammans, eller roms två konsuler (duumvirate på latin), Kartagos domare, ungerska och germanska kungariken som haft ett statsskick som kallas Diarchy, från grekiska Di-Arkia, ”dubbelt styre”.

  1. En sal täckt av guld? Ett sädesfält?
  2. Mörkhugg är kanske en korp som antingen bär med sig andarna av döda personer till Hel, eller eventuellt kommer med nya själar som ska födas. Anspelar man på Cygnus stjärnbild som ofta inom shamanism?

 

 

Vafþrúðnismál, Vaftrudners Sång

 

Översättning Daniel Vagerstam 2018-03-12

Jag tror att läsaren förstår denna vackra text bättre och får en mer spännande upplevelse om jag först förklarar vissa nyckelord.

”Vafthrudner” betyder ”vävstark” och ”den som är duktig på att svara på svåra frågor”.

”Gagnråder” betyder ”den som råder över vem som vinner”. Hedningarna trodde för övrigt att det var Oden som bestämde vem som skulle vinna en strid. Odens valkyrior bestämde vilka krigare som skulle dö och följa med till Valhall.

Att tävla i kunskap heter att fresta, eller freista på fornnordiska. Freista betyder även att tävla, att utmana, att genomgå en prövning. Man prövade någons kunskap och tävlade i sina kunskaper om gudarna och deras namn och egenskaper. Det kunde även bestå i att genomgå en prövning som att stjäla skaldemjödet, genomgå en initiationsrit inom shamanism eller utforska nya världar. ”Får jag fresta med en bakelse?” betyder ju ”Får jag pröva din självdisciplin?”. ”Jag är frestad att bestiga det där berget”.

En Tul är någon som är kunnig i hednisk mytologi, magiker och skald.

Hreidgoter, ”ryttargoter”, kanske var ett generellt uttryck för vad de germanska folken, från Gutar till Götar och Goter kallade sig själva. Några av Odens namn är Gauter och Den Åldrige Göten.

Vers 35: Talar man om en luftbegravning inom shamanism? Vikingarna begravde sina döda. Menar Vaftrudnir att den kloke jätten lades på bår för att låta kroppen återvända till naturen, och ge korpar och vargar föda, som tex även nordamerikanska indianer? Huvudet begravs separat. Tänk på Mimers huvud, och se vad Vaftrudnir vill ska hända med den som förlorar kunskapstävlingen.)

Är detta en sorts ursprung till traditionen med skeppsbegravningar? Var de första båtarna på stenåldern urholkade trästockar? Det är bara en tanke jag har.

Enligt Lars Magnar Enoksen beskrivs en urholkad trästock, antingen en vagga eller ett begravningskärl, båda verkar sannolika. Jag lutar mer åt skeppsbegravning.

 

 

Oden sade:

1.

Råd mig nu, Frigg, (Frij, Freja?)

Det är dags att fara

Att besöka Vaftrudnis;

Ty stort vetande

Sägs jag ha om forntida ord,

Mäts det av den allvetande jätten?

 

Frigg sade:

2.

Håll dig hemma,

Ber jag dig Krigarfader,

I gudarnas gårdar;

Ty ingen jätte

Är så slug och stark

Som Vaftrudnis sägs vara.

 

Oden sade:

3.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats, (Freistats)

Ofta har jag utmanat makterna;

Nu vill jag veta

Hur Vaftrudnis

Har det i sin sal.

 

Frigg sade:

4.

God hälsa när du far,

God hälsa när du kommer åter,

God hälsa må du ha på färden.

Må ditt vetande duga

När du skall, Åldrarnas Fader,

Med ord kämpa mot jätten.

 

5.

Så for Oden

Att pröva i ordkamp

Den vise jättens kunskap;

Han kom till en hall,

Som Ims fader ägde,

Så gick Ygg in.

 

Oden sade:

6.

Var hälsad, Vaftrudnir,

Nu har jag kommit till din hall

För att själv dig träffa;

Nu vill jag veta,

Om du klok är

Och en allvetande jätte.

 

Vaftrudnir sade:

7.

Vad är det för någon,

Som i min sal

Törs tala till mig så?

Ut kommer du ej

Ur min hall,

Om du ej är visast av oss.

 

Oden sade:

8.

Gagnråder heter jag,

Trött kommer jag av vandringen

Och törstig till din sal;

Längtat har jag länge,

Ty jag har länge farit,

Efter din gästfrihet, jätte.

 

Vaftrudnir sade:

9.

Varför står du där Gagnråder,

Och pratar vid ingången,

Kom och sätt dig i salen!

Vi ska nu pröva,

Vem som vet mest,

Gästen eller den gamle Tulen.

 

Oden sade:

10.

Fattig man,

Som till en rik kommer,

Bör tala klokt eller tiga;

För mycket prat

Och babbel, slutar illa

För den som till kyliga främlingar kommit.

 

Vaftrudnir sade:

11.

Säg du mig, Gagnråder,

Där du på golvet står,

Och vill tävla i kunskap,

Vad hästen heter

Som varje dag drar

Dagen över alla kungariken?

 

Oden sade:

12.

Skinande Faxe heter

Den som över himlen drar

Dagen över alla kungariken;

Bäste hästen

Tycks den hos ryttargoter

Det skiner långt från dess man.

 

Vaftrudnir sade:

13.

Säg mig då, Gagnråder,

Där du står på golvet,

Och vill tävla i kunskap,

Vad djuret heter,

Som från öster drar

Natt över nådiga gudar?

 

Oden sade:

14.

Rimfaxe heter

Den som var natt drar

Natt över nådiga gudar;

Mulens droppar faller

Var morgon

Därav kommer dagg i dalarna.

 

 

Vaftrudnir sade:

15.

Säg mig då, Gagnråder,

Där du står på golvet,

Och vill tävla i kunskap,

Vad vattnet heter

Som vid jättars värld

Är gränsen mot gudarnas?

 

Oden sade:

16.

Ising heter det,

Som vid jättars värld

Är gränsen mot gudarnas;

Rinna öppet

Ska det för evigt

Utan att frysa till is.

 

(Är Ising vintergatan?)

 

Vaftrudnir sade:

17.

Säg mig då, Gagnråder,

Där du står på golvet,

Och vill tävla i kunskap,

Vad fältet heter

Där striden ska stå,

Mellan Svarter och den Ljuse guden.  (Frej)

 

Oden sade:

18.

Vigrider, Stridsritten, heter fältet

Där striden ska stå

Mellan Svarter och den Ljuse guden;

Hundra rastmil

Åt varje håll,

Så brett är fältet som väntar.

 

Vaftrudnir sade:

19.

Klok är du, gäst,

Kom till jättens bänk,

Låt oss vidare samtala;

Huvudet, tycker jag,

Den visaste får behålla,

gäst, efter vår tävling.

 

Oden sade:

20.

Säg mig då för det första,

Om din kunskap duger,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Hur jorden uppkom,

Och himlen ovan

du kloke jätte.

 

Vaftrudnir sade:

21.

Ur (J)Ymirs kött

Blev jorden skapad,

Och av benen berg,

Himlen byggdes

Av jättens skalle,

Och av blodet kom haven.

 

Oden sade:

22.

Säg mig för det andra,

Om din kunskap duger,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Månen kommer

Som far över alla mänskor,

Och Solen på samma vis.

 

Vaftrudnir sade:

23.

Mundilfare heter

Han som är Månens far,

Och Solens på samma vis;

Över himlen hastar de

varje dag

mäter årens tider.

 

Oden sade:

24.

Säg för det tredje,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Dagen kommer

Som far över riken,

Och Natt, med mörker.

 

Vaftrudnir sade:

25.

Delling heter (den ljuse)

Han som är Dags far,

Och Natt föddes av Nörvi.

Ny och Nedan (nymåne och fullmåne)

Skapade de nådiga gudarna,

För att mäta ålder och år.

 

Oden sade:

26.

Säg för det fjärde,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Vintern kommer,

Och den varma Sommaren,

I kloka gudars gryning?

 

Vaftrudnir sade:

27.

Vindsval heter, (den kalla vinden)

Den som är Vinterns far,

Och Såsöder sommarens; (den milde, behaglige)

(Här saknas den sista raden, det finns en tillagd rad från 1600-talet i vissa översättningar)

 

Oden sade:

28.

Säg för det femte,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Vem som äldst är av asar,

Och (J)Ymirs ättlingar,

Arla i urtiden.

 

Vaftrudnir sade:

29.

Otaliga vintrar

Innan jorden skapades,

Blev Bergelmir född, (vrålande björnen alt. den i berget vrålande)

Trudgelmir (den kraftigt vrålande)

Var hans fader,

Som av Aurgelmir var kommen. (=(J)Ymir: dånaren, jämraren)

Oden sade:

30.

Säg för det sjätte,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Aurgelmir kom,

Med jättars söner,

Den förste av kloka jättar.

 

Vaftrudnir sade:

31.

Ur Elis vågor

Stänkte giftdroppar

Som växte och blev jättar;

Där ur vår ätt

Kommer allesammans;

Därför är vi alltid onda.

 

Oden sade:

32.

Säg för det sjunde,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Hur han barn fick,

Den modige jätten,

Utan en jättekvinnas kärlek.

 

Vaftrudnir sade:

33.

Under händerna växte,

Under omtalade rimtursen, (isjätten)

Mö och man tillsammans.

Vid fötterna föddes,

Och den kloke jätten fick,

En sexhövdad son.

(en sex huvuden hög son”?)

 

Oden sade:

34.

Säg för det åttonde,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Vad det första är som du minns

och lärde först,

du allvetande jätte.

 

Vaftrudnir sade:

35.

Ett otal vintrar

innan jorden skapades,

då föddes Bergelmir;

Det första jag minns

är då kloke jätten

lades på bår.

 

 

 

Oden sade:

36.

Säg för det nionde,

Om du klok dig kallar,

Och du, Vaftrudnir, vet,

Varifrån vinden kommer,

som över vågorna blåser,

osynlig själv över haven.

 

Vaftrudnir sade:

37.

Hräsväljer heter, (likslukaren, själasväljaren)

den som sitter vid himlens ände,

en jätte i örnhamn; (i örnskepnad)

av hans vingar

blåser vinden

över alla mänskor.

 

Oden sade:

38.

Säg för det tionde,

om du gudarnas öden

allas, Vaftrudnir, vet,

Varifrån Njorder kom (kraft, styrka)

till asarnas söner,

 

Här följer en nyskriven oursprunglig avslutning på versen enligt Lars Magnar Enoksen. Personligen är jag inte expert nog att avfärda eller bekräfta innehållet, även om orden och formuleringen möjligtvis är modernare än resten av dikten:)

 

hov och harg

råder han över i hundraden,

men växte ej upp bland asar.

(hov och harg är hednatempel, kulthus och altare.)

 

Vaftrudnir sade:

39.

I Vanaheim

skaptes han av visa makter,

och gavs som gisslan till gudarna;

efter Ragnarök

återvänder han

hem till visa vaner.

 

Oden sade:

40.

Säg för det elfte,

vart man på tunet (gården eller tingsplatsen)

strider var dag

faller i kampen,

och rider hem från striden

för att sitta med vänner samman.

 

Vaftrudnir sade:

41.

Alla Enhärjare (krigare i en och samma här)

på Odens tun,

strider var dag,

faller i kampen,

och rider hem från striden

för att sitta med vänner samman.

(Vaftrudnir menar här alltså Valhall, ”de stupades hall”)

 

Oden sade:

42.

Säg för det tolfte,

om du gudarnas öden

allas, Vaftrudnir, vet,

om jättars runor (magiska runor, eller hemligheter/kunskaper)

och alla gudar

att du sanning kan säga,

du allvetande jätte.

 

Vaftrudnir sade:

43.

Om jättars runor

och alla gudar

kan jag sanningen säga;

Ty till alla

världar har jag färdats,

till nio världar,

ända till Nifelhel där nere,

bland de döda i Hels hallar.

 

Oden sade:

44.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats,

Ofta har jag utmanat makterna;

Vilka mänskor får leva,

då vi alla får lida,

under Fimbulvinern?

(Fimbulvintern, den långa vinter som föregår Ragnarök)

 

Vaftrudnir sade:

45.

Liv och Livtrase,

där få leva kvar,

i Hoddmimers skog; (Hodd = skatt i Mimers skog dvs Yggdrasil, alltså en kenning för världen)

morgonens dagg

kommer vara deras mat,

så att nya ätter kommer.

 

Oden sade:

46.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats,

Ofta har jag utmanat makterna;

Varifrån kommer solen,

på himlens tomma slätt,

när denna har slukats av ulven?

 

Vaftrudnir sade:

47.

En dotter

föder Alfrödul (alvglans, solen)

innan hon slukas av ulven;

hon ska rida

då gudarna gått under,

på moderns väg.

 

Oden sade:

48.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats,

Ofta har jag utmanat makterna;

Vad är det för möar,

som jagar över havet,

och med visdom far?

 

Vaftrudnir sade:

49.

Trenne mäktiga, (Nornorna?)

färdas genom landet,

Mögtrasers möar; (Mögtraser=önskade söner, en kenning för världen)

Hamingjor är de, (hamnskiftare, skepnadsskiftare)

där de far genom världen,

fast de från jättar kommer.

 

Oden sade:

50.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats,

Ofta har jag utmanat makterna;

Vem ska råda över asars

och gudars ägor,

då Svarters låga slocknar?

(Efter ragnarök)

 

Vaftrudnir sade:

51.

Vidar och Vale (Två av Odens söner)

får gudarnas tempel,

då Svarters låga slocknar,

Mode och Magne

ska Mjölnir ha

då hammarsvingarn stupat (Tor, deras far)

 

Oden sade:

52.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats,

Ofta har jag utmanat makterna;

Vad blir Odens öde,

i slutet,

då makterna går under?

 

Vaftrudnir sade:

53.

Ulven sluka (Fenrisulven)

Allfadern skall, (Oden)

det ska Vidar hämnas;

den kalla käften

ska han klyva

vid världarnas strid.

 

Oden sade:

54.

Ofta har jag färdats,

Ofta har jag prövats,

Ofta har jag utmanat makterna;

Vad viskade Oden

innan likbålet steg,

i sin sons öra? (i Balders öra)

 

Vaftrudnir sade:

55.

Ingen vet,

vad du i forntiden

sade i sonens öra;

med dödsdömds mun

har jag talat med dig

om Ragnarök.

Nu har jag mot Oden

tävlat i ordkamp,

du är dock alltid den visaste.

 

 

 

 

Balders Drömmar – Baldrs draumar – Vegtamskviða

 

Översättning och tolkning av Daniel Vagerstam 2017-04-05

 

Inledande kommentar:

Balder, fornnorska/fornisländska Baldr, vilket betyder ”den lysande”, ”den starke” eller ”herren”, är en av asa-gudarna i den nordiska mytologin. Son till Oden och Frigg, som kanske uttalas Frij och egentligen är Freja, make till Nanna och far till Forsete. Balder bor i Bredablick.

Balder sägs vara bäst av asar. Det är omöjligt att säga något ont om honom. Han är vacker, ljus, god, vis och omtyckt, men hans domar äger inte bestånd. De andra gudarna brukar säga, att så länge de har kvar Balder, så kan det inte gå alltför illa för dem. Därför blev de mycket rädda, när han började drömma mardrömmar om att han skulle bli mördad.

 

1

Samman var asarna

alla på ting,

och asynjorna,

alla vid samtalet.

Och där rådslog

mäktiga gudar

om vad Balders

onda drömmar bådade.

(Man satt om rådslog om hur man skulle lägga upp årets kalender som var unik för varje år då man följde månen och solen.)

2

Upp steg Oden,

Åldrige Göten,

och han på Sleipner

sin sadel lade.

Så red han därifrån ner

till mörka Hel.

Han mötte hunden

som från Hel var.

3

Blodig var den,

framme på bröstet,

och mot Galdrars Fader

skällde den länge.

Fram red Oden,

dundrande på vägen.

Han kom så till höga

hallarna i Hel.

4

Då red Oden

öster om porten

där han visste fanns

Völvans grav.

För den trollkunniga

sjöng han dödsgalder

tills hon tvingad reste sig,

och talade med vålnads ord.

5

Vem är den

för mig okände

som tvingar mig upp

ur tung sömn?

Täckt av snö var jag,

och slagen av regn,

och drypande av dagg.

Död var jag länge.

 

Oden sade:

6

Vägvis jag kallas,

Son av Vålnadskännarn.

Berätta mer om Hel,

såsom jag, om övervärldarna.

Åt vem är bänkar,

med ringar beströdda,

flotta och fagra,

täckta med guld?

 

(I framtiden då Balder är död, tar Oden och ger sin ring Draupner, ”dropparen”, som gravgåva åt sin son. Åtta nya ringar droppar av Draupner var nionde natt. Völvan, ”spåkvinnan”, låter alltså Oden skåda in i framtiden och se högar av guldringar som droppat av Draupner nere i Hel.)

 

Völvan sade:

7

Här står åt Balder,

det bryggda mjödet,

skimrande dryck,

täckt av sköld.

Asasöner väntar

i spänning.

Tvingad jag talade,

nu skall jag tiga.

 

Oden sade:

8

Tig ej Völva,

dig vill jag fråga,

tills allt jag vet,

jag vill nu veta:

Vem skall Balders

bane bli?

Och Odens son,

utses att dräpa?

 

Völvan sade:

9

Höder bär däruppe

en kvist till tinget.

Han skall Balders

bane bli,

Och Odens son,

utses att dräpa.

Tvingad jag talade,

nu skall jag tiga.

 

(Höder bär en pil med en mistel som spets, som han fått av Loke. Han går till tingsplatsen, där gudarna roar sig med att skjuta prick på den odödlige Balder. Han är nämligen osårbar mot allt utom misteln.)

Oden sade:

10

Tig ej Völva,

dig vill jag fråga,

tills allt jag vet,

jag vill nu veta:

Vem ska för Höders dåd,

blodshämnd utkräva,

och Balders bane,

på bål lägga?

 

Völvan sade:

11

Rind föder Vale

I salar västerut.

Så ska Odens son,

en natt gammal,

ej hand tvätta,

eller huvud kamma,

förrän på bål han lägger

Balders baneskytt.

Tvingad jag talade,

nu skall jag tiga.

 

(Även bland gudarna gäller blodshämnd som lag. Ibland räcker det med ”mansbot”, eller böter, men inte i detta fall. Alla gudarna är ju dock medskyldiga till Balders död, de har stått och skjutit prick på honom. Endast en gud som inte var född, och medskyldig, kan utkräva blodshämnden på Höder. Alltså föds Vale.)

 

Oden sade:

12

Tig ej Völva,

dig vill jag fråga,

tills allt jag vet,

jag vill nu veta:

Vilka är de möar,

som begråta hans älskade

och mot himlen kasta,

halsdukar mot skot?

 

Skaut eller skot betydde både sköt och kastade på fornsvenska. Skautum på germanska: De nedre hörnen på ett råsegel. Förmodligen omtalas havsguden Ägirs och havsgudinnan Råns nio döttrar, de nio vågorna, som begråter Balder och Nanna, hans hustru som dog av sorg. Man kanske menar att de kastar sina halsdukar, dvs en ”kenning” (poetisk omskrivning) för att vågorna skvalpar över relingen på Balders och Nannas brinnande likskepp som slutligen sjunker.

Eller är det en gliring åt gudamakterna som gör så att det alltid regnar på midsommarafton?

 

Völvan sade:

13

Ej är du Vägvis,

Som jag trott.

Nog är du Oden,

Åldrige Göten.

 

Oden sade:

14

Ej är du Völva,

Eller vis kvinna,

nog är du trenne

odjurs moder.

 

 (Lokes fru Ångerbåda, moder till Fenrisulven, Hel och Midjordsormen)

 

 

Völvan sade:

15

Rid hem, Oden,

råd har du fått.

Här kommer ingen

mer någonting få veta.

Loke är lös,

lederna ej bundna,

och gudamakterna sitt öde

rider till mötes.

 

(Gudarna kommer rida till den sista striden i Ragna Rök, ”Makternas Öde”)

 

Kommentarer:

Balder är sommarsolståndet. Alla älskar sommarsolståndet, det är årets varmaste period. Vid sommarsolståndet och dagarna runtom ser man fullmånen och solen samtidigt på kvällen om man står på berget vid Birka, Sveriges berömda vikingastad. Med Balder börjar Solmanuður (juli), solmånaden på isländska. Höder dödar Balder. Höder är Heyannir (augusti), även kallad ormanuðudur, hömånad, eller skördemånad, på isländska. Då är det slut på att sitta och lapa sol, nu ska alla ut på åkern och slita. Hyrrokkin (klingar som heyannir, kasta om bokstäverna) är en jättinna som rider på en ulv och har två ormar som tyglar. Hon skjuter ut Balders likskepp. Hyrrokkin är motsvarigheten till lejonets stjärntecken.

Jag tror att det finns flera olika parallella lager av vishet invävd i dessa texter. Lagar, årstider, stjärnnavigering, psykologi, mysticism, historiska händelser, fiktiva karaktärer och naturväsen är alla inflätade i myterna.

 

En annan tolkning av denna text kan vara: Tänkaren (Oden) har en son, Mod (Balder), som genom förtal dödas av Krig (Höder). Då föds ett val (Vale), man har valet att döda och avsluta krig, eller låta Krig fortsätta leva.

Alltså: Någon ur en familj skryter och har ihjäl någon ur en annan familj. Den familjen släcker då en potentiell orsak till krig eller vendetta genom att utkräva blodshämnd och döda den skyldige.

Man får sätta detta i kontext, i vikingarnas värld: Det är ont om mat, och alla är beväpnade. Hur behåller man fred?

 

 

Hednisk dikt från Sigrdrífumál, Sången om Segerdriva

Versernas nummer är sparade för att kunna se vart i Sigrdrífumál-texten de är infogade i Eddan.

3.

Hell Dag!

Hell Dags söner!

Hell Natt och dennes Dotter!

Med oilskna ögon

Se, och sänd oss

Som sitter här, seger!

4.

Hell Asagudar!

Hell Asynjor!

Hell heliga och kraftfulla Jord!

Vältalighet och visdom

Ge oss båda två,

Och läkande händer, i livet!

 

Kommentar:

Dag är en ljusets gud. Han är son till Delling, ”den ljuse”, morgonrodnadens gud, samt Natt, som är dotter till jätten Nörve. Han är även halvbror till ljusgudinnan Sol och dennes bror Måne. Sol är enligt min hypotes ett stjärntecken i form av en hjort, solhjorten, om man får tro vad som beskrivs i Solsången. Det kanske är ett spår av en äldre mytologi tillhörande nordens jägarfolk. Solen kanske bars fram av en hjort, under årtusendena norden var bebott innan indoeuropeiska hästkulturer bestående av ”ryttargoter”, kanske Vanadyrkare, Frejs häst är ju helig, men även hästdyrkande kelter flyttade in i regionen med sin solvagn som drogs av hästar.

Då världen skapats av asagudarna kom de på att det inte kunde vara ljust hela tiden, så de beslutade att dela in dagen i två perioder som var 12 timmar långa, en mörk och den andra ljus. Dom gav Nörs vackra dotter Natt och hennes son Dag varsin vagn och hästar att åka över himlen med. Efter några år såg gudarna att en man hade döpt sina barn till Måne och Sol för han tyckte att dom var så vackra. Då blev gudarna sura och tyckte att sådant skryt kunde dom inte tåla så dom tog barnen och lät den lilla flickan Sol rida på en av hästarna som drog solens vagn och pojken Måne fick rida på en av hästarna som drog månens vagn. Sól (”Sål”) och Máni (”Måni”) far med snabba hästar och vagnar genom underjorden och över himlen. De båda jagas av två vargar vid namn Skoll och Hate över himlen. Hate kallas även Månegarm.

I Sången om Grimner så berättar Oden om Fenrisulvens söner, även här i översättning av Erik Brate:

Skoll heter den ulv,
som till skogens hägn
den glänsande guden förföljer;
en annan är Hate,
han är ättling av Rodvitner,
skall stänga strålande himlabrud vägen.

Skoll eller Sköll (”svek”) var liksom Hate son av Fenrisulven. Månegarm, eller Månagarmer på fornnordiska,  var i nordisk mytologi en varg som levde i Järnskogen. Han levde av blodet från döende människor och förföljde månen vilket ledde till månförmörkelse. Han orsakade också solförmörkelser genom att skvätta blod omkring sig så att solen svartnade. Månegarm skall ej förväxlas med Garm som är hunden som bevakar ingången till dödsriket Hel.

Hate, månens förföljare, kallas i Völuspa ”Muntunglets Bitare”. Det är det som får dagarna att gå men i Ragnarök hinner vargarna ifatt och slukar Natt och Dag. Man kanske syftar på total månförmörkelse, eller ”blodmåne”, då endast det röda solljuset i färgspektrat träffar månen som blir mörkröd och säkert mycket olycksbådande.

Ett annat nord. ord för måne är Tungel, från fornsvenskans Lungl, som betyder himlakropp. Det isländska ordet är tungl, måne. På gotiska heter det Tuggl, stjärna, och på fornsaxiska tungal. Ordet Zungal, eller Tungol, är ett samgermanskt ord av ovisst ursprung. I dialekter kallas månen dessutom dräng-, goss-, pig- eller nattsol, jämför med isländskans nattsol.

Dags häst heter Skinfaxe, ”med den lysande manen”.

Styvmorsviol, är en blomma som kallas ”Sol och Måne Natt och Dag”.

 

Hávamál, Havamal, Den Höges Tal (Odens Tal)

Översättning: Daniel Vagerstam 2018-03-23

 

1.

Dörrar alla,

innan man går in,

Genom skådas skall;

Ty ovisst är att veta,

var ovänner

sitter på salens bänk.

2.

Hell er, värdar!

Gäst är in kommen!

Var ska denne sitta?

Mycket den har brått,

som vid elden skall

tävla i kunskap.

3.

Eld den behöver,

som in är kommen

med kalla knän;

Mat och kläder

den behöver

som i bergen farit.

4.

Vatten den önskar

som till värden kommer,

handduk och välkomst;

Gott sinne

om sådant kan vinnas,

och öppet språks ord.

5.

Vett behöver den

som vida färdas,

hemma är allt lätt;

Den blir sedd

som inget vet,

men vid vist folk sitter.

6.

Om sin vishet

ska man inte skryta,

hellre tänka tyst;

Då den kloke och tyste

kommer till gården,

sällan går det illa,

ty bättre färdvän

får man aldrig,

än mycket vishet.

7.

Varsam gäst

som till värden kommer

är tyst och tiger;

öronen lyssnar,

ögonen skådar,

lägger märke till allt.

8.

Den är lycklig

som var dag får

lovord och uppskattning;

Olycklig är den,

vars dom döljs

djupt i andras bröst.

9.

Den är lycklig

som hela livet

lyssnar på vishet;

Ty dåliga råd

kommer ofta nog

ur andras bröst.

10.

Bättre börda

bär ingen på

än mycket visdom;

Bättre än guld,

vid okända platser,

även för den fattige.

11.

Bättre börda

bär ingen på,

än mycket vishet;

Värre färdkost

än att fördricka sig på öl,

finns ej på vägen.

12.

Så bra är ej

som man säger,

öl för folk;

Ty vettet flyr mer

ju mer man dricker

och minnet sviker.

13.

Glömskans häger heter

den som över gillet svävar

den stjäl minnet från män;

med den fågelns fjädrar

fjättrad jag blev

i Gunnladars gård.

14.

Drucken jag blev,

rent dödsfull,

borta i Fjalars berg;

Bäst är det gille

där gästerna vaknar

med minnet kvar.

15.

Fåordad och slug

ska kungens son

och djärv i strid vara;

Glad och munter

ska varje man vara

till sin dödsdag.

16.

Enfaldig man

tror sig länge leva

om han aktar sig för strid;

Men ålderdomen ger

honom ingen frid

trots att han sparats av spjuten.

17.

Glor som ett fån

när till festen kommer,

talar han mycket eller tiger;

I den stund

som han att dricka får

är hans slughet borta.

18.

Mycket vet

den som vida vandrat

och har fjärran farit,

om avsikter dolda

bak fagra ord

hos de kunniga och visa.

19.

Håll ej på bägarn,

drick du vid gillet mjöd,

tala väl eller tig,

oartig dig

kallar ingen

om du tidigt går till sängs.

20.

Glupsk man

utan gott skick

äter sig ohälsa;

Löje skaffa ofta

i lag med kloka

åt enfaldig man hans mage.

21.

Hjordar veta

när vända hem de skola,

och gånga då från gräset;

men den ovise

aldrig känner

sin egen mages mått.

22.

Oklok man

och illasinnad,

hånar allt;

ej vet han

eller förstår,

att han ej är fri från fel.

23.

Ovis man

alla nätter vakar,

grubblar över allt;

matt är han

när morgonen kommer

och allt är eländigt ännu.

24.

Ovis man

tror alla vara

vänner, som vänligt le;

han förstår icke,

vad hans fiender döljer

när han bland sluga sitter.

25.

Ovis man

tror alla vara

vänner, som vänligt le;

Han finner dock

då han till tinget kommer

att få stödjer hans sak.

26.

Ovis man

tror sig allt veta

hemma i eget hus;

men föga han vet,

vad han svara skall,

när man prövar hans kunskap.

27.

Ovis man,

som bland andra kommer,

gör bäst i att tiga;

ingen vet,

att han inget vet

om ej för mycket han talar.

Ingen känner den

som inget vet,

om han inget säger.

28.

Klok den synes,

som fråga kan

och berätta för andra;

sällan lyckas

en mänskas barn

hålla en nyhet hemlig.

 

 

29.

Alltför många säger

den som aldrig tiger,

ord utan mening;

hastig tunga

som ej tyglas

är obra för en själv.

30.

Håna andra

ska man ej göra

om man som gäst kommer;

klok tycks den

som ej ifrågasätter

och torrskinnad sitter och tiger.

31.

Klok tycker sig den,

som till flykt tar,

då gästen hånat andra gäster;

Föga den vet,

som flinar under måltiden,

att vreden växer vid bordet.

32.

Många män

välvilja visar

tills de samlas till fest;

Evig ovänskap

uppstår där,

då gäst tvistar med gäst.

33.

Tidig måltid

ska man äta,

fast ej före fest;

Hungrigt, snappar man åt sig

och glufsar högt,

och kan ej samtala.

34.

Lång, omvägen

är till ovän,

fast hans stuga står vid vägen;

Men till god vän

är vägen kort,

fast han har fjärran farit.

35.

Gå skall man,

ej är gott, att gäst

är ständigt i samma hem;

Ljuvligt sällskap blir till leda,

om man länge sitter

på annans bänk.

36.

Ett bo är bäst

trots att det litet är,

herre är hemma envar;

Fast man blott två getter äger

och tak över sin sal,

är det bättre än bedja om mat.

37.

Ett bo är bäst

trots att det litet är,

herre är hemma envar;

blödande är hjärtat

på den, som bedja skall

om mat till varje måltid.

38.

Vapnen sina

skall man nära ha

där man fram går;

ty ovisst är att veta,

när ute på vägen

spjutet tarvas. (behövs)

39.

Jag fann aldrig så givmild

eller så gästfri,

att han avslog gengåvor;

och så rik

och mäktig storman,

att han lön ej önskade.

40.

Spar ej

vad du kommit över,

om det kommer till användning;

ofta spars åt okär

vad åt älskling var ämnat,

mycket går värre, än man väntat.

41.

Vapen och kläders gåvor

ska vänner glädja,

själv man skönjer det bäst;

Genom gengåvor vänskapen

varar längst,

om allt vill sig väl.

42.

Till sin vän

skall man vän vara

och återgälda gåva med gåva;

med löje skall man

löje gälda

och försök att luras, med lögn.

43.

Till sin vän

skall man vän vara,

till honom och hans vän;

men till oväns vän

skall ingen någonsin

vara vän.

44.

Har du en vän

som pålitlig är,

och godhet av honom vill ha;

Öppen skall du vara

och vängåvor skifta,

besök honom även ofta.

45.

Om du en annan har,

som opålitlig är

och ändå gott vill hava;

Fagert skall du tala,

men falskt tänka,

och återgälda svek, med lögn.

46.

Det gäller ock,

om den du illa tror,

och vars onda sinne du anar;

mot honom skall du le,

och vänskaplig spela,

och samma gåva åt givaren gälda.

47.

Ung var jag fordom,

färdades ensam,

då råkade jag vilse om vägen;

jag tyckte mig rik

då jag träffade en annan,

mänskan är mänskans glädje.

48.

Modiga och givmilda

män leva bäst,

sällan de sörjer;

men osnäll man

ser hot i allt,

och fruktar gåvor.

49.

Kläderna mina

gav jag på fältet

åt tvenne trägubbar;

Stora män de tycktes,

när så klädda de var,

nesligt är att naken vara.

50.

Trädet torkar,

som på tomten står,

och ej skyddas av bark eller barr;

Så ock är den

som saknar vänner,

varför skall han länge leva?

51.

Med elds hetta

brinner mellan ovänner

friden i fem dagar;

Sen slocknar den

när den sjätte kommer

och vänskapen vissnar.

52.

Ej mycket alls

skall man giva,

ofta köps lovord med litet;

med hälften av en brödbit

och ett halvfyllt stop

vann jag mig en vän.

53.

Små stränder,

små sjöar,

småttingar är småsinta;

Ty alla mänskors förnuft

är ej jämbördigt,

hälften värd är den ovise.

54.

Medelmåttigt klok

skall man vara,

inte alltför vis;

För den

är livet fagrast

som lagom mycket vet.

55.

Medelmåttigt klok

skall man vara,

inte alltför vis;

Ty av vishet mänskans hjärta

sällan är glatt

om allvetande den är som det äger.

56.

Medelmåttigt klok

skall man vara,

inte alltför vis;

Sitt öde vete

ingen på förhand,

då är sorglösast sinnet.

57.

Brand får brand att brinna,

bränner tills den brunnit ut,

flamma tändes av fyr;

Den enes kunskap

kan väcka den andres,

den ensamme förblir enfaldig.

58.

Arla stige upp

den som äga vill

mycket egendom och boskap;

Sällan liggande ulv

ett lårben får,

eller sovande man seger.

59.

Arla stige upp,

den som har arbetsfolk få,

och tage med sin syssla itu;

Mycket försinkas

den som om morgonen sover,

rask är till hälften rik.

60.

Torr planka

och taknäver

det kan man mäta;

Och om virket

räcker och varar

hela eller halva året.

61.

Tvagen och mätt

rider man till tinget,

fast klent man är klädd;

Över skor och knäbyxor

ej skamsen någon vare,

eller över hästen,

fast man har en skruttig.

62.

Hungrigt spanar

och spejar örnen

över öde hav;

Sådan är ock den,

som bland många kommer,

och har förespråkare få.

63.

Fråga och svara

ger vishet

till den som klok vill kallas;

En vet,

men ej två,

vad tre vet, det vet alla.

64.

Riket sitt

skall den rådvise

styra med måtta;

Han finner nog

när bland modiga han kommer,

att ingen är djärv framför alla.

65.

För de ord

som man till andra sagt,

ofta man bittert får böta.

66.

Mycket för tidigt

kom jag till många hem,

men sent till somliga;

drucket var ölet,

obryggt ibland,

i otid anländ blir ouppskattad.

67.

Här och var

blir jag hembjuden

men ej när jag måste ha mat;

Ty när två lår hängde

hos den trofaste vännen

åt jag upp det ena.

68.

Eldens värme är bäst

för mänskobarn,

och att solen se;

hälsan sin

ska man behålla,

och leva utan laster.

 

 

69.

En man är ej olycklig

trots sin dåliga hälsa,

mången är av söner lycklig;

mången av fränder,

mången av egendom,

mången av välgjort verk.

70.

Bättre är att leva

än att liv sakna,

vid liv får man alltid en ko;

Eld såg jag brinna

som bål åt den rike,

och ute låg den döde vid dörren.

71.

Den halte rider häst,

den som handen mist, blir herde,

den döve duger i strid;

Blind är bättre

än att bränd vara

nyttig för ingen är liket.

72.

En son är bättre

fastän sent född

i faderns liv;

Sällan bautastenar

stå vid vägen

om ej frände över frände dem rest.

73.

Två slår den tredje, (majoriteten vinner)

Tungan är huvets bane,

Under pälsen döljs

en fientlig näve. (varg i fårakläder)

74.

Med fröjd den natten motser,

som matsäck har att njuta,

nedtaget är skeppets rå;

höstnatt hastigt ändras,

på fem dagar skiftar

vädret mycket,

men mer på en månad.

75.

Den icke vet

som ingenting vet,

av rikedom mången röjes som narr;

Den ene är rik,

den andre fattig,

lägg ej den det till last.

76.

Fä dör,

fränder dör,

även du själv ska dö;

Men anseendet

aldrig dör

för den som ett gott har skaffat.

77.

Fä dör,

fränder dör,

även du själv ska dö;

Men ett vet jag,

som aldrig dör,

domen över död man.

78.

Fulla fårfållor

såg jag hos Fitjungs söner,

nu bär de tiggarens stav;

Överflöd är

som en ögonblink,

osäkrast av vänner.

 

79.

En ovis man,

om han erhålla kan

gods eller kvinnors gunst;

Hans stolthet växer,

men förståndet aldrig,

fram går han drygt i sin dumhet.

80.

Det sägs då,

när med runor du spår/besvärjer,

som från gudarna kommer,

som de höga makterna högg,

som den store tulen Oden målade,

då tycks det bäst, att han tiger.

81.

Om kvällen skall dagen lovprisas,

gift kvinna, som brinner av lust,

svärd, som prövats i strid,

flicka, då hon gift blir,

is, då man över kommer,

öl, då det drucket är.

82.

I vind skall man träd fälla,

i bris på sjön ro,

i mörkret med mö språka,

ty många är nattens ögon;

På skepp skall man styrfart hålla,

och skölden till skydd hava,

till vapenlek svärdet,

och flickan att kyssa.

83.

Vid eld skall man öl dricka,

på isen skridsko åka,

Ett rostigt svärd

och mager märr köpa;

hemma skall man häst göda,

men hund i fäbod.

84.

På ord av en mö

må ingen man lita,

eller hälften vad gift kvinna säger;

ty på rullande hjul

deras hjärta är skapat,

föränderlighet i bröstet bor.

85.

Bristande båge,

brinnande låga,

gapande ulv,

galande kråka,

rytande svin,

rotlöst träd,

växande våg,

vällande gryta.

86.

Flygande spjut,

fallande bölja,

nattgammal is,

orm i ring,

bruds ord i bädden,

eller brustet svärd,

björnens lek

eller barn av en konung.

87.

En sjuk kalv,

en självständig träl,

en völvas goda ord,

de som nyligen stupat.

88.

På tidigt sådd åker

må ingen lita,

eller ej för snart, sin son;

av vädret beror åkern,

av sitt vett sonen,

båda tvivelaktiga ting.

89.

Din broders mördare,

om han mötes på vägen,

ett halvbrunnet hus,

en häst, än så snabb,

ett riddjurs nytta är borta

om ett ben skadas,

ingen vare så lätttrogen

att han litar på allt detta.

 

90.

Så är kvinnors kärlek,

hal och svårfångad;

som att rida på oskodd häst

på hal is,

ett illa tämjt

tvåårigt föl,

eller som segling i storm

utan styråra,

eller som en halt man

som vill fånga ren på fjället.

91.

Bar sanning jag talar,

ty båda jag känner,

även karlars tro mot kvinnor vacklar;

Då tala vi fagrast,

när vi falskast tänka,

för att snärja kloka sinnen.

92.

Fagert skall man tala

och gåvor bjuda,

om en kvinnas kärlek man vill få;

Kärlek lova,

åt ljusa mön,

då får, den som friar.

 

Första Berättelsen om Oden: Billings Mö.

 

93.

Håna för kärlek

skall ingen

någon någonsin göra;

Ofta verkar på den vise,

men ej på den dumme,

de fagras skönhet.

94.

Ty ingalunda lasta

en annan skall man

för fel, som flera gör;

Till galna från kloka

gör karlars söner

älskogens mäktiga åtrå.

95.

Tanken vet

vad som i hjärtat döljs,

ensam är älskogens längtan;

Värsta sjukan

för visa män

är att aldrig få glädjas.

96.

Jag såg henne

då jag smög,

väntade i vasst hö;

Liv och hjärta

för mig var kloka mön,

dock jag ingenting av henne fick.

97.

Billings mö

jag i bädden fann

ljus som solen sova.

En jarls makt

var för mig intet,

mot att vid henne få vila.

98.

Sent om aftonen

ska du, Oden, komma,

om du vill famna din flicka;

allt går illa

om andra vet,

vad vi tillsammans gör.

99.

Åter jag kom,

och trodde mig säker

på att få famna den fagra;

Nu tänkte jag

nalkas den stund,

då all hennes kärlek är min.

100.

När jag kom

sent om kvällen,

var alla vakter vakna;

Brinnande facklor

bar de omkring,

min väg sig visade farlig.

101.

Och nära morgonen

när jag närmade mig åter,

då sov salens vakt.

Men grått tygbylte jag fann (grått=ovänligt)

som gudomliga kvinnan

bundit i sängen.

102.

Mången mö god,

som man närmare känner,

ger flyktig kärlek;

Det lärde jag mig

när listigt

jag mön till lättsinne lockade.

Hånskratt fick jag,

hånade mig gjorde den sluga,

och intet jag fick av den flickan.

 

Andra berättelsen om Oden: Skaldemjödet

 

103.

Gladlynt hemma,

god mot gäster,

och förståndig skall man vara;

Minnesgod och vältalig,

om man vill kunna mycket,

och ofta omtala det goda.

Ärkenöt den kallas,

som intet har att säga,

då blir man känd som dum.

104.

Åldrig jätte sökte jag upp (Suttung)

nu är jag åter kommen;

Föga fick jag tiga,

med många ord,

fick jag framgång i ordkamp,

i Suttungs salar.

 

 

105.

Gunnlod mig gav

på guldstolen,

att dricka av det dyrbara mjödet;

Otacksamhet gav jag henne,

för hennes omsorg,

och tillit till mig.

106.

Med Rates mun, (kenning för borr)

röjde jag mig väg

och gnagde mig genom berget;

Över och under mig

gick jättars vägar,

då gällde det hals och huvud.

 

 

107.

Av skickligt vunnen skönhet

har jag mig begagnat,

den kloke får sin vilja igenom;

Därför har Odröre (Kitteln med Skaldemjödet)

nu kommit upp

till gudars och mänskors glädje.

108.

Jag tvivlar på

att jag tagit mig ut

ur jättens bergrum,

om ej Gunnlod jag fått,

den kloka kvinnan,

att lägga armen om mig.

109.

Följande dag

gick rimtursar (isjättar)

att fråga efter den Höge,

i den Höges hall;

De frågade efter Bölverk, (namnet som Oden presenterat sig med hos jättarna)

om tillbaka han kommit,

eller slaktats av Suttung själv.

110.

Ed på ring, Oden,

tror jag, hade svurit;

Hur kan man på hans löften lita?

Suttung sveks

och blev bestulen,

och Gunnlod grät.

 

Loddfafnesmål: En gammal mans råd till en yngling

 

111. Tid är att förtälja från Tulens stol (talarstolen) som vid Urds brunn är. Jag såg och teg, jag såg och tänkte, jag lyssnade till männens samtal. Om runor hörde jag dem tala, (hemligheter, visdomar) om råd de ej heller teg, vid den Höges sal, i den Höges sal, hörde jag sägas så.

112. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Stig ej upp om natten, om du ej är ute och vaktar, eller måste ut till avträdet.

113. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; I magikunnig kvinnas famn ska du ej sova, så att hon ej låser dig fast.

114. Hon gör det så, att du flyr egendom, ting och kungs kallelse; mat vill du ej hava eller mänskors sällskap; sorgsen går du att sova.

115. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; En annans hustru ska du aldrig locka till alltför förtroligt samtal.

116. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Om på fjäll eller fjärd du fara tänker, skaffa dig mycket färdkost.

117. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; En elak man du aldrig låte höra vad otur dig hänt; ty av elak man du aldrig får för lämnat förtroende lön.

118. Svårt sårad såg jag en man genom ord av en ond kvinna; falsk tunga tog hans liv, och teg om sann sak.

119. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Om en vän du har, som du väl tror, far ofta att denne träffa; ty ogräs växer, och högt gräs, på väg som ingen vandrar.

120. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; En god vän var, med glada samtal, och tala väl om andra hela livet.

121. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Vännen din, var aldrig du först att svika; sorg äter hjärtat när man säga ej får för någon all sin uppskattning.

122. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Ord skifta, aldrig du skall åt oklok ropa.

123. Ty av illasinnad man du aldrig skall för godhet få lön. Men en god man minns vad du gjort och berömmer inför andra.

124. Lik släktskap är vänskap, då du säga får, för en annan all din uppskattning; Allt är bättre än falskt sinne; Den är ej vän, som blott välkommen säger.

125. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Tre ord skifta icke med en dumbom; den kloke ger med sig där den dumme vägrar.

126. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Skomakare var ej eller skaftmakare annat än åt dig själv; om skon sitter dåligt eller skaftet är snett, då önskas över dig ont.

127. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Om ont du märker, säg att ont det är, giv ej din fiende fred.

128. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Åt ont, glad aldrig var, men gläds åt det goda.

129. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Upp titta ska du ej i striden, ty om blicken fångas av fiendens öga slås du lätt av skräck.

130. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Om hos god kvinna du vill finna kärlek och vara lycklig med, fagert skall du lova och löftet hålla fast; den blir glad, som något gott får.

131. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Varsam ber jag dig vara, dock ej alltför varsam; Var med ölet varsammast, och med annans hustru, och för det tredje, låt ej tjuvar leka.

132. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Till hån och löje hav aldrig gäst som färdas.

133. Ofta illa veta, de som inne sitta, vad för slags folk som kommer; Ingen är så bra att ej brist han äger, eller så dålig, att han till intet duga.

134. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; Åt åldrig talare du aldrig må skratta; ofta skarpa ord kommer från gamla. Ofta ur skrumpet skinn kloka ord komma som hänger bland djurhudar, och dinglar bland djurtarmar.

135. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer; En gäst ska du ej skymfa eller jaga på porten; behandla den fattige väl.

136. Ej svag är den dörr, som svänga skall, och öppna för alla; Ett mynt skall du dock ge, annars de ber, att trollen dig tar.

137. Jag råder dig Loddfafnir, må du mina råd följa; Glädje och gagn får du, och framgång, om du dem följer;

Då öl du dricker,

be för Jorden kraft,

ty jord mot ölrus hjälper
och eld mot sjukdomar,
ek ger avföring,
ax skyddar för trolldom,
mjöldryga mot bråck,
månen mot rasande,
bete mot bitsjuka,
bot mot ont är runor,
mot fluss är fast mark.

Odens Tal om runor

En dikt om Odens shamanistiska initiationsrit.

 

Kommentar: En Galder är en magisk kraftsång.

Runor kan innebära antingen run-stäver i runskrift, eller hemligheter, kunskaper och visdomar.

 

138.

Jag minns att jag hängde

i vindpinat träd

nio hela nätter

stungen med spjut,

som gåva åt Oden,

jag själv given åt mig själv,

i det höga träd,

varav ingen mänska vet

ur vilken rot det växer.

139.

Man bar mig ej bröd

eller bjöd mig horn.

Nedåt jag blickade,

jag tog upp runor,

med rop tog jag dem,

så föll jag ner.

140.

Nio kraftsånger

lärde jag av sonen

till Bölthor, Bestlas fader,

och en dryck jag fick

det dyrbara mjödet

som östes ur Odrörer.

141.

Då började jag frodas

och vis vara,

växte väl och trivdes.

Ord födde ord,

när ord jag sökte.

Verk födde verk,

när jag verk skapade.

142.

Runor ska du finna,

och rådande stäver,

mycket stora stäver,

mycket starka stäver,

som Den Store Vise målade, (Oden)

de mäktiga krafterna gjorde, (runorna? sångerna? asagudarna?)

och de rådandes herre ristade. (Oden)

143.

Oden för asarna,

men för alferna Dain

och Dvalin för dvärgarna,

Åsvider för jättarna,

några ristade jag själv.

144.

Vet du, hur du rista skall? (rista magiska runor och besvärjelser)

Vet du, hur du läsa skall?

Vet du, hur du färga skall? (måla runor)

Vet du, hur du pröva skall? (tävla i kunskap)

Vet du, hur du bedja skall? (sjunga galdrar, magiska kraftsånger, jojk?)

Vet du, hur du blota skall? (offra)

Vet du, hur du sejda skall? (shamanism)

Vet du, hur du sia skall? (völvor, spåkvinnor, shamanism)

145.

Att inte bedja är bättre

än att blota för mycket;

Den som ger vill ha något igen.

Att inte sejda är bättre

än sia för mycket.

Så ristade Thunder (Oden?)

i tidsåldrarnas gryning,

när han reste sig upp,

och kom tillbaka.

(Från en shamanistisk trumresa?)

 

Odens tal om magiska kraftsånger, Galdrar

 

146.

De kraftsånger kan jag,

som ej konungs maka

och ingens ättling kan.

Hjälp heter en,

och hjälpa dig den skall

mot sjukdom och sorg,

och alla lidanden.

147.

En annan kan jag,

som alla bör kunna,

om de vill bruka läkekonst.

148.

En tredje kan jag,

om jag behöver

när min ovän fått övertag,

eggen gör jag trubbig,

på ovänners svärd,

och deras vapen biter ej mer.

149.

En fjärde kan jag,

om fiender bundit

med band mina ben.

Galder jag sjunger,

så gott jag kan;

Fjättern lossnar från fot,

liksom den som handen hållit.

150.

En femte kan jag,

om fiendespjut kastat

jag ser falla i flocken;

så snabbt flyger det ej

att jag det ej hejdar,

då jag det fångar med blicken.

151.

En sjätte kan jag,

om mig sårar en man

genom runor på rötter av träd.

För den,

som min fiendskap söker

blir det värre än för mig.

 

152.

En sjunde kan jag,

om hög låga syns

runt sal där många sitter;

Den brinner ej så brett

att jag den ej kan släcka.

Den galdern kan jag sjunga.

153.

En åttonde kan jag,

som för alla är

nyttig att lära;

när hat växer

bland hjältars söner

botar jag det snabbt.

154.

En nionde kan jag,

för att i nödens stund

skydda min båt på hav;

vinden jag stillar

liksom vågorna

och söver alla sjöar.

155.

En tionde kan jag,

om trollkvinnor jag ser,

högt i luften leka.

Då vänder jag ritten

så de vilse far

och ej hittar sina skepnader

och sina själar.

156.

En elfte kan jag,

om till strid jag skall

och gamla vänner leda;

Under sköldar sjunger jag,

och med styrka färdas vi,

oskadda till strid,

oskadda från strid,

oskadda kommer vi från allt.

157

En tolfte kan jag,

om jag i träden ser

den hängde hänga.

Då ristar jag

och färgar runor

så att kroppen går igen,

och den döde med mig talar.

158.

En trettonde kan jag,

om ett barn jag skall

viga genom vattenösning;

Han ska ej falla

fast han i slaget hamnar,

han ska ej böja sig för svärd.

159.

En fjortonde kan jag,

om jag framför folk

om gudar ska förtälja.

Asar och alfer

kan jag allt om,

ej kan en oklok sådant.

160.

En femtonde kan jag,

Som Tjoudrerir sjöng, (Ödes-röran?)

Dvärgen framför Dellings dörr.

Kraft sjöng han åt asar,

Och åt alfer ära,

Visdom åt krigarguden. (Oden)

161.

En sextonde kan jag,

Om jag vill den kloka kvinnans

Lidelse och lust vinna;

Tanken jag vänder

På vitarmad kvinna,

Och lindar hela hennes själ.

162.

En sjuttonde kan jag,

Så att sent skiljs från mig

Kvinnan jag älskar;

Dessa ord

Ska du, Loddfafnir,

Länge sakna;

De är goda, om du dem ges,

Nyttiga om du dem lär,

Användbara om du dem behöver.

163.

En artonde kan jag,

Som jag aldrig lär ut

Till mö eller mans hustru,

-allt är bäst,

som man ensam vet;

Det är sångens slut-

Utom åt henne

Som mig med armen famnar,

Eller min syster är.

164.

Nu är den Höges sång sjungen

i den Höges sal,

gagnrik för människors söner,

gagnlös för jättars söner.

Tack den, som sjöng!

Tack den, som kan!

Njut gott, den som begrep!

Lyckliga de, som lyssnat!

 

 

 

 

Kommentarer:

 

En Galder är en magisk sång, en besvärjelse som sjungs. Ordet galning kommer kanske från en shaman i trans som sjunger kraftsånger. Näktergal kommer från fågeln näktergal, Nattsångaren. Besvärjelser kunde ristas med runor, stäver, och föremål kunde därigenom ges magisk kraft, men en galder är alltså sången. De hedniska galdrarna har förmodligen ett samband med samisk jojk, shamansk strupsång och kulning.

Merseburg-galdrarna är två medeltida hedniska besvärjelser, nedtecknade i Old High German. De är de två enda exemplen på hednisk tro skrivna på det språket. De är nedtecknade på 800-900-talet, men kan vara betydligt äldre.

 

Första Merseburg-galdern:

(se vers 149, den fjärde galdern)

 

Eiris sazun idisi,

sazun hera duoder;

suma hapt heptidun,

suma heri lezidun,

suma clubodun

umbi cuoniouuidi:

insprinc haptbandun,

inuar uigandun

 

Once sat women,

They sat here, then there.

Some fastened bonds,

Some impeded an army,

Some unraveled fetters:

Escape the bonds,

flee the enemy

 

Andra Merseburg-galdern:

(se vers 147, den andra galdern)

 

Phol ende uuodan uuorun zi holza.

du uuart demo balderes uolon sin uuoz birenkit.

thu biguol en sinthgunt, sunna era suister;

thu biguol en friia, uolla era suister;

thu biguol en uuodan, so he uuola conda:

sose benrenki, sose bluotrenki, sose lidirenki:

ben zi bena, bluot si bluoda,

lid zi geliden, sose gelimida sin!

 

Phol and Wodan (Oden) were riding to the woods,

and the foot of Balder’s foal was sprained

So Sinthgunt, Sunna’s sister, conjured it.

and Frija, Volla’s sister, conjured it.

and Wodan conjured it, as well he could:

Like bone-sprain, so blood-sprain,

so joint-sprain:

Bone to bone,

blood to blood,

joints to joints,

so may they be mended

 

En senare variant:

”Mot vred”, Sörbygdens dombok, 1672:

 

Vår herre Jesus Kristus och S. Peder

de gingo eller rede öfver Brattebro.

Peders häst fick vre eller skre.

Vår herre steg af sin häst med,

signa S. Peders häst

vre eller skre:

blod vid blod,

led vid led.

Så fick S. Peders häst

bot i 3 name o.s.v.

 

 

 

Stockholm, 2018 04 26

Copyright: Daniel Vagerstam

 

 

Annonser

Bronze age, Iron age, Viking, Celtic, and Gallic stars? Othin, Gundestrup, Gallehus

oden korpar lilla björn 22gundestrup gemini 1

TullstorpStone leo fardig4

Is this Garm, the wolf? Is it the Gnipahole, at the entry to the underworlds? Because it is located in the solar ecliptic, the border between the underworlds and the upper worlds. Garm goes into the upper world, and the ship Nagelfar is put into the sea, to bring evil giants to fight in Ragnarök. Ragnarök being the end of the solar year that ends at winter solstice, and perhaps also the last fight of the asatro heathen civilisation that was slowly being conquered by the christian civilisation. Skriv en bildtext

lupus on gallehus 2

 

The Swedish History Museum is conducting history revisionism in falsely proclaiming that Midsummer is a medieval christian holiday

On its website, the Swedish history Museum, is falsely proclaiming that the celebration of Midsummer, Summer solstice, is a medieval christian celebration.

In asatru, midsummer is the death of Balder. The white god Balder, from which the white flower Baldersbrå is named, is killed by the forces of evil, by Loke, and then begins the time before Ragnarök, when it gets colder, storms are raging, the time when everything dies: Autumn and winter.

I declare this is history revisionism. The Swedish History Museum is waging war on our religion, this is Asaphobia.

 

Midsommarblot 2019

It is our duty to make a sacrifice to our gods at the Midsummer Blot, to show that we are good heathens, to show that we understand that it is our duty, to worship the Asa gods, the powerful earth, our ancestors, ourselves and our future generations.

Do the Blot because you worship our gods. Do the Blot because it is your duty. Do the Blot because you want to be part of something that is greater than yourself, and greater than your earthly materialistic needs.

This is my prayer:

High do we hold you,

holy horn of mead.

The Gods will see this sacrifice,

this meal we share with them.

But you, heathen,

receive this holy drink,

and swear by Othin,

by the holy mighty earth,

and the other Gods!

 

In Swedish (slightly different) :

Höjt är du, horn,

upp har du lyfts,

med lin gött,

med lökar stött;

Gudarna, detta blot

kommer se,

men du hedning,

mottag nu denna dryck,

och svär vid Oden,

vid den starka mäktiga jorden,

och vid mäktiga gudar andra!

 

 

blot 2019 midsommar

 

Brev till hedningarna av Daniel Gode Vagerstam

Ett brev till hedningarna om hopp, kärlek och frihet.

Skrivet av Daniel Gode Vagerstam, Stockholm, 2019 06 12

 

 

Detta är mina tankar om asatron och min filosofiska och spirituella väg, som jag vill låta fler upptäcka, samt min modell av den hedniska själen.

I min törst på kunskap har jag själv översatt många texter, bla Vaftrudnismål, Balders drömmar, Havamal och Völuspå från fornisländska. Dessa delar jag med mig till alla som vill vandra vishetens väg. Mina översättningar kanske ger många tankeställare, då jag inte behöver vara politiskt akademiskt korrekt, samt att jag är en vikingareenactare, jag utforskar de vikingatida sätten att färga tyg, sy kläder, laga vikingatida mat, göra upp eld, plantera havre, och segla vikingaskepp, betrakta stjärnorna och skriva runor. Detta ger en kompletterande bild av tolkningarna av bilder och texter från vikingatiden. 

 

Hednisk läsning för den som strävar efter vishet:

För att uppnå en djupare förståelse för asatron rekommenderas att den nyfikne läser Den poetiska Eddan (Man kan läsa flera översättningar och även originalet på norrönt eller fornisländska, då de svenska översättarna inte gör texterna rättvisa fullt ut), Snorres Edda, Gesta Danorum, Islänningasagorna (de tar ungefär tusen år att läsa, jag vet), Fornaldarsagorna, sedan rekommenderar jag böckerna Runor, av Lars Magnar Enoksen, samt Fornnordisk Mytologi av samme författare, och slutligen Lapptrummor och runmagi: tvenne kapitel ur trolldomsväsendets historia (1934), där Sigurd Agrell presenterar sin esoteriska hypotes som kallas ”Uthark-teorin”, vilken jag personligen stöder. Den german som av Oden skänktes kunskapen om den samgermanska äldre runraden kunde latin, han kunde sprida runraden över hela Europa utan att den förvanskades eller förkastades, han var alltså en german, kanske en skandinav, vem vet… denne person tjänstgjorde som legionär i den romerska hären, där han naturligtvis blev upptagen i Mithraskulten och lärde sig allt om den grekisk-romerska zodiakens stjärntecken och numerologi. Den romerska hären använde chiffer, därav ”uthark-teorin”. Vill man se på chiffer i runskrift kan man läsa om Rökstenen.

 

.
Jag är en asatroende hedning. Jag dyrkar Hel, Underjorden, Världsträdet Yggdrassil, Oden och Asagudarna.

Skrattar du åt mig? Du tänker att jag skojar, att jag har en image att upprätthålla, att jag vill verka häftig. Kom igen, det är 2019.

Låt mig informera dig, att om du läser denna text kommer du också kanske bli hedning. Vem vet, när du vänder dig om kanske du är i Midgård, och gudarna har vaknat efter sin tusenåriga sömn.

Dina och mina tankar, som vi tänker idag, är inte bättre för att de är nya, men ej heller är de sämre. De förtjänar att läsas och begrundas.

Att fira jul är hedniskt, det hette förr Yule och var Odens högtid. Att fira midsommar är hedniskt. Att ställa ut en tallrik gröt till tomten är hedniskt, för att smöra in sig hos husandarna och alverna. Att ge barn en present när de tappar sin första tand är en hednisk och även keltisk tradition, guden Frej fick sin gård i present då hans första tand lossnat. Att åka skidor är hedniskt, skidoåkningens och jaktens gudinna heter Skade, och hennes manliga motsvarighet Ull. Ullevi betyder Ulls heliga plats. De dyrkades förmodligen av de första jägarna som kom då inlandsisen släppte sitt grepp om våra bygder, och ”landet steg ur havet”. Bönderna dyrkade Tor. Tanken går till ortsnamn som Torsåker. Få ortsnamn förknippas med Oden, då man fruktade gudarnas fader, han förknippades med kamp, resor och krig, och det var bättre att kriga utomlands än hemma. Att skåla på nyårsafton är hedniskt, det kallades förr Brageskål. Att skåla med nubbe till sillen är hedniskt. I Sverige har man ätit fermenterad sill sedan stenåldern. Att fira påsk och valborg är att fira vårdagjämningen och höstdagjämningen, de två dygn på året då dag och natt är exakt lika långa, och som ligger exakt mellan vinter- och sommarsolstånd. Detta firade även hedningarna. Se mig i ögonen och säg mig, att du inte är hedning.

.
Jag kallar mig hedning, asatroende, Odensdyrkare. Jag följer asatron
och hedendomen. Är någon av dessa termer negativ, pejorativ? Nej, de
är komplimanger. Jag dyrkar min familj, mina vänner, mitt folk och vår ära. Hur kan det vara negativt? Det är en fantastisk gåva.

.
Människor tillhör ett folk. Ett eller flera folk har en gemensam kultur, en världsbild. Detta faktum försöker företag och media förneka, men alla människor är trygga i en tillvaro då man tillhör ett folk.
Det var när jag bodde utomlands i elva år och lärde känna hundratals
personer från jordens alla hörn, och jag själv blev kallad ”svensken”,
som jag förstod vad det svenska folket var. Och hur speciella vi är. Vårt folk har en kollektiv själ, liksom andra folk har sina själar.

Världsträdet Yggdrasil symboliserar vår hedniska värld, vår kultur, vårt sätt att betrakta existensen. Vår världsuppfattning. Världsträdet kan lättast förstås av oss moderna människor genom att kläs i en sådan beskrivning, då vi stiftar bekantskap med asatron. När man lär sig mer om asatron kommer denna bild berikas och man kommer få en djupare förståelse för Yggdrasils essens och gudomlighet.

Världsträdet har tre rötter. En gräver sig ner i underjorden, ner till våra förfäders materia. Hel, underjorden, de dödas rike, är våra förfäders domän. De är vårt arv, vår kultur, vår historia. De har återgått till det materiella, till jord och aska. En del av våra förfäders själar reinkarneras, och ger trädet föda i form av individuella och kollektiva minnen, i form av sånger, foton, filmer, dikter, romaner, ordspråk, hjältedåd, arbetsinsatser, byggd infrastruktur, uppfinningar och bedrifter.

Speglingarna av dessa små reinkarnationer kallas kulturella ”memer”, taget från ordet ”gener”, de minsta pusselbitarna som bär på arvet. Ett träd utan rötter faller. Ett folk som separerats från sina förfäder och som saknar sin kollektiva själ är dömt att gå under.

”- Jag tror inte på våra förfäder. – Jag tror inte på vår kultur. – Jag tror inte på vårt arv. – Jag mår bra som en rotlös individ”. Kan du se mig i ögonen och säga det? Berätta för mig om begreppet ”rotlöshet”. Är det någonting du vill skänka som gåva åt dina barn och barnbarn? Önskar du det åt andras barn?

Världsträdets andra rot går till Midgård, människovärlden. Denna rot föder trädet med det som vårt folk gör och upplever.

Trädets tredje rot går till gudarnas värld, och ger trädet näring i form av gudavärldens ideal, den verkliga verkligheten, de eviga metafysiska sanningarna, våra värderingar och förebilder. Där finns idealen som lär oss om rättvisa, som till exempel Oden som förklädd till Grimner låter en orättvis och skrytsam kung dö genom att snava på sitt svärd; de lär oss om hjältemod, om att lyssna på kloka personer, att uppföra sig
bland folk. Där finns de eviga sanningarna som moral, rättvisa, matematik, fysik, skönhet, poesi och musik.

Trädets stam är folkets kollektiva psyke, alltså summan av alla folkets medlemmars individuella medvetanden. Det manifesterar sig i traditioner, opinioner och sedvänjor, men det kan också kasta av sig sina bojor och bli ett fruktansvärt odjur, likt Fenrisulven, som skapar grupp-psykos och grupp-psykologi. Detta odjur kan ta över folk och styra fotbollssupportrars beteende, få dem att göra revolution eller gå med i ISIS. Gruppen har alltså ett eget psyke. Under ragnarök knakar stammen, och svajar, men stammen håller. Vårt folk överlever. Stammen är vi, våra familjer, våra vänskapskretsar, våra mannaförbund, våra ätter och klaner, och vår folkgemenskap.

Din själ och ditt psyke är en del av stammen. Havamal, Odens tal, ger följande visdomsord, som passar som liknelse:

Vers 50:

Trädet torkar,

som på tomten står,

och ej skyddas av bark eller barr;

Så ock är den

som saknar vänner,

varför skall han länge leva?

.

Trädets krona är produkten av allt detta, våra förfäders arv, det levande folket samt våra gudars ideal och bedrifter, allt detta blommar ut och visar sig i en vacker trädkrona, som är någonting vackert, och som samtidigt utgör ett skydd.

Till världsträdet räknas även landskapet som omger det: Himlen, luften, jorden, isen, urberget.

Världsträdet är alltså vår kultursfär. En kultur kan innehålla flera folk, tex den nordliga hedniska kulturen som innehöll olika folk såsom svear, östgötar, västgötar, närkingar, gutar, norrmän, daner, angler, saxare… man delade språk, tro och kultur, och hade ett gemensamt världsträd.

Samerna, de har ett ursprung i flera folk men en gemensam samisk kultur, och detta är någonting vackert och fantastiskt och de gör rätt som värnar sitt världsträd.

De nordamerikanska indianerna har flera folk, och ett gemensamt världsträd, i form av Moder Jord.

Vad heter Allfader Odens fru, om inte Jord?

Är det nu fortfarande lika löjligt att säga att man dyrkar Hel,
Världsträdet och Asagudarna? Är det löjligt att säga att man dyrkar våra förfäders arv, vårt folk samt våra ideal och vår kultur?

Vårt folks öde styrs av Nornornas väv: Nornorna heter Urd, det som var, Verdandi, det som är, och Skuld, det som kommer vara. Vårt folk är det vi var, det vi är och det vi kommer vara, liksom en människa är det som hon var, det som hon är och det som hon kommer vara.

 

Min hedniska övertygelse, eller ”trosbekännelse” som det skulle kallas
i vissa religioner:

 

Jag blotar åt Oden, Tor Frej Freja och de andra gudarna. De har skapat
jorden och oss människor. Jag helgar Oden, som hängde i vindpinat
träd, nio hela nätter stungen med spjut, som gåva åt Oden, han själv
offrad åt honom själv, i det höga träd, varav ingen mänska vet, ur
vilken rot det växer.

Människorna var materialistiska djur, som följde
sina primala jordiska behov och lustar, tills trenne kom, i gryningen,
kraftfulla och kärleksfulla, Asar till en boplats. De fann vid
stranden, utan kraft, Ask och Embla, utan livsöde. Ande hade de ej,
Oder och Vishet hade de ej; ej blod ej röst, ej vacker hy. Ande gav
Oden, Oder och Vishet gav Hönir, Blod gav Lodur, och vacker hy.
Min hedniska själ är tredelad: Oder, eller Óðr på fornnordiska, är
Storheten, som suktar efter ära, kunskap och seger och drar mig uppåt
mot gudomlighet och sanning; Lustarna suktar efter materiella
temporära njutningar och behov och drar mig ner till det ordinära
jordelivet, och Visheten styr de båda andra och låter de dra lagom
mycket åt vart sitt håll så att min själ behåller balansen.
Jag är stark när jag är svag, och jag är modig när jag är rädd. Jag är
en god och stolt hedning, och gudarna lyser upp min väg i världens
mörker. Jag tänker igenom min tillvaro varje morgon och kväll, jag
tackar för måltiden och jag blotar till gudarna. Jag blotar under de
fyra stora bloten under året.

Den Första hedniska åldern varade i tusen år, från år noll till
nordens kristnande år tusen. Sedan följde ett mörkt årtusende, under
kristendomen. Nu vaknar gudarna till liv efter sin tusenåriga sömn,
och den Andra hedniska åldern startar. Den Tredje hedniska åldern startar när vi börjar
befolka rymden, och skapar ett mänskligt hedniskt rymdimperium.

Idag slutar jag som hedning att acceptera allt som jag inte kan förändra. Idag börjar jag förändra allting som jag inte kan acceptera. Jag bidrar till att återuppväcka den gamla kunskapen och mystiken kring våra asagudar, och de bitar som förlorats i tidens töcken, byts nu ut mot nya modbringande och hoppingivande texter och tankar. Först när asatron blir komplett och allomfattande kommer Oden och asagudarna vakna till fullo efter sin tusenåriga sömn.

 

Mina hedniska ritualer:

 

Morgonfundering: Vad ska jag åstadkomma under dagen, vad kan jag
lyckas med, och vad riskerar jag? Hur ska jag bjuda in gudarna att
lysa upp min väg under dagens prövningar? Be en bön för Sunna, solgudinnan.
Min bön lyder: Sunna, livbringerska, som kommer med ljus, lys upp min dag, så ska mina handlingar vara värdiga att synas under ditt ljus.

Kvällsfundering: Vad har jag lyckats med, vad har jag misslyckats med?
Har jag varit en god hedning? Var jag modig? Var jag stark? Hjälpte
jag min flock, min familj och mitt folk? Jag accepterar det jag
lyckats med, och jag accepterar mina misslyckanden. Jag tackar gudarna
för allt gott som skett under dagen.

I min familj har vi en ritual, då vi sätter oss till bords för att
äta, och barnen älskar detta, det ger dem en ram, en trygghet.
Vi tackar för maten med följande vers: Tack för maten den var god, den
ger styrka den ger mod.

.
Om den rätta förståelsen av gudarnas essens

 

Om skapelsen och de fyra naturelementen

 

Skapelsen finns beskriven i flera verk. Jätten Ymirs kött blev jorden. Jättarnas släkten förknippas med eld, jord och is. Uroxen Audhumbla slickade fram urjätten Buri från de istäckta salta stenarna. Detta uppfattar vi som islossningen, inlandsisen drar sig tillbaka och blottar berghällarna under. I flera tusen år bodde våra förfäder här i skandinavien och jagade och samlade på en istäckt tundra. Marken var på vissa ställen is och på vissa ställen blottad jord. Skogen växte på båda.

Ymir, urjordens materia, är alltså både jord och is. Fortfarande får jorden en form av tjäle varje år. Varje år sjunker vattnet undan, alltså isen och snöblasket, och jorden blottas på nytt och gröna grödor blommar upp.

Eld kan bara brinna om det har en brännbar materia att förbränna. Trä brinner, blir aska och kol, strör du ut aska och kol blir jorden bördigare, alltså är dessa naturelement, jord och eld, besläktade via växtligheten.

Trä och växter ruttnar, det du inte använder till ved slänger du på komposten. Det blir till bördig jord. Därför är naturelementen trä och jord besläktade.

Trä och växter måste vattnas. Därför är naturelementet jord, i form av trä, besläktat med vatten.

Eld kan inte förbränna trä utan syret i luften. Lägger du en blöt tygtrasa över en eld så slocknar den av brist på luft.

Trä och växter skapar syre som berikar luften.

Vi ser alltså att naturelementen Jord, Eld, luft och Vatten är besläktade.

Människokroppen består av 60% vatten, 80% för en nyfödd. Om månens dragningskraft kan påverka hela oceaner, vilket manifesterar sig som tidvattnet, varför skulle inte månen påverka människokroppen? Blir vi inte mer exalterade under fullmåne? Detta visste våra förfäder, därför har alla mänskliga kulturer dyrkat guden Månen, lika mycket som livsbringerskan, Solen.

Skapelseberättelsen som beskrivs i Völvans spådom har definitivt flera dimensioner,
dels berättelser om gudarna och övernaturliga väsen, dels är det en
hyllningsdikt till naturen och årstiderna. Det är även en beskrivning
av en germansk spiritualitet och ett högre medvetande.

Hedningarna följde en solkalender med 12 månader som började med
december, Yule, eller ödets hjul. Detta var Odens högtid, Jolnir var
ett av hans 200 namn. Oden var på ett sätt ödet, då hans valkyrior for
runt och bestämde vem som skulle vinna en strid och vilka som skulle
dö. I texten Grimnismål klär Oden ut sig till en gammal vandrare som
kommer på besök till en rik man. Han låter sin värd snubbla på sitt
eget svärd som straff för sin brist på ödmjukhet och gästfrihet.
Balder, Odens son, den ljuse guden, var midsommar, som dog och dagarna
började bli kallare, och året slutade med vintern, Ragnarök, då allt
dog. Men vissa gudar överlevde, och ett nytt år kan börja. Ödets hjul
snurrar vidare.

 

Om gudarnas essens

 

Den romerska kejsaren Julianus Apostaten, eller Julianus hellenisten, på engelska Julianus the pagan, som blev kejsare år 355, var det romerska rikets sista helleniska neoplatoniska kejsare, innan kejsardömet blev fullt kristnat.
Han var samtida med den grekisk-romerska hellenismen och försökte återinföra den i det romerska riket. Det misslyckades då hellenismen och den romerska religiositeten var mystisk och upprätthölls av oorganiserade hemliga prästerskap.
Julianus sade att då det finns många kryptiska och svårtydda element i myterna, är ett bevis på att myterna kräver förklaringar och funderingar och att budskapen och detaljerna i berättelserna kräver att filosoferas över.
Gudarna är inte simpla personifikationer av fysiska naturfenomen. Naturfenomen är ett ytligt första lager, likt yttersta skalet på en lök, en primitiv simplistisk exoterisk aspekt av gudarna. En myt har olika lager av mening. En aspekt kan vara fysisk, tex eld, en mening kan vara historisk, tex en hjälte som faktiskt existerat, samt andra mer avancerade metafysiska ”verkliga” verkligheter och gudomliga sanningar.
Sallust var en hellenisk filosof på 300-talet e.kr, och han var vän med kejsar Julianus. Han sa att fabler och myter är av gudomligt ursprung.
Då alla varelser njuter av likhet hos andra, då lika barn leka bäst, och ogillar olikhet hos andra, är det nödvändigt att berättelser om gudarna är så lika dem som möjligt, så att berättelserna blir värdiga och förtjänar gudomlighet. Fabler och myter imiterar gudarna. Fablerna och myterna liknar gudarna, så långt det går men inte fullt ut, därför vet människorna enbart nästan hur gudarna ser ut, vad de gör och vad de säger. Fablerna och myterna har gudomlig energi. Även den materiella världen, dvs den ”overkliga” verkligheten, är en fabel och en myt, då den innehåller kroppsliga materiella saker, men även mystiska osynliga saker.
Myterna har olika nivåer av mysticism och betydelse, då olika människor har olika kapacitet att förstå, olika nivåer av mottaglighet för vishet och spiritualitet. En myt om Tor fungerar utmärkt som godnattsaga åt ett tvåårigt barn, den fungerar utmärkt som underhållning vid ett gille, kanske i form a ett skådespel, och den har även djupare berättelser om religiös initiering, om shamaniska trumresor, osv, som många människor helt enkelt inte ser eller ens är intresserade av. En myt ska ha ett syfte för alla i samhället, inte bara de visa upplysta. Myten berättar dock den metafysiska sanningen om gudarna på alla nivåer.

Varför hyllas våld, våldtäkter, mord, stöld, allt det som är förbjudet i lagarna? Det var ju förbjudet även i hedniska tider, då myterna skapades.

Det är en mycket bra fråga som förtjänar respekt och som öppnar upp för ett förklarande svar: När det finns en sådan absurditet, en degenering av saker, kommer läsarens eller lyssnarens själ uppleva dessa som omoraliska, och själen kommer bli medveten om att det finns dolda och hemliga innebörder, och kommer känna en djup och spirituell tystnad. Som för att lyssna extra noga. Gudarna kan bara vara moraliska och goda, då de är på en högre metafysisk nivå än människorna, de är närmare den verkliga verkligheten än oss människor, därför måste det finnas nivåer av metafysiska budskap som vi inte förstår instinktivt utan som vi människor måste fundera över och lista ut.
En ko i en hage kan inte förstå vad en bil är, även om den kör förbi på nära håll. För kon är det en ointressant ickemateriell skugga som far förbi. Dock är bilen högst verklig och oerhört komplicerad, inte en enskild järnbit utan en spegling av miljoner människors liv och behov, av geopolitik, av ekonomi, av naturresurser, av uppfinningar. Kon är totalt inkapabel att förstå allt detta. Om kon dessutom är färgblind förstår den inte ens om bilen är röd eller blå. Om kon plötsligt skulle få mänsklig intelligens, och började uppfinna och mäta, skulle den då bry sig om bilens färg? Nej, den är ju fortfarande färgblind och skulle aldrig komma på tanken att bry sig om bilens färg. Vad är då vi människor inkapabla att förstå? Vad mer finns därute, som vi bara betraktar som ointressanta skuggor?
Sallust nämner fem typer av myter: vissa är teologiska, andra är fysiska. En del animastiska, dvs de handlar om den delen av själen som är Fylgjan, totemdjuret, det vill säga de berör aspekter som storhet, ära, vishet och seger. Andra berör det materiella, och slutligen de teologiska som inte innehåller något materiellt utan enbart filosoferar över gudarnas essens.
När Saturnus hos romarna, som hette Kronos hos grekerna, äter upp sina barn, menar man inte att en gud äter upp sina barn. Barnen är barn av tiden, av universum. Det finns dolda meningar i gudarnas berättelser. När de grekiska gudarna bråkar om ett gyllene äpple under en bankett, så bråkar de inte om ett äpple, nej äpplet representerar världen. Bara en dåre försöker höja det materiella till det gudomliga imateriella. Bara en dåre försöker upphöja det underlägsna till det överlägsna.
Den vise ger inte materiella egenskaper åt gudamakterna. Vintern är inte frostjättarna, frostjättarna bringar vintern, Solens strålar är inte Sunna, utan Sunnas häst skinfaxes man är det som vi uppfattar som solens strålar. Regn är inte Frejas gråt över sin bortreste make Od. Det är okunniga lägre ospirituella personer som tolkar gudamyterna på det sättet. De personerna är kvar i den materiella illusionen.

 

Min modell av den hedniska själen

 

Min betraktelse av den hedniska människosjälen är en blandning av egna betraktelser i livet, av indoeuropeiska och fornnordiska uråldriga visdomsord och kultur, av grekisk-romersk filosofi, och av modern psykoanalys, företrädelsevis som det manifesteras i Carl Jungs teorier.

Varför studerar jag som troende hedning en psykoanalytiker, som arbetar med att tyda drömmar? Jo därför hedningarna lade stor vikt vid drömtydning, och det finns flera exempel i Islänningasagorna där drömmar är onda omen eller goda spådomar och slår in, tex i Laxdalingarnas saga. I den sagan orsakar även en begravd völva mardrömmar hos de kristna, då deras kyrka är byggd på völvans grav.

Jung, som var Freuds elev, hittade den spirituella hedniska vägen, vägen till asatrons visdomar. Han var dock så färgad av sin tids kristendom och åsiktskorridor, trots att han var spirituellt medveten till skillnad från Freud, att han inte kunde ta till sig hedendomen utan uppfattade att gudarna är arketyper inom varje människa, och sammanfattade spiritualiteten i sina psykoanalytiska teorier. Det är naturligtvis helt fel: gudarna finns i gudarnas värld, Asgård, och i varje människas själ finns en plats för att få kontakt med gudarna, ungefär som ett eluttag i väggen. Jung fann den rätta vägen, men kunde inte beträda den. Det var inte dags.

Idag är det äntligen dags för gudarna att vakna ur sin tusenåriga sömn.

Efter att ha läst en termin klassisk filosofi vid ett franskt
universitet, tycker jag mig förnimma uråldrig grekisk filosofi och
teologi i den hedniska mytskatten. Havamal, Odens tal, är fyllt till
bredden med stoistiska principer om emotionell självbehärskning, att
inte överdriva, inte äta för mycket. Begreppet ”lagom är bäst” sitter
i ryggmärgen hos svenskarna. Platons och Sokrates läror om själen,
eller anden, om thunos, om den rationella visheten och om de djuriska
materiella primala drifterna, såsom lust, frosseri, aptit, sömn etc,
tycks ha genomsyrat de hedniska krigarnas världsbild.

En grekisk filosof som har bidragit mycket till vår förståelse om själen är Platon.

Platons exempel om Kusken, som visar hur själen är uppdelad i tre
separata delar, tycker jag är väldigt inspirerande och fint. Platon menar att själen är
som en kusk med en vagn som dras av två hästar, en vit och en svart. Själen eftersträvar
att nå den immateriella ”andra” världen, som består av ”eviga former”,
som är aspatiala (finns inte på något speciellt ställe, tex som de nio
världarna), atemporala (de finns i evighet, Odens och Frejas völvor
och spåfolk kan ju se framåt och bakåt i tiden). Dessa kan vara idéer
som skönhet, vacker musik, ett sinnrikt komponerat kväde, rättvisa.
Oden verkar vara besatt av kunskapstörst och riskerar sitt liv för att
mäta sin vishet med jätten Vavtrudner. Oden och gudarna skapar
människorna genom att blåsa in ande, vishet, blod och gudomlig färg i
de livlösa Ask och Embla.

Ett exempel på en evig form, evig sanning eller en glimt av den verkliga verkligheten, kan till exempel vara den matematiska lagen att två plus två blir fyra. Om du tar två stenar, och sedan två till, och lägger dem alla bredvid varandra, så har du fyra stenar. Varför är nu detta en evig form eller evig sanning? Jo, föreställ dig en bläckfiskliknande varelse, på en annan planet, i en annan galax. Om den uppnår intelligens, och tar två stenar, och sedan två till, så konstaterar den att den nu har fyra stenar.

Samma sak med musik, en oktav är intervallet mellan en ton, och samma ton fast ljusare. I det intervallet kan man placera in tex åtta toner, ordet oktav kommer från åtta på latin, och dessa placeras in matematiskt beroende på frekvenser och man uppnår olika harmonier. Det kan man skriva en hel bok om men essensen av mitt påstående är att man kan definiera de olika harmonierna och tonerna matematiskt, vilket redan de gamla grekerna upptäckte. Man kan dela upp intervallet rakt av som på ett piano, det kallas en tempererad skala, detta gjorde Johann Sebastian Bach, det går då att spela alla tonarter ”ganska” vackert, men stämmer man otempererat som man gjort från de gamla grekerna fram till denne Bach, så låter det lite bättre, lite mer harmoniskt, i den eller de 2-3 tonarter instrumentet är avsett för.

Detta är en evig sanning då vår kära bläckfiskvarelse i den andra galaxen kommer upptäcka samma fenomen. Därför var musik helig, gudomlig, och olika gudar och städer i den antika grekiska och romerska världen hade sina egna skalor, harmonier och melodier. Kyrkan tog över dessa skalor och därför spreds de lyriska, doriska och andra skalorna över världen.

Platon sade, att en man ska kunna glänsa på slagfältet, i en rättssal, och med harpan.

 

Den vita hästen, Storhet, eller Óðr, ”Oder”

 

Den vita hästen drar uppåt mot den ”riktiga” riktiga immateriella världen. Den vita hästen symboliseras av Oder, alltså kunskapstörst och poesi. Sokrates sade att poeterna bara är gudarnas tolkar. Jag kallar denna häst Storhet. Platon kallade den hästen Thunos, jämför ett av Tors namn Thunor, och drivs av vinnarinstinkt, ärelystnad, styrka, seger, bemästrande av kunskaper och färdigheter… De representeras av gudar som Tor, Oden, Tiw (eller Tir, Tyr, Tiwanaz, men även Seaxnot/Seaxneat, som saxarna kallade sin nationalgud, ”svärdets följare”, och man kan nämna de övriga gudarna som krigaren Balder, rättvisans gud Forsete, etc. Denna del av själen reinkarneras, och tillhör släkten, ätten, klanen, folket. Guden Frej symboliseras av en vit häst, denne vita häst dyrkades även av kelterna. Jag föreställer mig Odens häst Sleipner som en vit springare.

Denna del av själen besitter bröstet. När man eftersträvar den rätta vägen, att göra det rätta valet som kommer leda till rättvisa eller ära, då säger man att man följer sitt hjärta, att man har mod i bröstet. Att göra rätt, utan tanke på egen vinning.

Den homeriske krigaren Akilles besatt mycket Thunos, och kunde även tilltala sitt Thunos. Ungefär som de odensdyrkande ulv och bärsärkarna hade ett totemdjur, en skyddsande, eller ”fylgja”.

”A furore normanorum libera nos, Domine”, står det på en minnessten
över attacken mot det internationella kristna centret och klostret
Lindisfarne. ”Ifrån nordmännens raseri bevara oss, Gud”. Furore
betyder alltså raseri. Ygg, ett av Odens många namn, anses betyda ”den
skräckinjagande”, jag anser att det även betyder ”den som är rasande,
den med raseri”. Man vill alltså inte att Gud ska beskydda dem från
nordmännen i sig, utan han ska beskydda dem från deras raseri, deras
ulv och bärsärkaraseri, deras dödsföraktande ärelystna Óðr.

 

Den svarta hästen: Lustarna, djuret, den animaliska primala driften

 

Den andra hästen, Lustarna, är svart, och följer primala behov såsom hunger,
rädsla, girighet, frosseri, att äta och dricka som en slusk vid
gillet, att samla på sig förmögenheter. Denna häst drar vagnen nedåt,
mot den materiella världen. Denna del av själen hindrar de andra
delarna att reinkarneras. Materialismen kan inte ersätta de perfekta
formerna.

Denna del av själen besitter könsorganen. Primala behov såsom mättnad och fortplantning.

 

Kusken, Visheten, eller Det Rationella 

 

Kusken är Visheten, som håller i hästarnas tyglar. Platon anser att
kuskens uppgift i sitt sökande efter de perfekta formerna i den
immateriella världen ska bibehålla en harmoni, en balans mellan de två
hästarna, så att de drar lika mycket. Oden säger ”Gå på gillet, drick
öl, men drick inte för mycket, och gå tidigt till sängs”. Njut lagom
mycket.

Jag ser dessa olika delar av själen manifesteras då jag ser min tvåårige son stå i valet och kvalet om han ska klättra upp i sängen, då han är trött, eller hoppa tillbaka ner på golvet och leka med en gitarr som ligger där. Den svarta hästen, de primala drifterna, vill sova, men den vita hästen, nyfikenhet och kunskapstörst, och njutande av vacker musik, vill utforska musikinstrumentet.

Kuskens del av själen besitter huvudet. Sådan knopp sådan kropp. Eftersträvar kunskap och balans. Harmoni är att ha kontroll över sin Storhet och sina Lustar.

Människan måste lyckas balansera dessa två krafter genom den tredje, Kusken.

Jag citerar Carl Jung:

”Envar känner sig naturligtvis inte som en övermänniska med det godas och det ondas vågskålar i sin hand. Det händer att man känner sig som ett rådvillt föremål mellan hammaren och städet, inte såsom en Herkules vid skiljevägen, utan snarare som ett skepp manövrerande mellan Scylla och Charybdis. Utan att vara medveten om det befinner man sig i den uråldriga, stora mänskliga konflikten och upplever passivt lidande sammanstötningen mellan eviga principer. Man känner sig som Prometheus fängslad vid Kaukasus eller som en korsfäst. Detta skulle då vara guda-likheten i lidandet.”

Scylla och Charybdis är två mytiska sjömonster, Scylla är ett drakliknande monster som dödar några besättningsmän men tillåter att skeppet klarar sig, och Charybdis är en malström som slukar hela skeppet, dvs det sämsta alternativet.

Själen påverkas av naturelementen på följande vis: Eld påverkar Visheten, Luft påverkar Storheten, Vatten påverkar Lustarna, Jord påverkar kroppen.

Eld är förknippat med visheten på följande sätt, då den sprider sig som eld tack vare en gnista eller lite glöd. Den lilla gnistan kan vara ett ord, en idé, ett blogginlägg, en roman, alltså en mem, en kulturens minsta beståndsdel.

Havamal, vers 57:

Brand får brand att brinna,

bränner tills den brunnit ut,

flamma tändes av fyr;

Den enes kunskap

kan väcka den andres,

den ensamme förblir enfaldig.

 

Luft påverkar Storheten, den reinkarnerande anden, Oder: Oden, vishetens herre, och hans bror Hönir, blåser ande och Oder i Ask och Embla.

Theos to pneûma, ”Gud är en ande”, har blivit översatt till sin urform, där pneûma betyder vind: skaparguden är vinden, starkare, större än människan och ett osynligt andeväsen. Orden ande och andas kommer från samma rot, på en rad språk, de är sammankopplade.

Vatten påverkar lustarna i form av blod, personen suktar efter dricka, äta och sprida sin säd, föröka sig, men också att tvätta sig, att underhålla sin materiella kropp. Vatten är nödvändigt för personens mat: växter behöver vatten, djur likaså. Utan vatten och mat dör kroppen.

Kroppen är materiell och återgår till jord då själen lämnat den. Den romerske kejsaren Marcus Aurelius sade att en människa är en själ som är fången i ett lik, alltså den materiella kroppen.

Materialismen kan inte ersätta de eviga sanningarna. Innan Oden blåser
ande och liv i Ask och Embla och skapar de första människorna, är de
helt materiella objekt, två stockar som flyter vid standkanten. De har
inga gudar så de har heller inget livsöde bestämt av Nornorna. De skulle
kunna vara två stenar eller två myror.

 

Kulturprocessen

 

Jung benämner Kulturprocess, den ständiga process där det omedvetna animaliska, det materialistiska, den svarta hästen, betvingas. Detta sker inte utan att det medvetna kämpar emot. Detta lämnar ett tillstånd där individen är oense med sig själv, och detta kan leda till en neuros. En neuros är att vara oenig med sig själv, därav Kuskens, Vishetens, uppgift att bibehålla balans mellan den vita och den svarta hästen.

Orsaken till denna oenighet, eller splittring, är hos de flesta människor att medvetandet vill hålla fast vid sitt moraliska ideal, men det omedvetna strävar efter sitt eget ideal, som enligt samtidens normer och kultur är omoraliskt, något som medvetandet helst vill förneka. Denna slags människor skulle vilja vara mer moraliska än de i grund och botten är.

Då en kultur tvingar själen till alltför hårda regler om återhållsamhet, som till exempel hos stoicisterna, de kristna lutheranerna, islamiska salafister, etc, är det som att sätta ett lock på psykets kokande kastrull. Efter ett tag kokar det över, och detta tar sig uttryck i helt lössläppta kulturer och tendenser, som tex hippierörelsen, dionysos och bacchusfester och orgier hos grekerna och romarna, som harem och gruppvåldtäkter hos vissa religioner.

 

Tankar om själens Vishet, det medvetna Jaget och det omedvetna Självet

 

Den högsta delen av själen, Visheten, Kusken, eller Ratio, vars imitationer vissa inom psykoanalysens fält betraktar som det Jaget och Självet, är även det tredelat. Det består av det ”medvetna Jaget”, det ”personliga omedvetna Självet” och ”det kollektiva omedvetna” som jag här döper till ”Folk-Självet” vilket även utgör ”folksjälen”. Muslimerna kallar sitt religiösa kollektiva folk-själv för Ummah. Ett folk-själv behöver inte vara etniskt, det kan vara ideologiskt eller religiöst bundet i ”köttrymden”, alltså människornas materiella kroppar, som till exempel kommunismen eller kristendomen.

Jaget är det medvetna, dvs det som man skulle berätta om någon bad en att beskriva sig själv.

Det psykiska materialet i det personliga omedvetna Självet är det som dels kan karakteriseras såsom förvärv av den individuella existensen, dels som psykologiska faktorer vilka även kan vara medvetna. Det är beståndsdelar i personens inventarium som kommer från vårt personliga förflutna. Ett exempel kan vara att man som barn blivit utskrattad efter att ha uppträtt på en scen, och detta trauma lägger sig i ens omedvetna, och skapar ett mindervärdeskomplex, som ger en en tendens att undvika teater, att utveckla en hämning och blockering. Den som följer vägen till realiserandet av sitt omedvetna Själv överför oundvikligen innehållet i det personliga omedvetna till medvetandet, vilket vidgar personligheten. Det är i första hand det moraliska medvetandet, självkännedomen, som vidgas. Det omedvetna innehåll som frigörs och överförs till medvetandet är nämligen sådant som är oangenämt och därför bortträngt: önskningar, minnen, tendenser, planer etc.

Hedendomen bevaras dels genom folkets kultur och själ, dels genom ”kryptomnesi”, dvs en omedveten erinring av en tanke som individen läst eller sett någonstans under sitt liv. Därför ska man läsa godnattsagor om asagudarna för sina barn, därför ska ett företag ha en logga som påminner om gudarna, därför ska man skriva sångtexter som påminner om gudarna. Dessa blir till kollektiva minnen som lagras i individernas personliga omedvetna Själv.

Därför har enligt mig själens Vishet, Kusken, en medveten del, en personlig omedveten del och en kollektiv omedveten del.

 

Om det kollektiva omedvetna Självets assimilation i folkets själ

 

Då en persons omedvetna kollektiva Själv tar över, tex genom att personen får ära och bra rykte genom att tex inneha ett högt respekterat ämbete eller yrke, drar sig, enligt Carl Jung, dennes personliga medvetna och omedvetna undan och lämnar plats. En person som är extremt rik, eller framgångsrik forskare eller musiker, eller en känd skådespelare eller politiker, kan få en alltför uppblåst självbild. Jung kallar detta fenomen ”psykisk inflation”. Ett modernt ord är ”storhetsvansinne”. Personen får artificiell kraft från sitt rykte, från sitt ämbete, sin sociala status, och kan falla in i psykos. Denne drabbas av en ovisshet i fråga om sina gränser. Man lägger beslag på innehåll och egenskaper som ligger utanför ens gränser. Personen kan ha en storslagen vision , som uppslukar denne till världsfrånvändhet, men det är en patologiskt utvidgad personlighet, utan att personen kan hantera den och skapa en filosofisk prestation och sprida sina tankar och idéer till resten av folket. För att citera Jung, ”de gyllene äpplena faller från samma träd, vare sig det är en imbecill lärling eller en lärd filosof som samlar upp dem”. Man kan säga att gränsen mellan att vara ett geni och att vara galen är porös och flytande.

Varje människa föds med en differentierad hjärna, vilket ger henne möjlighet till en djup andlig funktion. De mänskliga hjärnorna är differentierade i form av återkommande mönster, vilket resulterar i återkommande beteendemönster och förmågor. Hjärnornas universella överensstämelse medför den universella möjligheten till likartad själsfunktion. Denna funktion är kollektivpsyket, som består av summan av de till folkets tillhörande individernas kollektiva omedvetna Själv. Kollektivpsyket har enligt mig i sin tur tre lager, nämligen folkets, gruppens och familjens kollektivpsyken.

Begreppet Consensus Gentium, ”folks likhet”, handlar om hur mycket ett folks folksjäl är kompatibelt med individer från ett annat folks folksjäl, dvs hur enkelt en person från ett folk integreras i det andra folket.

En person som kommer till insikt om detta, blir mindre individuell och mer kollektiv. Man kan bli mer kollektiv med människor, med djur och med jorden. Detta betyder dock inte att varje person som säger sig vara för ”allas lika värde” eller ”för klimatet” är det överhuvudtaget, det kan istället vara personer som drabbats av psykisk inflation i egenskap av åsiktsslavar, för att grupptrycket ger dem de värderingarna.

Kollektivpsyket behöver Persona för att styra individernas kollektiva omedvetna Själv. En Persona är en mask som bars av romerska teaterskådespelare. Kollektivpsyket behöver tex en präst iklädd prästkappa som talar med myndig ton, och kollektivpsyket kanske behöver bedjande åsiktsslavar som lyssnar på prästens predikan. Prästen föder sitt kollektiva omedvetna Själv, genom att få prestige, men det gör också de bedjande som upplever ett behov att få sina medvetanden och personliga omedvetna förtryckta.

En Persona kan vara en präst som får Persona-kraft genom att besitta religiösa insikter, kanske kan latin, kanske har kyrkans beskydd.

Denna relation är av största betydelse för folkgemenskapen.

Om samhället automatiskt övervärderar de kollektiva sidorna som sina enskilda representanter, så övervärderar det därigenom allt som är medelmåttigt, allt som är helt självklart och ansvarslöst, och ger upp sin strävan att förbättra sig, att växa, att garantera sin överlevnad. Detta beteende kan visa sig genom att propagera för ”mångfald”, ”allas lika värde”, ”inkluderande” etc. Detta leder till att det individuella trycks tillbaka mot väggen. Ju mindre en social sammanslutning är, desto mer garanteras medlemmarnas individualism, deras frihet och därmed deras möjlighet att ta ansvar. Utan frihet kan ingen moral finnas till.

I ett större kollektiv, som tex det politiskt korrekta etablissemang vi ser i dagens Sverige, sjunker in i en kollektiv psykos, och samhället blir en sekt. Passar individen in i detta sektliknande samhälle, då blir denne totalt hänsynslös mot oliktänkande och deras idéer, eftersom denne och etablissemanget och makthavarna tror att de ”är på den goda sidan”, att de har ”the moral high ground”. Det är klart att sådana människor vill ta bort yttrandefriheten, eftersom det är för en god sak, ”att tysta de onda”. ”De onda” är i detta fall all ickestatlig media, alla kritiker, alla personer som kritiserar någonting. När kritik, satir, humor, lustiga teckningar, sanning och fakta är ”de onda”, då är man sannerligen i psykos.

Enligt Schopenhauer är humorn något gudomligt och det enda som gör det möjligt för människor att bibehålla sin själ i ett tillstånd av frihet.

En punkt där jag och Jung har diametralt motsatta åsikter, är huruvida själen ska vidga sitt medvetande eller ej. Jag citerar Jung: ”Jag tror att Genesis har rätt, såtillvida som varje steg fram mot en djupare insikt innebär ett slags prometheisk skuld: genom insikten begår man i viss mån ett rov av den gudomliga elden, dvs. något som var de omedvetna makternas egendom drivs ut ur sammanhanget med naturen och underkastas medvetenhetens godtycke. En människa som har usurperat denna nya insikt undergår emellertid en förändring eller ett vidgande av medvetandet, varigenom detta blir olikt medmänniskornas. Visserligen har hon höjt sig över det samtida mänskliga, ”blivit såsom Gud”, men hon har därigenom fjärmat sig från sina medmänniskor. Dessa ensamhetens kval är gudarnas hämnd: hon kan inte mera återvända till människorna. Hon är, såsom myten säger, smidd vid Kaukasus ödsliga klippor, övergiven av gudar och människor.”

Jag anser att själen absolut ska sträva efter kunskap. I den verkliga verkligheten, den gudomliga dimensionen, finns de eviga sanningarna, såsom skönhet, moral osv, och dessa är per definition opåverkbara. De påverkas inte av att fler personer tar del av dem. De som eftersträvar insikt flyger inte likt flugor mot en glödlampa, ner de gör sin gudomliga plikt, och sin plikt mot folket. Allt dessa personer läser, säger, målar, sjunger, uppfinner, och bygger kommer folket till gagn. Då kan man dock inte vara allinkluderande, alltolerant, totalt förlåtande utan då måste man sålla och ge folk en chans att kämpa för att bemästra sina intressen. Tävla. Utmana. Kritisera. Uppmuntra varandra att bli bättre.

 

Det personliga psykets animaliska skugga eller Loke

 

Varje individs psyke har en ”skugga”. Med skugga menar Jung den negativa delen av personligheten, nämligen summan av dolda, ofördelaktiga egenskaper, av bristfälligt utvecklade funktioner och av innehåll i det personliga omedvetna. Man kan nämna olika laster, såsom avundsjuka, girighet, egocentrism, skryt, etc, att vara tjuv eller edsbrytare etc. Guden Loke personifierar denna skugga.

 

Det kollektiva psykets animaliska skugga eller Fenrisulv

 

Denna skugga är inte bara små skavanker och oskyldiga laster, utan de är roten till rent demonisk dynamik. Den enskilde är sällan medveten om detta, ty det förefaller denne som osannolikt att denne någonsin skulle överträda sina egna gränser. Men då de harmlösa individerna får tillfälle att smälta ihop till en massa, kan denna i vissa fall bli till ett rasande vilddjur. Då vaknar en gruppdynamik, ett flockbeteende. Varje enskild individ är då endast en omedveten obetydlig cell i detta monstrums kropp. Med eller mot sin vilja deltager han då odjuret berusar sig med blod, ja han hjälper till efter bästa förmåga.

Denna psykotiska gruppdynamik ser man hos folkmassor som fotbollssupportrar, på slagfält, i biltrafiken, på en tunnelbaneperrong, på politiska demonstrationer, inom politik, inom klädmode, inom åsiktskorridorer och politisk korrekthet.

Fenrisulven personifierar denna kollektiva skugga. Gudarna lyckas fjättra Fenrisulven ett tag, men efter ett tag får Fenris ett övertag och biter av guder Tyrs hand. Inte ens den modigaste guden går oskadd efter att ha utmanat och försökt tämja den kollektiva skuggan. Ord och list räcker ibland inte för att tygla skuggan. ISIS, ett exempel på ett lössläppt kollektivpsyke, vår tids Fenrisulv, besegrades inte med ord och list, utan med bomber.

 

Om nornornas väv och kollektivpsyket

 

Kollektivpsyket är folksjälen, summan av folkmedlemmarnas kollektiva omedvetna.

Kollektivpsyket erbjuder en rikedom av möjligheter som verkar förvirrande och bländande som guld. Det är lätt att förledas och hypnotiseras av prestigen och den sociala status man lätt kan få tex genom att bara vara väldigt politiskt korrekt, som att tex vara inbiten kommunist i det forna sovjetunionen. Kollektivpsyket tar dock över individens personlighet och omärkbart övergår det till att låta sig dirigeras in i en omedveten och opersonlig process. Så blir den medvetna personligheten utan att märka det skjuten fram och tillbaka på ett schackbräde bland de andra pjäserna, av en osynlig spelare. Och det är denne spelare, inte det medvetna och dess planer, som avgör vilka ste pjäsen ska ta. Denna spelare, det är Nornorna, som spinner varje människas livsöde i form av en tråd.

 

Ur Völuspå, ”Völvans spådom”, eller ”Spåkvinnans spådom”:

20

Där kom möar

Mycket visa.

Tre av dem man såg

Som vid källan stod.

Urd hette en, (”Var, Ord, Word”)

Den andra Verdandi, (”Nu varande”,”det vardande”),

Det skars i trä,

Och Skuld var den tredje. (”Det Oundvikliga, Ödet”)

De dömde ut öden,

Valde ut liv.

De människobarns

Livsöden berättade.

 

Själen är inte bara det som sker just nu: Den är även det som den gjort och det om den kommer att göra. Man har bara till hälften förstått en människa då man vet hur allt hos henne har uppkommit. Om det enbart handlade om detta, då skulle det ju vara likgiltigt om hon lever eller är död. Hon har inte blivit förstådd som ett levande väsen, ty livet har inte bara ett igår och ett idag. Hon har även ett imorgon. Säger man inte, att man ska se till en människas potential?

 

Tankar om reinkarnationen

 

Delar av själen reinkarneras, endast en dåre kan påstå motsatsen. Den del av själen som reinkarneras, alltså Storheten, den del av Oder som strävar efter de gudomliga verkliga verkligheterna, såsom skönhet, konst, poesi, musik, rättvisa, ära, seger… så borde de börja en reinkarnationsprocess redan då människan lever. Det ter sig för mig uppenbart.
När jag blev far sa en rådgivare på vårdcentralen lite skämtsamt, att ”man får de barn man förtjänar”, alltså om man är stökig själv blir barnen stökiga, är man ordnad eller inåtvänd eller utåtriktad blir barnen ofta stöpa i den formen.

Jag tycker att man kan säga att man överför sitt väsen, en del av sitt jag, på sina barn, i många fall. Barnet kan tex under tonåren göra uppror och söka sig till motsatsen av föräldrarna, en slags överkompensering. Ett barn är också en egen person, som ska bygga sitt egna Oder, sin egna Storhet, utföra sina egna bedrifter, utforska sin värld. Barnet kan vara bärsärk-typen eller den taktiske tänkaren, men de kommer ändå ärva en essens av sin fader och sin moder. Men de barnen kommer ändå komma tillbaka till sina föräldrar och bli deras spegelbild, om inte annat när de själva stadgar sig och får barn. De imiterar sina föräldrars beteende, deras värderingar och temperament.

Jag kallar denna icke-imitativa period en illusion av icke-reinkarnation. Ty reinkarnationen äger rum, hur mycket barnen än stretar emot. Även om föräldrarna skulle lämna Midgård för att bege sig till Hel eller Valhall, så finns deras själar rotade i deras barn. ”Sådan far sådan son.” ”Det har du fått av din mor.”

Visst reinkarneras en del av moderns själ i sina barn: En moder håller sitt barns hand ett tag, men dess hjärta för evigt.

.
Om Ritualer

 

Ritualens funktion är att förena människan med gudamakterna, att få en glimt av gudarnas perfekta goda essens.

Man ska knäböja, eller höja handflatorna mot solen. Redan homerisk litteratur beskriver detta. En fysisk rörelse ger orden liv och visar att det materiella lyder det imateriella. En kung kan kasta sig framåt på marken framför en staty av en gudinna i ett hednatempel. Även en kung är en simpel människa som ska dyrka gudarna.

 

Om dagliga ritualer i hemmet

 

Du kan ha ett altare i ditt hem. Det kan vara stenar och växter, det kan finnas en vit tygduk som underlag.

Tänd ett värmeljus, häll upp en skvätt öl, sprit, vin, mjöd eller fruktdryck. Be din bön. Tacka gudarna. Gör din plikt för någonting större än dig själv. Gör det utan att förvänta dig någonting i gengäld. Det är att visa tacksamhet för att få leva. Tänd rökelse och sjung, läs en dikt, spela musik. Charma gudarna.

Det måste finnas eld och vätska. Vätskan representerar blod från offrade djur. Använd källvatten, vin, mjöd, öl, whiskey… det måste vara värdefullt eller kräva ansträngning av dig att få tag på det. Häll det i ett litet fat eller en grund skål placerad framför gudafigurerna. Det symboliserar själva offret. Sedan ska vätskan hällas ut. I en större och mer magisk ritual kan du fylla en skål med tex det offrade djurets blod, och stänka det på gudafigurerna och kanske deltagarna på blotet. Skålen med vätskan ska även bäras runt platsen. Detta kan med fördel göras genom att hälla vätskan från skålen till ett horn som sedan bärs runt.

Till Tor offrar man öl, dvs dryck gjord på spannmål. Till Oden offrar man alkoholiserad fruktdryck, dagg eller mjöd. Till Frej och Freja offrar man icke alkoholiserad fruktdryck eller sav från träd.

 

Jag har ett litet altare hemma, där har jag några snidade figurer av Tor och Tyr, jag har hängsmycken av Oden och Freja, replikor av fynd från vikingatiden. Jag har en replika i brons av Frej. Jag har en sten och en grankotte, en liten bronskopp för vätska, och allt står i ett litet keramikfat, så att man kan placera ett värmeljus och hälla lite vätska för att få kontakt med gudarna. Jag har små figurer som symboliserar mina familjemedlemmar. Jag har även skurit av en gren av ett fruktbärande träd, skurit små bitar av kvisten och ristat in det gamla samgermanska runalfabetet Futhark på bitarna. Jag kan inte spå och tolka runor, andra kan det men jag har inte ännu bemästrat detta. Jag gör det för att respektera förfädernas tro.

Med mig då jag åker till jobbet eller reser, har jag några smycken och figurer för samma gudar, jag har dessa i en skinnpåse, tillsammans med en vit linneduk. Jag har även små figurer för mina familjemedlemmar.

 

Om våra hedniska förfäders större offerritualer

 

I första hednaåldern, år 0 till 1000 e.kr, skulle under en större ceremoni tex vid midsommar, skulle altaret och hednatemplets väggar invändigt och utvändigt målas helt röda med blod, och sedan skulle deltagarna stänkas ner med blod. Kött skulle kokas för att sedan ätas av blotdeltagarna. Eld skulle finnas i mitten av templet. Först skulle en skål till Oden drickas, för seger och makt. Sedan skulle man dricka för Njord och Frej, för ett gott år, och fred.
Man kan bränna rökelse. Det skänker en trevlig rituell stämning.
Eld renar och helar, du kan använda ljus eller oljelampor. Julljusstaken är ett arv från våra hedniska ritualer.

Under blotet kan man säga dessa ord då man bjuder deltagarna att dricka, dessa ord är baserade på äldre källor och de är anpassade till modern svenska:

 

Höjt är du, horn,

Upp har du lyfts,

med lin gött,

och med lökar stött;

Gudarna, detta blot

kommer se;

Men du hedning,

mottag nu denna dryck,

och svär vid Freja (eller tex Oden)

och vid mäktiga gudar andra!

 

Kan linet vara linolja, som man oljat en träfigur med? Eller är det lin, växten? Eller en linneduk? Solblekt linnetyg blir kritvitt, och vitt är en helig färg, som tex vita svanar, vite krist, Frej den vite asen, Balder som var så vit att man döpte blomman baldersbrå efter hans ögonbryn… Tacitus skriver att germanerna kastade spårunor på ett vitt tygstycke då de spådde.

Tre exempel från Hervors och Heidreks saga:

”Inom kort blev det missväxtår i landet. Genom att lägga blotspån rådfrågade man gudarna, och svaret blev, att den goda tiden inte skulle återvända, förrän den förnämsta ynglingen i landet blivit offrad.”

”Han sade nu, att han skänkte alla de fallna åt Oden i sin sons ställe. Därpå lät han bestryka offeraltarna med konungens och dennes son Halvdans blod. Helga, hans gemål, gav sig själv döden i disarsalen.”

”I konung Heidreks hird fanns tolv män, som skulle döma i alla de mål, som förekom i riket. Heidrek dyrkade Frej och lovade att offra åt honom den största galt han kunde finna. Denne hölls för så helig, att alal viktiga mål skulle avdömas över dess borst. Galten skulle som försoningsoffer på Yuleaftonen föras in i konungshallen, och då brukade man lägga händerna på honom och avlägga heliga löften.”

”I sin vånda offrade han till Oden och anropade honom om bistånd mot löfte om stora gåvor.”

 

Exempel från Håkon den godes saga i Heimskringla, nedtecknad av Snorre Sturlasson i början på 1200-talet:

 

Norrmännen firade Yule i tre nätter, med start på haknatten/”hökunótt”, som var detsamma som midviternatten/”miðsvetrar nótt”, innan Håkon den gode stiftade lag om att julfirandet skulle börja vid samma tidpunkt som hos kristna män.

Sigurd Jarl blotade mycket och skötte alla blotgästningar/”blótveizlum” i Tröndelagen åt Håkon den gode. Det var en gammal sed när man skulle blota att alla bönder skulle komma dit hovet (templet/blotplatsen) var och ta med sig det förråd de skulle behöva medan blotningen pågick. (Det var knytis alltså). På gästningarna skulle alla vara med på ölgille. På gillet dödades alla slags husdjur och hästar. Blodet från djuren kallades offerblod/”hlaut” och samlades i offerblodskålar/”hlautbollar”. Med offerblodskvistar/”hlautteinar”, som liknade kvastar, skulle man stryka alla altare och hovets väggar, både på in- och utsidan, och sedan stänka på människorna. Slaktköttet skulle man koka till människornas glädje. Det skulle finnas eldar mitt på golvet i hovet och grytor över dem. En skål skulle bäras runt elden och den som ordnade gästningen skulle välsigna den och all blotmat/”blótmatinn”. Först skulle man dricka Odens skål för seger och kungens makt, sedan Njords skål och Frejs skål, för god årsskörd och fred/”till árs och friðar”, (till års och fridhar). Därefter hade många män för vana att dricka Brageskål/”Braga full” (ett nyårslöfte). Man drack även en minnesskål för de släktingar som blivit höglagda (förfäderna).

 

Exempel från Fritjof den Djärves saga:

 

”Därpå steg han in i disarsalen. Där var blott litet folk därinne. Båda konungarna satt vid dryckesbordet, och kring elden, som var uppgjord på golvet, satt deras drottningar, sysselsatta med att värma och smörja gudabilderna.” … ”Halvdans gemål fattade tag i sin svägerska, men då föll också den gudabild, som hon nyss värmt, i elden. Då bilderna nyss var smorda, råkade de hastigt i brand, och elden grep med sådan fart omkring sig, att hela gudahuset inom kort stod i ljusan låga.”

 

Vad Sallust säger angående ritualer:

 

”Varför hedrar vi gudarna som inte behöver någonting? Varför anstränger vi oss för att offra och ge och arbeta för den gudomliga kulten, då det som är gudomligt inte behöver någonting av oss?

Svar: Hedern vi lägger åt gudarna är för vår skull, en tillgång för oss, och eftersom deras makt är fullkomlig och överallt, är det tillräckligt med en vana av ritual och offer för att vi ska få erhålla deras gudomliga kraft.

Alla ritualer och offer som räknas är gjorda genom imitation och likhet, och därför imiterar hednatempel gudarnas himmelska boningar, altare imiterar och representerar jorden, statyer och figurer imiterar och representerar livet, och djur representerar tankar och vishet, det som är intellektuellt, dvs personlighetskaraktär och krafter, växter och stenar representerar materia och materiella ting, och djur som offras symboliserar våra själars irrationella liv och vår tid i Midgård.

 

Vid en begravning skall man dricka gravöl över den som farit till Valhall.

 

Exempel på offrets innebörd inom Mithraskulten

 

Inom den romerska legionens Mithraskult offrar guden Mithras en tjur, och tjuroffret markerar guden Sols högsta punkt, (sommarsolståndet), och tjuren symboliserar det irrationella jordelivet, som måste betvingas genom disciplin. Det finns alltså flera meningar och symboler i offret. Mithraskulten var för övrigt en rent romersk kult och hade förmodligen ingenting med persiska kulter att göra, trots likheter i namn. Mithraskulten var astrologisk, man betraktade de tolv stjärntecknena som heliga, kulten var en esoterisk kult för initierade, som kunde höja sig i nivå, och man började på Korpens nivå, sedan Brudgummens (”nygift man” på fornnordiska), Soldatens, Lejonets, Perseus, Solens, Krabbans och Faderns nivåer. Detta får mig att tänka på en eventuell Odenskult, där man stiger i rang och blir korp, bärsärk, hirdman, hövding, kung, Einhärjare (”krigare i en enhet”) och Oden är Fadern.

Allt detta ger dock inte gudarna någonting mer än vad de redan har, utan det som skapas är sammankopplingen av våra själar med gudarna. Vi och våra själar får kontakt med gudamakterna genom våra ritualer och offer. Vi skänker dem ingenting men vi får uppleva en del av deras gudomlighet. Gudarna behöver ingenting, de har redan allt. Vi har fått allt av gudarna, vi ger dem tillbaka en liten del av deras gåva till oss. Det var sed av bönderna i Sverige att baka ett bröd av den första säden som skördades, och offra det åt gudarna som tack för skörden. Man lämnade även ett litet hörn av fältet oskördat för att tacka Freja, som en sorts hökärve.

För ett dagligt blot i hemmet, kan du tända ett ljus och offra ett glas dryck eller mat. För ett blot vid en större högtid, kan du inte offra en skål nötter utan då ska du offra någonting materiellt, som svider lite i plånboken eller som du lagt ner mycket tid på. Är ni tjugo personer i ert blotlag, låt då bli att köpa nyårfyrverkerier för tusen kronor var, lägg istället pengarna i en kassa och köp en bil som ni eldar upp eller ko som ni offrar. Köp en roddbåt, fyll den med offer och elda upp den. Då visar ni er värdiga gudarnas uppmärksamhet.

 

Om den hedniska hymnen och bönen

 

Utan ritual, ceremoni och offer är en bön enbart ord. I kombination med offer och ritual får orden liv, och blir levande. Kan ett dött ting röra sig? Kan ett dött ting agera? Kan en död människa höja sin hand? Nej endast en levande människa kan agera och höja sin hand. Så om jag höjer min hand, eller offrar, eller sjunger en sång, eller målar en vacker bild, till ära för en gud, då imiterar det guden, och då ger det mig kontakt med guden. Då skänker jag den guden en spegling av materiellt manifesterat liv. Så en bön i kombination med offer eller en handling är ord som får manifesterat materiellt liv.

Mitt tillstånd av liv ger mina ord liv. En ljudinspelning av en bön eller hymn ger inte orden liv. Att spela upp en videoinspelning av ett blot ger inte orden och handlingarna liv och skapar inte kontakt med gudarna. En målning av en gud ger inte kontakt, men däremot om målningen sker under en ritual, kan målandet förstärka ritualens eller blotets effekt. Ett materiellt ting är därför inte heligt, i motsats till tex kristna heliga reliker, men däremot kan de vara heliga under en bön eller under ett blot. Placeras de på ett altare på en helig naturlig plats, en blotplats eller ett hednatempel kan de behålla sin heliga status så länge de är kvar där.
Vill du vara hedning idag, och det finns många hinder, måste du lägga ner tid och läsa myterna, förstå gudarna, förstå din själ och respektera ritualer och blot. En del hedningar säger att de inte ber. En del hedningar säger att gudamakterna är naturfenomen. Då är de på den lägsta nivån av hedendom, de är okunniga och ser inte rätt väg mot gudarnas kraft och vishet.

Misströsta inte om vägen mot gudarnas kraft och vishet vandras av få. Ju närmare du kommer vishet och kunskap, ju färre vandrare möter du.

 

Om den hedniska bönens uppbyggnad

 

En hednisk bön är inte att på ett simpelt sätt be om någonting. Att be en bön åt en gud är ett utbyte. Man måste ge någonting tillbaka. Detta är för att markera att ni är jämlikar, bröder och systrar, och att du inte är beroende av guden och denne inte beroende av dig.

En tankeställare är att en hästskoformad dalgång på Island anses vara Sleipners hovavtryck, alltså Odens hästs avtryck. Inser du hur gigantiska gudarna är? Oden är kommer från jättarnas släkte, och både jättar och asagudar kan skifta form och storlek. Tor övernattar i en jättes handske. Oden visar sig bland människor i skepnad av en gammal man. Fundera över hur du vill att din bön ska tilltala en gud som kan platta till ett berg genom att kliva på det. Visa vördnad.

En bön består av tre delar, baserat på vad vi vet om helleniska böner, nordiska hedniska och andra indoeuropeiska böner:
1) Man nämner guden eller gudinnan, och räknar upp hans/hennes förmågor och attribut. Man kan inte säga ”Till alla gudaväsen” eller dylikt, man måste precisera vilken eller vilka gudar man adresserar sig till.
Tex: ”Tor, jättars dräpare”. ”Oden, korpars herre”, eller ”Freja, beskydderskan”.
2) Sedan nämner vad man gudomen kan göra. Om man ber för seger i strid, säger man ”Ge oss seger”.
3) Slutligen, nämn en anledning till att gudomen ska lyssna på dig. ”Vi som ber dig om detta, kommer göra någonting, tex offra en tjur, som tack om du ger oss seger”, eller ”Som tack, tag emot detta offer”.

 

Hednisk bön från Sigurdrivamål, Sången om Sigurdriva, först på norrönt, eller fornisländska, sedan min översättning till modern svenska. Det är möjligt att detta är en hednisk bröllopsbön.

3.

”Heill dagr! Heilir dags synir!

Heil nótt ok nift!

Óreiðum augumlítið

okkr þinigok gefið

sitjöndum sigr!

4.

Heilir æsir! Heilar ásynjur!

Heil sjá in fjölnýta fold!

Mál ok mannvitgefið

okkr mærum

tveimok læknishendr,

meðan lifum.”

 

3.

Hell Dag! Hell Dags söner!

Hell Natt och dennes Dotter!

Med oilskna ögon

Se, och sänd oss

Som sitter här, seger!

4.

Hell Asar! Hell Asynjor!

Hell heliga och kraftfulla Jord!

Vältalighet och visdom

Ge oss båda två,

Och läkande händer,

i livet!

 

Kommentar:

Dag är en ljusets gud. Han är son till Delling, ”den ljuse”, morgonrodnadens gud, samt Natt, som är dotter till jätten Nörve. Han är även halvbror till ljusgudinnan Sol och dennes bror Måne.

Natt och Dag far med snabba hästar genom underjorden och över himlen. De båda jagas av två vargar vid namn Hate och Månegarm på himlen, som i Völuspa kallas ”Måntunglets Bitare”, det är det som får dagarna att gå men i Ragnarök hinner vargarna ifatt och slukar Natt och Dag. Dags häst heter Skinfaxe, ”med den lysande manen”.

Här saknas den tredje delen av bönen, där man ska nämna varför gudarna ska lyssna på en, tex ”tag emot denna dyra flaska mjöd”, det har utelämnats i texten, kanske för att just låta stycket behålla en poetisk karaktär och inte utgöra en reell bön.

.

Det är extra kraftfullt att säga en bön vars antal ord ger en numerologisk förstärkning, tex 3, 7, 9, 12, 24, eller primtal.

.
Bönen förstärks även av platsen där den uttalas. Ett heligt träd, ett vattendrag, ett hednatempel eller en magiskt vacker naturlig plats ger positiv energi. Ett hål eller en skreva i en berghäll ger ökad kontakt mellan bedjaren och moder jord, och underjorden, och våra förfäder. Musik och rökelse förstärker effekten.

.
Alla även ickehedningar måste delta vid blot. Alla måste delta vid riter. Det är en exoterisk plikt. Vi bryr oss inte om du är hedning eller inte. Alla måste delta. Alla måste ge varandra julklappar på julafton. Alla måste dansa med runt midsommarstången. Därför är hedendomen mycket inkluderande: Alla måste delta.

 

Om runor, galdrar, sejd, magi och trollkonster

 

Runa betyder esoterisk kunskap, dvs som hör till det inre, det imateriella, det mystiska det magiska.

Exempel från Volsungarna saga: ”Sedan Brynhild nu fyllt en bägare och räckt Sigurd, kvad (uttalade) hon en runosång. När hon slutat den, sade Sigurd: -Ingen visare kvinna finns i världen än du. Ge mig fler visa råd!”

Ur Hervors och Heidreks saga:

”Genom sitt med trollrunor ristade svärd tvingade han dem kvar på stället. De bad då att få ge lösen för sitt liv”.

Ur Fritjof den djärves saga:

”Fritjof gick upp i masten. Då han kom ned sade han till sina män: -Jag såg en sällsam syn: en stor val låg i ring runt skeppet. Det anar mig, att vi kommit nära land och att han vill hindra oss att nå dit. Jag ser två kvinnor på valens rygg. Det är de, som med sin värsta sejd och sina galdrar vållat denna storm.”

”Konung Helge har gått hårt åt er. Det är inte mycket bevänt med slika konungar, som inte duger till något annat än att förgöra folk med trolldomskonster.”

Ur laxdalingarnas saga:

”De for till Hruts gård och ställde där till en mäktig sejd. När sejdsången började ljuda förstod de som var inomhus inte vad detta innebar. Men ljuv var sången att höra. Hrut var den ende som förstod vad ljuden betydde, och han sa att ingen fick gå ut under natten. Alla som kan bör hålla sig vakna, och om vi gör det så kan ingenting skada oss…

…Kåri hade svårt att sova, ty det var mot honom som sejden var riktad, och han blev alltmer orolig. Så sprang han upp och gick ut, gick mot sejden och föll genast död ner.”

”Kotkel berättade för sönerna vad som hade hänt. De blev rasande och sade att ingen tidigare vågat visa dem så mycket öppen fiendskap. Därefter lät Kotkel uppföra en väldig sejdpall, och på den gick de alla upp och sjöng sina trollsånger som kallas galdrar. Då uppstod en mäktig snöstorm…

… Men helt nära land reste sig då en väldig bränning där ingen tidigare sett någon sådan, och den kastade upp båten så att den slog runt och lade sig med kölen uppåt. Där drunknade Thord och alla hans följeslagare.”

 

 

”Hallbjörn Slikisteinsauga drev iland med brottsjöarna strax efter att han blivit dränkt. Platsen där han lades i stenrös kallas Knarrarnes. Hans vålnad spökade ofta.”

 

 

Om benämningen Viking

 

Ordet viking betyder en kombination av ”sjöman, krigare, handelsman”. Under hednatiden var det alla mäns plikt att från barnaålder träna strid och kunna försvara sitt liv, sin familj, sin ätt och sin konung. Viking var i princip ett jobb. En bonde kunde tex fara ut i viking under sommaren och sedan komma hem till hösten. Eller vara anställd som sjöman och utgöra en del av besättningen på ett skepp. Då var han även krigare. En person klädd i brynja och beväpnad med yxa ”ser ut som en riktig viking”, som en dräng säger i Laxdalingarnas saga.

 

Ur Fritjof den Djärves saga:

”Inte vill jag stanna här i Norge, svarade Fritjof, utan jag vill lära känna härmannased och fara i viking.”

”Fritjof for vida omkring i härnad och vann rykte och ägodelar. Illgärningsmän och grymma vikingar dödade han, men bönder och köpmän lät han vara i fred, och han blev på nytt kallad Fritjof den djärve. När han tre vintrar varit i viking, (alltså tre år), seglade han öster ut och styrde in i Viken. -Ni skall ligga i härnad i vinter, sade han till sina män, men jag börjar nu tröttna på detta liv och ämnar fara till kung Ring.”

 

Några citat av Sallust och mina kommentarer till dessa

 

”Harmoni får små saker att växa. Avsaknad av harmoni får stora saker att vissna.”
Man kan sätta det i ett sammanhang av människor: Harmoni får ett litet samhälle att växa, avsaknad av harmoni får stora riken att kollapsa.
”Få efterlängtar frihet. De flesta vill ha en snäll herre.”
Därför tilltalar dominanta underkuvande religioner som kristendom och islam så många människor. I Europa är vi frihetsälskande kritiskt tänkande hedningar.
Världen är alltså en myt, där man finner det materiella, men även själarna och folks tankar. Att klä sanningen om gudarna i berättelser och myter hindrar dårar och personer med lägre medvetande att ta del av de gudomliga hemligheterna, vilket de kanske inte förtjänar och har gjort sig värdiga till, medans den med rätt mentalitet, filosofen, den spirituelle hedningen, men även den hedniske krigaren, måste lägga ner tid och funderingar, dvs offra någonting materiellt i syfte att förstå det imateriella, och njuta av dess frukter och vara dygdig.

Havamal vers 63, min översättning:
”Fråga och svara
ger vishet
till den som klok vill kallas;
En vet,
men ej två,
vad tre vet, det vet alla.”

 

Några citat av den romerska kejsaren Marcus Aurelius

 

”Alla personer som är entusiastiska inför att återfödas som djur, borde sträva efter att inte leva ett liv i tystnad, som kor, vilka naturen har skapat som lydiga och fokuserade på sina magar.”
”Kungar har tendens att mer misstro den gode än den onde; De är misstänksamma mot andras dygder.”
”Få är de som föredrar ära framför pengar.”

Detta sista citat kan man jämföra med en vers i Havamal, som där är skrivet på ett högre och mer sofistikerat sätt av våra förfäder, nämligen vers 39, (min översättning):
”Jag fann aldrig så givmild
eller så gästfri,
att han avslog gengåvor;
och så rik
och mäktig storman,
att han lön ej önskade.”

Detta är naturligtvis en förkastlig inställning, att personer värdesätter materiella ting och pengar framför ära. Det är dock ett visdomsord, som förklarar hur många resonerar och tänker. Även Marcus Aurelius har ett passande citat för denna observation:
Som medborgare är min hemstad och mitt fädernesland Rom – som människa är det Universum. Bara det som gagnar dessa båda världar är därför bra för mig.
Om du arbetar med den uppgift du föresatt dig, och med djupaste allvar, lugn och fullständig koncentration låter förnuftet leda dig framåt utan att låta något annat distrahera dig, då håller du den gudomliga delen av din själ ren, som om du när som helst skulle kunna bli tvungen att återlämna den. Du förväntar dig ingenting, du är tillfreds med att leva i samklang med naturens lag och varje ord du yttrar är genomsyrat av en heroisk sanning – om du lever så, då lever du lyckligt. Och ingen människa kan ta detta ifrån dig.

 

Mina hedniska tankar

 

Samhället är en spegling av alla individer som utgör det, samtidigt som varje individ är en aspekt, en pusselbit, en spegling av samhället den lever i. Samhället och individen lever i symbios.
Kulturen är portaler för arketyper. Arketyper kliver fram genom portalen. Några exempel är Krigaren, filosofen, Entrepenören eller toleranta hjälparen: Svaga otrygga samhällen föder starka människor. Starka människor bygger starka trygga samhällen. Starka trygga samhällen föder svaga människor. Svaga människor raserar starka trygga samhällen, och bygger svaga otrygga samhällen.
I ett svagt otryggt samhälle raseras språket, pliktkänsla, kritiskt tänkande, debatt, lojalitet, tilltro till gruppen, stolthet över familjen, vilja att segra. Individualism, materialism, mångkultur och politisk korrekthet är tecken på svagheter för människor och för ett helt samhälle. Det är alltså Oder som raseras, våra hedniska dygder, den vita hästen som drar våra själar uppåt mot de eviga sanningarna. Alltså ska ett hedniskt samhälle sträva mot att vara starkt och tryggt. Ett svagt otryggt samhälle kan inte vara hedniskt. Ett hedniskt samhälle kräver att alla deltar i kulten, i folkliga ceremonier såsom Jul, eller Yule, och midsommar.

 

Om Blot och offer

 

Att blota, eller offra, har tre funktioner:

1) För det första visar man
för sig själv och sin omgivning och gudarna att man frikopplar sig
från det materiella. Man struntar i pengar och välstånd. Lagom är
bäst, man ska naturligtvis inte blota för mycket.

2) Att blota har dessutom funktionen att motivera till hårt arbete. Man
måste anstränga sig och arbeta hårt, för att ha någonting att blota.
Ett exempel: Om man ska bygga ett hus, och lägger ner mycket tid och
pengar, och har hunnit halvvägs, då har man redan offrat så mycket att
man är motiverad att fortsätta och bygga färdigt huset.

3) En tredje funktion är att man ska bibehålla sed och ritual, och offra
för att det är en plikt, och inte ett nöje. Man ska offra utan att
förvänta sig att Oden ska hjälpa en att vinna på lotto. Man ska offra
för att det är ens plikt som hedning gentemot sina gudar, sina
värderingar, att anstränga sig för någonting större än en själv. Om
inte annat för sitt mannaförbund.

Under blotet kan mat och dryck som blotats förtäras, det har ju redan
skänkts bort, och man ska inte slänga mat, eller ännu hellre sparas i
syfte att skänka till fattigare hedningar. Jag organiserade ett
Yule-blot på skinnarviksberget i Stockholm, där jag uppmanade
deltagarna att ta med mat som kunde skänkas till hemlösa. Efter blotet
gick vi runt i snöyran och delade ut färdiga baquetter till hemlösa
och tiggare som satt i gathörnen.

Heliga seder
och mod i bröstet
har våra höga gudar
gett våra hjältar.
Bryt ej din ed,
bryt ej vår sed,
med alla medel
bryt din fiendes fred.
Känna den ska du,
din inre kraft,
och böja dig ska du,
för ingen.

 

Om stjärnorna

 

Jag är övertygad om att de asatroende hedningarna hade minst lika
många stjärntecken som grekerna. Det fanns dock inga lejon i
skandivavien, så lejonet var en varg, som runstenen i Tullstorp.
Årvandil, ”gryningsvandraren” är planeten venus, även kallad
morgonstjärnan. Planet betyder just vandrare på grekiska, då de till
skillnad från de riktiga stjärnorna vandrar runt på stjärnhimlen, i
nästan exakt samma bana som solen och månen.

Orion var många karaktärer, alltifrån Uller och Skade till Tor, med sitt kraftbälte, orions bälte. Karlavagnen är ju Karl-Tors Vagn. Tvillingarna är Frej och Freja, Vale
och Vidar, Balder och Höder etc, det klassiska syskonparet som gav
upphov till Castor och Pollux, Rom och Remulus, de två kungarna av
Sparta, de romerska två konsulerna, sedan Västrom och Östrom.

Jag har själv hittat hällristningar med tvillingarnas stjärntecken. Oden på
sin häst är lilla björn. Freja och valkyriorna i svanhamn är svanens
stjärnbild, den och örnen befinner sig nära vintergatan och hade stor
betydelse inom olika shamanistiska kulter. Svanen tar själar, men den
kommer också med nya. Svanen blev sedan till storken. Örnens
stjärnbild är Nidhugg. Svanen och örnen är även korparna Hugin och
Munin.

 

Om våra förfäders asatro

 

En fråga som många ställer sig då de stiftar bekantskap med den
fornnordiska kulturskatten i texterna är: Varför vet man så lite om
mytologin? Varför är man inte säker på vem som sade eller gjorde vad?
Varför vet man så lite om ritualer, musik, högtider och den hedniska
kulten? Man kanske får lite av ett svar genom att läsa om de keltiska
druiderna hos folken på brittiska öarna och även gallerna.

Druiderna där hade en lärjungeperiod på 20 år. De kunde läsa och skriva med
grekiska alfabetet och senare med latinska alfabetet, men det var
förbjudet för dem att skriva ner sina religiösa kunskaper, allt skulle
läras in utantill. Vilka var druiderna? Druiderna var den sociala
grupp som stod för den religiösa kulten, magin och högtiderna. De hade
sådan makt i det keltiska samhället att de kunde avbryta ett slag som
rasade. Det är spännande att betrakta nordens völvor med det i åtanke.

När texterna, sagorna och gudaberättelserna skrevs ned i de olika
versionerna av Eddan på island hade hedendomen varit förbjuden i 200
år. De som skrev ner texterna blandade ihop verserna, och visste
förmodligen inte vad till exempel den skandinaviska ”näcken” var. De
hade aldrig satt sin fot i skandinavien. Namn blev förvanskade, ty
inom den fornnordiska poesins versmått, eller alliteration, var det
vokalerna som rimmade och hjälpte skalderna att memorisera verserna,
konsonanterna kunde lätt glömmas bort. Ta till exempel vers 41, ”den
muntre Eghter”, detta väsen verkar snarare vara den fornnordiska
”Neghter”, eller ”Nekken” som han även kallades i hela europa.

Oden och Freja var shamaner. De kan ha varit ett gift par, Frigg
(Frijj) och Od, ett giftermål mellan Asagudarna och Vanerna. Freja
lärde Oden och asagudarna shamanism och magi, kanske genom att låta
Oden genomgå en initiationsritual såsom beskrivs i Havamal. Oden lärde
sig då ”runorna”, hemligheterna, eller kunskaperna, genom att hänga
sig i ett träd, och betraktade stjärnhimlen i nio dagar och sticka sig
med ett spjut, och därmed offra sig själv till sig själv. Han offrade
sig på ett germanskt sätt genom att dö trefaldigt. Han hängdes, han
dog av sitt spjut och han törstade ihjäl. Man kan dra en parallell
till Jesus korsfästelse, där han dog av spikarna, av att en
(germansk?) romersk legionär stack sitt spjut i honom, samt att han
förmodligen dog av törst i den gassande solen.

 

Om völvor och annat folk som färdas mellan världarna

 

Völvorna var Odens mänskliga spåkvinnor. I Erik Rödes saga berättas
att när Torbjörg Lillvölva kom till en gård för att sejda om det
kommande året så hade husbonden förberett en särskild sittplats för
henne, en ”sejdhäll”. Kanske är det så man ska tolka det lilla
silverobjektet från en vikingatida kvinnograv i Birka. Den har formen
av en kubbstol i miniatyr – en völvas stol. Där satt hon på sin stol
med käppen, eller völvastaven, som spann livets tråd och siade om
framtiden. Völvorna hade en spåstav, ofta med ett hus på toppen,
kanske Frejas gård Folkvang, dit hälften av de som dog hamnade.

Som en anekdot rörande völvor, valor och spåkvinnor, kan nämnas den
germanska spåkvinnan Waluburg, i tjänst hos prefekten för den romerska
egyptiska provinsen. Där bör hon ha kommit i kontakt med andra
kulturers astronomi och astrologi, samt givetvis de babylonska,
egyptiska och grekisk-romerska stjärntecknen.

Gambara är en kvinna som figurerar i den germanska Lombard-stammens
(Longbard-stammens) skapelsemyt. Gambara var moder till de två mytiska
tvillingbröderna och stamhövdingarna Ybor (Ibor, Jybor) och Agio
(ajo). I Gesta Danorum av Saxo Grammaticus uppträder hon under namnet
Gambaruc, och är moder till syskonen Aggo och Ebbo. Man tänker på Ymir
och Aurvandil, eller Ask och Embla. Gambara räddade Lombardstammen
från en attack av den skandinaviska Vandal-stammen, som dyrkade guden
Wotan och gudinnan Freya.

 

Om Svearna

.
Svearnas rike hette Svitjod under den Första Åldern, fast jag kan tänka mig att det
snarare uttalades Sveitjåurd eller Sveidjåurd. Jag ifrågasätter
Midgårds uttalande och förmodar att det uttalades Meidjåurd, alltså
”mellanvärlden”, eller ”Jorden i mitten”. Midjord på modern svenska,
Middle Earth på engelska. Inom shamanism finns ofta Himlen, där
gudarna bor, människorna lever i mellanvärlden, och kaoskrafterna och
de döda lever i Underjorden. Njord, eller Njörd, kanske är Nordens
Jord. Även om (N)jords namn skulle motsvara Nerthus, eller Nerth,
skulle (N)erthus kunna betyda ”Norra Earth”. (F)jord och (F)järd
verkar ha motsvarande betydelse fast med vattendrag.

.
Hedniska dikter, hymner och sånger till gudarna:

 

Sång om vikingatåg

Vem kommer sjunga om mig,
när livsvävens trådar tar slut?
Vem kommer sjunga om dig,
när skeppen ej längre lägger ut?
Och kämpar mot våg och vind
på kalla hav.

Refr:
Jag sjunger om hjältars dåd,
de som gjorts av oss alla här.
Jag minns varje vers i vårt kväde,
sagan om livets färd.
Och vi kämpade mot våg och vind
ute på kalla hav.

Allfader se på oss nu,
vi är strandsatta långt från
hemmens gårdar.
Korpgud kom nu
led mitt spjut,
vi kommer väl hem en dag
om vi är hårda,
och kämpar mot våg och vind
på kalla hav.

.

Vägen:

Om ni kallar asagudarna för Vägen,
Om ni kallar Balder Ljuset,
Om ni kallar Oden Allfader,
Om ni kallar Freja er gudinna,
Om ni kallar Odens kunskaper Sanning,
men inte tror på gudarna,
bli inte förvånade om en dag
gudarna inte längre känner er.

.

Hedniska böner och hymner

 

Bön till Sunna, solguninnan, livbringerskan, baserad på Solsången ur Erik Brates översättning av Eddan. Versernas nummer markerar versernas nummer i Solsången. Solsången i sig är en förkristnad version av flera hedniska hymner som man bakat ihop och anpassat efter kristendomen, beviset är att man benämner som heliga ett hundratal totalt icke-kristna fenomen. Om en kristen sjöng denna sång på kontinenten vid tiden för dess nedteckning, skulle vederbörande bli korsfäst för hädelse och blasfemi.

Jorden cirkulerar i ”the goldilock zone”, alltså rätt avstånd från Solen för att kunna härbärgera liv. Lagom långt ifrån, lagom nära. Därför kallade våra förfäder Solen för Livbringerskan.

 

Dikt om Solen

 

36.
Lutande jag satt
och länge var jag nedböjd;
mycket lysten jag var då att leva.
Men de mätte min tid,
som mäktiga var;
för den, som dö skall, är vägen visad.

37.
Dödsgudinnan Hels rep
hårt drogos åt
och snärjde mina sidor.
Slita dem jag ville,
men sega de voro;
lättsamt är att lös få gå.

38.
Ensam jag kände,
hur på alla håll
smärtor i mig svällde.
Hels möar bjödo
mig hem varje afton,
i det jag huttrade och hackade tänder.

39.
Solen jag såg,
den samma dagstjärnan,
luta till nedgång i larmvärlden,
men på annat håll hörde jag
Hels grind tungt
på sina gångjärn gnissla.

40.
Solen jag såg sjunka
med sken, som av blod;
ur världen då stupade min väg.
Mäktig hon mig syntes
på många sätt,
emot vad jag förr henne funnit.

41.
Solen jag såg,
och det syntes mig
som om Gimles härlighet jag såge
och för henne sista gången
mitt huvud jag böjde,
som jag gjorde det här uppå jorden.

42.
Solen jag såg
och så hon strålade,
att min sans jag tyckte försvinna,
men Gylvs strömmar
stormade på annat håll,
blandade mycket med blod.

43.
Solen jag såg,
och vid synen jag skälvde,
av farhåga full och bedrövad,
ty mitt hjärta var
allt igenom
söndergånget i slamsor.

44.
Solen jag såg,
sällan mer bedrövad;
ur världen då stupade min väg.
Min tunga var
som trä räknade
och utanpå kroppen allt kallnat.

45.
Solen jag såg,
sedan ej mera
efter denna dystra dag,
ty fjällvattnen slöto sig
samma för mig
och jag gick bort, kallad från kvalen.

46.
Hoppets stjärna flög
– och då född jag blev –
bort ifrån mitt bröst;
högt hon flög.
fäste saknade,
att till vila hon komma kunde.

54.
Från väster jag såg
Vans drakar flyga
och en eldvåg efter sig lämna.
Vingarna de skakade,
så att vida mig tycktes
himmel och hälleberg rämna.

55.
Solens hjort
från söder såg jag fara,
honom tyglade tvenne tillsamman.
Hans fötter stodo
på flata marken,
men hornen snuddade vid himlen.

56.
Från norr såg jag rida
Nides söner,
jag såg dem sju tillsamman.
Ur fulla horn
härligt mjöd de drucko
från Baugregins brunn. (”Ringherren”, dvs Oden?)

 

Dikt om tiden

 

Furun kommer växa, den ställer sig, den står;

Stenen kommer resas, den blir rest, den har blivit rest;

Furun faller en dag, den föll, den har fallit;

I stenen blir runor och ord ristade,

de ristades, de har ristats.

Men stenen vittrar väl till slut,

och försvinner gör runorna,

och cirkeln sluts.

Blott  orden,

och ditt namn, min kärlek,

finns kvar någonstans.

De viskas mellan träden

i skogen, i evighet.

 

Om bärsärkar och Ulfhednar

 

Bärsärk betyder ”Björnskjorta” och Ulfhednar betyder ”Vargskjortor”. Dessa var Odensdyrkande elitkrigare, som lärt sig av sina totemdjurs, eller fylgjors, stridsteknik.

Lär er kämpa som Odens bärsärkar. Släpp lös ert raseri och er Oder. Lär er kämpa som en vargflock, eller med en björns styrka. Sänd era fiender och hedendomens fiender till Hels salar med Tors kraft, men gå inte över gränsen, ni vet att gudarna ogillar de som går över gränsen.

Om tvekan
i dina händer bor,
Tyr jagar den bort.
Horder ska vandra
på Hels väg snart,
då våra fiender
och deras fränder
från denna dag
skall oss frukta.

De hedniska hjältar
Odens utvalda,
som stupat i
befrielsens kamp;
Deras kroppar ligger
kalla bland korpar,
men på gille i Valhall
är de ni saknar och älskar.

 

Exempel på bärsärkaraseri, i Hervors och Heidreks saga:

”Alla var de (bröderna) bärsärkar och överträffade andra män i styrka och hjältemod. De härjade i många länder och var alltid segerrika och därför blev de vida berömda. Då bröderna var med sina egna män och märkte, att bärsärkagången kom över dem, var det deras sed att gå upp på land och brottas med träd och klippor, ty det hade hänt, att de i bärsärkaraseri dödat sina egna män och plundrat sina egna skepp.”

”Bärsärkagången hade gått över, och då var de, såsom efter en sjukdom, svagare än annars.”

.
Hedniska dikter:

.

Vi bugar ödmjukt
i ärlig enkelhet
inför heliga gudar;
Ni styr tidens mäktiga hjul.
Ni är eviga,
och bortom evigheten.
Ni stupar i Ragnarök,
gudarnas öde,
och återuppstår starkare
i tidens sävliga
eviga cykel.

Den som älskar alla andra intensivt
börjar uppfatta alla levande varelser
som en del av sig själv,
liksom Heimdall är släkt med alla varelser.
Den blir allas älskare,
en del av världarnas lyckliga helhet.
Den flyter med en ström av glädje
och får kraft av alla levande själar.

Den mänskliga kroppen är et gudomligt tempel.
Den som söker medvetandets ljus inom sig,
ser det äkta ljuset.
Den heliga flamman i ditt inre skrin
glimmar för alltid.
Upplevelsen av att tillhöra helheten,
Naturen, Moder Jord, gudarna och Heimdalls folk,
är det perfekta tillståndet för människan,
ty livets mysterier förklaras.

Hör sången om stjärnhimlens kärlek,
låt världarnas och solsystemens glädje
strömma genom dig
och berika din själ.
Låt Allfader Oden Heimdall, Freja, Frej, Tor
och de andra asagudarna
se din själ. Dölj inget.
Känn världens kraft inuti er.
Om gudarna är heliga,
då är även alla asatroende heliga.

Hedendomen och asatron
är den yttersta sanningen.
Hedningarna är redo att utforska
och befolka rymden.
Ande gav Oden
vishet gav Hönir
Blod gav Lodur
och gudomlig färg.
Gudarna skapade inte människorna
Ask och Embla, av naturens byggstenar,
för att förstöra Midgård,
utan för att rädda och skydda Jorden
och befolka alla världar.

Prisa de höga gudarna,
var grundlig och ren
i tanke och handling.
Älska våra gudar
och älska dig själv.
Prisa plikten
och gudomliga seder och lagar,
och de som är hedendomen
och kampen till nytta.

De i vars hjärtan
hedendomen ljuder.
De som älskar andra och sig själva,
de älskar sin själ.
Själen föddes aldrig,
själen är evig,
och lever fast kroppen dör.

Du som söker , lär känna din själs sanna natur,
ditt väsens djur, dess karaktär,
och bli ett med den.
Låt gudarna vägleda dig på din väg,
du vandrar för att uppnå total medvetenhet.
Uppnå kraft att kunna leva
för mänsklighetens väl
och befria mänskligheten från kaos,
låt människorna bli heliga hedningar.

Frej, ljuse gud, led oss från det overkliga till det verkliga,
vägled oss från mörkret till ljuset,
vägled oss från dödlighet till odödlighet.

Lev idag, för idag finns livet i varje andetag.
Det är bara en kort stund som vi existerar.
Glädjen är att växa, att betrakta och därmed vara skönheten,
berömma och ge andra ära av hjältedåd,
uppleva och få ära av hjältedåd,
känn allt detta idag.
Igår var bara en dröm,
imorgon är bara en vision.
Om du lever ut på ett bra sätt idag,
blir varje igår till en dröm av glädje,
och varje imorgon
till en vision om hopp.
Så lev idag.

 

Hedniska tankar om livet

Bli inte modlös och tvivla inte på vår sak, på grund av ensamheten på
sanningens väg.

Allt är förändring i sinnenas värld,
men kärlekens gudinna Freja är oföränderlig.
Tänk på henne, ge upp inför henne, somna i hennes famn.
Vakna upp ur illusionen att ni är åtskilda.

Gå ut i skogen till en fin plats och meditera, eller
lägg dig och sov i gräset i en park.
Vakna upp av en humlas surrande, av en myras kittlande, av
sommarbrisen. Detta är moder natur.
Förklara för mig på vilket sätt ni skulle vara åtskilda.

Tala ut om din oro. Lyssna på dig själv.
Din familj, dina vänner, ditt folk och dina gudar bryr sig om dig.
Ha planer. Du, dina nära, ditt folk och dina gudar har planer för ditt
välbefinnande och din lycka. Låt inte jättarna och kaos övervinna dig
utan övervinn mörkret med din godhet. Är du inte en hedning? Är du
inte asatroende? Vad är det du fruktar?

Förlita dig inte alltid på gudarna, men om du använder din vishet,
ditt mod, om du har tur, samt om nornorna har vävt ditt ödes tråd på
ett sådant sätt, kommer du vandra rätt väg.

Var stark och modig, var inte rädd, var inte otacksam. Oden, Tor Freja
och de andra gudarna är med dig vart du än går. Segla vilse, och du kanske
upptäcker Island. Gå vilse, och du finner orörd natur, vilket är en
gåva som är få förunnat.

Asagudarnas kraft kommer tillbaka när de är som svagast, när de sovit
och varit bortglömda i tusen år. Därför älskar de dig och därför
respekterar de dig när du är svag, ensam och bortglömd. Skryt om dina
svagheter, var stolt över att vara bortglömd. Din kraft kommer
tillbaka, starkare än förr.

De som mist någon, de som lidit en förlust, de som inte orkar längre.
Freja torkar bort varje tår på deras kinder, och det kommer inte bli
mer död, sorg eller lidande. Smärtan kommer försvinna, då allt ont
försvunnit.

Var stark och modig, för har du blotat och offrat mat och för dig
värdefulla saker till Frej och Freja för fruktbarhet, Tor för
välstånd, lycka och god skörd, till Skade och Uller för jaktlycka, och
till Oden för välgång i strid, då är gudarna med dig då du trött
vandrar din väg. De glömmer dig inte. Den Höges, Odens, korpar ser dig
och minns dig, alltid och överallt.

Belöningen för lönnmördare, tjuvar, lögnare och edsbrytare är att för
evigt vandra i floden Sliters strömmar i dödsriket Hel. För de goda
hedningarna väntar Odens Valhall och Frejas Folkvang.
Samla på lycka, var god, förtjäna din plats i Valhall eller Folkvang:
Då lyssnar du på ditt hjärta.

Fråga, och du kommer få svar. Sök, och du kommer finna: Ge Nornorna
och ödet en chans att öppna dörrar och skapa möjligheter, och spinna
långa trådar för ditt livsöde.

När jag blotar till våra hedniska asagudar, vet jag att gudarna kommer
vara en lykta för mina fötter, även om jag vandrar i mörkret på en
slingrande stig, och de kommer lysa upp min väg, på olika sätt.
Balder den ljuse helige guden, låter ljuset skina, och den sotsvarte
Svarter, eller Surter även kallad felaktigt, har inte kraft att sprida
sitt mörker förrän Ragnarök, Gudarnas Öde.

Oden ger krigarna lycka om de kastar ett spjut över fiendetruppen
innan striden. Tyr ger lycka i striden åt de krigare som uttalar hans
namn två gånger. Men ser du en korp innan striden, ska du låta svärdet
vila i sin skida.

Se Frejas kraft! Hon beskyddar dig, hon beskyddar föderskor och barn,
hon kommer som en svan med barnets själ, hon beskyddar de som älskar,
och hon beskyddar de som åtrår. Lyckliga är de som söker hennes
beskydd.

De som blotat till sina gudar kommer få kraft och styrka och färdas fram
mot framgång. De kommer springa utan att bli trötta, de kommer vandra lyckliga utmed livets väg.
Vi hedningar vet att du, din familj, dina nära, dina vänner, ditt folk
och dina gudar alltid vill dig gott, och vi kämpar tillsammans i en
helig gemenskap för godheten och för mänskligheten, mot ondskan och
mot mörkret.

Tappa inte modet. Även om vårt yttre ibland tappar sin glans, så blir
vårt inre vackrare och starkare. Känn din heliga tro och din starka
själ värma ditt hjärta.

Gudarnas kärlek når oss, och vår kärlek når dem, när vi blotar till deras ära.
Vi människor skapades av Oden, Vile och Ve, för att göra gott och
förvalta jorden. Vi blev inte skapade för att förstöra naturen eller
att göra livet svårare för jordens varelser. Vi människor är bara
några av naturens varelser.

Betrakta det som en lycka, mina hedniska bröder och systrar, att ni
drabbas av olika prövningar och svårigheter i livet; ni förstår att
varje gång er tro på gudarna, på er själva, på andras kärlek sätts på
prov, blir ni starkare, mer målmedvetna och mer ödmjuka. Men
prövningarna kommer bli svårare.

Er mentala styrka slipas likt en kniv som någon kastar sten på: Hålls kniven i
sidled så bryts den av, men om den hålls med spetsen framåt så kommer
varje kastad sten bara att slipa dess egg ännu vassare.

Låt målmedvetenheten styra er, och ni kommer lyckas med det ni tar er för.

Välkomna till hedendomen och asatron, välkomna att blota och offra
till asagudarna, ni trötta, slitna, utbrända, ni utan hopp. Välkomna
in i värmen, välkomna till vår gemenskap.

Stå fast i er hedniska dyrkan. Var modiga. Var starka. Vi måste befria
mänskligheten från mörkret och kaoset. Världen slits i stycken av
konflikter och vissa personers vinning. Hedendomen och asagudarna är
ljuset som brinner och lyser upp i mörkret.

Min asatro är kanske den viktigaste saken i mitt liv. Vi blir aldrig
besegrade så länge vi inte ger upp våra hedniska gudar. Ingenting är
omöjligt för oss hedningar. Heliga är alla de hedningar som bidrar
till att skapa fred och befrielse på jorden, ty de kommer kallas
gudarnas barn.

.
För mig är en kotte eller en ekorre på hednisk mark mer heliga, än
ickehedniska gudar.

.
Gå ut i skogen och meditera, hitta en schaman och res ut på trumresa.
Hitta ditt ”totemdjur”, din Fylgja, din följeslagare, din skyddsande.
Är du en Ulvsärk, eller en Björnsärk, bärsärk? Är du en spanande falk?
Är du en försiktig ekorre? Finns det någonting vackrare än djur?
Inspireras och få kraft av naturen. Hitta och förtjäna ditt
krigarnamn.

.
En fri och hednisk jord, där mänskligheten kan leva i frihet och börja
kolonisera rymden, kan bara finnas i skuggan av svärd.

En kung ska vara en upplyst despot. En krigare ska kunna försvara sig
på tre ställen: På slagfältet, inför publik, och med musik. På
slagfältet: Träna kampsport, ta jaktlicens, gå med i hemvärnet, spela
airsoft. Få lite skinn på näsan. Bli en krigare
på ett eller annat sätt. Inför publik: försvara dig i en domstol, håll
tal inför likasinnade. Med musik: Spela musik som hedrar asagudarna
och vår hedniska gemenskap. Spela folkmusik, dansa folkdans. Läs upp
svenska dikter. Måla bilder, likt Carl Larsson.

.
Gå ut och gör dugligt folk till hedningar. Låt dem blota till våra
asagudar. Låt dem leva efter de hedniska dygderna. Då blir de en del
av vår gemenskap.

 

Om hedniska dygder

 

Kära hedningar, det finns nio etiska dygder som ni skall bära med er
genom livet:

Mod: i livet, i kärlek, i strid. Självtillit.
Ärlighet, gentemot er själva och gentemot andra. Acceptera dina
svagheter och förluster
Värdighet
Trofasthet, gentemot familj, vänner och folket
Familjens lycka
Frikostighet, mot de som förtjänar det
Flit
Tålamod, stoicitet. Fall inte in i modets nycker, var en ö av stabilitet
Pliktkänsla för ditt folk och för gudarna

 

Om Hednisk sed

 

Konsensus av vad hedningar och asatroende är överens om
vad gäller blot, riter, gudavärlden och eddaskrifterna.

 

Om Miljö, Moder Jord

 

Använd saker gjorda av trä, skinn, järn och stål så mycket som
det går. Moderna kläder innehåller plaster som gör att de faller isär
efter några år. En skinnjacka går aldrig sönder. Ge era barn mat i
kärl och med bestick av trä och glas, så de slipper få plast i sig. Ät
ekologisk mat. Din hälsa är folkets hälsa då du är en del av folket.

 

Några avslutande ord på denna text. Kanske börjar din hedniska resa här, vilket jag hoppas, och då är dessa ord snarare slutet på början.

 

När du vänder dig om är du i Midgård, och gudarna
har vaknat efter sin tusenåriga sömn.

Skrivet av en hednisk broder.

Hell Oden! Hell asagudinnorna och asagudarna! Hell Moder Jord!

Min hedniska tro och den hedniska själen

Ett brev till hedningarna om hopp, kärlek och frihet.

Detta är mina tankar om asatron och min filosofiska och spirituella väg, som jag vill låta fler upptäcka, samt min modell av den hedniska själen.

I min törst på kunskap har jag själv översatt många texter, bla Vaftrudnismål, Balders drömmar, Havamal och Völuspå från fornisländska. Dessa delar jag med mig till alla som vill vandra vishetens väg. Mina översättningar kanske ger många tankeställare, då jag inte behöver vara politiskt akademiskt korrekt, samt att jag är en vikingareenactare, jag utforskar de vikingatida sätten att färga tyg, sy kläder, laga vikingatida mat, göra upp eld, plantera havre, och segla vikingaskepp, betrakta stjärnorna och skriva runor. Detta ger en kompletterande bild av tolkningarna av bilder och texter från vikingatiden. 

 

.
Jag är en asatroende hedning. Jag dyrkar Hel, Underjorden, Världsträdet Yggdrassil, Oden och Asagudarna.

Skrattar du åt mig? Du tänker att jag skojar, att jag har en image att upprätthålla, att jag vill verka häftig. Kom igen, det är 2019.

Låt mig informera dig, att om du läser denna text kommer du också kanske bli hedning. Vem vet, när du vänder dig om kanske du är i Midgård, och gudarna har vaknat efter sin tusenåriga sömn.

Gamla tankar, ifrågasättande tankar, eller tankar som tänktes av hedningar och polyteister för tusen, eller tiotusen år sedan, är inte bättre för att de är nya, men ej heller är de sämre. De förtjänar att läsas och begrundas.

.
Jag kallar mig hedning, asatroende, Odensdyrkare. Jag följer asatron
och hedendomen. Är någon av dessa termer negativ, pejorativ? Nej, de
är komplimanger. Jag dyrkar min familj, mina vänner, mitt folk och vår ära. Hur kan det vara negativt? Det är en fantastisk gåva.

.
Människor tillhör ett folk. Ett eller flera folk har en gemensam kultur, en världsbild. Detta faktum försöker företag och media förneka, men alla människor är trygga i en tillvaro då man tillhör ett folk.
Det var när jag bodde utomlands i elva år och lärde känna hundratals
personer från jordens alla hörn, och jag själv blev kallad ”svensken”,
som jag förstod vad det svenska folket var. Och hur speciella vi är. Vårt folk har en kollektiv själ, liksom andra folk har sina själar.

Världsträdet Yggdrasil symboliserar vår hedniska värld, vår kultur, vårt sätt att betrakta existensen. Vår världsuppfattning. Världsträdet kan lättast förstås av oss moderna människor genom att kläs i en sådan beskrivning, då vi stiftar bekantskap med asatron. När man lär sig mer om asatron kommer denna bild berikas och man kommer få en djupare förståelse för Yggdrasils essens och gudomlighet.

Världsträdet har tre rötter. En gräver sig ner i underjorden, ner till våra förfäders materia. Hel, underjorden, de dödas rike, är våra förfäders domän. De är vårt arv, vår kultur, vår historia. De har återgått till det materiella, till jord och aska. En del av våra förfäders själar reinkarneras, och ger trädet föda i form av individuella och kollektiva minnen, i form av sånger, foton, filmer, dikter, romaner, ordspråk, hjältedåd, arbetsinsatser, byggd infrastruktur, uppfinningar och bedrifter.

Speglingarna av dessa små reinkarnationer kallas kulturella ”memer”, taget från ordet ”gener”, de minsta pusselbitarna som bär på arvet. Ett träd utan rötter faller. Ett folk som separerats från sina förfäder och som saknar sin kollektiva själ är dömt att gå under.

”- Jag tror inte på våra förfäder. – Jag tror inte på vår kultur. – Jag tror inte på vårt arv. – Jag mår bra som en rotlös individ”. Kan du se mig i ögonen och säga det? Berätta för mig om begreppet ”rotlöshet”. Är det någonting du vill skänka som gåva åt dina barn och barnbarn? Önskar du det åt andras barn?

Världsträdets andra rot går till Midgård, människovärlden. Denna rot föder trädet med det som vårt folk gör och upplever.

Trädets tredje rot går till gudarnas värld, och ger trädet näring i form av gudavärldens ideal, den verkliga verkligheten, de eviga metafysiska sanningarna, våra värderingar och förebilder. Där finns idealen som lär oss om rättvisa, som till exempel Oden som förklädd till Grimner låter en orättvis och skrytsam kung dö genom att snava på sitt svärd; de lär oss om hjältemod, om att lyssna på kloka personer, att uppföra sig
bland folk. Där finns de eviga sanningarna som moral, rättvisa, matematik, fysik, skönhet, poesi och musik.

Trädets stam är folkets kollektiva psyke, alltså summan av alla folkets medlemmars individuella medvetanden. Det manifesterar sig i traditioner, opinioner och sedvänjor, men det kan också kasta av sig sina bojor och bli ett fruktansvärt odjur, likt Fenrisulven, som skapar grupp-psykos och grupp-psykologi. Detta odjur kan ta över folk och styra fotbollssupportrars beteende, få dem att göra revolution eller gå med i ISIS. Gruppen har alltså ett eget psyke. Under ragnarök knakar stammen, och svajar, men stammen håller. Vårt folk överlever. Stammen är vi, våra familjer, våra vänskapskretsar, våra mannaförbund, våra ätter och klaner, och vår folkgemenskap.

Din själ och ditt psyke är en del av stammen. Havamal, Odens tal, ger följande visdomsord, som passar som liknelse:

Vers 50:

Trädet torkar,

som på tomten står,

och ej skyddas av bark eller barr;

Så ock är den

som saknar vänner,

varför skall han länge leva?

.

Trädets krona är produkten av allt detta, våra förfäders arv, det levande folket samt våra gudars ideal och bedrifter, allt detta blommar ut och visar sig i en vacker trädkrona, som är någonting vackert, och som samtidigt utgör ett skydd.c

Till världsträdet räknas även landskapet som omger det: Himlen, luften, jorden, isen, urberget.

Världsträdet är alltså vår kultursfär. En kultur kan innehålla flera folk, tex den nordliga hedniska kulturen som innehöll olika folk såsom svear, östgötar, västgötar, närkingar, gutar, norrmän, daner, angler, saxare… man delade språk, tro och kultur, och hade ett gemensamt världsträd.

Samerna, de har ett ursprung i flera folk men en gemensam samisk kultur, och detta är någonting vackert och fantastiskt och de gör rätt som värnar om sitt världsträd.

De nordamerikanska indianerna hade flera folk, och ett gemensamt världsträd, i form av Moder Jord.

Vad heter Allfader Odens fru, om inte Jord?

Är det nu fortfarande lika löjligt att säga att man dyrkar Hel,
Världsträdet och Asagudarna? Är det löjligt att säga att man dyrkar våra förfäders arv, vårt folk samt våra ideal och vår kultur?

Vårt folks öde styrs av Nornornas väv: Nornorna heter Urd, det som var, Verdandi, det som är, och Skuld, det som kommer vara. Vårt folk är det vi var, det vi är och det vi kommer vara, liksom en människa är det som hon var, det som hon är och det som hon kommer vara.

 

Min hedniska övertygelse, eller ”trosbekännelse” som det skulle kallas
i vissa religioner:

 

Jag blotar åt Oden, Tor Frej Freja och de andra gudarna. De har skapat
jorden och oss människor. Jag helgar Oden, som hängde i vindpinat
träd, nio hela nätter stungen med spjut, som gåva åt Oden, han själv
offrad åt honom själv, i det höga träd, varav ingen mänska vet, ur
vilken rot det växer.

Människorna var materialistiska djur, som följde
sina primala jordiska behov och lustar, tills trenne kom, i gryningen,
kraftfulla och kärleksfulla, Asar till en boplats. De fann vid
stranden, utan kraft, Ask och Embla, utan livsöde. Ande hade de ej,
Oder och Vishet hade de ej; ej blod ej röst, ej vacker hy. Ande gav
Oden, Oder och Vishet gav Hönir, Blod gav Lodur, och vacker hy.
Min hedniska själ är tredelad: Oder, eller Óðr på fornnordiska, är
Storheten, som suktar efter ära, kunskap och seger och drar mig uppåt
mot gudomlighet och sanning; Lustarna suktar efter materiella
temporära njutningar och behov och drar mig ner till det ordinära
jordelivet, och Visheten styr de båda andra och låter de dra lagom
mycket åt vart sitt håll så att min själ behåller balansen.
Jag är stark när jag är svag, och jag är modig när jag är rädd. Jag är
en god och stolt hedning, och gudarna lyser upp min väg i världens
mörker. Jag tänker igenom min tillvaro varje morgon och kväll, jag
tackar för måltiden och jag blotar till gudarna. Jag blotar under de
fyra stora bloten under året.

Den Första hedniska åldern varade i tusen år, från år noll till
nordens kristnande år tusen. Sedan följde ett mörkt årtusende, under
kristendomen. Nu vaknar gudarna till liv efter sin tusenåriga sömn,
och den Andra hedniska åldern startar. Den Tredje hedniska åldern startar när vi börjar
befolka rymden, och skapar ett mänskligt hedniskt rymdimperium.

Idag slutar jag som hedning att acceptera allt som jag inte kan förändra. Idag börjar jag förändra allting som jag inte kan acceptera. Jag bidrar till att återuppväcka den gamla kunskapen och mystiken kring våra asagudar, och de bitar som förlorats i tidens töcken, byts nu ut mot nya modbringande och hoppingivande texter och tankar. Först när asatron blir komplett och allomfattande kommer Oden och asagudarna vakna till fullo efter sin tusenåriga sömn.

 

Mina hedniska ritualer:

 

Morgonfundering: Vad ska jag åstadkomma under dagen, vad kan jag
lyckas med, och vad riskerar jag? Hur ska jag bjuda in gudarna att
lysa upp min väg under dagens prövningar? Be en bön för Sunna, solgudinnan.
Min bön lyder: Sunna, livbringerska, som kommer med ljus, lys upp min dag, så ska mina handlingar vara värdiga att synas under ditt ljus.

Kvällsfundering: Vad har jag lyckats med, vad har jag misslyckats med?
Har jag varit en god hedning? Var jag modig? Var jag stark? Hjälpte
jag min flock, min familj och mitt folk? Jag accepterar det jag
lyckats med, och jag accepterar mina misslyckanden. Jag tackar gudarna
för allt gott som skett under dagen.

I min familj har vi en ritual, då vi sätter oss till bords för att
äta, och barnen älskar detta, det ger dem en ram, en trygghet.
Vi tackar för maten med följande vers: Tack för maten den var god, den
ger styrka den ger mod.

.
Om den rätta förståelsen av gudarnas essens

 

Om skapelsen och de fyra naturelementen

 

Skapelsen finns beskriven i flera verk. Jätten Ymirs kött blev jorden. Jättarnas släkten förknippas med eld, jord och is. Uroxen Audhumbla slickade fram urjätten Buri från de istäckta salta stenarna. Detta uppfattar vi som islossningen, inlandsisen drar sig tillbaka och blottar berghällarna under. I flera tusen år bodde våra förfäder här i skandinavien och jagade och samlade på en istäckt tundra. Marken var på vissa ställen is och på vissa ställen blottad jord. Skogen växte på båda.

Ymir, urjordens materia, är alltså både jord och is. Fortfarande får jorden en form av tjäle varje år. Varje år sjunker vattnet undan, alltså isen och snöblasket, och jorden blottas på nytt och gröna grödor blommar upp.

Eld kan bara brinna om det har en brännbar materia att förbränna. Trä brinner, blir aska och kol, strör du ut aska och kol blir jorden bördigare, alltså är dessa naturelement, jord och eld, besläktade via växtligheten.

Trä och växter ruttnar, det du inte använder till ved slänger du på komposten. Det blir till bördig jord. Därför är naturelementen trä och jord besläktade.

Trä och växter måste vattnas. Därför är naturelementet jord, i form av trä, besläktat med vatten.

Eld kan inte förbränna trä utan syret i luften. Lägger du en blöt tygtrasa över en eld så slocknar den av brist på luft.

Trä och växter skapar syre som berikar luften.

Vi ser alltså att naturelementen Jord, Eld, luft och Vatten är besläktade.

Människokroppen består av 60% vatten, 80% för en nyfödd. Om månens dragningskraft kan påverka hela oceaner, vilket manifesterar sig som tidvattnet, varför skulle inte månen påverka människokroppen? Blir vi inte mer exalterade under fullmåne? Detta visste våra förfäder, därför har alla mänskliga kulturer dyrkat guden Månen, lika mycket som livsbringerskan, Solen.

Skapelseberättelsen som beskrivs i Völvans spådom har definitivt flera dimensioner,
dels berättelser om gudarna och övernaturliga väsen, dels är det en
hyllningsdikt till naturen och årstiderna. Det är även en beskrivning
av en germansk spiritualitet och ett högre medvetande.

Hedningarna följde en solkalender med 12 månader som började med
december, Yule, eller ödets hjul. Detta var Odens högtid, Jolnir var
ett av hans 200 namn. Oden var på ett sätt ödet, då hans valkyrior for
runt och bestämde vem som skulle vinna en strid och vilka som skulle
dö. I texten Grimnismål klär Oden ut sig till en gammal vandrare som
kommer på besök till en rik man. Han låter sin värd snubbla på sitt
eget svärd som straff för sin brist på ödmjukhet och gästfrihet.
Balder, Odens son, den ljuse guden, var midsommar, som dog och dagarna
började bli kallare, och året slutade med vintern, Ragnarök, då allt
dog. Men vissa gudar överlevde, och ett nytt år kan börja. Ödets hjul
snurrar vidare.

 

Om gudarnas essens

 

Den romerska kejsaren Julianus Apostaten, eller Julianus hellenisten, på engelska Julianus the pagan, som blev kejsare år 355, var det romerska rikets sista helleniska neoplatoniska kejsare, innan kejsardömet blev fullt kristnat.
Han var samtida med den grekisk-romerska hellenismen och försökte återinföra den i det romerska riket. Det misslyckades då hellenismen och den romerska religiositeten var mystisk och upprätthölls av oorganiserade hemliga prästerskap.
Julianus sade att då det finns många kryptiska och svårtydda element i myterna, är ett bevis på att myterna kräver förklaringar och funderingar och att budskapen och detaljerna i berättelserna kräver att filosoferas över.
Gudarna är inte simpla personifikationer av fysiska naturfenomen. Naturfenomen är ett ytligt första lager, likt yttersta skalet på en lök, en primitiv simplistisk exoterisk aspekt av gudarna. En myt har olika lager av mening. En aspekt kan vara fysisk, tex eld, en mening kan vara historisk, tex en hjälte som faktiskt existerat, samt andra mer avancerade metafysiska ”verkliga” verkligheter och gudomliga sanningar.
Sallust var en hellenisk filosof på 300-talet e.kr, och han var vän med kejsar Julianus. Han sa att fabler och myter är av gudomligt ursprung.
Då alla varelser njuter av likhet hos andra, då lika barn leka bäst, och ogillar olikhet hos andra, är det nödvändigt att berättelser om gudarna är så lika dem som möjligt, så att berättelserna blir värdiga och förtjänar gudomlighet. Fabler och myter imiterar gudarna. Fablerna och myterna liknar gudarna, så långt det går men inte fullt ut, därför vet människorna enbart nästan hur gudarna ser ut, vad de gör och vad de säger. Fablerna och myterna har gudomlig energi. Även den materiella världen, dvs den ”overkliga” verkligheten, är en fabel och en myt, då den innehåller kroppsliga materiella saker, men även mystiska osynliga saker.
Myterna har olika nivåer av mysticism och betydelse, då olika människor har olika kapacitet att förstå, olika nivåer av mottaglighet för vishet och spiritualitet. En myt om Tor fungerar utmärkt som godnattsaga åt ett tvåårigt barn, den fungerar utmärkt som underhållning vid ett gille, kanske i form a ett skådespel, och den har även djupare berättelser om religiös initiering, om shamaniska trumresor, osv, som många människor helt enkelt inte ser eller ens är intresserade av. En myt ska ha ett syfte för alla i samhället, inte bara de visa upplysta. Myten berättar dock den metafysiska sanningen om gudarna på alla nivåer.

Varför hyllas våld, våldtäkter, mord, stöld, allt det som är förbjudet i lagarna? Det var ju förbjudet även i hedniska tider, då myterna skapades.

Det är en mycket bra fråga som förtjänar respekt och som öppnar upp för ett förklarande svar: När det finns en sådan absurditet, en degenering av saker, kommer läsarens eller lyssnarens själ uppleva dessa som omoraliska, och själen kommer bli medveten om att det finns dolda och hemliga innebörder, och kommer känna en djup och spirituell tystnad. Som för att lyssna extra noga. Gudarna kan bara vara moraliska och goda, då de är på en högre metafysisk nivå än människorna, de är närmare den verkliga verkligheten än oss människor, därför måste det finnas nivåer av metafysiska budskap som vi inte förstår instinktivt utan som vi människor måste fundera över och lista ut.
En ko i en hage kan inte förstå vad en bil är, även om den kör förbi på nära håll. För kon är det en ointressant ickemateriell skugga som far förbi. Dock är bilen högst verklig och oerhört komplicerad, inte en enskild järnbit utan en spegling av miljoner människors liv och behov, av geopolitik, av ekonomi, av naturresurser, av uppfinningar. Kon är totalt inkapabel att förstå allt detta. Om kon dessutom är färgblind förstår den inte ens om bilen är röd eller blå. Om kon plötsligt skulle få mänsklig intelligens, och började uppfinna och mäta, skulle den då bry sig om bilens färg? Nej, den är ju fortfarande färgblind och skulle aldrig komma på tanken att bry sig om bilens färg. Vad är då vi människor inkapabla att förstå? Vad mer finns därute, som vi bara betraktar som ointressanta skuggor?
Sallust nämner fem typer av myter: vissa är teologiska, andra är fysiska. En del animastiska, dvs de handlar om den delen av själen som är Fylgjan, totemdjuret, det vill säga de berör aspekter som storhet, ära, vishet och seger. Andra berör det materiella, och slutligen de teologiska som inte innehåller något materiellt utan enbart filosoferar över gudarnas essens.
När Saturnus hos romarna, som hette Kronos hos grekerna, äter upp sina barn, menar man inte att en gud äter upp sina barn. Barnen är barn av tiden, av universum. Det finns dolda meningar i gudarnas berättelser. När de grekiska gudarna bråkar om ett gyllene äpple under en bankett, så bråkar de inte om ett äpple, nej äpplet representerar världen. Bara en dåre försöker höja det materiella till det gudomliga imateriella. Bara en dåre försöker upphöja det underlägsna till det överlägsna.
Den vise ger inte materiella egenskaper åt gudamakterna. Vintern är inte frostjättarna, frostjättarna bringar vintern, Solens strålar är inte Sunna, utan Sunnas häst skinfaxes man är det som vi uppfattar som solens strålar. Regn är inte Frejas gråt över sin bortreste make Od. Det är okunniga lägre ospirituella personer som tolkar gudamyterna på det sättet. De personerna är kvar i den materiella illusionen.

 

Min modell av den hedniska själen

 

Min betraktelse av den hedniska människosjälen är en blandning av egna betraktelser i livet, av indoeuropeiska och fornnordiska uråldriga visdomsord och kultur, av grekisk-romersk filosofi, och av modern psykoanalys, företrädelsevis som det manifesteras i Carl Jungs teorier.

Jung, som var Freuds elev, hittade den spirituella hedniska vägen, vägen till asatrons visdomar. Han var dock så färgad av sin tids kristendom och åsiktskorridor, trots att han var spirituellt medveten till skillnad från Freud, att han inte kunde ta till sig hedendomen utan uppfattade att gudarna är arketyper inom varje människa, och sammanfattade spiritualiteten i sina psykoanalytiska teorier. Det är naturligtvis helt fel: gudarna finns i gudarnas värld, Asgård, och i varje människas själ finns en plats för att få kontakt med gudarna, ungefär som ett eluttag i väggen. Jung fann den rätta vägen, men kunde inte beträda den. Det var inte dags.

Idag är det äntligen dags för gudarna att vakna ur sin tusenåriga sömn.

Efter att ha läst en termin klassisk filosofi vid ett franskt
universitet, tycker jag mig förnimma uråldrig grekisk filosofi och
teologi i den hedniska mytskatten. Havamal, Odens tal, är fyllt till
bredden med stoistiska principer om emotionell självbehärskning, att
inte överdriva, inte äta för mycket. Begreppet ”lagom är bäst” sitter
i ryggmärgen hos svenskarna. Platons och Sokrates läror om själen,
eller anden, om thunos, om den rationella visheten och om de djuriska
materiella primala drifterna, såsom lust, frosseri, aptit, sömn etc,
tycks ha genomsyrat de hedniska krigarnas världsbild.

En grekisk filosof som har bidragit mycket till vår förståelse om själen är Platon.

Platons exempel om Kusken, som visar hur själen är uppdelad i tre
separata delar, tycker jag är väldigt inspirerande och fint. Platon menar att själen är
som en kusk med en vagn som dras av två hästar. Själen eftersträvar
att nå den immateriella ”andra” världen, som består av ”eviga former”,
som är aspatiala (finns inte på något speciellt ställe, tex som de nio
världarna), atemporala (de finns i evighet, Odens och Frejas völvor
och spåfolk kan ju se framåt och bakåt i tiden). Dessa kan vara idéer
som skönhet, vacker musik, ett sinnrikt komponerat kväde, rättvisa.
Oden verkar vara besatt av kunskapstörst och riskerar sitt liv för att
mäta sin vishet med jätten Vavtrudner. Oden och gudarna skapar
människorna genom att blåsa in ande, vishet, blod och gudomlig färg i
de livlösa Ask och Embla.

Vagnen dras av två hästar, en vit häst som drar uppåt mot denna
”riktiga” riktiga immateriella värld. Den vita hästen symboliseras av Oder, alltså kunskapstörst och poesi. Jag kallar denna häst Storhet. Platon kallade den hästen Thunos, jämför ett av Tors namn Thunor, och drivs av vinnarinstinkt, ärelystnad, styrka, seger, bemästrande av kunskaper och färdigheter… De representeras av gudar som Tor, Oden, Tiw (eller Tir, Tyr, Tiwanaz, men även Seaxnot/Seaxneat, som saxarna kallade sin nationalgud, ”svärdets följare”, och man kan nämna de övriga gudarna som krigaren Balder, rättvisans gud Forsete, etc. Denna del av själen reinkarneras, och tillhör släkten, ätten, klanen, folket. Guden Frej symboliseras av en vit häst, denne vita häst
dyrkades även av kelterna. Jag föreställer mig Odens häst Sleipner som
en vit springare.

Denna del av själen besitter bröstet. När man eftersträvar den rätta vägen, att göra det rätta valet som kommer leda till rättvisa eller ära, då säger man att man följer sitt hjärta, att man har mod i bröstet. Att göra rätt, utan tanke på egen vinning.

 

Den vita hästen, Storhet, eller Óðr, ”Oder”

 

Jag anser att det grekiska platoniska begreppet Thunos, den
vita hästen, motsvaras inom hedendomen av Óðr, eller O-der som det
uttalas, vilket dels förknippas med Oden, dels med Freja då dennes
make, som eventuellt även är Oden, heter Od, se vers 25 i Völuspå. Óðr
betyder gudomligt raseri, sinne, själ, spiritualitet, poesi,
segervilja, ärelystnad, röst. Den homeriske krigaren Akilles besatt
mycket Thunos, och kunde även tilltala sitt Thunos. Ungefär som de
odensdyrkande ulv och bärsärkarna hade ett totemdjur, en skyddsande,
eller ”fylgja”.

”A furore normanorum libera nos, Domine”, står det på en minnessten
över attacken mot det internationella kristna centret och klostret
Lindisfarne. ”Ifrån nordmännens raseri bevara oss, Gud”. Furore
betyder alltså raseri. Ygg, ett av Odens många namn, anses betyda ”den
skräckinjagande”, jag anser att det även betyder ”den som är rasande,
den med raseri”. Man vill alltså inte att Gud ska beskydda dem från
nordmännen i sig, utan han ska beskydda dem från deras raseri, deras
ulv och bärsärkaraseri, deras dödsföraktande ärelystna Óðr.

 

Den svarta hästen: Lustarna, djuret, den animaliska primala driften

 

Den andra hästen, Lustarna, är svart, och följer primala behov såsom hunger,
rädsla, girighet, frosseri, att äta och dricka som en slusk vid
gillet, att samla på sig förmögenheter. Denna häst drar vagnen nedåt,
mot den materiella världen. Denna del av själen hindrar de andra
delarna att reinkarneras. Materialismen kan inte ersätta de perfekta
formerna.

Denna del av själen besitter könsorganen. Primala behov såsom mättnad och fortplantning.

 

Kusken, Visheten, eller Det Rationella 

 

Kusken är Visheten, som håller i hästarnas tyglar. Platon anser att
kuskens uppgift i sitt sökande efter de perfekta formerna i den
immateriella världen ska bibehålla en harmoni, en balans mellan de två
hästarna, så att de drar lika mycket. Oden säger ”Gå på gillet, drick
öl, men drick inte för mycket, och gå tidigt till sängs”. Njut lagom
mycket.

Jag ser dessa olika delar av själen manifesteras då jag ser min tvåårige son stå i valet och kvalet om han ska klättra upp i sängen, då han är trött, eller hoppa tillbaka ner på golvet och leka med en gitarr som ligger där. Den svarta hästen, de primala drifterna, vill sova, men den vita hästen, nyfikenhet och kunskapstörst, och njutande av vacker musik, vill utforska musikinstrumentet.

Kuskens del av själen besitter huvudet. Sådan knopp sådan kropp. Eftersträvar kunskap och balans. Harmoni är att ha kontroll över sin Storhet och sina Lustar.

Människan måste lyckas balansera dessa två krafter genom den tredje, Kusken.

Jag citerar Carl Jung:

”Envar känner sig naturligtvis inte som en övermänniska med det godas och det ondas vågskålar i sin hand. Det händer att man känner sig som ett rådvillt föremål mellan hammaren och städet, inte såsom en Herkules vid skiljevägen, utan snarare som ett skepp manövrerande mellan Scylla och Charybdis. Utan att vara medveten om det befinner man sig i den uråldriga, stora mänskliga konflikten och upplever passivt lidande sammanstötningen mellan eviga principer. Man känner sig som Prometheus fängslad vid Kaukasus eller som en korsfäst. Detta skulle då vara guda-likheten i lidandet.”

Scylla och Charybdis är två mytiska sjömonster, Scylla är ett drakliknande monster som dödar några besättningsmän men tillåter att skeppet klarar sig, och Charybdis är en malström som slukar hela skeppet, dvs det sämsta alternativet.

Själen påverkas av naturelementen på följande vis: Eld påverkar Visheten, Luft påverkar Storheten, Vatten påverkar Lustarna, Jord påverkar kroppen.

Eld är förknippat med visheten på följande sätt, då den sprider sig som eld tack vare en gnista eller lite glöd. Den lilla gnistan kan vara ett ord, en idé, ett blogginlägg, en roman, alltså en mem, en kulturens minsta beståndsdel.

Havamal, vers 57:

Brand får brand att brinna,

bränner tills den brunnit ut,

flamma tändes av fyr;

Den enes kunskap

kan väcka den andres,

den ensamme förblir enfaldig.

 

Luft påverkar Storheten, den reinkarnerande anden, Oder: Oden, vishetens herre, och hans bror Hönir, blåser ande och Oder i Ask och Embla.

Theos to pneûma, ”Gud är en ande”, har blivit översatt till sin urform, där pneûma betyder vind: skaparguden är vinden, starkare, större än människan och ett osynligt andeväsen. Orden ande och andas kommer från samma rot, på en rad språk, de är sammankopplade.

Vatten påverkar lustarna i form av blod, personen suktar efter dricka, äta och sprida sin säd, föröka sig, men också att tvätta sig, att underhålla sin materiella kropp. Vatten är nödvändigt för personens mat: växter behöver vatten, djur likaså. Utan vatten och mat dör kroppen.

Kroppen är materiell och återgår till jord då själen lämnat den. Den romerske kejsaren Marcus Aurelius sade att en människa är en själ som är fången i ett lik, alltså den materiella kroppen.

Materialismen kan inte ersätta de eviga sanningarna. Innan Oden blåser
ande och liv i Ask och Embla och skapar de första människorna, är de
helt materiella objekt, två stockar som flyter vid standkanten. De har
inga gudar så de har heller inget livsöde bestämt av Nornorna. De skulle
kunna vara två stenar eller två myror.

 

Kulturprocessen

 

Jung benämner Kulturprocess, den ständiga process där det omedvetna animaliska, det materialistiska, den svarta hästen, betvingas. Detta sker inte utan att det medvetna kämpar emot. Detta lämnar ett tillstånd där individen är oense med sig själv, och detta kan leda till en neuros. En neuros är att vara oenig med sig själv, därav Kuskens, Vishetens, uppgift att bibehålla balans mellan den vita och den svarta hästen.

Orsaken till denna oenighet, eller splittring, är hos de flesta människor att medvetandet vill hålla fast vid sitt moraliska ideal, men det omedvetna strävar efter sitt eget ideal, som enligt samtidens normer och kultur är omoraliskt, något som medvetandet helst vill förneka. Denna slags människor skulle vilja vara mer moraliska än de i grund och botten är.

Då en kultur tvingar själen till alltför hårda regler om återhållsamhet, som till exempel hos stoicisterna, de kristna lutheranerna, islamiska salafister, etc, är det som att sätta ett lock på psykets kokande kastrull. Efter ett tag kokar det över, och detta tar sig uttryck i helt lössläppta kulturer och tendenser, som tex hippierörelsen, dionysos och bacchusfester och orgier hos grekerna och romarna, som harem och gruppvåldtäkter hos vissa religioner.

 

Tankar om själens Vishet, det medvetna Jaget och det omedvetna Självet

 

Den högsta delen av själen, Visheten, Kusken, eller Ratio, vars imitationer vissa inom psykoanalysens fält betraktar som det Jaget och Självet, är även det tredelat. Det består av det ”medvetna Jaget”, det ”personliga omedvetna Självet” och ”det kollektiva omedvetna” som jag här döper till ”Folk-Självet” vilket även utgör ”folksjälen”. Muslimerna kallar sitt religiösa kollektiva folk-själv för Ummah. Ett folk-själv behöver inte vara etniskt, det kan vara ideologiskt eller religiöst bundet i ”köttrymden”, alltså människornas materiella kroppar, som till exempel kommunismen eller kristendomen.

Jaget är det medvetna, dvs det som man skulle berätta om någon bad en att beskriva sig själv.

Det psykiska materialet i det personliga omedvetna Självet är det som dels kan karakteriseras såsom förvärv av den individuella existensen, dels som psykologiska faktorer vilka även kan vara medvetna. Det är beståndsdelar i personens inventarium som kommer från vårt personliga förflutna. Ett exempel kan vara att man som barn blivit utskrattad efter att ha uppträtt på en scen, och detta trauma lägger sig i ens omedvetna, och skapar ett mindervärdeskomplex, som ger en en tendens att undvika teater, att utveckla en hämning och blockering. Den som följer vägen till realiserandet av sitt omedvetna Själv överför oundvikligen innehållet i det personliga omedvetna till medvetandet, vilket vidgar personligheten. Det är i första hand det moraliska medvetandet, självkännedomen, som vidgas. Det omedvetna innehåll som frigörs och överförs till medvetandet är nämligen sådant som är oangenämt och därför bortträngt: önskningar, minnen, tendenser, planer etc.

Hedendomen bevaras dels genom folkets kultur och själ, dels genom ”kryptomnesi”, dvs en omedveten erinring av en tanke som individen läst eller sett någonstans under sitt liv. Därför ska man läsa godnattsagor om asagudarna för sina barn, därför ska ett företag ha en logga som påminner om gudarna, därför ska man skriva sångtexter som påminner om gudarna. Dessa blir till kollektiva minnen som lagras i individernas personliga omedvetna Själv.

Därför har enligt mig själens Vishet, kusken,  en medveten del, en personlig omedveten del och en kollektiv omedveten del.

 

Om det kollektiva omedvetna Självets assimilation i folkets själ

 

Då en persons omedvetna kollektiva Själv tar över, tex genom att personen får ära och bra rykte genom att tex inneha ett högt respekterat ämbete eller yrke, drar sig, enligt Carl Jung, dennes personliga medvetna och omedvetna undan och lämnar plats. En person som är extremt rik, eller framgångsrik forskare eller musiker, eller en känd skådespelare eller politiker, kan få en alltför uppblåst självbild. Jung kallar detta fenomen ”psykisk inflation”. Ett modernt ord är ”storhetsvansinne”. Personen får artificiell kraft från sitt rykte, från sitt ämbete, sin sociala status, och kan falla in i psykos. Denne drabbas av en ovisshet i fråga om sina gränser. Man lägger beslag på innehåll och egenskaper som ligger utanför ens gränser. Personen kan ha en storslagen vision , som uppslukar denne till världsfrånvändhet, men det är en patologiskt utvidgad personlighet, utan att personen kan hantera den och skapa en filosofisk prestation och sprida sina tankar och idéer till resten av folket. För att citera Jung, ”de gyllene äpplena faller från samma träd, vare sig det är en imbecill lärling eller en lärd filosof som samlar upp dem”. Man kan säga att gränsen mellan att vara ett geni och att vara galen är porös och flytande.

Varje människa föds med en differentierad hjärna, vilket ger henne möjlighet till en djup andlig funktion. De mänskliga hjärnorna är differentierade i form av återkommande mönster, vilket resulterar i återkommande beteendemönster och förmågor. Hjärnornas universella överensstämelse medför den universella möjligheten till likartad själsfunktion. Denna funktion är kollektivpsyket, som består av summan av de till folkets tillhörande individernas kollektiva omedvetna Själv. Kollektivpsyket har enligt mig i sin tur tre lager, nämligen folkets, gruppens och familjens kollektivpsyken.

Begreppet Consensus Gentium, ”folks likhet”, handlar om hur mycket ett folks folksjäl är kompatibelt med individer från ett annat folks folksjäl, dvs hur enkelt en person från ett folk integreras i det andra folket.

En person som kommer till insikt om detta, blir mindre individuell och mer kollektiv. Man kan bli mer kollektiv med människor, med djur och med jorden. Detta betyder dock inte att varje person som säger sig vara för ”allas lika värde” eller ”för klimatet” är det överhuvudtaget, det kan istället vara personer som drabbats av psykisk inflation i egenskap av åsiktsslavar, för att grupptrycket ger dem de värderingarna.

Kollektivpsyket behöver Persona för att styra individernas kollektiva omedvetna Själv. En Persona är en mask som bars av romerska teaterskådespelare. Kollektivpsyket behöver tex en präst iklädd prästkappa som talar med myndig ton, och kollektivpsyket kanske behöver bedjande åsiktsslavar som lyssnar på prästens predikan. Prästen föder sitt kollektiva omedvetna Själv, genom att få prestige, men det gör också de bedjande som upplever ett behov att få sina medvetanden och personliga omedvetna förtryckta.

En Persona kan vara en präst som får Persona-kraft genom att besitta religiösa insikter, kanske kan latin, kanske har kyrkans beskydd.

Denna relation är av största betydelse för folkgemenskapen.

Om samhället automatiskt övervärderar de kollektiva sidorna som sina enskilda representanter, så övervärderar det därigenom allt som är medelmåttigt, allt som är helt självklart och ansvarslöst, och ger upp sin strävan att förbättra sig, att växa, att garantera sin överlevnad. Detta beteende kan visa sig genom att propagera för ”mångfald”, ”allas lika värde”, ”inkluderande” etc. Detta leder till att det individuella trycks tillbaka mot väggen. Ju mindre en social sammanslutning är, desto mer garanteras medlemmarnas individualism, deras frihet och därmed deras möjlighet att ta ansvar. Utan frihet kan ingen moral finnas till.

I ett större kollektiv, som tex det politiskt korrekta etablissemang vi ser i dagens Sverige, sjunker in i en kollektiv psykos, och samhället blir en sekt. Passar individen in i detta sektliknande samhälle, då blir denne totalt hänsynslös mot oliktänkande och deras idéer, eftersom denne och etablissemanget och makthavarna tror att de ”är på den goda sidan”, att de har ”the moral high ground”. Det är klart att sådana människor vill ta bort yttrandefriheten, eftersom det är för en god sak, ”att tysta de onda”. ”De onda” är i detta fall all ickestatlig media, alla kritiker, alla personer som kritiserar någonting. När kritik, satir, humor, lustiga teckningar, sanning och fakta är ”de onda”, då är man sannerligen i psykos.

Enligt Schopenhauer är humorn något gudomligt och det enda som gör det möjligt för människor att bibehålla sin själ i ett tillstånd av frihet.

En punkt där jag och Jung har diametralt motsatta åsikter, är huruvida själen ska vidga sitt medvetande eller ej. Jag citerar Jung: ”Jag tror att Genesis har rätt, såtillvida som varje steg fram mot en djupare insikt innebär ett slags prometheisk skuld: genom insikten begår man i viss mån ett rov av den gudomliga elden, dvs. något som var de omedvetna makternas egendom drivs ut ur sammanhanget med naturen och underkastas medvetenhetens godtycke. En människa som har usurperat denna nya insikt undergår emellertid en förändring eller ett vidgande av medvetandet, varigenom detta blir olikt medmänniskornas. Visserligen har hon höjt sig över det samtida mänskliga, ”blivit såsom Gud”, men hon har därigenom fjärmat sig från sina medmänniskor. Dessa ensamhetens kval är gudarnas hämnd: hon kan inte mera återvända till människorna. Hon är, såsom myten säger, smidd vid Kaukasus ödsliga klippor, övergiven av gudar och människor.”

Jag anser att själen absolut ska sträva efter kunskap. I den verkliga verkligheten, den gudomliga dimensionen, finns de eviga sanningarna, såsom skönhet, moral osv, och dessa är per definition opåverkbara. De påverkas inte av att fler personer tar del av dem. De som eftersträvar insikt flyger inte likt flugor mot en glödlampa, ner de gör sin gudomliga plikt, och sin plikt mot folket. Allt dessa personer läser, säger, målar, sjunger, uppfinner, och bygger kommer folket till gagn. Då kan man dock inte vara allinkluderande, alltolerant, totalt förlåtande utan då måste man sålla och ge folk en chans att kämpa för att bemästra sina intressen. Tävla. Utmana. Kritisera. Uppmuntra varandra att bli bättre.

 

Det personliga psykets animaliska skugga eller Loke

 

Varje individs psyke har en ”skugga”. Med skugga menar Jung den negativa delen av personligheten, nämligen summan av dolda, ofördelaktiga egenskaper, av bristfälligt utvecklade funktioner och av innehåll i det personliga omedvetna. Man kan nämna olika laster, såsom avundsjuka, girighet, egocentrism, skryt, etc, att vara tjuv eller edsbrytare etc. Guden Loke personifierar denna skugga.

 

Det kollektiva psykets animaliska skugga eller Fenrisulv

 

Denna skugga är inte bara små skavanker och oskyldiga laster, utan de är roten till rent demonisk dynamik. Den enskilde är sällan medveten om detta, ty det förefaller denne som osannolikt att denne någonsin skulle överträda sina egna gränser. Men då de harmlösa individerna får tillfälle att smälta ihop till en massa, kan denna i vissa fall bli till ett rasande vilddjur. Då vaknar en gruppdynamik, ett flockbeteende. Varje enskild individ är då endast en omedveten obetydlig cell i detta monstrums kropp. Med eller mot sin vilja deltager han då odjuret berusar sig med blod, ja han hjälper till efter bästa förmåga.

Denna psykotiska gruppdynamik ser man hos folkmassor som fotbollssupportrar, på slagfält, i biltrafiken, på en tunnelbaneperrong, på politiska demonstrationer, inom politik, inom klädmode, inom åsiktskorridorer och politisk korrekthet.

Fenrisulven personifierar denna kollektiva skugga. Gudarna lyckas fjättra Fenrisulven ett tag, men efter ett tag får Fenris ett övertag och biter av guder Tyrs hand. Inte ens den modigaste guden går oskadd efter att ha utmanat och försökt tämja den kollektiva skuggan. Ord och list räcker ibland inte för att tygla skuggan. ISIS, ett exempel på ett lössläppt kollektivpsyke, vår tids Fenrisulv, besegrades inte med ord och list, utan med bomber.

 

Om nornornas väv och kollektivpsyket

 

Kollektivpsyket är folksjälen, summan av folkmedlemmarnas kollektiva omedvetna.

Kollektivpsyket erbjuder en rikedom av möjligheter som verkar förvirrande och bländande som guld. Det är lätt att förledas och hypnotiseras av prestigen och den sociala status man lätt kan få tex genom att bara vara väldigt politiskt korrekt, som att tex vara inbiten kommunist i det forna sovjetunionen. Kollektivpsyket tar dock över individens personlighet och omärkbart övergår det till att låta sig dirigeras in i en omedveten och opersonlig process. Så blir den medvetna personligheten utan att märka det skjuten fram och tillbaka på ett schackbräde bland de andra pjäserna, av en osynlig spelare. Och det är denne spelare, inte det medvetna och dess planer, som avgör vilka ste pjäsen ska ta. Denna spelare, det är Nornorna, som spinner varje människas livsöde i form av en tråd.

 

Ur Völuspå, ”Völvans spådom”, eller ”Spåkvinnans spådom”:

20

Där kom möar

Mycket visa.

Tre av dem man såg

Som vid källan stod.

Urd hette en, (”Var, Ord, Word”)

Den andra Verdandi, (”Nu varande”,”det vardande”),

Det skars i trä,

Och Skuld var den tredje. (”Det Oundvikliga, Ödet”)

De dömde ut öden,

Valde ut liv.

De människobarns

Livsöden berättade.

 

Själen är inte bara det som sker just nu: Den är även det som den gjort och det om den kommer att göra. Man har bara till hälften förstått en människa då man vet hur allt hos henne har uppkommit. Om det enbart handlade om detta, då skulle det ju vara likgiltigt om hon lever eller är död. Hon har inte blivit förstådd som ett levande väsen, ty livet har inte bara ett igår och ett idag. Hon har även ett imorgon. Säger man inte, att man ska se till en människas potential?

 

Tankar om reinkarnationen

 

Delar av själen reinkarneras, endast en dåre kan påstå motsatsen. Den del av själen som reinkarneras, alltså Storheten, den del av Oder som strävar efter de gudomliga verkliga verkligheterna, såsom skönhet, konst, poesi, musik, rättvisa, ära, seger… så borde de börja en reinkarnationsprocess redan då människan lever. Det ter sig för mig uppenbart.
När jag blev far sa en rådgivare på vårdcentralen lite skämtsamt, att ”man får de barn man förtjänar”, alltså om man är stökig själv blir barnen stökiga, är man ordnad eller inåtvänd eller utåtriktad blir barnen ofta stöpa i den formen.

Jag tycker att man kan säga att man överför sitt väsen, en del av sitt jag, på sina barn, i många fall. Barnet kan tex under tonåren göra uppror och söka sig till motsatsen av föräldrarna, en slags överkompensering. Ett barn är också en egen person, som ska bygga sitt egna Oder, sin egna Storhet, utföra sina egna bedrifter, utforska sin värld. Barnet kan vara bärsärk-typen eller den taktiske tänkaren, men de kommer ändå ärva en essens av sin fader och sin moder. Men de barnen kommer ändå komma tillbaka till sina föräldrar och bli deras spegelbild, om inte annat när de själva stadgar sig och får barn. De imiterar sina föräldrars beteende, deras värderingar och temperament.

Jag kallar denna icke-imitativa period en illusion av icke-reinkarnation. Ty reinkarnationen äger rum, hur mycket barnen än stretar emot. Även om föräldrarna skulle lämna Midgård för att bege sig till Hel eller Valhall, så finns deras själar rotade i deras barn. ”Sådan far sådan son.” ”Det har du fått av din mor.”

Visst reinkarneras en del av moderns själ i sina barn: En moder håller sitt barns hand ett tag, men dess hjärta för evigt.

.
Om Ritualer

 

Ritualens funktion är att förena människan med gudamakterna, att få en glimt av gudarnas perfekta goda essens.

Man ska knäböja, eller höja handflatorna mot solen. Redan homerisk litteratur beskriver detta. En fysisk rörelse ger orden liv och visar att det materiella lyder det imateriella. En kung kan kasta sig framåt på marken framför en staty av en gudinna i ett hednatempel. Även en kung är en simpel människa som ska dyrka gudarna.

 

Om dagliga ritualer i hemmet

 

Du kan ha ett altare i ditt hem. Det kan vara stenar och växter, det kan finnas en vit tygduk som underlag.

Tänd ett värmeljus, häll upp en skvätt vin. Be din bön. Tacka gudarna. Gör din plikt för någonting större än dig själv. Gör det utan att förvänta dig någonting i gengäld. Det är att visa tacksamhet för att få leva. Tänd rökelse och sjung, läs en dikt, spela musik. Charma gudarna.

Det måste finnas eld och vätska. Vätskan representerar blod från offrade djur. Använd källvatten, vin, mjöd, öl, whiskey… det måste vara värdefullt eller kräva ansträngning av dig att få tag på det. Häll det i ett litet fat eller en grund skål placerad framför gudafigurerna. Det symboliserar själva offret. Sedan ska vätskan hällas ut. I en större och mer magisk ritual kan du fylla en skål med tex det offrade djurets blod, och stänka det på gudafigurerna och kanske deltagarna på blotet. Skålen med vätskan ska även bäras runt platsen. Detta kan med fördel göras genom att hälla vätskan från skålen till ett horn som sedan bärs runt.

Jag har ett litet altare hemma, där har jag några snidade figurer av Tor och Tyr, jag har hängsmycken av Oden och Freja, replikor av fynd från vikingatiden. Jag har en replika i brons av Frej. Jag har en sten och en grankotte, en liten bronskopp för vätska, och allt står i ett litet keramikfat, så att man kan placera ett värmeljus och hälla lite vätska för att få kontakt med gudarna. Jag har små figurer som symboliserar mina familjemedlemmar. Jag har även skurit av en gren av ett fruktbärande träd, skurit små bitar av kvisten och ristat in det gamla samgermanska runalfabetet Futhark på bitarna. Jag kan inte spå och tolka runor, andra kan det men jag har inte ännu bemästrat detta. Jag gör det för att respektera förfädernas tro.

Med mig då jag åker till jobbet eller reser, har jag några smycken och figurer för samma gudar, jag har dessa i en skinnpåse, tillsammans med en vit linneduk. Jag har även små figurer för mina familjemedlemmar.

 

Om våra hedniska förfäders större offerritualer

 

I första hednaåldern, år 0 till 1000 e.kr, skulle under en större ceremoni tex vid midsommar, skulle altaret och hednatemplets väggar invändigt och utvändigt målas helt röda med blod, och sedan skulle deltagarna stänkas ner med blod. Kött skulle kokas för att sedan ätas av blotdeltagarna. Eld skulle finnas i mitten av templet. Först skulle en skål till Oden drickas, för seger och makt. Sedan skulle man dricka för Njord och Frej, för ett gott år, och fred.
Man kan bränna rökelse. Det skänker en trevlig rituell stämning.
Eld renar och helar, du kan använda ljus eller oljelampor. Julljusstaken är ett arv från våra hedniska ritualer.

Under blotet kan man säga dessa ord då man bjuder deltagarna att dricka, dessa ord är baserade på äldre källor och de är anpassade till modern svenska:

 

Höjt är du, horn,

Upp har du lyfts,

med lin gött,

och med lökar stött;

Gudarna, detta blot

kommer se;

Men du hedning,

mottag nu denna dryck,

och svär vid Freja (eller tex Oden)

och vid mäktiga gudar andra!

 

Kan linet vara linolja, som man oljat en träfigur med? Eller är det lin, växten? Eller en linneduk? Solblekt linnetyg blir kritvitt, och vitt är en helig färg, som tex vita svanar, vite krist, Frej den vite asen, Balder som var så vit att man döpte blomman baldersbrå efter hans ögonbryn… Tacitus skriver att germanerna kastade spårunor på ett vitt tygstycke då de spådde.

Tre exempel från Hervors och Heidreks saga:

”Inom kort blev det missväxtår i landet. Genom att lägga blotspån rådfrågade man gudarna, och svaret blev, att den goda tiden inte skulle återvända, förrän den förnämsta ynglingen i landet blivit offrad.”

”Han sade nu, att han skänkte alla de fallna åt Oden i sin sons ställe. Därpå lät han bestryka offeraltarna med konungens och dennes son Halvdans blod. Helga, hans gemål, gav sig själv döden i disarsalen.”

”I konung Heidreks hird fanns tolv män, som skulle döma i alla de mål, som förekom i riket. Heidrek dyrkade Frej och lovade att offra åt honom den största galt han kunde finna. Denne hölls för så helig, att alal viktiga mål skulle avdömas över dess borst. Galten skulle som försoningsoffer på Yuleaftonen föras in i konungshallen, och då brukade man lägga händerna på honom och avlägga heliga löften.”

”I sin vånda offrade han till Oden och anropade honom om bistånd mot löfte om stora gåvor.”

 

Exempel från Håkon den godes saga i Heimskringla, nedtecknad av Snorre Sturlasson i början på 1200-talet:

 

Norrmännen firade Yule i tre nätter, med start på haknatten/”hökunótt”, som var detsamma som midviternatten/”miðsvetrar nótt”, innan Håkon den gode stiftade lag om att julfirandet skulle börja vid samma tidpunkt som hos kristna män.

Sigurd Jarl blotade mycket och skötte alla blotgästningar/”blótveizlum” i Tröndelagen åt Håkon den gode. Det var en gammal sed när man skulle blota att alla bönder skulle komma dit hovet (templet/blotplatsen) var och ta med sig det förråd de skulle behöva medan blotningen pågick. (Det var knytis alltså). På gästningarna skulle alla vara med på ölgille. På gillet dödades alla slags husdjur och hästar. Blodet från djuren kallades offerblod/”hlaut” och samlades i offerblodskålar/”hlautbollar”. Med offerblodskvistar/”hlautteinar”, som liknade kvastar, skulle man stryka alla altare och hovets väggar, både på in- och utsidan, och sedan stänka på människorna. Slaktköttet skulle man koka till människornas glädje. Det skulle finnas eldar mitt på golvet i hovet och grytor över dem. En skål skulle bäras runt elden och den som ordnade gästningen skulle välsigna den och all blotmat/”blótmatinn”. Först skulle man dricka Odens skål för seger och kungens makt, sedan Njords skål och Frejs skål, för god årsskörd och fred/”till árs och friðar”, (till års och fridhar). Därefter hade många män för vana att dricka Brageskål/”Braga full” (ett nyårslöfte). Man drack även en minnesskål för de släktingar som blivit höglagda (förfäderna).

 

Exempel från Fritjof den Djärves saga:

 

”Därpå steg han in i disarsalen. Där var blott litet folk därinne. Båda konungarna satt vid dryckesbordet, och kring elden, som var uppgjord på golvet, satt deras drottningar, sysselsatta med att värma och smörja gudabilderna.” … ”Halvdans gemål fattade tag i sin svägerska, men då föll också den gudabild, som hon nyss värmt, i elden. Då bilderna nyss var smorda, råkade de hastigt i brand, och elden grep med sådan fart omkring sig, att hela gudahuset inom kort stod i ljusan låga.”

 

Vad Sallust säger angående ritualer:

 

”Varför hedrar vi gudarna som inte behöver någonting? Varför anstränger vi oss för att offra och ge och arbeta för den gudomliga kulten, då det som är gudomligt inte behöver någonting av oss?

Svar: Hedern vi lägger åt gudarna är för vår skull, en tillgång för oss, och eftersom deras makt är fullkomlig och överallt, är det tillräckligt med en vana av ritual och offer för att vi ska få erhålla deras gudomliga kraft.

Alla ritualer och offer som räknas är gjorda genom imitation och likhet, och därför imiterar hednatempel gudarnas himmelska boningar, altare imiterar och representerar jorden, statyer och figurer imiterar och representerar livet, och djur representerar tankar och vishet, det som är intellektuellt, dvs personlighetskaraktär och krafter, växter och stenar representerar materia och materiella ting, och djur som offras symboliserar våra själars irrationella liv och vår tid i Midgård.

 

Vid en begravning skall man dricka gravöl över den som farit till Valhall.

 

Exempel på offrets innebörd inom Mithraskulten

 

Inom den romerska legionens Mithraskult offrar guden Mithras en tjur, och tjuroffret markerar guden Sols högsta punkt, (sommarsolståndet), och tjuren symboliserar det irrationella jordelivet, som måste betvingas genom disciplin. Det finns alltså flera meningar och symboler i offret. Mithraskulten var för övrigt en rent romersk kult och hade förmodligen ingenting med persiska kulter att göra, trots likheter i namn. Mithraskulten var astrologisk, man betraktade de tolv stjärntecknena som heliga, kulten var en esoterisk kult för initierade, som kunde höja sig i nivå, och man började på Korpens nivå, sedan Brudgummens (”nygift man” på fornnordiska), Soldatens, Lejonets, Perseus, Solens, Krabbans och Faderns nivåer. Detta får mig att tänka på en eventuell Odenskult, där man stiger i rang och blir korp, bärsärk, hirdman, hövding, kung, Einhärjare (”krigare i en enhet”) och Oden är Fadern.

Allt detta ger dock inte gudarna någonting mer än vad de redan har, utan det som skapas är sammankopplingen av våra själar med gudarna. Vi och våra själar får kontakt med gudamakterna genom våra ritualer och offer. Vi skänker dem ingenting men vi får uppleva en del av deras gudomlighet. Gudarna behöver ingenting, de har redan allt. Vi har fått allt av gudarna, vi ger dem tillbaka en liten del av deras gåva till oss. Det var sed av bönderna i Sverige att baka ett bröd av den första säden som skördades, och offra det åt gudarna som tack för skörden. Man lämnade även ett litet hörn av fältet oskördat för att tacka Freja, som en sorts hökärve.

För ett dagligt blot i hemmet, kan du tända ett ljus och offra ett glas dryck eller mat. För ett blot vid en större högtid, kan du inte offra en skål nötter utan då ska du offra någonting materiellt, som svider lite i plånboken eller som du lagt ner mycket tid på. Är ni tjugo personer i ert blotlag, låt då bli att köpa nyårfyrverkerier för tusen kronor var, lägg istället pengarna i en kassa och köp en bil som ni eldar upp eller ko som ni offrar. Köp en roddbåt, fyll den med offer och elda upp den. Då visar ni er värdiga gudarnas uppmärksamhet.

 

Om den hedniska hymnen och bönen

 

Utan ritual, ceremoni och offer är en bön enbart ord. I kombination med offer och ritual får orden liv, och blir levande. Kan ett dött ting röra sig? Kan ett dött ting agera? Kan en död människa höja sin hand? Nej endast en levande människa kan agera och höja sin hand. Så om jag höjer min hand, eller offrar, eller sjunger en sång, eller målar en vacker bild, till ära för en gud, då imiterar det guden, och då ger det mig kontakt med guden. Då skänker jag den guden en spegling av materiellt manifesterat liv. Så en bön i kombination med offer eller en handling är ord som får manifesterat materiellt liv.

Mitt tillstånd av liv ger mina ord liv. En ljudinspelning av en bön eller hymn ger inte orden liv. Att spela upp en videoinspelning av ett blot ger inte orden och handlingarna liv och skapar inte kontakt med gudarna. En målning av en gud ger inte kontakt, men däremot om målningen sker under en ritual, kan målandet förstärka ritualens eller blotets effekt. Ett materiellt ting är därför inte heligt, i motsats till tex kristna heliga reliker, men däremot kan de vara heliga under en bön eller under ett blot. Placeras de på ett altare på en helig naturlig plats, en blotplats eller ett hednatempel kan de behålla sin heliga status så länge de är kvar där.
Vill du vara hedning idag, och det finns många hinder, måste du lägga ner tid och läsa myterna, förstå gudarna, förstå din själ och respektera ritualer och blot. En del hedningar säger att de inte ber. En del hedningar säger att gudamakterna är naturfenomen. Då är de på den lägsta nivån av hedendom, de är okunniga och ser inte rätt väg mot gudarnas kraft och vishet.

Misströsta inte om vägen mot gudarnas kraft och vishet vandras av få. Ju närmare du kommer vishet och kunskap, ju färre vandrare möter du.

 

Om den hedniska bönens uppbyggnad

 

En hednisk bön är inte att på ett simpelt sätt be om någonting. Att be en bön åt en gud är ett utbyte. Man måste ge någonting tillbaka. Detta är för att markera att ni är jämlikar, bröder och systrar, och att du inte är beroende av guden och denne inte beroende av dig.

En tankeställare är att en hästskoformad dalgång på Island anses vara Sleipners hovavtryck, alltså Odens hästs avtryck. Inser du hur gigantiska gudarna är? Oden är kommer från jättarnas släkte, och både jättar och asagudar kan skifta form och storlek. Tor övernattar i en jättes handske. Oden visar sig bland människor i skepnad av en gammal man. Fundera över hur du vill att din bön ska tilltala en gud som kan platta till ett berg genom att kliva på det. Visa vördnad.

En bön består av tre delar, baserat på vad vi vet om helleniska böner, nordiska hedniska och andra indoeuropeiska böner:
1) Man nämner guden eller gudinnan, och räknar upp hans/hennes förmågor och attribut. Man kan inte säga ”Till alla gudaväsen” eller dylikt, man måste precisera vilken eller vilka gudar man adresserar sig till.
Tex: ”Tor, jättars dräpare”. ”Oden, korpars herre”, eller ”Freja, beskydderskan”.
2) Sedan nämner vad man gudomen kan göra. Om man ber för seger i strid, säger man ”Ge oss seger”.
3) Slutligen, nämn en anledning till att gudomen ska lyssna på dig. ”Vi som ber dig om detta, kommer göra någonting, tex offra en tjur, som tack om du ger oss seger”, eller ”Som tack, tag emot detta offer”.

 

Hednisk bön från Sigurdrivamål, Sången om Sigerdriva, först på norrönt, eller fornisländska, sedan min översättning till modern svenska:

3.

”Heill dagr! Heilir dags synir!

Heil nótt ok nift!

Óreiðum augumlítið

okkr þinigok gefið

sitjöndum sigr!

4.

Heilir æsir! Heilar ásynjur!

Heil sjá in fjölnýta fold!

Mál ok mannvitgefið

okkr mærum

tveimok læknishendr,

meðan lifum.”

 

3.

Hell Dag! Hell Dags söner!

Hell Natt och dennes Dotter!

Med oilskna ögon

Se, och sänd oss

Som sitter här, seger!

4.

Hell Asar! Hell Asynjor!

Hell heliga och kraftfulla Jord!

Vältalighet och visdom

Ge oss båda två,

Och läkande händer,

i livet!

 

Kommentar:

Dag är en ljusets gud. Han är son till Delling, ”den ljuse”, morgonrodnadens gud, samt Natt, som är dotter till jätten Nörve. Han är även halvbror till ljusgudinnan Sol och dennes bror Måne.

Natt och Dag far med snabba hästar genom underjorden och över himlen. De båda jagas av två vargar vid namn Hate och Månegarm på himlen, som i Völuspa kallas ”Måntunglets Bitare”, det är det som får dagarna att gå men i Ragnarök hinner vargarna ifatt och slukar Natt och Dag. Dags häst heter Skinfaxe, ”med den lysande manen”.

Här saknas den tredje delen av bönen, där man ska nämna varför gudarna ska lyssna på en, tex ”tag emot denna dyra flaska mjöd”, det har utelämnats i texten, kanske för att just låta stycket behålla en poetisk karaktär och inte utgöra en reell bön.

.

Det är extra kraftfullt att säga en bön vars antal ord ger en numerologisk förstärkning, tex 3, 7, 9, 12, 24, eller primtal.

.
Bönen förstärks även av platsen där den uttalas. Ett heligt träd, ett vattendrag, ett hednatempel eller en magiskt vacker naturlig plats ger positiv energi. Ett hål eller en skreva i en berghäll ger ökad kontakt mellan bedjaren och moder jord, och underjorden, och våra förfäder. Musik och rökelse förstärker effekten.

.
Alla även ickehedningar måste delta vid blot. Alla måste delta vid riter. Det är en exoterisk plikt. Vi bryr oss inte om du är hedning eller inte. Alla måste delta. Alla måste ge varandra julklappar på julafton. Alla måste dansa med runt midsommarstången. Därför är hedendomen mycket inkluderande: Alla måste delta.

 

Om runor, galdrar, magi och trollkonster

 

Runa betyder esoterisk kunskap, dvs som hör till det inre, det imateriella, det mystiska det magiska.

Exempel från Volsungarna saga: ”Sedan Brynhild nu fyllt en bägare och räckt Sigurd, kvad (uttalade) hon en runosång. När hon slutat den, sade Sigurd: -Ingen visare kvinna finns i världen än du. Ge mig fler visa råd!”

Ur Hervors och Heidreks saga:

”Genom sitt med trollrunor ristade svärd tvingade han dem kvar på stället. De bad då att få ge lösen för sitt liv”.

Ur Fritjof den djärves saga:

”Fritjof gick upp i masten. Då han kom ned sade han till sina män: -Jag såg en sällsam syn: en stor val låg i ring runt skeppet. Det anar mig, att vi kommit nära land och att han vill hindra oss att nå dit. Jag ser två kvinnor på valens rygg. Det är de, som med sin värsta sejd och sina galdrar vållat denna storm.”

”Konung Helge har gått hårt åt er. Det är inte mycket bevänt med slika konungar, som inte duger till något annat än att förgöra folk med trolldomskonster.”

 

Om benämningen Viking

 

Ordet viking betyder en kombination av ”sjöman, krigare, handelsman”. Under hednatiden var det alla mäns plikt att från barnaålder träna strid och kunna försvara sitt liv, sin familj, sin ätt och sin konung. Viking var i princip ett jobb. En bonde kunde tex fara ut i viking under sommaren och sedan komma hem till hösten. Eller vara anställd som sjöman och utgöra en del av besättningen på ett skepp. Då var han även krigare.

Ur Fritjof den Djärves saga:

”Inte vill jag stanna här i Norge, svarade Fritjof, utan jag vill lära känna härmannased och fara i viking.”

”Fritjof for vida omkring i härnad och vann rykte och ägodelar. Illgärningsmän och grymma vikingar dödade han, men bönder och köpmän lät han vara i fred, och han blev på nytt kallad Fritjof den djärve. När han tre vintrar varit i viking, (alltså tre år), seglade han öster ut och styrde in i Viken. -Ni skall ligga i härnad i vinter, sade han till sina män, men jag börjar nu tröttna på detta liv och ämnar fara till kung Ring.”

 

Några citat av Sallust och mina kommentarer till dessa

 

”Harmoni får små saker att växa. Avsaknad av harmoni får stora saker att vissna.”
Man kan sätta det i ett sammanhang av människor: Harmoni får ett litet samhälle att växa, avsaknad av harmoni får stora riken att kollapsa.
”Få efterlängtar frihet. De flesta vill ha en snäll herre.”
Därför tilltalar dominanta underkuvande religioner som kristendom och islam så många människor. I Europa är vi frihetsälskande kritiskt tänkande hedningar.
Världen är alltså en myt, där man finner det materiella, men även själarna och folks tankar. Att klä sanningen om gudarna i berättelser och myter hindrar dårar och personer med lägre medvetande att ta del av de gudomliga hemligheterna, vilket de kanske inte förtjänar och har gjort sig värdiga till, medans den med rätt mentalitet, filosofen, den spirituelle hedningen, men även den hedniske krigaren, måste lägga ner tid och funderingar, dvs offra någonting materiellt i syfte att förstå det imateriella, och njuta av dess frukter och vara dygdig.

Havamal vers 63, min översättning:
”Fråga och svara
ger vishet
till den som klok vill kallas;
En vet,
men ej två,
vad tre vet, det vet alla.”

 

Några citat av den romerska kejsaren Marcus Aurelius

 

”Alla personer som är entusiastiska inför att återfödas som djur, borde sträva efter att inte leva ett liv i tystnad, som kor, vilka naturen har skapat som lydiga och fokuserade på sina magar.”
”Kungar har tendens att mer misstro den gode än den onde; De är misstänksamma mot andras dygder.”
”Få är de som föredrar ära framför pengar.”

Detta sista citat kan man jämföra med en vers i Havamal, som där är skrivet på ett högre och mer sofistikerat sätt av våra förfäder, nämligen vers 39, (min översättning):
”Jag fann aldrig så givmild
eller så gästfri,
att han avslog gengåvor;
och så rik
och mäktig storman,
att han lön ej önskade.”

Detta är naturligtvis en förkastlig inställning, att personer värdesätter materiella ting och pengar framför ära. Det är dock ett visdomsord, som förklarar hur många resonerar och tänker. Även Marcus Aurelius har ett passande citat för denna observation:
Som medborgare är min hemstad och mitt fädernesland Rom – som människa är det Universum. Bara det som gagnar dessa båda världar är därför bra för mig.
Om du arbetar med den uppgift du föresatt dig, och med djupaste allvar, lugn och fullständig koncentration låter förnuftet leda dig framåt utan att låta något annat distrahera dig, då håller du den gudomliga delen av din själ ren, som om du när som helst skulle kunna bli tvungen att återlämna den. Du förväntar dig ingenting, du är tillfreds med att leva i samklang med naturens lag och varje ord du yttrar är genomsyrat av en heroisk sanning – om du lever så, då lever du lyckligt. Och ingen människa kan ta detta ifrån dig.

 

Mina hedniska tankar

 

Samhället är en spegling av alla individer som utgör det, samtidigt som varje individ är en aspekt, en pusselbit, en spegling av samhället den lever i. Samhället och individen lever i symbios.
Kulturen är portaler för arketyper. Arketyper kliver fram genom portalen. Några exempel är Krigaren, filosofen, Entrepenören eller toleranta hjälparen: Svaga otrygga samhällen föder starka människor. Starka människor bygger starka trygga samhällen. Starka trygga samhällen föder svaga människor. Svaga människor raserar starka trygga samhällen, och bygger svaga otrygga samhällen.
I ett svagt otryggt samhälle raseras språket, pliktkänsla, kritiskt tänkande, debatt, lojalitet, tilltro till gruppen, stolthet över familjen, vilja att segra. Individualism, materialism, mångkultur och politisk korrekthet är tecken på svagheter för människor och för ett helt samhälle. Det är alltså Oder som raseras, våra hedniska dygder, den vita hästen som drar våra själar uppåt mot de eviga sanningarna. Alltså ska ett hedniskt samhälle sträva mot att vara starkt och tryggt. Ett svagt otryggt samhälle kan inte vara hedniskt. Ett hedniskt samhälle kräver att alla deltar i kulten, i folkliga ceremonier såsom Jul, eller Yule, och midsommar.

 

Om Blot och offer

 

Att blota, eller offra, har tre funktioner:

1) För det första visar man
för sig själv och sin omgivning och gudarna att man frikopplar sig
från det materiella. Man struntar i pengar och välstånd. Lagom är
bäst, man ska naturligtvis inte blota för mycket.

2) Att blota har dessutom funktionen att motivera till hårt arbete. Man
måste anstränga sig och arbeta hårt, för att ha någonting att blota.
Ett exempel: Om man ska bygga ett hus, och lägger ner mycket tid och
pengar, och har hunnit halvvägs, då har man redan offrat så mycket att
man är motiverad att fortsätta och bygga färdigt huset.

3) En tredje funktion är att man ska bibehålla sed och ritual, och offra
för att det är en plikt, och inte ett nöje. Man ska offra utan att
förvänta sig att Oden ska hjälpa en att vinna på lotto. Man ska offra
för att det är ens plikt som hedning gentemot sina gudar, sina
värderingar, att anstränga sig för någonting större än en själv. Om
inte annat för sitt mannaförbund.

Under blotet kan mat och dryck som blotats förtäras, det har ju redan
skänkts bort, och man ska inte slänga mat, eller ännu hellre sparas i
syfte att skänka till fattigare hedningar. Jag organiserade ett
Yule-blot på skinnarviksberget i Stockholm, där jag uppmanade
deltagarna att ta med mat som kunde skänkas till hemlösa. Efter blotet
gick vi runt i snöyran och delade ut färdiga baquetter till hemlösa
och tiggare som satt i gathörnen.

Heliga seder
och mod i bröstet
har våra höga gudar
gett våra hjältar.
Bryt ej din ed,
bryt ej vår sed,
med alla medel
bryt din fiendes fred.
Känna den ska du,
din inre kraft,
och böja dig ska du,
för ingen.

 

Om stjärnorna

 

Jag är övertygad om att de asatroende hedningarna hade minst lika
många stjärntecken som grekerna. Det fanns dock inga lejon i
skandivavien, så lejonet var en varg, som runstenen i Tullstorp.
Årvandil, ”gryningsvandraren” är planeten venus, även kallad
morgonstjärnan. Planet betyder just vandrare på grekiska, då de till
skillnad från de riktiga stjärnorna vandrar runt på stjärnhimlen, i
nästan exakt samma bana som solen och månen.

Orion var många karaktärer, alltifrån Uller och Skade till Tor, med sitt kraftbälte, orions bälte. Karlavagnen är ju Karl-Tors Vagn. Tvillingarna är Frej och Freja, Vale
och Vidar, Balder och Höder etc, det klassiska syskonparet som gav
upphov till Castor och Pollux, Rom och Remulus, de två kungarna av
Sparta, de romerska två konsulerna, sedan Västrom och Östrom.

Jag har själv hittat hällristningar med tvillingarnas stjärntecken. Oden på
sin häst är lilla björn. Freja och valkyriorna i svanhamn är svanens
stjärnbild, den och örnen befinner sig nära vintergatan och hade stor
betydelse inom olika shamanistiska kulter. Svanen tar själar, men den
kommer också med nya. Svanen blev sedan till storken. Örnens
stjärnbild är Nidhugg. Svanen och örnen är även korparna Hugin och
Munin.

 

Om våra förfäders asatro

 

En fråga som många ställer sig då de stiftar bekantskap med den
fornnordiska kulturskatten i texterna är: Varför vet man så lite om
mytologin? Varför är man inte säker på vem som sade eller gjorde vad?
Varför vet man så lite om ritualer, musik, högtider och den hedniska
kulten? Man kanske får lite av ett svar genom att läsa om de keltiska
druiderna hos folken på brittiska öarna och även gallerna.

Druiderna där hade en lärjungeperiod på 20 år. De kunde läsa och skriva med
grekiska alfabetet och senare med latinska alfabetet, men det var
förbjudet för dem att skriva ner sina religiösa kunskaper, allt skulle
läras in utantill. Vilka var druiderna? Druiderna var den sociala
grupp som stod för den religiösa kulten, magin och högtiderna. De hade
sådan makt i det keltiska samhället att de kunde avbryta ett slag som
rasade. Det är spännande att betrakta nordens völvor med det i åtanke.

När texterna, sagorna och gudaberättelserna skrevs ned i de olika
versionerna av Eddan på island hade hedendomen varit förbjuden i 200
år. De som skrev ner texterna blandade ihop verserna, och visste
förmodligen inte vad till exempel den skandinaviska ”näcken” var. De
hade aldrig satt sin fot i skandinavien. Namn blev förvanskade, ty
inom den fornnordiska poesins versmått, eller alliteration, var det
vokalerna som rimmade och hjälpte skalderna att memorisera verserna,
konsonanterna kunde lätt glömmas bort. Ta till exempel vers 41, ”den
muntre Eghter”, detta väsen verkar snarare vara den fornnordiska
”Neghter”, eller ”Nekken” som han även kallades i hela europa.

Oden och Freja var shamaner. De kan ha varit ett gift par, Frigg
(Frijj) och Od, ett giftermål mellan Asagudarna och Vanerna. Freja
lärde Oden och asagudarna shamanism och magi, kanske genom att låta
Oden genomgå en initiationsritual såsom beskrivs i Havamal. Oden lärde
sig då ”runorna”, hemligheterna, eller kunskaperna, genom att hänga
sig i ett träd, och betraktade stjärnhimlen i nio dagar och sticka sig
med ett spjut, och därmed offra sig själv till sig själv. Han offrade
sig på ett germanskt sätt genom att dö trefaldigt. Han hängdes, han
dog av sitt spjut och han törstade ihjäl. Man kan dra en parallell
till Jesus korsfästelse, där han dog av spikarna, av att en
(germansk?) romersk legionär stack sitt spjut i honom, samt att han
förmodligen dog av törst i den gassande solen.

 

Om völvor och annat folk som färdas mellan världarna

 

Völvorna var Odens mänskliga spåkvinnor. I Erik Rödes saga berättas
att när Torbjörg Lillvölva kom till en gård för att sejda om det
kommande året så hade husbonden förberett en särskild sittplats för
henne, en ”sejdhäll”. Kanske är det så man ska tolka det lilla
silverobjektet från en vikingatida kvinnograv i Birka. Den har formen
av en kubbstol i miniatyr – en völvas stol. Där satt hon på sin stol
med käppen, eller völvastaven, som spann livets tråd och siade om
framtiden. Völvorna hade en spåstav, ofta med ett hus på toppen,
kanske Frejas gård Folkvang, dit hälften av de som dog hamnade.

Som en anekdot rörande völvor, valor och spåkvinnor, kan nämnas den
germanska spåkvinnan Waluburg, i tjänst hos prefekten för den romerska
egyptiska provinsen. Där bör hon ha kommit i kontakt med andra
kulturers astronomi och astrologi, samt givetvis de babylonska,
egyptiska och grekisk-romerska stjärntecknen.

Gambara är en kvinna som figurerar i den germanska Lombard-stammens
(Longbard-stammens) skapelsemyt. Gambara var moder till de två mytiska
tvillingbröderna och stamhövdingarna Ybor (Ibor, Jybor) och Agio
(ajo). I Gesta Danorum av Saxo Grammaticus uppträder hon under namnet
Gambaruc, och är moder till syskonen Aggo och Ebbo. Man tänker på Ymir
och Aurvandil, eller Ask och Embla. Gambara räddade Lombardstammen
från en attack av den skandinaviska Vandal-stammen, som dyrkade guden
Wotan och gudinnan Freya.

 

Om Svearna

.
Svearnas rike hette Svitjod under den Första Åldern, fast jag kan tänka mig att det
snarare uttalades Sveitjåurd eller Sveidjåurd. Jag ifrågasätter
Midgårds uttalande och förmodar att det uttalades Meidjåurd, alltså
”mellanvärlden”, eller ”Jorden i mitten”. Midjord på modern svenska,
Middle Earth på engelska. Inom shamanism finns ofta Himlen, där
gudarna bor, människorna lever i mellanvärlden, och kaoskrafterna och
de döda lever i Underjorden. Njord, eller Njörd, kanske är Nordens
Jord. Även om (N)jords namn skulle motsvara Nerthus, eller Nerth,
skulle (N)erthus kunna betyda ”Norra Earth”. (F)jord och (F)järd
verkar ha motsvarande betydelse fast med vattendrag.

.
Hedniska dikter, hymner och sånger till gudarna:

 

Sång om vikingatåg

Vem kommer sjunga om mig,
när livsvävens trådar tar slut?
Vem kommer sjunga om dig,
när skeppen ej längre lägger ut?
Och kämpar mot våg och vind
på kalla hav.

Refr:
Jag sjunger om hjältars dåd,
de som gjorts av oss alla här.
Jag minns varje vers i vårt kväde,
sagan om livets färd.
Och vi kämpade mot våg och vind
ute på kalla hav.

Allfader se på oss nu,
vi är strandsatta långt från
hemmens gårdar.
Korpgud kom nu
led mitt spjut,
vi kommer väl hem en dag
om vi är hårda,
och kämpar mot våg och vind
på kalla hav.

.

Vägen:

Om ni kallar asagudarna för Vägen,
Om ni kallar Balder Ljuset,
Om ni kallar Oden Allfader,
Om ni kallar Freja er gudinna,
Om ni kallar Odens kunskaper Sanning,
men inte tror på gudarna,
bli inte förvånade om en dag
gudarna inte längre känner er.

.

Hedniska böner och hymner

 

Bön till Sunna, solguninnan, livbringerskan, baserad på Solsången ur Erik Brates översättning av Eddan. Versernas nummer markerar versernas nummer i Solsången. Solsången i sig är en förkristnad version av flera hedniska hymner som man bakat ihop och anpassat efter kristendomen, beviset är att man benämner som heliga ett hundratal totalt icke-kristna fenomen. Om en kristen sjöng denna sång på kontinenten vid tiden för dess nedteckning, skulle vederbörande bli korsfäst för hädelse och blasfemi.

Jorden cirkulerar i ”the goldilock zone”, alltså rätt avstånd från Solen för att kunna härbärgera liv. Lagom långt ifrån, lagom nära. Därför kallade våra förfäder Solen för Livbringerskan.

 

Dikt om Solen

 

36.
Lutande jag satt
och länge var jag nedböjd;
mycket lysten jag var då att leva.
Men de mätte min tid,
som mäktiga var;
för den, som dö skall, är vägen visad.

37.
Dödsgudinnan Hels rep
hårt drogos åt
och snärjde mina sidor.
Slita dem jag ville,
men sega de voro;
lättsamt är att lös få gå.

38.
Ensam jag kände,
hur på alla håll
smärtor i mig svällde.
Hels möar bjödo
mig hem varje afton,
i det jag huttrade och hackade tänder.

39.
Solen jag såg,
den samma dagstjärnan,
luta till nedgång i larmvärlden,
men på annat håll hörde jag
Hels grind tungt
på sina gångjärn gnissla.

40.
Solen jag såg sjunka
med sken, som av blod;
ur världen då stupade min väg.
Mäktig hon mig syntes
på många sätt,
emot vad jag förr henne funnit.

41.
Solen jag såg,
och det syntes mig
som om Gimles härlighet jag såge
och för henne sista gången
mitt huvud jag böjde,
som jag gjorde det här uppå jorden.

42.
Solen jag såg
och så hon strålade,
att min sans jag tyckte försvinna,
men Gylvs strömmar
stormade på annat håll,
blandade mycket med blod.

43.
Solen jag såg,
och vid synen jag skälvde,
av farhåga full och bedrövad,
ty mitt hjärta var
allt igenom
söndergånget i slamsor.

44.
Solen jag såg,
sällan mer bedrövad;
ur världen då stupade min väg.
Min tunga var
som trä räknade
och utanpå kroppen allt kallnat.

45.
Solen jag såg,
sedan ej mera
efter denna dystra dag,
ty fjällvattnen slöto sig
samma för mig
och jag gick bort, kallad från kvalen.

46.
Hoppets stjärna flög
– och då född jag blev –
bort ifrån mitt bröst;
högt hon flög.
fäste saknade,
att till vila hon komma kunde.

54.
Från väster jag såg
Vans drakar flyga
och en eldvåg efter sig lämna.
Vingarna de skakade,
så att vida mig tycktes
himmel och hälleberg rämna.

55.
Solens hjort
från söder såg jag fara,
honom tyglade tvenne tillsamman.
Hans fötter stodo
på flata marken,
men hornen snuddade vid himlen.

56.
Från norr såg jag rida
Nides söner,
jag såg dem sju tillsamman.
Ur fulla horn
härligt mjöd de drucko
från Baugregins brunn. (”Ringherren”, dvs Oden?)

 

Dikt om tiden

 

Furun kommer växa, den ställer sig, den står;

Stenen kommer resas, den blir rest, den har blivit rest;

Furun faller en dag, den föll, den har fallit;

I stenen blir runor och ord ristade,

de ristades, de har ristats.

Men stenen vittrar väl till slut,

och försvinner gör runorna,

och cirkeln sluts.

Blott  orden,

och ditt namn, min kärlek,

finns kvar någonstans.

De viskas mellan träden

i skogen, i evighet.

 

Om bärsärkar och Ulfhednar

 

Bärsärk betyder ”Björnskjorta” och Ulfhednar betyder ”Vargskjortor”. Dessa var Odensdyrkande elitkrigare, som lärt sig av sina totemdjurs, eller fylgjors, stridsteknik.

Lär er kämpa som Odens bärsärkar. Släpp lös ert raseri och er Oder. Lär er kämpa som en vargflock, eller med en björns styrka. Sänd era fiender och hedendomens fiender till Hels salar med Tors kraft, men gå inte över gränsen, ni vet att gudarna ogillar de som går över gränsen.

Om tvekan
i dina händer bor,
Tyr jagar den bort.
Horder ska vandra
på Hels väg snart,
då våra fiender
och deras fränder
från denna dag
skall oss frukta.

De hedniska hjältar
Odens utvalda,
som stupat i
befrielsens kamp;
Deras kroppar ligger
kalla bland korpar,
men på gille i Valhall
är de ni saknar och älskar.

 

Exempel på bärsärkaraseri, i Hervors och Heidreks saga:

”Alla var de (bröderna) bärsärkar och överträffade andra män i styrka och hjältemod. De härjade i många länder och var alltid segerrika och därför blev de vida berömda. Då bröderna var med sina egna män och märkte, att bärsärkagången kom över dem, var det deras sed att gå upp på land och brottas med träd och klippor, ty det hade hänt, att de i bärsärkaraseri dödat sina egna män och plundrat sina egna skepp.”

”Bärsärkagången hade gått över, och då var de, såsom efter en sjukdom, svagare än annars.”

.
Hedniska dikter:

.

Vi bugar ödmjukt
i ärlig enkelhet
inför heliga gudar;
Ni styr tidens mäktiga hjul.
Ni är eviga,
och bortom evigheten.
Ni stupar i Ragnarök,
gudarnas öde,
och återuppstår starkare
i tidens sävliga
eviga cykel.

Den som älskar alla andra intensivt
börjar uppfatta alla levande varelser
som en del av sig själv,
liksom Heimdall är släkt med alla varelser.
Den blir allas älskare,
en del av världarnas lyckliga helhet.
Den flyter med en ström av glädje
och får kraft av alla levande själar.

Den mänskliga kroppen är et gudomligt tempel.
Den som söker medvetandets ljus inom sig,
ser det äkta ljuset.
Den heliga flamman i ditt inre skrin
glimmar för alltid.
Upplevelsen av att tillhöra helheten,
Naturen, Moder Jord, gudarna och Heimdalls folk,
är det perfekta tillståndet för människan,
ty livets mysterier förklaras.

Hör sången om stjärnhimlens kärlek,
låt världarnas och solsystemens glädje
strömma genom dig
och berika din själ.
Låt Allfader Oden Heimdall, Freja, Frej, Tor
och de andra asagudarna
se din själ. Dölj inget.
Känn världens kraft inuti er.
Om gudarna är heliga,
då är även alla asatroende heliga.

Hedendomen och asatron
är den yttersta sanningen.
Hedningarna är redo att utforska
och befolka rymden.
Ande gav Oden
vishet gav Hönir
Blod gav Lodur
och gudomlig färg.
Gudarna skapade inte människorna
Ask och Embla, av naturens byggstenar,
för att förstöra Midgård,
utan för att rädda och skydda Jorden
och befolka alla världar.

Prisa de höga gudarna,
var grundlig och ren
i tanke och handling.
Älska våra gudar
och älska dig själv.
Prisa plikten
och gudomliga seder och lagar,
och de som är hedendomen
och kampen till nytta.

De i vars hjärtan
hedendomen ljuder.
De som älskar andra och sig själva,
de älskar sin själ.
Själen föddes aldrig,
själen är evig,
och lever fast kroppen dör.

Du som söker , lär känna din själs sanna natur,
ditt väsens djur, dess karaktär,
och bli ett med den.
Låt gudarna vägleda dig på din väg,
du vandrar för att uppnå total medvetenhet.
Uppnå kraft att kunna leva
för mänsklighetens väl
och befria mänskligheten från kaos,
låt människorna bli heliga hedningar.

Frej, ljuse gud, led oss från det overkliga till det verkliga,
vägled oss från mörkret till ljuset,
vägled oss från dödlighet till odödlighet.

Lev idag, för idag finns livet i varje andetag.
Det är bara en kort stund som vi existerar.
Glädjen är att växa, att betrakta och därmed vara skönheten,
berömma och ge andra ära av hjältedåd,
uppleva och få ära av hjältedåd,
känn allt detta idag.
Igår var bara en dröm,
imorgon är bara en vision.
Om du lever ut på ett bra sätt idag,
blir varje igår till en dröm av glädje,
och varje imorgon
till en vision om hopp.
Så lev idag.

 

Hedniska tankar om livet

Bli inte modlös och tvivla inte på vår sak, på grund av ensamheten på
sanningens väg.

Allt är förändring i sinnenas värld,
men kärlekens gudinna Freja är oföränderlig.
Tänk på henne, ge upp inför henne, somna i hennes famn.
Vakna upp ur illusionen att ni är åtskilda.

Gå ut i skogen till en fin plats och meditera, eller
lägg dig och sov i gräset i en park.
Vakna upp av en humlas surrande, av en myras kittlande, av
sommarbrisen. Detta är moder natur.
Förklara för mig på vilket sätt ni skulle vara åtskilda.

Tala ut om din oro. Lyssna på dig själv.
Din familj, dina vänner, ditt folk och dina gudar bryr sig om dig.
Ha planer. Du, dina nära, ditt folk och dina gudar har planer för ditt
välbefinnande och din lycka. Låt inte jättarna och kaos övervinna dig
utan övervinn mörkret med din godhet. Är du inte en hedning? Är du
inte asatroende? Vad är det du fruktar?

Förlita dig inte alltid på gudarna, men om du använder din vishet,
ditt mod, om du har tur, samt om nornorna har vävt ditt ödes tråd på
ett sådant sätt, kommer du vandra rätt väg.

Var stark och modig, var inte rädd, var inte otacksam. Oden, Tor Freja
och de andra gudarna är med dig vart du än går. Segla vilse, och du kanske
upptäcker Island. Gå vilse, och du finner orörd natur, vilket är en
gåva som är få förunnat.

Asagudarnas kraft kommer tillbaka när de är som svagast, när de sovit
och varit bortglömda i tusen år. Därför älskar de dig och därför
respekterar de dig när du är svag, ensam och bortglömd. Skryt om dina
svagheter, var stolt över att vara bortglömd. Din kraft kommer
tillbaka, starkare än förr.

De som mist någon, de som lidit en förlust, de som inte orkar längre.
Freja torkar bort varje tår på deras kinder, och det kommer inte bli
mer död, sorg eller lidande. Smärtan kommer försvinna, då allt ont
försvunnit.

Var stark och modig, för har du blotat och offrat mat och för dig
värdefulla saker till Frej och Freja för fruktbarhet, Tor för
välstånd, lycka och god skörd, till Skade och Uller för jaktlycka, och
till Oden för välgång i strid, då är gudarna med dig då du trött
vandrar din väg. De glömmer dig inte. Den Höges, Odens, korpar ser dig
och minns dig, alltid och överallt.

Belöningen för lönnmördare, tjuvar, lögnare och edsbrytare är att för
evigt vandra i floden Sliters strömmar i dödsriket Hel. För de goda
hedningarna väntar Odens Valhall och Frejas Folkvang.
Samla på lycka, var god, förtjäna din plats i Valhall eller Folkvang:
Då lyssnar du på ditt hjärta.

Fråga, och du kommer få svar. Sök, och du kommer finna: Ge Nornorna
och ödet en chans att öppna dörrar och skapa möjligheter, och spinna
långa trådar för ditt livsöde.

När jag blotar till våra hedniska asagudar, vet jag att gudarna kommer
vara en lykta för mina fötter, även om jag vandrar i mörkret på en
slingrande stig, och de kommer lysa upp min väg, på olika sätt.
Balder den ljuse helige guden, låter ljuset skina, och den sotsvarte
Svarter, eller Surter även kallad felaktigt, har inte kraft att sprida
sitt mörker förrän Ragnarök, Gudarnas Öde.

Oden ger krigarna lycka om de kastar ett spjut över fiendetruppen
innan striden. Tyr ger lycka i striden åt de krigare som uttalar hans
namn två gånger. Men ser du en korp innan striden, ska du låta svärdet
vila i sin skida.

Se Frejas kraft! Hon beskyddar dig, hon beskyddar föderskor och barn,
hon kommer som en svan med barnets själ, hon beskyddar de som älskar,
och hon beskyddar de som åtrår. Lyckliga är de som söker hennes
beskydd.

De som blotat till sina gudar kommer få kraft och styrka och färdas fram
mot framgång. De kommer springa utan att bli trötta, de kommer vandra lyckliga utmed livets väg.
Vi hedningar vet att du, din familj, dina nära, dina vänner, ditt folk
och dina gudar alltid vill dig gott, och vi kämpar tillsammans i en
helig gemenskap för godheten och för mänskligheten, mot ondskan och
mot mörkret.

Tappa inte modet. Även om vårt yttre ibland tappar sin glans, så blir
vårt inre vackrare och starkare. Känn din heliga tro och din starka
själ värma ditt hjärta.

Gudarnas kärlek når oss, och vår kärlek når dem, när vi blotar till deras ära.
Vi människor skapades av Oden, Vile och Ve, för att göra gott och
förvalta jorden. Vi blev inte skapade för att förstöra naturen eller
att göra livet svårare för jordens varelser. Vi människor är bara
några av naturens varelser.

Betrakta det som en lycka, mina hedniska bröder och systrar, att ni
drabbas av olika prövningar och svårigheter i livet; ni förstår att
varje gång er tro på gudarna, på er själva, på andras kärlek sätts på
prov, blir ni starkare, mer målmedvetna och mer ödmjuka. Men
prövningarna kommer bli svårare.

Er mentala styrka slipas likt en kniv som någon kastar sten på: Hålls kniven i
sidled så bryts den av, men om den hålls med spetsen framåt så kommer
varje kastad sten bara att slipa dess egg ännu vassare.

Låt målmedvetenheten styra er, och ni kommer lyckas med det ni tar er för.

Välkomna till hedendomen och asatron, välkomna att blota och offra
till asagudarna, ni trötta, slitna, utbrända, ni utan hopp. Välkomna
in i värmen, välkomna till vår gemenskap.

Stå fast i er hedniska dyrkan. Var modiga. Var starka. Vi måste befria
mänskligheten från mörkret och kaoset. Världen slits i stycken av
konflikter och vissa personers vinning. Hedendomen och asagudarna är
ljuset som brinner och lyser upp i mörkret.

Min asatro är kanske den viktigaste saken i mitt liv. Vi blir aldrig
besegrade så länge vi inte ger upp våra hedniska gudar. Ingenting är
omöjligt för oss hedningar. Heliga är alla de hedningar som bidrar
till att skapa fred och befrielse på jorden, ty de kommer kallas
gudarnas barn.

.
För mig är en kotte eller en ekorre på hednisk mark mer heliga, än
ickehedniska gudar.

.
Gå ut i skogen och meditera, hitta en schaman och res ut på trumresa.
Hitta ditt ”totemdjur”, din Fylgja, din följeslagare, din skyddsande.
Är du en Ulvsärk, eller en Björnsärk, bärsärk? Är du en spanande falk?
Är du en försiktig ekorre? Finns det någonting vackrare än djur?
Inspireras och få kraft av naturen. Hitta och förtjäna ditt
krigarnamn.

.
En fri och hednisk jord, där mänskligheten kan leva i frihet och börja
kolonisera rymden, kan bara finnas i skuggan av svärd.

En kung ska vara en upplyst despot. En krigare ska kunna försvara sig
på tre ställen: På slagfältet, inför publik, och med musik. På
slagfältet: Träna kampsport, ta jaktlicens, gå med i hemvärnet, spela
airsoft. Få lite skinn på näsan. Bli en krigare
på ett eller annat sätt. Inför publik: försvara dig i en domstol, håll
tal inför likasinnade. Med musik: Spela musik som hedrar asagudarna
och vår hedniska gemenskap. Spela folkmusik, dansa folkdans. Läs upp
svenska dikter. Måla bilder, likt Carl Larsson.

.
Gå ut och gör dugligt folk till hedningar. Låt dem blota till våra
asagudar. Låt dem leva efter de hedniska dygderna. Då blir de en del
av vår gemenskap.

 

Om hedniska dygder

 

Kära hedningar, det finns nio etiska dygder som ni skall bära med er
genom livet:

Mod: i livet, i kärlek, i strid. Självtillit.
Ärlighet, gentemot er själva och gentemot andra. Acceptera dina
svagheter och förluster
Värdighet
Trofasthet, gentemot familj, vänner och folket
Familjens lycka
Frikostighet, mot de som förtjänar det
Flit
Tålamod, stoicitet. Fall inte in i modets nycker, var en ö av stabilitet
Pliktkänsla för ditt folk och för gudarna

 

Om Hednisk sed

 

Konsensus av vad hedningar och asatroende är överens om
vad gäller blot, riter, gudavärlden och eddaskrifterna.

 

Om Miljö, Moder Jord

 

Använd saker gjorda av trä, skinn, järn och stål så mycket som
det går. Moderna kläder innehåller plaster som gör att de faller isär
efter några år. En skinnjacka går aldrig sönder. Ge era barn mat i
kärl och med bestick av trä och glas, så de slipper få plast i sig. Ät
ekologisk mat. Din hälsa är folkets hälsa då du är en del av folket.

 

Några avslutande ord på denna text. Kanske börjar din hedniska resa här, vilket jag hoppas, och då är dessa ord snarare slutet på början.

 

När du vänder dig om är du i Midgård, och gudarna
har vaknat efter sin tusenåriga sömn.

Skrivet av en hednisk broder.

Hell Oden! Hell asagudinnorna och asagudarna! Hell Moder Jord!

Futhark Uthark Old Germanic runes, how old are they?

Are the Old Germanic Futhark (+uthark) defined around one or two centuries AD? Did they respect very ancient star signs and mythology? Some of the runes could be upholders of mythological and cultural traditions 15000 years old… and then systematized by a scandinavian mercenary in a roman legion, who was member of the mithras cult and who mastered both the greek and latin alphabets, numerology and pythagorean religious mathematics, as well as the star signs. Some runes look etruscan, phoenician, they can all rotate without being confused with others, JUST LIKE STAR SIGNS, they are sometimes flipped, like for example the etruscan B, to fit inte a specific star sign. The S rune has a lot of different shapes, but they all fit into Andromeda.

Could it be that the Futhark was used for messages, name tags, poems and songs, and the Uthark (with the initial F-rune placed as the last one in order to give the runes a new number value), like a roman army crypto, was a little bit different, just so that the enlightened, in different cults like the pythagoreens and mithras cult, could use mathematical magic with numerology and prime numbers? It seems logic that the magic skills were secret to the common people.

eh runan bra

taurus lascaux ur runan bra

 

madr runan bra